Det värsta av jobb-puckeln är över, och jag har ”bara” en konferens att hålla i nästa vecka. Eller ja, det är ju inte så att jag inte har ett arbete att göra ändå, men det är mer löpande för planering och andra aktiviteter, det är inte de aktiviteterna som kräver mest av mig. Det känns himla skönt att få landa ner i lite mer normala arbetsuppgifter, och kanske också få pausa de sociala aktiviteterna en liten stund. Jag är VÄLDIGT glad över att kunnat hantera ca 3 intensiva veckor utan några långtgående bieffekter, och att jag orkat hålla mig så pass skärpt under så ”lång” tid ändå. Men visst, jag ÄR trött nu, i huvudet – så som sagt, skönt med lite mindre krävande arbetsuppgifter ett tag.

På onsdag har jag tagit ledigt och ska ta med Filip till biblioteket och till badhuset. Det senare är absolut inte en favorit, men han älskar det och jag har lovat – men det är kallt och inte superkul en längre stund. Nåväl. I dag har jag jobbat hemma, så jag hämtade hem honom redan efter lunch och så fick han ta med en kompis hem, det funkar helt ok så länge man inte har några viktiga distansmöten eller så.

Jag har bokat in en rolig grej för mig själv i november förresten, en tjej här i Ölmstad har öppnat en drejstudio bara ett par kilometer härifrån, och jag ska dit och köra en ”prova på”. Hade planer på att få med en kompis från träningen, men hon har ett oändligt mycket mer socialt aktivt liv än mig så det gick inte riktigt få ihop tiderna – men det blir förhoppningsvis fler gånger. Tycker verkligen det är orimligt roligt och hade LÄTT kunnat fylla halva hemmet med keramik, så måste försöka behärska mig lite – inte för att jag vill behärska det roliga men jag hade lätt kunnat sälja både själ och hus misstänker jag eftersom det är roligt, och vi har ju ändå en familj att ta ansvar för, hahaha!

Vet ni, det här inlägget låter ganska glatt och så, men faktum är att jag känner mig vansinnigt deppig idag. Kanske är det hormoner, kanske lite social baksmälla, men jag känner mig bara ledsen och trött. Kan ju också vara tidsomställningen för den delen, hatar mörkret som kommer nu. Oavsett så känner jag mig riktigt nere, ensam och dum. Ingen behöver skriva nån kommentar om det, jag vet själv att det bara är en känsla och det går över, men den kan ändå kännas sann. Och som alltid när jag känner mig nere känner jag samtidigt att jag inte borde ha rätt till det, det finns så otroligt många som har betydligt tyngre ryggsäckar än min, men återigen så kanske det kan få kännas skit ändå en stund.