Öppna kroppkakor på 10 minuter

1 april, 2018 / LindaG / Lämna en kommentar

Jag älskar kroppkakor, sältan ihop med en fyllig och lite stabbig potatisbulle och syrliga lingon är absolut comfort food för mig. Min granne är himla duktig på att göra egna kroppkakor, men när det kommer till kritan så tycker jag att det är lite för ”baltigt” att göra egna så det har hittills inte blivit av. MEN, det finns ju genvägar, det här receptet är baserat på gnocchi som ju påminner en hel del om potatisbullen, men som bara tar 2 minuter att göra. Perfekt vardagsmat när tid och energi tryter!

Öppna kroppkakor med rårörda lingon på 10 minuter, 4 pers

400 g färsk gnocchi
2-400 g stekfläsk eller bacon
225 g lingon (frysta)
0,5-1 dl socker
frysta ärtor

Börja med att göra de rårörda lingonen, på supersnabbt vis genom att micra dem lite i taget tills de börjar tina. När det börjar tina, lägg i 0,5 dl socker och micra lite till, tills de precis är helt tinade. Låt stå tills resten är klart.

Koka upp ordentligt med vatten och salta det (som till när du koka potatis, dvs ganska salt) Stek fläsk eller bacon i bitar. Lägg i gnocchin i kokande vatten – antingen sätter du timern på två minuter eller så fångar du upp dem med en hålslev allteftersom de flyter upp. Skaka av dem sitt vatten och lägg dem i stekpannan med ditt fläsk där de nu kastas runt så de får lite färg och smak. I vattnet där du kokade gnocchin lägger du nu i ärtor efter behag, låt dem bli genomvarma i nån minut och häll sedan av vattnet.

Voilà, klart att servera med lingonen!

Glad Påsk!

30 mars, 2018 / LindaG / Lämna en kommentar

Vi inleder påsken lite halvdant här känner jag, Filip har fortfarande feber, om än lägre, och kräks med jämna mellanrum. Vanlig biverkning efter vaccin läste jag, men just det där med kräkningar har jag inte varit med om med de andra barnen. Han verkar ju dock lätt kräkas vid tex feber så det är väl därför. Har fått i honom några flaskor ersättning de här dagarna, men inte mycket och det känns alltid lite oroligt.

Annars ska vi mest färdigställa vardagsrummet, köpa lite lister, sätta upp gardinstänger och hänga gardiner typ. På söndag kommer min bror och hans sambo, det ser vi mycket fram emot! Men tills dess vill vi önska er alla en riktigt glad påsk!

Tycker den här bilden på Oliver och Filip blev så himla bra! Oliver är dessutom nyklippt (av moi) och fin 🙂

Det är en tunn linje när man känner sig lite hängig, tur man har brorsorna som stöttar upp ❤

EN natt

29 mars, 2018 / LindaG / Lämna en kommentar

I går morse var jag på bvc med Filip som då fick inte mindre än tre sprutor med vaccin (mässlingen med, den de gav vid 18 månader innan). Han var inte superlycklig över det men sov ändå kanon på förmiddagen – jag hann faktiskt måla färdig, återkommer om det – men sen fick han feber och var sååå ledsen hela eftermiddagen, kvällen och natten, trots Ipren och Alvedon 🙁

Han har ju inte haft så mycket feber sen han föddes, men vi har ändå kommit fram till två saker, han gillar inte vare sig Alvedon eller Ipren och han har en tendens att kaskadkräkas när han får feber. Det senare orsakade två olyckor i natt och där emellan har han legat på mig och varit ledsen, så de längsta stunderna med sammanhängande sömn för mig har varit ungefär en kvart. Jag känner mig lätt grötig idag och har dessutom nackspärr p.g.a. bebis på mig och då har jag sovit kasst EN natt, inte fyra år i sträck som med de andra barnen…

Nu är han faktiskt lite piggare efter att vi fick i honom Ipren i morse, så jag hoppas att det bara blir bättre nu!

Rörliga reflektioner

28 mars, 2018 / LindaG / Lämna en kommentar

Herregud, jag har faktiskt testat typ allt när det gäller träning och kost, inser jag när jag började fundera på hur jag skulle inleda det här inlägget. Med ”allt” menar jag inte alla träningsformer som finns, såklart, men liksom alla sätt att träna på? Från att ha vuxit upp med simträning ”för det var nåt man gjorde”, till att i övre tonåren och upp till 30-årsåldern vara den där ”man borde börja träna”-sporadiska typen och sedan vidare till ”tränar 8 pass i veckan” varianten.

I 20-årsåldern var jag, som de flesta, totalt opåläst och gick nog mer på ”veckotidningsträning”, ni vet ”träna XXX i 8 veckor och bli smaaaaaal”. Efter en vecka slutade man för det gav ju (såklart) inga omedelbara resultat och det var mest bara oinspirerande. Min vändpunkt blev när jag började med kickboxingen igen, det blev en riktig nytändning på att det verkligen kan vara superroligt att träna och jag kände ganska snabbt att jag ville komplettera med bl.a. styrketräning för att bli bättre. I samma veva hade jag några kompisar som började träna styrketräning och jag hängde liksom på i drevet där, läste på massor på tex styrkelabbet (bra sida) och drack proteinshakes till frukost, lunch och middag. När jag märkte hur fort, relativt sett, man fick ganska markanta resultat med tung styrketräning blev det i sig en morot för att driva det vidare. Jag envisades med att försöka lära mig jogga (det gick inget vidare), jag började med yoga och träningarna var hårda och frekventa. Men, sen började jag känna att jag ville ha ett barn till, så kickboxingen fick stryka på foten – det var nog ändå på G för jag hade börjat bli rädd när vi sparrades. Efter nästan två år lyckades vi till slut bli gravida, men då hade träningen ändå redan minskat till mer normala 4-5 pass i veckan. Jag var superglad över att kunna hålla i träningen långt in i graviditeten och det gjorde att jag mådde rätt bra fysiskt. Sen kom ju Filip och även om jag fick en bra start igen med träning så blev jag ju sjuk typ en hel sommar därefter och fick börja från NOLL igen. Det har varit sjukt trögt…

Någon gång runt där jag var mest vältränad.

Nu känner jag lite så här, FAN vad stark jag var när jag tränade som mest??? Visst, jag hinner inte med mer än 2 korta styrkepass i veckan samt ett pass yoga nu, men JÄKLAR vilken skillnad?!?! Störst skillnad är det nog på bålen, för när jag började med kickboxingen blev ju magmusklerna superstarka i ren självbevarelsedrift och sen märkte jag inte av dem så mycket när jag började styrketräna. Nu har jag fokuserat nästintill uteslutande på inre bålmuskler, ”korsetten”, och då är det en jäkla skillnad i vad jag orkar vill jag lova. Sen är jag såklart tyngre nu med, det påverkar ju alla övningar där man tränar med kroppsvikt, men ändå. Vid det här laget har jag ändå fått tillbaka en hel del muskler och ändå klarar jag bara typ hälften av de vikter jag klarade förr – obs, mitt mål är inte att klara tunga vikter längre utan bara att hålla mig frisk och stark så jag tränar ju heller inte alls så mycket.

Det bästa med att jag hade min extrema träningsperiod var att jag verkligen lärde mig hur man bör träna för att träna ”rätt” och effektivt samt att jag lärde mig massor om kosten. En annan bra sak är att det känns bra att veta att man KAN komma dit jag var, men det är helt klart sämre att veta hur mycket jobb det kräver. Det sämsta är att det är nästan omöjligt att inte känna sig klen nu när jag tränar eftersom jag vet vad jag brukade orka lyfta…

Jag känner mig himla nöjd med mitt upplägg nu, två korta styrkepass (på lunchen när jag jobbar) och ett pass yoga OM jag också kan få till någon form av konditionsträning. Nu när jag har åkt skidor har det varit heeeelt perfekt, det gav så mycket mer än att gå en promenad, men nu har jag liksom inga riktigt bra alternativ? Promenader i all ära, men just kondition ger de ju inte direkt och springa ÄR verkligen INTE min grej. Svårt. Kunde man komma ut och vandra lite mer kuperat nån gång varje helg skulle det ju vara perfekt, men det finns ju varken tid eller möjlighet till det som det är just nu.

Det bästa med att träna är att man känner sig pigg och stark så man inte känner att det är ens fysik som begränsar en! *längt*

Egentligen hade jag tänkt skriva lite om kost och sånt med men nu ser jag att det här inlägget redan blivit jättelångt, jag som bara tänkte skriva några rader, hahaha! Det blev väl inte sådär vansinnigt intressant det här, men ibland är det kul att ta ett steg tillbaka och se på saker i sitt liv med lite vidare perspektiv.

Påskplanering

27 mars, 201827 mars, 2018 / LindaG / 2 kommentarer

Inlägget innehåller en adlink.

Jag älskar ju påsken eftersom den dels är opretentiös och dels för att den (ofta) är starten på åtminstone någon form av vårkänsla. Den har få krav på sig när det gäller pynt och är inte sådär väldans uppstyrd när det gäller traditioner eller mat heller, åtminstone inte för vår del. Påskpynt är också enkelt och det räcker med lite fjädrar (Åhléns har fina syntetiska om man inte vill plåga höns! <- adlink) och några påskliljor så är man hemma om man så vill (eller om man tex målar om hemma och inte hinner fixa med påskpynt).

Den här påsken kommer ju bli liiiite annorlunda, vi satsar på att fira påsk med min bror och hans sambo på påskdagen och därmed kommer långfredag och påskafton mest spenderas med att måla klart vardagsrummet och att sätta lister, så allt är klart tills dess (för att vi vill, inte för att vi måste). I vilket fall, mina planer vad det gäller påskmat ser ut enligt följande:

Fika:

Är himla sugen på Apfelstrudel, så det blir det nog. Tar målning och sånt för mycket tid innan så tar jag en genväg och gör en supersnabb Tuppakaka, den är ju gul och fin och passar in på påsken 🙂

Mat:

Smörgåstårta fast med rökt kalkon istället för skinka och med lite kallrökt lax i. That’s it, när vi bara är totalt 6 pers vara 4 vuxna som ska äta middag ihop så tycker jag att en smörgåstårta lätt räcker, det blir ingen påskbuffé eller annat som bara riskerar att åka in och ut ur kylen i en vecka därefter. Smörgåstårta känns dessutom lite vårigt?

Dessert:

Hm, här lutar det åt en mango- och citronfromage, eller kanske något nytt påfund, om jag inte orkar göra en tårta med mango curd i…

Vad äter du i påsk?

Färg på gång!

26 mars, 2018 / LindaG / Lämna en kommentar

Nu är vi faktiskt äntligen igång hemma med att måla om! Gårdagen spenderades mest med att tvätta väggar, spackla och ta bort lister i vardagsrummet, samtidigt som vi måste hålla undan allt skräp så inte Filip äter upp det. Rätt skönt iofs, för då blir det inte helt kaos hemma. I dag ska jag åka och köpa färg, vi kommer ta en färg som heter Jotun Pilasterblå till köksdelen och Jotun Deco Blue till resten av vardagsrummet, så är tanken att vi i veckan och till helgen ska kunna få allting klart till påskdagen då min bror och hans sambo kommer för att fira påsk. Ska bli så kul!

Jotun Pilasterblå

Jotun Deco Blue

Dessutom passar vi på att byta ut de ekfärgade golvlisterna mot vita sådana, så det kommer nog bli riktigt bra! Återkommer såklart med resultatet 🙂

Gott Stuk!

25 mars, 2018 / LindaG / Lämna en kommentar

Vi har fortfarande en febrig Lukas här hemma ,men de kom ändå iväg till mormor i går en sväng. Därmed var ju jag, maken och Filip inte låsta till att vara hemma med honom, så vi passade på att åka ner på stan och äta lunch på Stuk (ligger snett över Vox).

Trevliga lokaler med en del vinklar och vrår, fräscht men ändå tillräckligt mysigt och avdelat för att inte kännas platt. Jag kände mig lite otrendig i sammanhanget dock, men maken kände sig inte så drabbad. Utbudet på mat/fika är inte så särskilt stort, huvudutbudet verkar vara pizza (ca 120 kr st) och alkoholhaltiga drycker (tex vin), perfekt för en shoppinglunch med andra ord. Jag var vrålhungrig och vi beställde varsin pizza med ruccola och prosciutto, det var mycket folk där så det tog nog ca 20 minuter att få pizzan, men vi matade Filip under tiden så det löste sig.

Alltså, när pizzan kom in förstod jag varför det var den som var huvudsaken på menyn, det var lätt den bästa pizzan jag ätit i Sverige! Den konkurrerade faktiskt nästan med pizzorna i Kroatien och kom åtminstone på en god 2:a plats. Som jag sa så var jag aphungrig, så något foto blev det inte förrän halva pizzan var borta…

Notera sällskapet av kaffe och barnleksaker… Hade vi inte haft med Filip så hade jag gärna suttit där och softat med ett glas vin till, men han är inte så uthållig just nu när det gäller att sitta still och eftersom han inte kan gå själv så vill jag inte gärna ha honom krälande på golvet som är skitigt och där han riskerar att någon trampar på honom, men så är det just nu.

Degen till pizzan var perfekt, sådär lite seg och kändes rustik men ändå luftig. Tomatsåsen var GRYM med en massa vitlök i, mozzarellan var toppen och likaså toppingen med ruccola och prosciutto. Tittade man sig omkring i lokalen så verkade annars en pizza med löjrom toppa beställningarna. De hade nog bara ca 5 pizzor att välja mellan, men helt ärligt så räcker det när de är så bra som de var. Väldigt trevlig personal dessutom, ska tilläggas.

Ja ni hör ju, vi fick ju cravings direkt efter mer sån pizza… Tummen upp för det här ändå lite udda stället som kanske är närmst Bryggan i ”användningsområde”.

Tvära kast

22 mars, 2018 / LindaG / Lämna en kommentar

Efter lunch gick jag och Filip en skön promenad i vad som kändes som årets första vårsol, väldigt skönt! Men när jag hämtade Lukas på skolan var han jättehängig och när vi kom hem hade han 40 graders feber, stackarn! Han har varit riktigt, riktigt hängig här i kväll, trots både Ipren och Alvedon. För att toppa av det hela har Oliver lite förhöjd temp med nu, men jag hoppas att det bara är för han har suttit och varit exalterad när han spelar, för han verkar må bra i övrigt. Nu håller jag tummarna för att vad nu Lukas fått går över snabbt och inte smittar övriga familjen….

Tre pojkar

22 mars, 201822 mars, 2018 / LindaG / Lämna en kommentar

När vi väntade Filip (som vi då inte visste var just en Filip) så tänkte jag att det hade varit himla kul att se hur en tjej skulle bli, men faktum är att i samma stund som han föddes så blev jag så himla glad att han var en kille ändå. Fråga mig inte varför, kanske är det någon form av naturlig instinkt eller så, men nu känner jag inte alls något sug efter att skaffa fler barn ”för att få en tjej” med. Vi har tre pojkar och de två stora barnen är så olika varandra som man kan vara tror jag. Filip har absolut en egen personlighet, men exakt hurdan han blir är ändå svårt att säga så här tidigt. Han är i vilket fall en väldigt nöjd kille som ofta är glad, så det är ju en bra grundförutsättning!

Nu när han fyllde 1 var vi på JP och fotade, som vi gjort med de andra barnen, och nu när jag fått hem kortet ställde jag upp dem på rad bredvid varandra – alla barnens 1-års foton:

Ser ni vem som är vem? Skriver ut det längst ner i inlägget*.

Vi har sagt att vi tar en bild på dem var upp till de är 10 år och sätter upp på deras rum, just för att det är så kul att kunna se och jämföra. Det kändes himla stort att Filip är så stor nu att han fått en egen bild!

På ett sätt kan jag känna att det är extra viktigt att vi har det jämställt här hemma när vi har pojkar, de måste se att mamma och pappa kan göra, och gör, samma saker i ett hem. Sen blir det ju lite skillnader utifrån vad man är intresserad av – jag gillar ju att laga mat så det blir ofta jag på helgerna som gör det, men när pappa är hemma med dem så lagar han såklart mat, som exempel. Just det att vi är hemma båda två känns viktigt med, att de ser att man delar lika på föräldraansvaret. Kommer det små kommentarer någon gång att något är ”tjejigt” så försöker vi bryta ner det och få dem att se att det inte är ”tjejigt” att tex dansa, eller vad det nu kan handla om. Vi gör så gott vi kan i alla fall, även om det garanterat blir en massa saker man missar själv.

Nåväl, nu sover i alla fall Filip så jag ska passa på att göra lite lunch till mig själv. Ha en bra dag!

*Det är Oliver (nu 11), Lukas (nu 7,5) och Filip (1), inte så svårt att se kanske. Tycker Filip blir lite av en blandning av de andra två?

Skogslängtan

19 mars, 2018 / LindaG / 2 kommentarer

I helgen började jag lite smått välja ut foton till nästa fotobok att göra, vilket är den över 2016. Jag gör en fotobok från varje år och har gjort så sedan Oliver föddes 2006 och det är så himla kul att ha dem att bläddra i! Barnen älskar det med, speciellt att titta på sig själva när de var mindre.

Det tar rätt lång tid att få ihop en fotobok, även digitalt, så jag har lagt ribban lågt – jag redigerar inga foton utan jag väljer bara ut de bästa från varje år för jag känner att det är bättre att jag HAR en fotobok som inte är perfekt än att jag inte har nån alls. Att välja bilder i sig är inte enkelt, nu för tiden blir det många 1000-tals bilder om året och av dem ska jag välja ut ca 200-250 bilder som ska klämmas ihop i en bok.

Men som sagt, nu var det från 2016 jag valde bilder och när jag gick igenom dem så kände jag att jag blev så himla glad. 2016 var det året vi verkligen kom ut på mycket utflykter i skog och mark som familj och jag har så himla fina bilder som länkar till de minnena! Vad mycket roligt vi har gjort tillsammans, kände jag – en väldigt välkommen känsla när man annars mest går och känner sig otillräcklig till vardags. Vi har ju en massa upplevelser tillsammans!

Nu LÄNGTAR jag ut så mycket att jag känner att det DRAR fysiskt i hela kroppen, jag längtar till man kan sitta i en skog och känna doften av eld och fuktig mossa, barnen leker intill och maken och jag hinner prata lite med. Dessutom känns det extra roligt att vi nu faktiskt har en till familjemedlem där vi kommer få introducera allt det här härliga! Nu när han snart kan gå lite själv och det är lite varmare så man slipper tjockaste overallen och vantarna så kommer han nog älska att vara ute. Sen lär det väl dröja ett tag innan det jag och maken direkt hinner prata med varandra för det kommer bli MYCKET som stoppas in i munnen på den där lille… Men ändå, vilka upplevelser vi har att se fram emot, hela familjen 🙂

Nån gång, om några år, ska vi nog hinna prata med varandra igen utan att behöva avbryta oss stup i kvarten. ❤

Tänk, nästa semester har vi en till familjemedlem som hänger med! Här är från Senj i Kroatien, 2016 (japp, den semestern hade vi en familjemedlem med oss hem med, men det visste vi inte då)