Inte som planerat

Jag tänkte sätta mig här några minuter för att blogga lite om helgen, hade just fått Filip att somna i vagnen och hann slänga i mig lite frukost. Istället sitter jag nu här med en klarvaken Filip i famnen, och i soffan ligger stackars Oliver och mår illa – han hann bara till skolan och vända typ. Tror inte han var sjuk lika mycket i hela fyran som han varit de första veckorna i femman – det har ju mest varit kraftiga förkylningar med lite feber nu, jag hoppas verkligen inte att det ska bli magsjuka nu med…

IMG_8574.JPG

Så här såg det ut en kort stund i morse. Hade bara hoppats att det skulle bli längre än 20 min.

Annars var vi då en sväng till Ullared i helgen, vi hittade väl det mesta vi behövde men på nåt sätt blir det alltid väldigt dyrt, trots att vi inte plockar på oss saker vi inte har behov av. Jag köpte bland annat två 10kg’s viktplattor, hur det nu är här nu så får jag ingen möjlighet att komma till ett gym, så nu måste jag helt enkelt lösa det själv här hemma. Bara att gilla läget, även om jag inte tycker nåt vidare om att träna just hemma, det är så lätt att det inte blir av. Å andra sidan går det ju ibland inte att få ihop det här hemma heller, beroende framförallt på när och hur länge Filip sover.

Nu ska vi i alla fall snart till BVC på 6-månaders kontroll, och innan dess tänkte jag att jag skulle hinna diska och plocka undan… Joråsåatte….

I resten av mitt liv

En av de bästa bieffekterna när man är gravid är enligt mig att man blir varm. Nu vet jag att många inte alls håller med mig, men när man alltid annars fryser så är det helt ljuvligt. Likadant var det ju såklart nu när jag var gravid med Filip och det har också hållit i sig fram till ungefär för någon vecka sedan, och som jag har njutit! Att kunna ha en normal mängd kläder på sig, kunna vara ute en stund utan att bli stelfrusen (ja alltså, är det under 25 grader ute så blir jag kall och det har ju knappt varit 25 grader den här sommaren), det har känts som en stor frihet. Jag hade till och med börjat hoppas att ”nämen jag kanske inte behöver frysa mer”. Men nope…

Det handlar ju inte om jag är inaktiv direkt, igår hamnade jag på strax under 17000 steg, det blir väldigt många promenader här hemma med Filip nu, och annars tränar jag ju normalt sett en hel del med. Visst, går jag en snabb promenad blir jag både varm och svettig, men fem minuter efter jag är hemma igen så fryser jag ju. Det handlar inte heller om underhudsfett eller nåt sånt, oavsett om jag varit smal, lite mulligt eller alldeles normaltjock så fryser jag lika mycket.

IMG_6307

Vintertid? Linne, tröja, stickad tröja och vinterjacka, långkallingar och skidbrallor, yllestrumpor och vinterkängor. Och en eld. Joråsåatte. 

Det hela kan tyckas ganska trivialt, men det är rätt jobbigt när man hela tiden fryser och blir spänd. I min säng har jag nu sytt ihop TVÅ duntäcken. Det räcker inte, märker jag, jag fryser ändå. Att få upp värmen för egen maskin klarar inte riktigt kroppen av, så min vetevärmare går bokstavligt talat varm på kvällarna.

Hade väl inte tänkt skriva ett helt gnäll-inlägg om det här egentligen, inte förrän jag i morse insåg att nu har jag inte tänkt vara gravid någon mer gång, vilket i så fall innebär att jag kommer fortsätta frysa i resten av mitt liv….

Suck.

img_6053

Bara en enda tröja på mig, så smidigt och mycket snyggare…

Hårresande tankar*

Den enskilt största faktorn som avgör om jag känner mig fin en dag eller ej är mitt hår. Därför kan det ju tyckas himla dumt att avboka klipptiden jag hade idag för att boka in en ny om en dryg månad (!!!), men dels skulle jag behövt ta med Filip (och jag ser inte att det blir superavslappnande att försöka hålla honom nöjd 50 minuter i vagnen samtidigt som jag blir klippt) och dels har inte håret växt så mycket nu det senaste. Det växte ju typ 4 cm i veckan och var supertjockt från vecka 30 i graviditeten till Filip var ungefär 3 månader, nu – not so much. Dels fäller jag som en isbjörn i Sahara, dels har håret som sagt slutat växa så himla fort (det senare är ju iofs bra).

Nu är ju då frågan, är det dags att ändra frisyren lite nästa gång kanske? Jag har aldrig haft en och samma frisyr så länge som jag haft denna, har skrivit om det tidigare, men samtidigt gillar jag den verkligen. Dock kräver den en del jobb för att vara riktigt fin – och gärna lite tjockare hår än mitt är just nu. Ni som inte känner mig så väl, så här ungefär ser jag ut nu (när håret är fixat):

IMG_4197

Funderar lite på om man eventuellt skulle dra till med att klippa lugg till den här frisyren? Men å andra sidan har jag ju kämpat för att ”få ner” luggen nu, men men, hår växer ju liksom. Det måste vara en ganska busig lugg, till mitt breda ansikte blir det jättekonstigt med en rak lugg. Tänker nåt sånt här ungefär, fast lite kortare hår i övrigt, som jag har nu (källa pinterest):

Å andra sidan kan jag ibland se typ en sån här bild och bli jättesugen på att klippa kortare igen….

9eedb5d7f72b56ae2829beab28cec89d

Hmmm, hjälp mig, behöver lite inspiration!

*precis som frisörsalonger nästan ALLTID har ordvitsar i titeln är det liksom svårt att låta bli när man pratar om hår???

Chokladrulltårta med banangrädde

En gammal hederlig drömtårta är ju helt ok, men jag är inte sådär vansinnigt förtjust i smörkrämen som lätt känns liksom… hård och fet. Däremot gillar jag smakkompisen banan och vispgrädde, därför blir det här min variant!

IMG_5016

Chokladrulltårta med banangrädde

3 ägg
1,5 dl socker
0,75 dl potatismjöl
1,5 tsk bakpulver
2 msk kakao
1 nypa salt

2 dl vispgrädde
2 mogna, mosade bananer
ev. nån matsked florsocker om bananerna inte är så söta

Vispa ägg och socker fluffigt, sikta ner resten av ingredienserna. Bred ut på ett bakplåtspapper och grädda mitt i ugnen på 200 grader i 5 minuter. Ta ut plåten, sockra ovansidan av kakan, lägg över ett bakplåtspapper och ytterligare en plåt eller ett galler, och vänd upp och ner på det hela. Dra av bakplåtspappret och låt kakan svalna under en bakduk. Vispa under tiden fyllningen och bred den sedan över kakan, innan du rullar ihop den till en rulltårta.

IMG_5018
IMG_5019

Dreggel

Haha, vi har fått en liten blodhund här hemma… Det började för typ två veckor sedan, vet inte om Filip håller på att få tänder eller om det bara kom ändå, men nu dregglas det friskt ska jag säga! Händer och allt som man kan hålla i trycks aggressivt in i munnen och gnuggas runt, så nåt är det väl som kliar. Behöver jag säga att man dessutom inte direkt dregglar mindre när man är genomförkyld?!?

IMG_5085IMG_5083

Han är i alla fall glad, den lilla skiten! ❤ Äntligen känns faktiskt hans ögon bra igen med, konstigt nog nu när han är förkyld.

Höstutflykt till Dumme Mosse

Puh, nu har vi snart jobbat oss igenom hela familjen med den här förkylningen… Först blev Oliver dunderförkyld, sen Lukas, sen Filip och sen jag – med ungefär 2 dagars mellanrum. Oliver är hyfsat frisk idag, Lukas är på god väg, men jag och Filip är fortfarande mitt i det hela. Därmed fick jag typ NOLL sömn i helgen, en genomsnorig liten bebis är inte bästa nattsällskapet, stackars liten!

MEN, det var ju så sjukt fint väder och hela min kropp ville bara uuuuuuut, så vi tog en tripp till Dumme Mosse – däremot gick vi ”bakvägen”, dvs den grusade vägen bort till grillplatsen, eftersom ingen orkade gå nåt vidare. Fantastiskt väder, så otroligt skönt att komma ut i skogen en sväng. Som bonus så hittade Oliver svamp, de läser om det i skolan nu, så vi fick med oss tegelröd björksopp och två KarlJohansvampar hem. Tyvärr var många maskätna när vi väl rensade dem, men 3 goda svampmackor blev det i alla fall! Tycker det är mycket lättare att hitta den här typen av svamp än kantareller, men det är kanske mest för att många inte plockar dem?

Nu blir det fotobomb från utflykten!

IMG_5054

Stackars liten snorig bebis! Men även han tyckte det var rätt spännande ute i skogen, en stund åtminstone. 

IMG_5047

IMG_5044

Och så Han Med Humöret 😉

IMG_5038IMG_5036IMG_5030

IMG_5058

Otroligt stolt svampplockare!

 

Plommonclafoutis med ingefära och konjaksgrädde

Jag hade sån himla tur att jag fick en jätteskål med plommon – eller rättare sagt sviskon – av grannen idag. Jag har ju inga plommonträd, så sånt gör mig väldigt glad! Sviskon är ju det som benämns katrinplommon när de är torkade, de är lite mindre än vanliga plommon, men det går lika bra att använda vanliga i detta receptet med.

IMG_5073

IMG_5064

Plommonclafoutis med ingefära och konjaksgrädde

Plommon – tillräckligt många för att de ska täcka en ugnssäker stekpanna när de är halverade (se bilden nedan)
2 msk smör
2 msk socker
2 msk riven, färsk ingefära
1 nypa kardemumma

Sätt ugnen på 200 grader. Halvera och kärna ur plommonen. Smält smör, socker, ingefära och kardemumma i en ugnssäker stekpanna, lägg i plommonen med snittytan nedåt och låt puttra ett par minuter. Dra av från värmen.

IMG_5059

75 g riven mandelmassa
2 ägg
2 äggulor
2,5 dl vispgrädde
ev. 1 msk socker
1 tsk vaniljsocker
0,5 dl vetemjöl

Vispa för hand ihop ägg, mandelmassa, grädde och vaniljsocker till en slät smet, rör ner mjölet. Smaka lite på smeten, har du väldigt sura plommon kanske du vill tillsätta lite socker. Häll smeten över plommonen direkt i stekpannan (mina var små och flöt upp lite) och ställ in hela stekpannan i mitten av ugnen. Låt den stå där i ca 30-40 minuter, tills smeten stannat helt. Ta ut och låt svalna tills den är ljummen och servera med vispad grädde som du smaksätter med 1-2 tsk konjak samt en tesked socker.

IMG_5067

IMG_5071

Klassiskt dillkött

Idag kör vi sjukstuga här – inte för ett barn utan för TRE. Filip är än så länge bara lite snuvig, men de två stora har ordentliga förkylningar toppat med feber… Puh. Är extra glad att jag hann göra ordentlig mat igår som vi kan värma idag – för vad kan vara godare så här i början av hösten än dillkött???

IMG_5009

Nu använde jag ytterlår av nöt den här gången, grytan går att göra med nötkött, kalv, fläsk (tex fläskkotletter) eller till och med kyckling, det är ju liksom såsen som är grejen här…

Dillkött

1 kg kött (se ovan), gärna med ben
ca 1 liter kokande vatten
2-3 gula lökar
2-3 morötter
2 tsk salt
peppar
3 lagerblad

Antingen kan man låta köttet vara helt, det brukar jag göra, men om jag har en lite segare bit (som jag hade igår) så går det även bra att dela det i grytbitar direkt. Koka upp vatten och kryddor, lägg i köttet. Låt det koka tills det är riktigt mört, det kan ju ta 30 minuter upp till 5 timmar beroende på vad du valt för kött – har du tex nötkött kan man ställa in hela grytan med lock i ugnen på ca 125 grader istället, då behöver man inte passa så noga. När köttet är nästan klart (så det börjar dela sig lätt) så kokar du potatis och gör såsen.

Dillsås

50 g smör
3 msk mjöl
ca 6-8 dl av buljongen från köttet
salt
vitpeppar
1 rejäl näve dill (ca 1 dl hackad)
2-4 msk ättiksprit
1 tsk socker
1 dl grädde
2 äggulor

Gör en bottenredning, dvs smält smöret och rör ut mjölet där i. Häll på lite av buljongen i taget och rör tills det blir en slät sås, låt den koka i ca 5 minuter. Nu måste du smaka upp den med salt och peppar, den här grunden ska vara god och smakrik, annars blir inte dillsåsen bra. Tillsätt socker, ättiksprit och dill, jag gillar när det är en riktigt syrlig sås så jag brukar inte snåla med ättikspriten, men ta en matsked åt gången och smaka dig fram. Låt såsen bara precis koka upp igen, stäng av plattan och sedan rör du ut äggulor i grädde och rör ner i såsen som nu inte får koka mer. Smaka av en gång till, grädden kan ju ta udden av både salt och syra så du kan behöva lite mer av de sakerna. Skär upp köttet om du inte redan gjort det och lägg det i såsen – servera med nykokt potatis!

IMG_5013

PS, jag gjorde även barnmat till Filip av det här, potatis, de kokta morötterna, lite sås och lite kött mixades med en extra skvätt grädde samt vatten nog för att det skulle bli löst. Jag frös in det i muffinsformar (på en muffinsplåt) för att sen lägga det i en burk. Kan säga att han uppskattade det storligen!

IMG_5014

IMG_5010

Det ser ju dock lite godare ut i vuxenformatet 🙂

We’ll be back…

Jag har ju faktiskt glömt berätta en grej, en rolig grej dessutom, och det är att vi har bokat in nästa års semester! Med en viss känsla av skräckblandad förtjusning så siktar vi på bilsemester – skräckblandad för att vi inte har en aning om hur det kommer funka med yngste herr Gladh som kommer vara ca 1 år och 4 månader vid tillfället. Med de andra barnen tror jag vi bilade till medelhavet först när de var åtminstone 3 år (om jag minns rätt vill säga), men å andra sidan har vi i princip enbart goda erfarenheter av att just bila med barn för övrigt. Vi får väl kanske skruva lite på hur just bilresan ska gå till – tex ta ett extra stopp eller köra lite på nätterna (åtminstone första natten), men jag tror nog ändå att det ska lösa sig.

04e5a-img_1283

Vi gillar ju att bila!!!

Så vart ska vi då? Jo, för första gången någonsin så ska vi faktiskt återvända till ett semesterhus vi varit i tidigare. Jag gillar att se nya platser och uppleva nya saker, men just i och med att Filip kommer vara så pass liten gör att det ändå känns ok att ta ett ställe vi varit på innan, med goda erfarenheter – och alltså ska vi till….

…wait for it….

KROATIEN! Ja igen då, den här gången återvänder vi till det huset vi hyrde första gången vi åkte till Kroatien faktiskt, de har sedan dess gjort om det ganska lilla huset till ett tvåplanshus – tidigare var det bara förråd i bottenvåningen men nu är det boyta där med. Två andra saker som vägde in tungt var att det är förvånansvärt billigt jämfört med mycket andra hus vi kollat på i Kroatien (och eftersom vi varit där vet vi ju ändå nu att det är ett riktigt bra ställe) och sen även att man kan välja helt fritt antalet nätter man vill bo där, alltså valde vi det perfekta antalet, nämligen 10 nätter.

5fa1e-img_8153

edc63-img_8210

Huset ligger nära Rijeka, det har egen pool och ligger nära (ca 1km) en mataffär. Ägarna är oerhört trevliga och avslappnade, poolen är fin och huset likaså, så det känns bra! Sen är väl inte direkt stränderna i norra Kroatien småbarnsvänliga för de minsta, med bara stenstränder och klippor, men det får lösa sig tänker jag.

a085b-img_8429

Vi kikade runt på lite andra länder att åka till, men Frankrike (vårt gamla ”hemland” när det gäller semestrar) är svindyrt, Spanien är för långt att bila med en liten, och ingen av oss gillar Italien. Kroatien är makalöst vackert, det är lätt att snacka engelska och det är ändå hyfsat prisvärt trots att priserna gått upp en hel del bara på de här åren. Havet är ljuvligt och eftersom vi åker ganska tidigt på säsongen brukar vädret vara perfekt och det är dessutom rätt sparsamt med turister – ja ni fattar, vi gillar Kroatien.

416d5-img_8432

Barnen blev jätteglada när de skulle få återvända till huset och de små bebissköldpaddorna (som de nog minns bäst av allt, annars flyter det ihop lite för dem märker jag, precis som mina semestrar från när jag var lite gjorde). Jag känner mig också väldigt glad att vi har något inbokat för HJÄLP vad jag behöver nåt roligt att se fram emot känner jag! Och jag får sån sjuk abstinens när vi inte åker på ”riktig” semester ett år…

134bb-img_8147

afc9d-img_8223

Jag har aldrig någonsin bokat in en semester så här tidigt (vi bokar hus via Novasol förresten, himla smidigt), men jag är glad att jag har något konkret att se fram emot! Nu behöver jag bara boka in ett par aktiviteter under hösten/vintern med så man har lite delmål att se fram emot. Där tar jag extremt gärna emot tips förresten! Och hörrni, om JAG skulle kunna tipsa er om något – fråga mig bara!

Depp och pepp

Jag känner mig lite deppig. Deppig för att allt jag kämpade hårt med att behålla i både muskelväg och rutiner under graviditeten har förstörts av en sommar med sjukdom. Jag har inget kvar alls av det jag jobbat mig till och nu känns det jättetungt att börja från början igen. Och jag måste börja – utan träningen så får jag ont i både axlar och rygg känner jag. Det skulle dessutom vara lättare att träna om jag kunde bli av med mina återstående 7 mammakilon med, men även det har känts omöjligt när man inte kommer iväg och tränar. Det ena ger det andra, liksom…

Men jag ska verkligen försöka nu, jag måste skärpa till maten som fan om jag ska bli av med de där kilona, för amning eller ej (ej nu längre, förresten, nu är det bara ersättning och ”mat”) så får jag kämpa med näbbar och klor för att bli av med extrakilon. Problemet är att jag inte riktigt känner att jag har orken för den kampen just nu – för utan träningen och allt runt den så har jag inte alls samma energi (och nej, då har jag såklart räknat bort en del bristande sömn pga nattmatningar osv). Det är deppigt, som sagt.

Jag önskar att jag kunde få lite draghjälp, lite push och pepp, men ska jag vänta på att nån annan hjälper till så kommer det aldrig bli av, likadant med ”motivation”, det är inget som man kan räkna med utan det är bara att bita ihop och köra. Bara motigt att börja liksom. Kanske att jag skulle kunna försöka komma iväg runt åtta, när åtminstone Filip är nattad? Nåt måste i alla fall ske, för annars kommer min rygg kollapsa helt.

Men, en lite ljusglimt, nu ska jag åtminstone komma iväg på veckans yogapass, heja mig för det!

PS, Oliver kom hem idag med världens förkylning, så nu blir det väl en vända med sånt med… suck.