När min pappa gjorde lumpen för många år sedan så gjorde han det i köket på en båt. Det är lite oklart exakt VAD han gjorde, han har säkert berättat det men jag har glömt det, men det jag minns att han berättade från när jag var liten var att de stekte en MASSA pannkakor och bakade många muffins (vilket verkar vara det som är viktigt i ett barns minne). I vilket fall så har han en pärm med ett gäng av basrecepten därifrån, och det är därifrån jag fått det här muffinsreceptet. Det ska dock tilläggas att det är det absolut bästa basreceptet för muffins jag någonsin bakat, så jag rekommenderar det varmt!

Självklart kan man smaksätta det om man vill, med lite äpplen och kanel, en bit dumle, en klick vaniljsås eller vad man nu känner för – men de är också ljuvliga precis som de är.
Pappas vaniljmuffins, ca 20 st
5 dl vetemjöl eller dinkelmjöl
2-2,5 dl socker (går bra att använda lite olika socker här, farinsocker blir tex väldigt gott)
3 tsk bakpulver
3 msk vaniljsocker ELLER 1 tsk vaniljpulver
1 nypa salt
120 g smör, smält
2 dl mjölk
2, lätt uppvispade, ägg
Blanda alla torra ingredienser i en skål. Smält smöret, ta av det från plattan och tillsätt mjölk och uppvispade ägg. Häll mjölkblandningen över de torra ingredienserna och rör om ordentligt. Häll upp till 2/3 i muffinsformar, och grädda i ca 8-12 minuter i 200 grader, mitt i ugnen. Kolla med en sticka så de inte är klibbiga i mitten.











(men roligt) jobb. MEN, veckans höjdpunkt var ändå i måndags när jag var på inskrivning hos min himla trevliga barnmorska. Alla mina värden var toppen, från järnvärden till mitt som vanligt väldigt låga blodtryck, så det kändes skönt att få bekräftat mitt i en stressig period. Allra roligast var i slutet när hon frågade om vi skulle försöka lyssna efter hjärtljud (doh, klart man vill 😉 ) och jag lade mig på britsen. Hon sa att det inte är säkert att vi hittar nåt än, men i samma sekunden som hon satte dopplern mot magen så fick vi superstarka hjärtljud (och spark-ljud) från en väldigt samarbetsvillig bebis!







