Jag är ju Buzzador vilket innebär att jag ibland får hem nya produkter för att testa och blogga om, den här gången blev det extra lätt eftersom jag redan stått och vridit och vänt på Arlas syrade grädde – det låter liksom för intressant för att missa. Den här gången hamnade den i en soppa, tänk lite att den funkar att använda där man använder creme fraiche till exempel.

Blomkålssoppa med jordärtskocka och knaperstekt isterband (eller fläsk)
2 msk olivolja
2-3 potatisar (inte nödvändigt men den blir lite mer mättande då)
1 blomkålshuvud
1 påse jordärtskockor (7-8 st)
1 gul lök
1 vitlök solo eller 4-5 klyftor vanlig
ca 1 liter grönsaksbuljong (vatten med buljongtärningar)
3-6 dl Arlas Syrade Grädde
Hacka löken grovt och fräs i lite olja, i en stor kastrull. Tillsätt hälften av buljongen (5 dl vatten och en buljongtärning)och koka upp. Skär potatis och jordärtskockor i bitar och lägg ner buljongen, bryt isär blomkålshuvudet och gör detsamma. Dela vitlöken i ett par delar och lägg ner den med. Häll ev. i mer av buljongen – den behöver inte täcka allt men det mesta ska ligga under vatten. Låt koka ca 20-30 minuter tills allt är mjukt – mixa sedan med stavmixer direkt i kastrullen tills soppan känns slät. Tillsätt den syrade grädden (mer blir ju krämigare och godare, men såklart fetare) och smaka av med buljongtärning, salt och peppar. Späd ev. med lite vatten om den blir alltför tjock.
Knaperstek fläsk eller som jag gjorde – stek älgisterband i bitar. Häll upp soppan i skålar och lägg det knaperstekta tillbehöret ovanpå och servera. Svamp blir också gott, stek det så det får ordentligt med yta det med bara. Ringla gärna över lite chiliflingor och tryffelolja, om du råkar ha det till hands!



Kan säga att hela familjen älskade den här soppan!

Ungerska Vallmokakorna
Alltså dessa jäkla spökveckor. Magen växer inte (minskar t.om?), det känns nästan inga sparkar, jag är pigg som om jag inte var gravid (vilket iofs inte säger mycket, hahaha) och det är allmänt bara… liksom inget?
De enda två envetna gravidsymptomen som hänger i är att jag är mer täppt i näsan än vanligt och att mitt tandkött är jätteirriterat mest hela tiden. Eller visst nä, den här veckan inföll även Den Stora Hungern, förresten. Det är ju också en knepig grej, om jag tex precis avslutat min lunchmåltid så kan jag känna mig som jag inte har ätit alls, och jag blir hungrig typ hela tiden. Som tur var mestadels på riktig mat och sånt som är vettigt att stoppa i sig, men ändå.
gånger i veckan på lunchen. Här har jag fått anpassa ganska mycket, det blir mycket lättare vikter i och med att bålen inte är alls så stabil som förr. Vissa övningar, typ marklyft, funkar ändå riktigt bra, vilket är toppen eftersom det tränar baksidan av kroppen så mycket. Och just baksidan är det jag försöker fokusera på mest, för att kompensera för en växande mage och senare bärande på bebis. Marklyft, raka marklyft, ryggmaskinen (vet inte vad den heter men den där man böjer sig bakåt), rodd och latsdrag blir det mycket av. Benen och rumpa är svårast att träna eftersom de är stora muskler som egentligen behöver tunga vikter, men här har jag fått gå över till en benpress i maskin för att få lite mer effekt – då blir det ingen belastning på bålen och man kan ta i lite mer. Helst ett ben i taget med, då är det lättast att få med rumpan tycker jag.
På lördagar har jag ju HIIT, och nu när jag kommit förbi den känsligaste delen fram till vecka 12 så har jag börjat gå på dem igen – men det blir ”LIIT” (Lite Intensiva Intervall Pass) 😉 Dvs jag gör varje station långsammare men ordentligt (och så tungt jag orkar), och jag har plockat bort alla hopp.













flöde så ser man att termen ”pumpkin spice” dyker upp ÖVERALLT så här dags på hösten. Det är helt galet, det är allt från den klassiska pumpapajen, till pumpa-lattes på Starbucks och typ allt däremellan. Pumpakryddorna är ju ganska lika våra ”julkryddor”, dvs kanel, ingefära, kardemumma, kryddpeppar och nejlika (alla har sina egna blandningar), så det är inte så svårt att efterapa smakerna här i Sverige. Av alla recept jag sett så tyckte jag att de här 
Det här har varit en sån konstig vecka. Jag kände ju av sprattel och buffar redan i vecka 13 och har gjort det ett par veckor fram sedan dess, men den här veckan har det nästan inte känts nåt allt, så självklart så nojar man. Det gör man ju för övrigt hela tiden som gravid, dessutom är ju ALLT som kan hända i en graviditet ”normalt”. Jaha, du kräks 14 gånger om dagen, det är normalt. Nähe, du kräks inte alls, det är normalt. Det är normalt att gå upp i vikt, ner i vikt, att stå still och gud vet allt. På det stora hela så verkar man aldrig vara så normal som när man är gravid…
