Gosigt sällskap

Jag ligger i soffan, och på min mage (ok, hela min överkropp) ligger en tung, varm och djupt sovande hund. Där kan man snacka om avslappnande tyngd-täcke!

Trots att hon är i tonåren och därmed är jobbig typ varannan dag så är det ändå väldigt mentalt avslappnande (oftast, inte alltid) med den här fyrbenta kamraten. Igår efter en tupplur (jag, inte hon) fick jag feeling och tog med henne upp på Dumme Mosse trots riktigt ruskigt väder. Men tack vare vädret, och att det var lördagkväll, så var vi helt själva där, hon och jag. Nu är hon ju som sagt tonåring, så första delen av promenaden var som vanligt mest en dragkamp, men sen när vi kom ut på mossen så taggade hon ner och det var liksom bara fridfullt. Hur gott när man efter en sån promenad? Nästan ännu bättre efter regn och rusk!

Liksom helt öde, och då känns det ändå tryggt och trevligt med henne som sällskap. På banvallen tillbaka fick hon springa lite löst, hon håller sig hyfsat nära (så länge vi är själva och inga djur hoppar fram) och jag tror jag njuter lika mycket av att gå fritt som att se hur härligt hon tycker det är att få hoppa och skutta som hon vill.

Längtar dock tills hon blir lite mer vuxen och inte fullt så energisk… men nu kommer väl först den period som verkar vara allra värst, från ca 10-14 månader (där flest hundar hamnar som omplacering). Men att hon drar på promenader och skäller på hundar och besök är små problem, hon är så fin på alla andra sätt, så vi ska nog stå ut ☺

Idag hade hon förresten besök, av en Basenji vid namn Charlie som hon brukar leka med. Han var lite orolig att bli lämnad, men vi har förhoppningar om hundvakt båda två framöver.

Hjärngröt

Den här veckan känns det som jag nyttjat typ min maximala hjärnkapacitet – eller åtminstone allt jag lärt mig fram till nu i byggbranschen. Vi är i uppstarten av nästa fas på bygget och det har varit tekniskt samråd, byggmöte, UE-möte, avstämningar och 100 andra möten. Jag ska ha koll på brand, utrymningar, byggnormer och regler, logistik, säkerhet och vad alla UE ska göra och när. Det är så att säga helt jävla galet komplext.

Det är denna och nästa vecka som är allra mest – nu ska allt igång och då är det 1000 beslut. Fantastiskt tur att jag har bra folk runt mig, annars hade det aldrig gått!

I vilket fall, nu är det fredag eftermiddag och idag har jag spenderat dagen med (förutom en del brådskande jobb-saker) att läsa in mig på litteratur relaterat till Stress – vilket är det jag och min kollega kommer skriva vårt exjobb om. Vår utbildning gick idag in på sin sista termin, och förutom att vi ska hinna läsa om ledarskap (längtar mest efter den), bygglagstiftning samt kvalitets och miljöstyrning, så ska vi även hinna skriva ett examensarbete.

Men, nu är hjärnan rätt tom och jag behövde en paus och att få skriva av mig lite här 🙂 Snart är det fredagsträningen och efter det kräftskiva, känns som en fantastisk start på helgen ändå! Tänker för övrigt göra så lite jag bara kan i helgen (vilket jag ju inte själv styr över utan det gör ju de tre inneboende minimänniskorna samt den lurviga tösen). Hoppas ni får precis den helg ni själva vill ha!

Skulle gärna kopplat av med en kokkaffe vid en eld, men vädret ser inte riktigt så trevligt ut. Ett annat önskvärt alternativ vore att ligga i soffan och spela tv-spel hela helgen …

Med en tvångsmässig lust att förklara mig

Ni har säkert varit med om det nån gång, känslan att det man gör för sekunden SKULLE kunna tolkas på ett komiskt eller felaktigt sätt och genast infinner sig en lust att förklara sig. Det kan vara när man går på systemet höggravid och köper vin till helgens gäster, jag VILL skrika ut i hela butiken att det inte är jag som ska dricka vinet med alkohol i, det är mina gäster! Jag får det numer i princip varje gång jag åker och tränar med jobbet och inte orkar lyfta typ nåt, jag vill SÅ gärna förklara att jag HAR varit i toppform och att det är en graviditet och tre barn sedan dess så jag har inte hunnit/orkat. Men mest av allt har jag just nu en skrikande lust att förklara något annat – och nu har jag bestämt att jag minsann ska unna mig att göra just det för er som läser här (troligen helt i onödan och ganska meningslöst, men ni väljer ju själva att läsa 😂

Jag har i princip inte pratat med någon de senaste veckorna som INTE vet att vi köpt en gård, dels läser många här, dels jobbar jag i en bransch där ”skvallret” sprider sig som en löpeld och sen har jag även mina stora barn där framförallt L berättar vitt och brett för exakt alla han ser att vi köpt en gård, vad den kostade, när vi flyttade och allt annat han kommer på. Så vad vill jag då förklara?

Får absolut en overklighetskänsla när jag tänker att vi ska bo här, med utsikt över ängarna, om bara ungefär 2 månader

Jo, i min värld är det inte normalt att kunna köpa en gård för 7,7 miljoner, det är ju helt sjukt?! Så hur har vi kunnat göra det då? Vi är båda uppvuxna i familjer där våra föräldrar varit låginkomsttagare, man fick inte köpa något ”extra” men vi har ändå haft allt vi behövt (vilket man såklart INTE tyckte var crocker jeans när alla andra hade Levis i nian, hahaha). Både jag och maken pluggade på högskolan (det var ju så vi träffades) men ingen av oss fick ju några utbildningsrelaterade jobb när vi gick ut, mitt i it-bubblan. Istället hamnade jag som säljare i en sängbutik och maken på Kjell o Co – heller inga jättelöner direkt. Ändå tog vi det då extremt stora beslutet att bygga hus, här på Hisingstorp. Vi valde ett hus där vi inte behövde göra några direkta tillval eller ändringar, vi gjorde alla invändiga ytskikt själva (med hjälp) och vi höll vår budget! Maken körde ut jag vet inte hur många ton matjord med skottkärra (jag var såklart extremt höggravid och sen nyförlöst) och så lyckades vi bygga ett hus och då bara stå med ett lån på ca 3 miljoner. Eller ”bara”, det var ju galet mycket pengar, men tack vare en bra budget och vad som visade sig vara en sjukt bra investering så värderades huset upp redan innan det var klart, och vi klarade oss utan topplån från start. Himla tacksamt, med tanke på att räntan låg på över 4% om inte ännu mer, om jag inte minns fel.

Alltså, vi var så unga!? Men gissa om jag är glad nu, att vi vågade ta steget DÅ? Här hade vi bott i huset i två veckor, och varit föräldrar i typ 3,5 veckor… puh.
Allt som inte var själva huset gjorde vi själva – trädgård, garageuppfart, altan och allt annat.

Sedan dess har vi byggt till, amorterat och sparat, bygg uterum, altaner och jobbat fram en trädgård. Vi har inga dyra vanor någon av oss, inga hobbies som tar en massa pengar och har bra koll på våra utgifter. Så har vi klarat oss genom föräldraledigheter och jobb-byten, tills där vi är i dag, men en snittlön mellan oss som ändå är lite över medel antar jag. För första gången sedan vi blev ihop för 22 år sedan så får vi en ganska stadig slant över och eftersom vi aldrig haft så mycket extrapengar så är den ganska lätt att lägga undan, att ha till det nya huset och allt däromkring.

Stackars maken fick jobba hårt… 😘

Som ni vet vid det här laget så sålde vi ju nyligen vårt hus för nästan lika mycket som vi köpte gården för – men även med den galet bra försäljningen så går det åt nästan en halv miljon åt pantbrev, lagfarter, mäklararvode och att betala in en uppskjuten vinstskatt från vår lägenhet vi hade innan huset. Men nu känner vi att det funkar och att det är värt den extra klumpsumman som hamnar på lånet.

Vi har haft tur, varit smarta, gjort genomtänkta men vågade val och vi har jobbat hårt – och just därför vill jag förklara mig. Av oklar anledning är det viktigt för mig att ingen tror att vi ”är rika” (kan inte riktigt förklara definitionen av det i mitt huvud, jag vet) eller bara obetänksamt köper ett för dyrt hus. Jag kan inte förklara riktigt varför jag vill förtydliga hela husköpet, men i grunden handlar det väl om att jag inte vill att någon får en bild av mig som är ”fel”? Sen kan jag själv tycka att det är rätt intressant med folks vardagsekonomi, ibland undrar man hur folk har råd med nya bilar hela tiden eller att resa på både skidsemestrar, sommarsemesterar och ett gäng SPA-vistelser.

Har ni läst hela vägen ner hit är jag sjukt imponerad, det här var nog både långt och hoppigt känner jag. Förstår ni min känsla av att vilja förklara sig? Har ni kanske frågor?

Två Yay, en Nay

Den här veckan drar introkursen på crossfit-träningen igång, och efter att den är färdig om 2 veckor tänker jag att jag ska försöka hitta minst en dag till förutom fredagsträningen där jag ska kunna hinna träna – och kanske gärna en gång på helgen med. Får jag tillbaka lite styrka så vet jag att jag får mindre ont i axlar och annat, och det vore skönt att bara inte känna sig i så dåligt skick. Målet är att få en så bra rutin på träningen att den flyter in i vardagen och att komma in i det så mycket att det inte känns som en tröskel att hinna ta sig dit – helt rimligt tycker jag. Rimligt, men inte helt enkelt, inte när allt annat också ska funka.

Annars har ju både höst, skola och vardag dragit igång på allvar nu. Hittills den här veckan har temperaturen legat runt 7 grader när jag gått morgonpromenad med Nala – härlig luft men ganska stor omställning från sommarens värme. Angående skolan så har vi fått två roliga besked – först ska L få komma ut och hälsa på i sin nya skola i Ölmstad nu i veckan, vilket han ser fram emot något enormt med lika delar nyfikenhet och pirr – men sen fick vi också det fantastiska beskedet att O kommer få gå kvar på Junedal hela årskurs 9 ut, trots flytt! Det var viktigt och väldigt, väldigt glädjande!

Lite värre ställt är det däremot med förskoleplats till Filip, det är fullt överallt och närmsta lediga plats vi kan få är i Huskvarna. Visserligen på väg till jobbet, men ändå väl långt hemifrån… Vill heller helst inte flytta på honom mer än en gång, det är ju inte ENORMT långt kvar till han börjar förskoleklass sen. Vi letar på alla privata och kommunala förskolor, men det ser rätt mörkt ut…

Dagisplats till minsta fröken står också på önskelistan, typ 2 dagar i veckan, men hon är ett mindre problem att lösa ändå.

Men vad gör du på jobbet då?

Idag när jag var nere på mitt projekt på jobbet så fotade jag en massa. Tänkte först bara ha det för att få visa roliga ”före- och efterbilder”, men sen kom jag på att jag ska banne mig visa upp lite här med – förstår att det kanske är svårt att få grepp om vad det är jag gör om dagarna och då kan det ju vara kul att få se EN typ av projekt.

Det här är huset där Brasseri Park ligger (tekniskt sett har legat, nu är det ju renovering i hela huset), det ska bli lägenheter på de två översta planen, sedan två plan med kontor och på entréplan samt källare ska Brasseriet få ordentligt renoverade lokaler.

Nu ser det ut så här när man kommer in :

Det ska bli ny entré, nya dörrar och partier och en renovering av trapphus mm.

Än är det ställning runt hela huset som håller på att få det sista fixet på fasaden. Kliver man upp till lägenheterna – som är det enda vi hunnit faktiskt bygga något på, allt annat har vi bara rivit och röjt på, så ser det ut ungefär så här:

Här blir det totalt 10 nya 1:or och 2:or fördelade på två plan. Fönster är redan bytta och en del väggar är uppe, längtar efter att få visa hur det blir sen!

Kliver man i Brasseriet nu så ser det inte mycket ut för världen…

Här ska det såklart renoveras, det blir lite ny rumsbildning och helt nya ytskikt och självklart en mängd nya möbler, armaturer och annat.

Fast det är inget emot hur det ser ut i källaren… kolla nuläget :

Här blir det en STOR makeover, bland annat med vinkällare och toaletter, vill inte avslöja för mycket dock!

Som ni kanske ser så finns det mycket att sätta tänderna i, i mångt och mycket är det här som säkert 10 olika projekt i ett enda eftersom det är så vansinnigt mycket olika moment som ska göras. Allt blir nytt i huset, stammar, el och ventilation, fönster, tak, fasader och så allt invändigt med. LOVAR att ni kommer få se mycket bilder när delarna är klara sen, först ut blir utsidan – inom kort!

Weltschmerz

Nej, idag handlar inte inlägget om stress och vardagsliv, utan om det där som händer i världen. Att det är svårt att veta vad man ska skriva om när världen brinner och svämmar över omvartannat, Talibaner tar över ett helt land, det är dödsskjutningar nästan varje dag, kvinnor blir misshandlade och familjer förlorar en mamma, pappa eller ett barn i cancer. Allt det där är så himla stort och hänger hela tiden över en som ett stort åskmoln, samtidigt som man själv känner sig väldigt liten.

I mitt lilla gör jag det jag kan på rimligt vis för miljön, samtidigt som jag bollar allt annat. Mot krig kan jag inte göra ett smack mer än att läsa och bli så väldigt ledsen över alla som får sina liv förstörda. När jag är ute i går tittar jag på husen runtomkring och försöker förstå att i ungefär vart tionde hus så bor en familj där kvinnan och barnen upplever våld i sitt hem. Maktlös är liksom inte ett tillräckligt ord, det finns ett tyskt ord som heter Weltschmerz (världssmärta ungefär) som kanske mer stämmer.

Det jag gör känns så otillräckligt, jag är världsförälder och stöder wwf, jag försöker som sagt i mitt lilla liv göra miljövänliga val, men inget av det gör ju någon skillnad på riktigt.

Och vad ska jag skriva om – för i jämförelse med allt det här så är ju inte stress, ångest eller vardagsbekymmer något alls, samtidigt som det i mitt dagliga liv ju är något som påverkar såklart.

Att läsa om allt som händer har jag svårt för, jag orkar helt enkelt inte att ta till mig allt. Jag KAN inte läsa eller höra om barn som far illa för hela min kropp knyter ihop sig då. Jag är inte till nytta för någon av de som blivit av med hem eller nära och kära, det enda jag kan göra här är att försöka finnas för mina egna.

Jag tycker om att skriva här, jag tycker om att själv läsa om andras vardagssituationer, och jag älskar när jag får kloka kommentarer på mina inlägg. Samtidigt känns det ju jättekonstigt att bara ”låtsas som inget” på bloggen, men ändå har ju JAG inget att tillföra när det gäller vare sig krig, klimatförändringar eller andra saker, så det känns det inte som jag har något ”mandat” att skriva om ändå? Men blir det ignorant att bara skriva om sitt? Känns det inskränkt och korkat?

Hur tänker ni? De flesta av oss är ju lyckligt lottade och kan bara oroa oss för ”lyxsaker” som vardagsekonomi, husrenoveringar, problem med barnen, utbrändhet och andra saker som känns stora för oss men som hade känts små om jag just nu befunnit mig i Afghanistan till exempel.

Mvh, en som får ont i hjärtat av alla som far illa och som ändå oroar sig för att få dagisplats nära nya huset.

Det är så mycket lättare att se både det fula och det vackra i det som står en närmst. Som att se att det sakta, sakta börjar skifta från sensommar till höst i naturen.

Blåbärskrabbelurer med lönnsirap

I helgen var vi ju på utflykt, och eftersom våra blåbärsbuskar just nu är fulla av stooora amerikanska blåbär så plockade jag en skål och gjorde en variant på krabbelurer. Det går ju såklart även ösa i nyplockade blåbär direkt på plats, då kan du plocka dem i skogen! Blåbär och pannkakor har ju sin smakkompis lönnsirap (en favorit, men det vet ni ju), så istället för att vända krabbelurerna i kanelsocker ringlade vi på lite sirap. Alltså det kan vara något av det godaste vi ätit, men det säger jag ju i och för sig ofta om sånt vi äter utomhus…

Serveras såklart med kokkaffe….

Det här receptet är lagom till fika för ungefär 4 personer, eller som lite lättare lunch/mellis för 2-3 personer. Bara att dubbla vid behov alltså!

Krabbelurer

Blåbärskrabbelurer, lagom till fika för 4 personer

3 dl mjöl (jag använder alltid dinkel)
1,5 dl fullkornsmjöl
2 ägg
1 dl socker
1,5 dl mjölk
2 tsk bakpulver
2 tsk vaniljsocker
0,5 tsk salt
Blåbär efter tycke och smak, jag hade i ganska mycket, kanske runt 3 dl.
Smör eller olja till stekning
Lönnsirap till servering (det går ju bra med vanlig sirap med, eller att vända dem i socker)

Blanda alla torra ingredienser, rör sedan ner mjölk och ägg till en slät smet. Rör ner blåbären om du har med dem hemifrån, annars gör du detta på plats vid elden. Häll upp smeten på någon form av flaska eller termos, jag brukar använda en tom ketchupflaska eller juiceflaska. Har man blåbär i måste man ju dock skruva bort hela korken när det ska ut, annars är det perfekt att trycka ut smeten.

Passa kanterna!

Värm en stekpanna över eld, häll i olja eller smör och dutta i små ”plättar” av smeten. Vänd när de är gyllenbruna, och när de är klara lägger du upp dem och ringlar över lite sirap och lägger till färska bär. Supergott!

Ni testar väl?

Naturhelg

Den som kikat på mitt insta vet redan att vi hade en himla trevligt dag i skogen redan i går, fast på ”hemmaplan”, men idag blev det en tripp till Västanåleden. De stora grabbarna har ju varit på scoutläger hela veckan, så det fick stanna hemma om de ville (det ville de), så det var jag, maken, Filip och så Nala såklart. Hon är ju en sån himla tonåring nu, i går var hon jättefin att gå med och hur mysig som helst, idag var hon dragig, skällig och rätt jobbig. Nåväl.

Alltså han är så söt, den här lille. Mvh ”inte alls partisk”
Det är ungefär lika mycket passande av de där två.

Det är sådär lagom långt att gå, 2,2 km enkel väg, och vi hade tur och kom fram till ett ledigt vindskydd. Planen för idag var ett nytt recept (kommer upp i morgon) på blåbärskrabbelurer med lönnsirap… ALLTSÅ! Ni ska få en tjuvkik från bilderna jag tog:

Ni fattar va?

Så fruktansvärt gott det blev, och så självklart lite kok-kaffe till med…

Favvo-muggen!

Det var perfekt väder att gå i, strax under 20 grader och lite halvmolnigt, men jäklar vad det blåste ute vid Vättern – trots att vi bara gick några meter in så var det en STOR skillnad på vindstyrkan…

Stora vågor!

Så mysigt att sitta i vindskyddet och dricka kaffe och äta krabbelurer, samtidigt som det var halv storm ute på Vättern precis bredvid.

Vi kröp upp i hörnet, jag och …
…den här, såklart.

Så, en otroligt friluftsig helg får man ändå säga! Nu MÅSTE jag gå och lägga mig!

Inte redan, väl?

Knappa två veckor på jobbet, varav 2 dagar med VAB, och jag är skittrött. Det har ändå varit en liiite lugn start, på grund av att inte alla hantverkare och UE var tillbaka första veckan – det är jag rätt tacksam för. Men jag måste också lägga till att ”mitt” hus kommer bli så himla fint!? Nu är nästan tak, fasad och fönsterbyte klart och det blir ett galet lyft för huset! ”Bara” insidan att ta tag i med sen.

Är rätt kass sömn med, jobbets tidiga morgnar (05:20 ringer klockan) är inte lika sköna som semesterns sovmorgnar – för oavsett semester eller vardag så kommer ju Filip över varje natt och det stör ju. Fast även utan att han är i vår säng sover jag kasst, vet inte om det helt enkelt är typ 15 år med barn i sängen mer eller mindre hela tiden, eller om det är nåt annat.

Skrattade så gott åt den här lilla mannen när jag klev upp en morgon, tvärs över hela sängen och så med en hand i linningen på kalsongen… Inte så konstigt att man får störd nattsömn ändå O.o

I helgen hade jag tänkt vi skulle åkt till Göteborg, men nu ser vädret inget vidare ut så vi får nog skjuta på det en vecka. Sen i slutet av augusti blir det en liten ”kräftskiva”, det ser jag mycket fram emot – men jag behöver nog boka in nåt rolig i september med för att inte hela hösten ska kännas som en enda lång väntan. Kanske skulle man förresten ge sig ut och leta lite kantareller i helgen om inte annat…

Äter hellre bra, färska vätter-kräftor en gång en lite halvsunkiga frysta tre gånger…

På tal om väntan förresten, kände i dag att det blev som det så lätt blir sen på vintern, man jobbar, kommer hem och äter och sen är liksom dagen slut? På sommaren är det ju ljust och man har lust och ork att hitta på saker även fast klockan är efter 18 – jag vill inte att den tiden redan ska vara förbi, samtidigt som ögonen går i kors vid samma tid nu? Älskar hösten på många sätt, och längtar verkligen efter att komma ut och vandra lite med familjen igen, men något jag verkligen INTE längtar efter är mörkret. Säger som mamma – det blir jobbigare med mörkret för varje år.

Den där sköna delen av hösten, när det räcker med en tjock ulltröja så håller man sig varm vid elden.
Och när naturen är sådär andlöst vacker!

Pricken över i

Jag gillar ju att laga mat. Eller, gillade åtminstone, när det inte var fullt så mycket annat och bara blev en stressfaktor att addera i vardagen. Något som i vilket fall alltid är himla viktig för mig, det är smaksättare i alla former.

I min kryddlåda har jag nog ungefär 30-40 kryddor, och utöver det ett mindre gäng kryddblandningar. De FLESTA används faktiskt regelbundet, även om tex muskotnöt inte är något jag behöver köpa nytt en gång i halvåret direkt. Förutom kryddor så används såklart buljonger och fonder av olika slag, men sen har vi det där lilla extra, det man kanske oftast ställer fram på bordet eller liksom tar till för att få det där lilla extra – såserna (typ).

När jag stod i kylen och just skulle plocka fram en sås, så tänkte jag att det här måste jag ändå göra ett tips-inlägg på! Så, utan inbördes ordning, här kommer de såser och smaksättare i alla fall inte JAG kan vara utan (när man räknar bort de som är standard, typ ketchup och sånt):

ÄLSKAR sesamolja, ihop med japans sojasås, vitlök, lime och ingefära så gör verkligen sesamolja att det blir den där underbara umamirika asiatiska smakbilden! Köper inget särskilt märke här, det blir vad som råkar finnas i den affär jag handlar i, tycker de flesta är bra?
En riktig favorit för min egen del, och även mellangrabben gillar den. Vill liksom bara VRÄKA på även om det blir sådär starkt att man inte kan andas efter, tror det är just den höga syran i den som gör att jag verkligen inte kan låta bli. Har den nästan alltid på och till kyckling (kycklingvingar, mums) och ganska ofta istället för tex sweet chili när jag tycker den blir för söt och för lite tryck i.
De här dök upp i hyllorna för bara nåt år sen tror jag, och de ar fantastiska BBQ-såser! Den här lite starkare (som ju till och med är slut) tar vi på de ”vuxna” sakerna på grillen, tex spareribs, men vi har även deras vanliga BBQ-sås som barnen får på sitt. En stor eloge till att det inte är en massa skit i med! (Ja jo, socker, men inte 328 E-ämnen och så)
Också en relativt ny favorit, går att ha på typ allt? Gott på sushi-bowl, ris, sallader och tja, typ allt. Tänk som en sriracha-majo, fast godare tycker jag.
Nä men jag klämmer in en liten sås här med, den här lilla rackaren höjer det mesta, med mycket smak av tryffel. Sjukt god att ha istället för hamburgerdressing i sin hamburgare, eller bara att doppa nypotatis i…. Mmm..
Avslutar med en sås av det söta slaget. Den här är inte så ofta vi har hemma (PS, Maple Joe är godare) pga den tar slut på typ en dag om ungarna får syn på den, men ibland när man vill lyxa till pannkakorna så slinker den ner. Typ den godast sötman jag vet!

Vad har du för såser och smaksättare du inte kan vara utan?

PS, förresten, vill lägga in ännu ett tips – jag gillar att ha dijon-senap i bla såser och dressingar, måste verkligen rekommendera att ni köper den som är från Kung Markatta för den är helt fantastisk!