I helgen så tog mäklaren beslut om att köra en förhandsvisning av vårt hus, trots semester, bara för det var så stort intresse hos de som anmält sig. 5 familjer var här i måndags morse, då hade vi spenderat hela helgen med att röja i skåp, lådor och garderober samt städat så hela huset var galet rent och fint. De hade fått premissen att om vi skulle släppa det innan vanlig visning så var det ett lite högre utgångsläge som gällde, och på det viset blev det två som nu har budat tills i morse om huset.
Från Västanhems fotografering
Vi köpte ju vårt nya hus för mer än vi tänkt – därför känns det nu heeeelt fantastiskt att vi sålt vårt eget bara 20 000 ifrån vad vi köpte för! Vi är så himla glada och lättade över att det gick så fantastiskt bra, och framförallt är det bara såååå skönt att allt är klart nu!
Den 15 november lämnar vi huset – känns ändå såklart lite vemodigt eftersom det är ett fantastiskt hus och våra 3 barn fötts (i princip) här och vuxit upp här, men vi går ju TILL ännu mer härliga möjligheter!
Jag får ingen riktigt bra ordning på mina känslor om den här sommaren känner jag. Det allra, allra bästa (hittills) har varit att det har varit så fantastiskt väder ändå – för med den här solen och värmen så har det inte funnits ett behov av att resa någonstans för att få just de två sakerna, och en dag då man kan bada är ju åtminstone enligt barnen en bra dag.
Men ändå.
Jag känner att jag liksom kippar efter andan flera gånger om dagen här hemma, och stressen ligger hela tiden som en klump i halsen. Bäst är de dagar då vi är i väg (den bästa dagen av alla var på Liseberg), men det blir ju jobbigt på ett annat sätt, vi kan ju inte flänga runt hela tiden heller.
Går runt i trädgården som förutom att jag gjort den ganska underhållsfri dessutom är väldigt fin nu. Tji att det hjälper.
”Du måste kunna stänga av”, säger mamma när jag suckar över att de stora killarna tjafsar om vem som ska bära vilken sak till badet. Ja det vet jag väl, det är ju inte så att jag inte VILL kunna stänga av, jag får det bara inte att funka. Och så han mini då, som hur go han än är ger en magsår över alla saker han får för sig att göra hela tiden, för att inte tala om att han pratar på både in- och utandning.
Som jag skrivit innan så är det jobbigast att vara hemma, en vanlig dag. Typ som i dag, vi hade mormor på elva-kaffe och sen tog jag med barnen till Vätterstranden. DET är dock stressande, inte själva badandet men till och i från och nån måste kissa och tog vi inte med badringen, kan nån gräva ett sandslott med mig, ställ dig inte på filten med sandiga fötter, alltså ni får hjälpa till att bära sakerna tillbaka till bilen?!? Hatar typ att åka och bada. Eller det runtomkring då. I övrigt har vi liksom inte gjort nåt, de stora följde med mormor hem, maken var borta en sväng med en kompis, jag har legat i solen och läst när jag satte Filip vid min ipad, men ändå, stressen är bara en hårsmån från att lamslå mig.
Nästa vecka är min sista semestervecka, och jag är orolig. Orolig för att jag inte hunnit få nåt vidare längre avstånd mellan mig och stressen, orolig för hösten som kommer bli krävande som fasen på jobbet. INTE orolig för flytt mm, inte på det viset, konstigt nog får inte det stressen att öka alls? Kanske för att det är så tydligt vad som behövs göras – städa till visning, absolut jobbigt men inte mentalt. Flytta sen? Också jobbigt men när jag tänker på det så ökar inte klumpen i halsen. Fast visst, den lättar inte heller.
”Skör” är inget ord jag förknippar med mig själv, men gränsen till min stress är nog ändå typ ”skör” just nu.
Tänker att jag skulle vilja bli inlagd på ett gammaldags vilohem i några veckor, där maten lagas åt mig och jag inte behöver tänka på någon eller något annat alls… Skulle väl förlora förståndet av ren chock.
Blir så arg på mig själv med, som inte kan bara vara som alla andra och kunna släppa det, vi har sänkt våra krav här hemma till en lägstanivå som vilken //idiot// som helst skulle klara av. Vill ju bara kunna njuta av de här dagarna, inte göra ett smack, inte ta ansvar för något. Jävla mig, att förstöra för mig.
Retar mig nåt enormt på recept där det står att det ska bli en kaka i en hel långpanna, men sen när man gör den så täcker den knappt botten och blir typ som en rulltårta… Gjorde en sån häromdagen, men har nu gjort om receptet så att det VERKLIGEN passar en riktig långpanna – alltså en djup plåt som passar i en standardugn.
Samma recept går att variera genom att använda rivna rödbetor, och genom att tex byta ut kryddblandningen!
Morotskaka, 175 grader
8 ägg 5,5 dl socker 8 dl mjöl 2 msk bakpulver 2 nypor salt 4 tsk kanel 2 tsk malen kardemumma (går att utesluta om man inte gillar kardemumma) 4 dl neutral matolja 400 g rivna morötter
Vispa ägg och socker riktigt fluffigt. Sikta (eller blanda) ner mjöl ihop med övriga torra ingredienser, och tillsätt olja. Rör ihop allt väl, och tillsätt till sist morötterna.
Häll smeten i en långpanna som du smörat och bröat (eller strött lite mjöl i), och grädda i nedre delen (men inte längst ner) i ugnen i ca 30-40 minuter – tills den känns torr. Ta ut den och låt den svalna helt under en handduk.
Vispa smör och florsocker vitt och fluffigt. Tillsätt philadelphia och vispa en stund till. Bred över den kalla kakan. Går bra att frysa ner, men frys styckvis så inte glasyren fastnar i nästa kaka!
Tycker det är så himla bra att det äntligen kommit en höghöjdsbana till Jönköping, det var verkligen på tiden. Både jag och ungarna tycker det är väldigt roligt att klättra – även om jag är ganska höjdrädd. I går var vi där, jag och de två stora grabbarna. Filip hade nog gärna varit med, men det får faktiskt vänta tills han är lite större så han har lite mer glädje av det istället för att bara klättra runt längst ner.
Lite extra stolt över den här killen, för när jag och Oliver skulle klättra en röda banan sa jag bara att han kunde köra den blå vi inte testat än – den provade vi strax därefter och den var RIKTIGT utmanande, men den hade han klarat galant på egen hand!
Han provade på röda med, men nådde inte riktigt.
Oliver och jag började på röda, men fick ge upp efter halva banan ungefär.
Glad att de vågar försöka, även när det är läskigt!
Jo men jag var med också ju. Är faktiskt ganska stolt över min insats, jag är ändå ganska höjdrädd!
Det är ju ändå rätt högt upp, och inte helt enkelt heller när man är otränad och tung.
En del har vi ändå hunnit hitta på, så här denna hemma-semester. Kvar på önskelistan står kanotpaddling och kanske en tripp till Ekehagens forntidsby, som semesternöje. Vad har du kvar på din lista?
Jag har inte så mycket direkt stil över mig, alltså klädmässigt och så. Klart jag har en sorts kläder som är ”jag”, men det är inte så att det är så mycket av nån direkt stil utan mest sånt jag känner mig bekväm i. MEN, det finns en stil som jag tycker är så fantastiskt vacker, särskilt nu på sommaren när den liksom utstrålar så mycket sommar som något bara kan göra – nämligen boho -stilen. Eller kanske specifikt vissa tolkningar av den, typ som sånt här (alla bilder hämtade lite random från Pinterest):
Svalt, enkelt, mjukt men okomplicerat kvinnligt, sååååå vackert…
Insåg när jag kollade i min Pinterest-mapp att jag gillar stilen även mot höst och vinter med:
Önskar jag var riktigt duktig på att få till sån stil, men som med så mycket annat så blir det ju bäst om man får till helheten, utan att det blir utklätt. Sen är det ju påtagligt unga och smala modeller för just den här stilen, kanske är jag bara för gammal och mullig. Fast nån som lyckas ändå, som är till och med nåt år äldre än mig, är ju Gynning. Tycker hennes ”Ibiza-stil” när hon är osminkad och bara somrig är så himla fin:
Bild lånad från hennes instagram
Förresten, kikade ni lite närmre på den översta bilden jag lade in så ser ni att det är lite fina smycken från Jonna Jinton där, kolla det här tex:
Hon har ju lite svensk sval boho-stil med, och väldigt vackra smycken :
Det är ALLTID den här typen av klädreklam och smyckesreklam jag fastnar för – men jag har nästan inga kläder som faller under kategorin ändå. Volanger och jag går inte alls ihop, och inte heller väldigt löst sittande kläder, men de senare åren har jag åtminstone köpt lite fina kjolar som jag känner mig fin i nu på sommaren. Toppar är mycket svårare, det ser bara utklätt ut med en del som är alltför ”mycket”, och många toppar nu är antingen croppade (nej men alltså det går ju inte) eller för tajta. Jättesvårt det där.
I vilket fall kan jag sitta och bläddra igenom hur mycket klädannonser som helst som ser ut ungefär så här…
Från nån site som heter Shein (inget samarbete) som har världens sämsta översättningar, men som har fina klänningar. Misstänker dock att de skickas från andra sidan jorden och att storlekarna inte riktigt funkar på mig, även om jag hittar en modell som gör det. Men drömma är gratis!
Nej, det kommer inte bli en träningsblogg av det här (igen), men hela anledningen till det här inlägget kom sig av en tanke som slog mig just när jag faktiskt TOG mig till gymmet, inbjuden av kollegan Anton som snällt nog såg till att jag kom dit.
I vilket fall, när jag åkte genom stan insåg jag ett par saker:
1. Det är tydligen fredag (DET är ju ett skönt tecken på semester att man är veckovill och det är jag verkligen)
2. Det var en massa folk ute på uteserveringar och restauranger som festade, drack lite gott och satt och tjötade.
Jag tar ju minst lika gärna en drink en sommarkväll, det är inte det, det kändes bara långt bort att sitta ute och festa med ett gäng kompisar.
Kommer strax till min fundering, men kände mig extremt långt ifrån deras verklighet just nu – det kändes lite som en livstid sedan, trots att jag såklart gärna går ut på en och annan AW, men just det där somriga bekymmerslösa festandet en fredagskväll kändes minst sagt avlägset.
Jo, men i alla fall, såg flera grupper med tjejer som gick och pratade och skrattade i sommarfina klänningar, och det såg så härligt ut. Här då till min fundering, jag har absolut ett gäng vänner det är inte alls så jag menar, men just det där hänga med ett gäng tjejkompisar, eller vara med bästa vännen en hel sommar och ändå aldrig få slut på saker att prata om, det händer liksom inte direkt. Alla har (självklart) sitt och så, men så är det nog olika typer av människor med tänker jag. Och då slog det mig, många av de jag följer som antingen är influenser eller som jag – vanlisar som bara har en stor del av sitt inre liv online på ett eller annat sätt, vi är nog av det ensammare slaget.
Det är ju så många tillfällen när det mest normativa är att hänga med ett gäng vänner. På sommaren, vid mysiga höstkvällar, runt julen och sen påsk och midsommar. Då blir det mer kännbart när man mest är själv med familjen, på gott och ont.
Kanske är det så att det är vi som är i grund och botten introverta som gillar det här sättet att kommunicera lite extra, vi som kanske prioriterar en lugn hemmakväll över att hänga med ”gänget” som också tycker om att utrycka oss med ord och bild på blogg eller tex instagram? Eller gör vårt liv online det inte lika intressant att hänga med oss, man kanske tycker att man får nog av mitt liv ändå, så att säga? Kanske är det en blandning av båda, eller så missar jag målet helt. Jag kanske bara råkar följa folk som är lite ensamma av sig, eller är vi det allihop som lever lite härigenom?
Det var min fredagsfundering i vilket fall, nåt ska man ju sysselsätta sig med en stund innan det är dags att sova. Vad tror du, ligger det nåt i min spaning eller är jag helt ute och cyklar?
Och du Anton, tack för att du fick med mig till träningen, det känns himla skönt! Eller ja, det kommer det nog inte göra de närmsta dagarna, men just nu gör det det åtminstone).
Det höll på att bli katastrof där ett tag, för vi var inte beredda på att det skulle ösregna i ungefär 1½ timme, men det vände som tur var och vi har nu haft en mestadels trevlig (om än jobbig) dag på Visingsö.
Bra med lådcykel att packa i, och roligt och mycket lättare än jag trott att cykla på tandemcykel!
Maken hade bokat en tandemcykel och en lådcykel hos Visingsö cykeluthyrning, och så hade vi med Olivers cykel med som de två stora grabbarna fick turas om med att cykla på. I lådcykeln stuvade vi ner packning (lunch och middag), Filip och Nala – dessvärre inga regnkläder då, så när det började ösregna fick vi cykla tillbaka till uthyrningen och stå och vänta ut den under tak. Som tur var hade vi inte kommit så långt, och det fanns ju en glassbutik i närheten, så det ordnade upp sig.
Liten strand med två bryggor, funkade helt ok. Eller ja, det var typ kaos, en hund som sprang överallt (i kort koppel) och skällde på andra som skulle bada (japp, skäms gör man) och en 4-åring som springer helt åt andra håll än man säger och inte lyssnar för fem öre trots att man tar i med sin ”nu-jävlar-röst”. Men de stora kunde bada som de ville och hade det bra åtminstone.
Största och minsta sonen!
Vi hade inte så mycket annat planerat, så vi cyklade först över till västra sidan av ön där vi badade (alla utom jag) och sen tog vi en omväg åt söder innan vi återvände för att kolla borgen och käka.
I vanlig ordning lockade borgen barnen, som sen ganska snabbt kom på att den inte var så kul ändå.
Det funkade helt ok med Nala i lådcykeln – när vi spänt fast henne så hon inte kunde hoppa ur innan vi startade, men sen på tillbakavägen på en lång rak grusväg fick hon springa bredvid istället. Det älskade hon verkligen! Perfekt med lådcykeln som inte välter, och så körde vi såklart i lugn takt så det gick på hennes villkor.
Åka färja är ju också ett äventyr när man är 4 eller hund. Nu är jag ju ingetdera, men det var den enda bilden jag hade och jag kom inte på nåt vettigt att skriva till den.
Nu är vi vuxna tämligen slut efter att hållit i ordning på de minsta.
Vi packar lite smått här, de stunder som blir över – eller som i går när det ändå var skruttväder så grejade vi mest hela dagen, men då var också de stora pojkarna hos mormor. Det som var enklast att packa ner körde vi ju undan redan till fotograferingen, men nu får man liksom tänka vad man kan tänkas behöva fram till åtminstone mitten av oktober. Klarar man sig utan vinterjackan? Ja kanske, men det är ju inte helt säkert heller.
I går rensade jag ur allt sånt jag inte MÅSTE ha i köket tills dess, så att det ska vara fint i lådor och skåp till visningen. En del slängdes, men det mesta används om än inte varje dag direkt. Att installera mig i vårt nya kök är en av de sakerna jag ser fram emot mest – att se vad som behövs, vad som ska vara vart och fixa och göra i ordning. Ett litet rum i köket har nog använts som förråd, men jag tänker inreda det till ett riktigt skafferi – med plats för sylt, marmelad och äppeljuice – eller allt annat man gärna vill göra och spara av sommarens bär och frukter.
Också fantastiskt mysigt med en eldstad i köket?!?
En annan sak vi har MÅÅÅÅÅNGA planer för är det extra rummet vid garaget. Vet inte exakt hur stort det är, men runt 30 kvm skulle jag tippa på, dessutom finns det ett loft där jag tror man kan sova. Där finns ju vatten och en ho i rummet bredvid, beroende på hur rummet håller sig varmt så kan man ju inreda det som gästhus tex, men ska man hyra ut under exempelvis mässor så behöver det ju finnas toalett och dusch. Annars skulle man kunna göra det till lek- och spelrum till barnen, träningsrum, biorum, eller tusen andra roliga saker som ploppar upp i huvudet när man minst anar det. Det är himla kul att ha en sån yta, som skulle kunna bli lite vad som helst!
Drejstudio? 😉
Planerna för det nya huset är just det – planer för huset (och garaget). Vi kommer behöva nån slags automover för att hålla gräset precis runt huset i schakt, men övrig mark (alltså betesmarken) tänker jag att jag mest ska låna ut till grannen ett tag, tills vi orkar och vill göra något med den – det kanske dröjer flera år, men den finns ju där när vi vill och orkar! Det var ju inte superlägligt att hitta sitt drömboende när man är sönderstressad och deppig, men det var alldeles för bra för att inte hoppa på, och genom att kunna hantera en sak i taget så känns det ok ändå (ur stress-synpunkt alltså, annars känns det oerhört mycket bättre än ”ok”).
Det är så himla roligt att ha en massa nytt att planera runt, att fundera på hur man kan få till det bästa möjliga och få till bra lösningar till. DET är något som ger mig energi och gör mig kreativ! Har redan funderingar på att jag skulle vilja ha nån slags ”öppet hus” med glöggtema i december, det vore SÅ kul att få visa er vårt hus och att framförallt träffa er! (De flesta som läser här på regelbunden basis är ju folk jag på ett eller annat sätt känner, även om den största mängden läsare kommer hit för recept)
Jag kom på varför jag i vanliga fall alltid bokar in att vi ska åka någonstans när det är semester – det är SÅ mycket enklare när man inte är hemma. Det är jobbigt och stressigt att boka, planera och fixa – delvis därav det inte blivit något inbokat i år – men det är skit att vara hemma på semestern, för då finns ALLT det som alltid ska göras där hela tiden, fast det ackompanjeras av uttråkade ungar 100% av dagen oftast. Är man i väg ett tag någonstans, så är det ingen som förväntar sig att jag ska fixa mat, ungarna kan underhålla sig på ett annat sätt för miljön är ny och den jäkla VARDAGEN känns längre bort. Sen är det ju inte stressande att vara iväg heller, när man ska hålla koll på hund och pillrig fyraåring, men ändå.
Förlåt att jag gnäller, den här semestern har varit så himla efterlängtad och välbehövlig, men jag behöver liksom reda ut det här för mig själv och då är det det här forumet som är tillgängligt just nu. Rätt säker på att det dessutom finns ett gäng mammor där ute som kan relatera till att den så kallade semestern inte innebär så mycket vila.
Det HAR varit mycket bra saker OXÅ den här veckan. På topplistan ligger förutom Liseberg att vi träffat min bror med familj, i morse gick vi tex en runda på Dumme mosse och satt sen och fikade en lång stund.
Det hade varit asskönt att få en vecka helt själv – inte hemma för då hade man ändå bara grejat som vanligt – bara för att verkligen få ladda. Men semestern är kort, första veckan av fyra har redan gått och jag vill ju OCKSÅ umgås med mina barn. Jag fattar att det kan låta som jag inte gillar det, men det gör jag verkligen – såvida vi inte bara är hemma och alla förväntar sig saker av mig som jag inte orkar eller vill göra.
Lugna morgonpromenader med Nala är inte fy skam heller.
Så, nu har jag fått släppa lite på ventilen, så nu är det bara att ta sig i kragen och ta hand om saker som vanligt. (Här var jag tvungen att springa ifrån för att avstyra ett bråk…). Förlåt, det är ju bara en överstressad mamma här som känner sig otillräcklig och som inte kan slappna av, inget värre och inget nytt under solen… Kram på er, i vilket fall, ni som kämpar med barn, familj, diagnoser, sjukdom och tusen andra saker. 🤗
Ps, flytten mm stressar mig i princip inte alls, då är vardagspåhänget mycket värre. Nån mer som känner igen sig?
Så, i går hade vi en fantastiskt härlig heldag på Liseberg. Snälla Anneli tog hand om Nala över dagen, så vi kunde vara där heeeela dagen utan att bekymra oss för henne, och det blev så lyckat 🙂
Alla kunde åka precis allt de ville, från småbåtar…
…till större båtar, och såklart de blötaste båtarna (FlumeRide är en favorit, den och Balder är roligast av allt tycker jag! Gillar Helix med, men har ju så jäkla lågt blodtryck att det svartnar lite för ögonen i skruvarna).
Precis lagom blöta blev vi, i det alldeles lagom vädret med lagom med sol och lagom med värme – vad är oddsen för det liksom.
Stora och små gick både ihop och delade vägar, när önskemålen gick brett i sär. Så bra att O och L kan åka allt tillsammans nu själva, när inte vi orkar längre.
Det åts glass, churros, korv, sockervadd och pasta – alla fick så de var nöjda och glada. Tydligen är det så här man poserar för ett foto förresten, enligt Filip.
Vi spelade fem-kamp alla fem, och det vanns en Toblerone av Lukas, inte illa!
Den här lilla herrn åkte lite saker själv med, han var även med i Flume Ride och han gav aldrig minsta antydan till att något skulle vara läskigt – han var bara superglad (och superenergisk) hela dagen. Han avslutade med att springa sig genomsvettig i nästan två timmar i lekdelen i kaninlandet, när jag och Tobbe bara satt och pustade.
En liten semester, på ett favoritställe, med mina favoritmänniskor (ja, just de samma jag kan bli vansinnig på och väldigt trött av, men likväl är det så).
Och förresten – älskade Liseberg med restriktioner eftersom det innebar att det var hanterbara köer till allt – det var liksom fullt med folk men inte sådär vansinnigt mycket, längsta vi köade var nog ca 20 minuter.
(Hade inte med nån kamera så ni får nöja er med lite halvkassa mobilbilder. Nån gång ska jag köpa en mobil med bättre kamera, men det dröjer nog tills jag verkligen MÅSTE byta den jag har nu).
godatankar.com 