Filip 5 månader

Nu kommer vi precis från BVC, där vi mätt och vägt dig (66,5 cm och 6890g) och dessutom fick du vaccin.

På hemväg efter vaccinationen. 

Du kan nu vända dig både från mage till rygg och tvärtom, du flyttar leksaker mellan dina händer och du pratar – massor!  Det sistnämnda finns film på på Instagram (LindaGladh heter jag där).

Det du gillar bäst är när någon pratar med dig och när du får stå upp. Det är så himla spännande att stå upp, man ser hur stolt du blir!

IMG_4842

Du älskar när man kliar dig, då blir du som förstenad och liksom bara njuter. En liten stund i alla fall, annars rör du helst på dig konstant!

Jag är helt kär i dina goa små fötter och ben, de är så mjuka och lena, man blir ju helt tokig!

IMG_4829IMG_4787

Nu ska vi strax åka till ögonläkaren och se om vi får bukt med din envisa ögoninflammation, håll tummarna!

Som en ångvält eller så

Herregud vad dagarna liksom bara… kör över en?

Häromdagen (minns inte exakt när, allt bara flyter ihop) var jag nere på Hälsan och fick kåvepenin för halsfluss – jag hade absolut kunnat genomleva den men jag är rädd att smitta Filip som ju redan är nedsatt eftersom han själv är förkyld. Han var vi för övrigt med på barnmottagningen idag, eftersom hans över 3 veckor långa och eskalerande förkylning har resulterat i ögoninflammation – så i väntan på att en odling på ögonen ska bli klara så har vi nu fått antibiotika i form av ögondroppar till honom. Mycket hellre det än penicillin, hua för att ge det till småbarn…. Övriga familjen är typ friska, eller förresten så kräktes Oliver en natt, men det var bara en gång och inte så mycket (och ingen annan är ”smittad”) så det kan knappast varit kräksjuka i alla fall. Troligen för mycket godis hos mormor bara, suck.

IMG_4642.jpg

Så här ser det ut när det är ”bra”. Stackars liten. Det här är för övrigt det enda fotot jag tagit de senaste dagarna, har inte hunnit plocka fram kameran liksom. 

Men annars då?

Tja, vår tonåringshöna Flora blev totalt utmobbad av våra äldre hönor, så nu går hon i en avskiljd del i hönsgården för att inte bli helt sönderhackad. Vi hoppas att de ska vänja sig vid varandra lite, men visst, förr eller senare blir det ju ändå ett visst hackande på varandra – det är ofrånkomligt när de ska bestämma rang sinsemellan. De små kycklingarna går ju helt för sig själva, de bor ju i en kaninbur i vårt egna badrum som det är nu, så än så länge är det lugnt för dem men det blir ju en egen fas med dem sen med.

Dessutom hittade vi lite kvalster i vårt hönshus, och de stora har fått ett speciellt kvalsterangrepp på fötterna, så igår (???) storstädade och desinficerade vi hela hönshuset och hönsgården, tätade alla springor och gav hönorna fotvård.

Med allt det här och så tre barn på det hela så är väl den enda bonusen (återigen ???) att jag tror att jag blivit av med ett mammakilo, för jag kan garantera att man knappt hinner äta på dagarna – och hinner man det så slänger man i sig maten. Men visst, när man väl landar i soffan framåt nio på kvällarna så blir det kanske en glass och ett glas vin eller så, men det går inte på pluskontot ändå just nu.

Så, det här låter kanske lite katastrofalt, men varje grej har liksom inte varit en så stor grej, så det låter nog mest så när man slänger fram allt på en gång.

I morgon åker maken och hälsar på en gammal kompis och kommer tillbaka fredag kväll, så nu ska jag försöka överleva på egen hand med. Tjo och tjim, vilken skön sommar… *

*eller???

Filip 4 månader

Att bli 4 månader är liksom stort, det innebär att man är så stor att man kan vara med och sitta lite vid bordet korta stunder, att man får börja smaka på mat och att man är mer med. Allt det här stämmer bra in på Filip nu, han sitter gärna med oss i sin stol vid matbordet, än så länge bara en sisådär 5 minuter åt gången, men ändå.

IMG_4504

Det här med mat är ju lite nytt med, både för mig och för honom, det här med smaksensationer ”fanns inte” med de andra två barnen, då var det mest det klassiska att man började med potatispuré och liknande. Nu får bebisar smaka på det man själv äter (i väldigt, väldigt små mängder) för att testa olika smaker och kryddor, mycket roligare tycker jag! Filip är såååå nyfiken och intresserad när vi äter, så vi har tjuvstartat litegrann, än så länge har han smakat fil, vattenmelon, gurka, dillsås, avokado, yttepytte mannagrynsgröt och nån tesked barngröt. Allt har ätits med STOR förtjusning! Dessvärre har jag anat lite, lite magknip av gröten, men det kan ha varit slumpen eller bara ovana. Det är ju extremt små mängder vi pratar om än så länge, men man vill ju inte gärna vara anledningen till magknip på det stora hela.

IMG_4554

Lätt att få slagsida när man blir exalterad!

IMG_4558

 

För övrigt fortsätter han att vara väldigt glad, social och nyfiken. Han ligger gärna på mage och lyfter sitt huvud, eller vilar det mot madrassen för den delen. Åka vagn (med sittdel) går bra i korta stunder, så det blir fortfarande inga långpromenader, när vi har varit iväg på utflykter har jag oftast med selen och den sover han galet bra i – när vi var i Borås Djurpark i helgen tex (kommer ett inlägg om det med) så sov han nästan hela tiden i selen. Tänkte vi skulle försöka oss på nån skogspromenad framöver med honom i selen, hoppas det kan funka!

Bilen är inte så värst populär, men nu verkar det till största delen bero på att han blir så galet varm i babyskyddet, vi körde till Borås med AC’n på 16 grader och han var ändå svettig på ryggen… Nån som har nåt bra tips för det?

Han sover fortsatt jättebra, med två amningsstunder på natten. Dagtid blir det ganska olika tider, men åtminstone en av stunderna brukar bli längre (ett par timmar). Amning ja, det blir inte så mycket mer än på nätterna och kanske en gång på dagen, resten önskar herrn ersättning istället och det funkar bra för mig det med 🙂 (Enda nackdelen är att jag nu börjat fälla huuuur mycket hår som helst, har inte fällt ett strå på ett år nästan, men nu så… Kommer nog vara skallig till hösten!)

Många kramar från världens goaste lilla bebis!

IMG_4543

Hjälp mig

Ok, jag behöver lite hjälp. De stora pojkarna är typ uttråkade och går varandra (och oss) på nerverna – vi försöker se till att de har kompisar att leka med men det hjälper inte alltid. Jag och maken behöver göra nåt kul känner jag, även om det lär få bli med åtminstone större delen av familjen, men jag kommer inte på nåt riktigt bra?

Barnutflykter har vi ju gjort i määäängder nu, Lalandia, Hansa-Park, Legoland och minigolf bara de sista två veckorna, så nu är det vår tur känner jag. En tripp till Borås djurpark står på schemat, men det är faktiskt mest mitt eget önskemål för jag tycker det är mysigt, barnen är lite lagom blasé och uppskattar det väl…sisådär.

Men, vad sjutton ska man göra då? Det måste ju funka att ha med barnen, men det behöver liksom inte vara riktat till dem…

Måste bara i förbifarten få visa hur duktig lillemannen (nu 3 ½ månad) blivit på att hålla upp sitt huvud, han kan t.o.m. sitta i en barnstol (med stoppning) en stund nu! Han fortsätter att vara världens goaste och gladaste unge, trots att han är rätt förkyld och snorig för tillfället. Underbara lilla bebis…

IMG_4461IMG_4460

Goda tider 

Vilka sköna dagar det är ändå, när hela familjen är hemma. Alla skönast om de stora har varsin kompis, ska väl tilläggas, för det är helt makalöst vad de tjafsar med varandra annars… Men ändå, långa, ljusa dagar ihop med hela familjen känns så fantastiskt lyxigt! Jag önskar man inte behövde jobba så mycket annars, en halvtid vart hade varit perfekt, för det är ju liksom precis det här livet går ut på!

Efter mina tidigare två graviditeter har jag känt mer ”press” att komma och jobba igen, men nu när det är sista gången man är mammaledig så är det oerhört lätt att prioritera på ett annat sätt. Sen tillåter ju inte ekonomin vad som helst, men jobbet i sig, det går ändå vänta lite. Visserligen börjar jag och maken dela på ledigheten med 50% var fr.o.m oktober, men sen är ju ändå tanken att Filip inte ska skolas in på dagis förrän i januari 2019! Känns makalöst lyxigt, i alla fall så länge man inte syftar till den ekonomin det blir under tiden.


Är man tredje barnet får man liksom bara hänga med på ett hörn helt enkelt 🙂

Det är också lättare att leva i nuet, nu för tiden (börjar väl bli gammal och vis???), gör så fort man ser Filip så fastnar man där en stund och pratar och leker med honom. Faktiskt smittar det även av sig mot resten av familjen med, man går liksom ner i varv och tar tillvara på stunderna på ett annat sätt. 

Inte klokt vad positivt det var med en till liten filur i familjen ändå!

Lyckan med en sladdis

Alltså jag är så otroligt glad att vi ”skaffade” ett barn till. Citationstecken på skaffade, för det uttrycket får det att låta som nåt man bara bestämmer sig för och så blir det så, när det i verkligheten kan krävas både tid och medicinska insatser, om det går över huvud taget. Satt härom kvällen och insåg att vi sammanlagt försökt få barn i nästan sex år av våra liv, alltså så lång tid det tagit innan det blivit verklighet. Två, ett och två år innan barnen blev till. Det är rätt lång tid att gå och längta…

Men det var bara ett sidospår, tillbaka till min reflektion.

IMG_4212

Nu är det väl visserligen säkert så att i och med att Filip är så pass lätt och rolig att ha att göra med så blir det hela mycket roligare och enklare än om vi haft en bebis med tex kolik – i alla fall tror jag det hade påverkat brödernas engagemang. Men, som vi har turen att ha det nu så är de S Å glada i sin lillebror! Så fort de ser honom så pratar och gosar de med honom och det är helt fantastiskt att se! Filip älskar brorsorna och pratar alltid tillbaka. Vi vuxna njuter också för fulla muggar – lite mer nu när vi är lediga båda två – och tar tillvara på den här tiden mer än vi kanske känt att vi kunde med de äldre barnen. Inte så att Filip är viktigare än de på något sätt, men man har lite mer distans och insikt i vad som är viktigt att man tar tillvara på.

IMG_7526

Det är så häftigt att se hur en sån här liten människa kan berika en hel familj, Filip har verkligen gett oss något som vi gemensamt älskar! Bästa ”beslutet”* någonsin!

IMG_3601

* Nu kom det där igen, ett ord som låter som om det är något man bara kan bestämma så blir det så. Men jag hoppas ni förstår hur jag menar. Vill passa på att skicka lite extra kärlek till er där ute som längtar och kanske försöker!

Sommardagar

Hjälp vad det går i ett på dagarna nu, det går både fort och sakta. Sakta för att dagarna känns jättelånga och sköna (älska sommaren!) men fort för att de ändå på nåt sätt bara försvinner…?

Med tre barn hemma så är det liksom alltid något som händer, men jag måste säga att jag trivs himla bra med det på det stora hela, mycket för att de stora pojkarna förstår när man måste låta Filip gå före ibland och de är så himla duktiga på att hjälpa till med honom. Mindre roligt när de två stora helst bara tjafsar med varandra hela tiden, men NÅN gång kanske de växer ifrån det? När de är 30 eller så åtminstone?!?!

IMG_4277

Jag hann se en idyllisk sommar med schackspelande barn framför mig i hela två minuter, innan det totalt spårade ur… Men hoppet är ju det sista som överger en, sägs det!

Filip stackarn vaknade i natt med en ordentlig förkylning, men har faktiskt ändå lyckats bjuda på sitt första lilla skratt idag! Annars är han mest snorig och tycker att det är lite jobbigt, men det är ingen katastrof ändå.

IMG_4270

IMG_4262

När vi är hemma båda två vuxna så får man mycket mer tid till alla barnen och det gör mig så himla glad!

I helgen hade Lukas sitt 7-års kalas vilket han var grymt nöjd över, min fina stora, lilla mellanpojk! Själva håller vi på att måla de grå detaljerna på vårt hus, förra året körde vi allt det vita (dvs 95%) så nu går vi över knutar och sånt, skönt att få det gjort!

IMG_4232

IMG_4236

Innebandykalas var det önskat, blev väldigt lyckat!

Ville mest bara liksom säga att vi lever, men det blir inte så mycket tid till sånt här precis just nu. Kram på er, och hoppas ni alla får en skön midsommar vad ni nu än ska göra!

Filip 3 månader

Helt plötsligt är sommaren här och med den så är nu Filip 3 månader! Det är så konstigt, det var den här tiden man liksom fantiserade om när magen var stor och i vägen i vintras, och nu är vi här mitt i det!

Filip är en vansinnigt go’ och lätt bebis att ha att göra med, han sover jättebra på nätterna, vill visserligen ha mat 1-2 gånger men somnar sedan om direkt och sover ofta till framåt 7:30 i alla fall, helt fantastiskt! Dagtid brukar han ha åtminstone en längre sovperiod, om inte det allt mer sällsynta magknipet slår till, och han är dessutom väldigt enkel att lägga.

IMG_4160

Den senaste veckan har vi rätt snabbt gått från att ge ersättning en gång på kvällen till att behöva fylla på ganska många gånger under en dag, efter att han ammat. Men just precis de här sista dagarna har aptiten varit tämligen låg däremot, men han verkar inte lida på något sätt ändå, så det ger sig nog. Skönt att inte bara amma hela tiden, man blir så mycket mindre låst, lite så här då och då under dagen känns mer hanterbart. Nu behöver han ju inte äta med 1 timmes mellanrum heller, med ersättning står han sig ca 3 timmar istället.

IMG_4169
IMG_4171

Annars märker jag ändå att han ”plockades ut” en vecka före BF, för jämfört med de andra pojkarna som låg kvar och gottade sig i magen ett bra tag efter de skulle tittat ut så ligger han nog ca 1-2 veckor ”efter”, men det jämnar ju fort ut sig. Han har börjat lyfta huvudet lite mer när han ligger på mage, men än kan han inte riktigt sitta upp i tex barnstolen (med stöd) utan att liksom välta lite ganska snabbt. Väldigt gulligt dock! Han börjar få koll på sina händer – och de ska absolut helst vara i munnen 🙂 Napp är en nödlösning och accepteras bara om man är väääldigt trött eller gnällig, både bra och dåligt det där.

IMG_4230

Några minuter går bra, men det är lite svårt att hålla ordning på både huvud och kropp än så länge. 

Han är fortfarande inte superförtjust i att ÅKA vagn eller bli buren, men om det har gått en stund sen han åt kan vi åtminstone gå en kortare promenad med honom innan han mår illa och blir ledsen. Hoppas att även det här ger sig nu framöver.

Framförallt är han världens goaste lille plutt, som gärna ligger för sig själv och ”leker” så länge han ser någon av oss med. Går man fram och pratar med honom belönas man ALLTID med ett stort, gott leende och ett ”orreh”, älskade lilla prinskorv!

IMG_4164

IMG_4155

En sån go’ och gla’ liten fis vi har fått!!!

Bebisvecka

Det här visst varit lite tyst här i veckan, men den har varit lite… ja, jag vet inte vad egentligen. Den började ju med att jag hade mjölkstockning och feber i två dagar och inte orkade så mycket, sen fick Filip sitt tremånaders-vaccin i onsdags och var därmed tämligen närhetstörstande onsdag och torsdag. Ändå har han varit makalöst go den här veckan, det märks att vi är på väg ut ur ”spädbarns-perioden” eller vad man ska säga.

IMG_4160

Det enda som fortfarande strular är att han får mycket uppstötningar – till 99% utan att han kräks men han blir ändå väldigt, väldigt ledsen och får ont märker man. Vi ska faktiskt in en extra sväng till BVC på tisdag, inte för att jag är orolig för honom för han mår på det stora hela ändå bra, men kanske kan vi göra något som underlättar. Tror det är därför han inte gillar åka vagn heller, guppar det verkar det komma upp mer, och likadant när vi bär honom – och det är lite osmidigt med en bebis som varken vill åka vagn eller bli buren… Han har börjat krångla när han ska äta med, speciellt när han ammar, vet inte om det är för han tycker det är enklare att äta på flaska, om det gör ont nånstans av uppstötningarna eller om det bara är för att omvärlden börjar distrahera…?

IMG_4155

Sa jag att han var go och glad eller? ❤ 

Han går i alla fall upp som han ska, i går var han 12 veckor och på BVC i veckan vägde han 5480 g och var 62 cm lång. Inte illa för en som bara vägde 3040 g när han föddes för knappa tre månader sedan!

Så, den här veckan har det inte blivit så mycket av liksom, det enda som ”hänt” är att vi haft grannarna på lite trevlig middag nu ikväll, annars har vi mest haft bebishäng och gosat. Inte fel det heller! Däremot var det grymt skönt att få komma iväg och träna en sväng i morse, speciellt efter en veckas mestadels stillasittande.

IMG_4150

Nu är det nån som är lite ledsen så nu vill jag bara önska er en god natt och en skön söndag!

En SÅN dag…

Vaknade och var riktigt trött i morse efter ett par lite krångligare nätter. Filip var däremot pigg och glad, efter blöjbyte och dubbel frukost i alla fall, skönt när en av oss är det…?!? Sen skulle han minsann inte somna, jag som tänkt åka ner och träna fast jag var grymt otaggad, så jag tänkte för mig själv att om han somnar på vägen till gymmet så tränar jag, annars köper jag en gelato och åker hem!  Men klart han somnade lagom till jag stod utanför garaget i stan… Sova länge var det däremot tydligen inte tal om, jag hann träna typ 25 minuter innan han vaknade och jag fick åka hem. 


Sen var det full rulle resten av dagen, han som brukar sova i alla fall tre timmar i ett svep, så jag hann liksom aldrig lägga mig och vila nåt, vilket hade behövts. 

Nu ikväll har det varit riktigt gnälligt. Klockan är nu halv tolv och jag sitter med honom i famnen i min säng för att få honom att somna ordentligt, vi har försökt allt typ. Vi har ju dessutom den enda bebisen i världen som inte är så förtjust i att bli buren så ibland blir det lite svårt att trösta när magen kniper eller vad det nu är.

Sitter med min bebis-app och har på White noise i form av en hårfön (vi testade även dammsugare, vågor och billjud) och försöker att hålla mig hyfsat vaken tills han somnar ordentligt och jag kan lägga ner honom. Ska nog faktiskt testa det nu, innan jag kollapsar själv… Sov gott hörni, hoppas jag oxå kan få lite sömn!