Ok, dagens besök på förlossningen avklarat… Vi kände inte att vi ville vända på den här lille bäsen, om den inte vänder sig själv, så efter en hel del diskussioner med barnmorskorna så kommer vi få ett datum för ett planerat snitt. Jag förstår att barnmorskorna helst ser en vanlig förlossning, och det ÄR ju bäst för alla – OM allt går bra. Men där finns ju alla risker för komplikationer – allt från att barnet fastnar till bristningar och skador till mamman, vilket gör att jag ändå tycker att kejsarsnitt känns bäst. Och ja, jag vet att det finns en massa risker där med, men de känns mer … kontrollerade? Största skräcken där skulle väl vara att de råkar skada nån del eller att man får nån resistent bakteria (hua!), men för bebisens del är jag inte jätteorolig eftersom de nu dessutom inte gör snittet förrän i sista veckan innan BF. Då är barnet färdigvuxet, och det är väldigt små risker att luftvägarna blir påverkade.

Jag har läst på och tänkt igen om allt jag har kunnat hitta (sån e jag) och jag hoppas att jag/vi tagit rätt beslut, men lik förbaskat är det alltid svårt när man inte står med facit i hand. I magen känns det rätt, men troligtvis kommer jag inte sluta vända och vrida på beslutet (inte bebisen) förrän efter jag har hen i min famn helt enkelt. Dessutom är jag fortsatt intresserad av ERA upplevelser av de olika alternativen, så dela gärna med er! 🙂

(Tack till alla som redan gett input, det hjälper en att se saken från olika synvinklar!)

PS, ett stort lycka till för dig som ska ha barn nu i dagarna!

Jag är lite fascinerad ändå, över hur bra jag mått den här graviditeten. Och att jag har liiiite dåligt samvete för att jag gör det, när så många andra har så mycket problem?

Fostret börjar förbereda sig på att födas. Det tränar andning, men inte när det sover djupt. Fostret har nu längre perioder av både sömn och aktivitet. Det rör sig lika ofta som förut men kan inte ta ut svängarna på samma sätt. I stället för puffar gör fostret mer svepande rörelser.

Fostret lägger på sig ungefär 14 gram fett varje dag, och väger i den här veckan runt 2,6 kilogram. 

Nu ökar fostervattnets mängd inte mer utan minskar snarare eftersom gravidkroppen absorberar en del av det. (källa 1177.se)

Eftersom jag ändå fått två barn ”den vanliga vägen” känner jag inte som att jag skulle ”gå miste” om något om det blev kejsarsnitt. Snarare känns tanken faktiskt nästan lite bekväm, även om jag är fullt medveten om att tiden efter blir mer begränsad. Samtidigt är det ju, åtminstone vid en helt lyckad förlossning, bättre för barnet att födas naturligt, då tex vattnet i lungorna pressas ut mer effektivt och därmed inte ger lika stor risk för problem med luftvägar mm det första året. Å andra sidan är det större risk för skador på mig och på barnet om något krånglar… Och mina tidigare (framförallt den första) förlossningar har inte varit utan komplikationer – 72 h värkarbete med sugklocka som avslut är inget jag känner att jag någonsin behöver gå igenom igen tex…

Efter att ha vridit och vänt på det hela och ha läst ALL information som finns (tror jag snart kan titulera mig barnmorska 😉 så känns det ändå som vi landat i att vi inte kommer försöka oss på ett vändningsförsök. Så, i morgon åker vi ändå till förlossningen, men då främst för att diskutera runt ett planerat snitt (eller ja, det är ju det enda alternativet jag kan se och kommer prata för).

Inser när jag skriver det här att jag förbereder mig på en storm av åsikter om att ”ta den enkla vägen ut”, även fast jag själv är väl medveten om att det är en stor bukoperation som har sina egna nackdelar. I vilket fall är det det här som känns rätt i magen för MIG!

Dela mer än gärna av er av era egna upplevelser av (planerade i första hand) snitt!!!

I morse var det dags för en rutinkoll hos barnmorskan – med ett tillägg att vi skulle kolla om h*n fortfarande ligger med huvudet uppåt och rumpan nedåt…. Och visst, det här är en liten busbebis, med huvudet fast förankrat upp mot mina revben och ena handen ovanför i en ”stålmannen-position”.

Så, på fredag blir det ett vändningsförsök – då är jag i vecka 35+1 (det som räknas som vecka 36 i vardagligt tal) och det är då de försöker vända bebisar här i Jönköping. Om den nu inte vill vända sig antar jag att det blir någon form av diskussion hur vi vill göra, spontant har jag ingen vidare lust att föda den här med rumpan först… Nån som har erfarenheter av vändningsförsök, sätesförlossning eller kejsarsnitt?

Vecka 35?!? Verkligen??? Det känns som vecka 35 är så nära förlossningen, och ändå är det nästan sex veckor kvar till beräknad födsel… Knäppt!

Barnet fortsätter att snabbt öka i vikt under vecka 35. Den blivande modern har sannolikt ont i ryggen eller bäckenet under den här perioden. Barnet har väldigt lite utrymme att röra sig på och fyller nu ut nästan hela livmodern.

När du är gravid i vecka 35 fortsätter barnet att lagra fett. I mitten av din graviditet hade barnet en fettprocent i kroppen på runt två procent. I vecka 35 ligger den runt 15 procent, för att runt förlossningsdagen ligga runt 30 procent. Barnets armar och ben börjar ni bli knubbiga och fina.

I vecka 35 är barnet runt 46 centimeter mellan huvud och häl och väger runt 2,4 kilo. Livmodern kan kännas ungefär 15 centimeter ovanför naveln och livmodern är ungefär 35 centimeter lång. (I går på ultraljudet fick jag barnets vikt uppskattat och mätt till 2,3 kg, så h*n följer kurvan perfekt) (källa babyhjalp.se)

Planen för idag är främst att se till att gå på Yoga, så bebisen får en liten push för att vända sig tillbaka med huvudet nedåt igen – mina tidigare förlossningar har inte varit sååå roliga att jag vill testa med en sätesbjudning direkt… Håll tummarna!

Har inte orkat fota nån magbild den här veckan, men jag KÄNNER MIG ungefär som bilden till vänster… Riktigt så illa är det väl kanske inte, men att ta sig i och ur tex bilen eller soffan är klart mycket svårare än det är i vanliga fall.

Det mest positiva den här veckan (förutom att få konkreta bevis för att bebisen mår bra) är att det jag trodde ev. kunde vara foglossning verkar ha varit en vanlig sträckning – i alla fall har det gått över så nu är jag mest trött/öm i bäckenet på eftermiddagar och kvällar, men det är ingen huggande smärta längre.

Hmm, i dag åkte jag in på förlossningen för en koll av bebben eftersom jag känt väldigt mycket mindre rörelser det senaste dygnet. Normalt sett så går hela magen i vågor på kvällarna, men i går var det bara en och annan liten, liten buff, så efter lite rådgivning på telefon åkte jag upp till förlossningen. Där gjordes först en CTG (hjärtljud) som såg bra ut, men sedan för säkerhets skull så gjordes även ett ultraljud…

Jag är glad att det gjordes, för nu fick jag svar på varför det känts annorlunda det senaste dygnet, den här lilla fisen har nämligen gjort en kullerbytta och från att ha legat med huvudet ner så ligger nu en liten rumpa nedåt. Det förklarar ju varför det känns annorlunda, bebisen sparkar ju inåt nu vilket inte känns alls lika mycket, men det ställer ju även till det lite om h*n inte snurrar tillbaka.

Vet inte om ev. yogan kan vara en liten del av ”boven” i dramat, för kikar jag på vändningsförsök mm nu så är det ju ställningar där som liknar många av yogapositionerna. Bebisen verkar ju fortfarande ha gott om plats att röra sig på, så min förhoppning är att den vänder tillbaka sig av sig själv innan jag ska tillbaka till barnmorskan på tisdag. Om inte annat har jag yoga inbokat på torsdag, då ska det bli till att stå upp och ner vill jag lova!!!

*Flås flås flås*

Nä, jag håller inte på att föda, jag gick bara upp för en trappa…. Det är ju inte bara själva extravikten som gör att man blir tung, dessutom har ju blodvolymen ökat med 50% (!!!) och lungorna tryckts ihop. Så vill man känna hur det känns att vara gravid skulle jag säga, spänn på en vikt på en sisådär 10 kg på magen och åk sen upp på hög höjd (några tusen meter åtminstone), DÅ kan man förstå hur det känns. Och då är jag ändå pigg och ganska lite påverkad av graviditeten!

Barnet är i graviditetsvecka 34 ungefär 45 centimeter långt mellan huvud och häl och väger drygt 2,1 kilo. Livmoderns mått är från blygdbenet till toppen ca 32 till 34 cm.

De flesta barn som föds efter vecka 34 klarar sin andning bra och behöver inte ligga i kuvös. Men de är fortfarande ömtåliga och behöver oftast hjälp att hålla värmen och få i sig näring. Även barn som föds i vecka 34 räknas som prematura, dvs för tidigt födda. (källa babyhjalp.se)

Nu är det alltså 1½ månad kvar tills jag går hem på föräldraledighet, jag siktar på att gå hem den 17 mars och BF är den 22 mars. Det låter som det är så nära när man berättar det för folk som undrar… Om senast två månader är vi föräldrar igen, och pojkarna har fått ett nytt syskon!

I någon av mina appar står det att man kan börja bli lite disträ nu, eftersom både tankar på förlossning och på tiden precis därefter ska processas, och det stämmer nog allt. Det är något som numer alltid ligger lite i bakhuvudet och snurrar, och så fort man får en lugn stund går tankarna dit. Sömnen blir även den lite knepig, inte minst för att man nu snarkar typ hela nätterna…. Jättesexigt, men vad gör man när näsan är täppt och kroppen är stor och svullen…

En ny liten krämpa som dykt upp bara de senaste dagarna är vad jag gissar är foglossning – tar jag ett lite oförberett, stort eller snett steg med framförallt höger ben så känns det som bäckenet håller på att dela sig på mitten, inte alls skönt… Nu är första gången jag börjar känna mig tveksam till hur länge jag kommer kunna träna, men jag kör på lite försiktigt tills jag känner att det inte funkar.

Ni andra gravidisar där ute, hur går det för er? Hur mår ni?

Idag är tredje dagen hemma med Lukas, han har haft en låg men stadig feber, nu verkar det ändå till slut som det äntligen kanske vänder så vi kan gå till skola och jobb i morgon.

Barnet är i vecka 33 drygt 43 centimeter långt mellan huvud och häl och väger så mycket som 1,9 kilo. Barnet ökar med runt 200 gram i veckan ända fram till förlossningen. Måttet på din livmoder är nu 30 till 33 cm. Men det kan vara olika, huvudsaken är att din egen kurva växer som den ska.

Barnets hjärna växer snabbt i vecka 33 och barnets huvud ökar i storlek. Livmoderväggen blir tunnare och barnet kan därför uppfatta ljus och mörker, exempelvis om det är dag eller natt. Fingernaglarna är nu tillräckligt långa för att nå fram till fingertoppen. När barnet väl är fött så kan de behöva trimmas. Det händer att barn river sig själv i ansiktet redan innan de föds, men detta är inget farligt. (källa babyhjalp.se)

Efter den här helgen har jag helt plötsligt känt mig mycket mer tung, trött och otymplig, och trots att bebisens huvud är ”knappt ruckbart” och med andra ord sjunkit ner en bit så vet jag inte direkt om jag tycker det är lättare att andas… Känner mig helt enkelt väldigt mycket mer gravid än för bara en vecka sedan!

Nu är det mesta förberett för bebisen här hemma, spjälsängen står klar, vagn, babyskydd och skötbord likaså – jag har helt enkelt lite svårt att avhålla mig från att greja när jag har en stund över. Det enda som är kvar att packa är de saker i förlossningsväskan som är till mig själv, typ extra kläder, schampoo och sånt, jag tänker att mina saker från träningsväskan ska få flytta in där när mitt kort går ut sista februari.

Målade för övrigt mina tånaglar häromdagen, och insåg ganska snabbt att det var nog sista gången jag gör det på ett tag! Att ta på strumpor och skor innebär en tillräckligt stor utmaning just nu…

Hej då fötter, vi ses om ca två månader igen….