Ostlycka

Puh, här fortsätter vi i 150, men nu i helgen var det åtminstone till en del självförvållat – och även väldigt roligt. Efter sedvanlig träning och fika blev det en runda till … vad annars … IKEA, för att införskaffa lite saker till bebisrummet. Inte för att h*n behöver nåt på ett tag, det är mest för att ha någonstans att göra av kläder, filtar och leksaker tills det är dags, och då kan man lika gärna göra det ordentligt nu direkt. Blev riktigt bra, lite fler hyllor (fattar inte hur mycket förvaring man behöver i ett barnrum), en lampa och en byrå. Lovar att återkomma med bilder på hela rummet sen när det är klart (om någon är intresserad), än så länge är det ganska stökigt.

img_5432

 

Idag blev det en del jobb – men nu på kvällen blev det lite lyxmiddag för att ladda inför en låååång och jobbig vecka. Till min stora glädje så fick jag beskedet att det går bra att äta Gruyere om man är gravid (HURRA!) så det och fänkålssalami (som varit fryst i minst 3 dagar) blev utgångspunkten för en riktigt god plocktallrik 🙂 Lite inspiration till er andra gravidosar där ute kanske…

Kiwi, granatäpple, vindruvor och marinerade oliver och vitlökar. MUMS!

img_2485

Veckan som kommer lär bli jobbig på många sätt. Först, på måndagen, lär det bli en heldag på jobbet (8-20) eftersom mässan öppnar på tisdagen. På tisdagen är det sen begravning för en vän, så det blir jobbigt på ett helt annat sätt. Tisdag kväll – torsdag är maken borta så då är jag själv med barnen… tja, ni hör ju – det behövdes en god middag för att liksom ladda för allt. Hoppas din vecka blir bra!

 

Gravid vecka 21

Puh, vilken vecka… Ja inte gravid-mässigt, men allt annat! En sån här vecka är det skönt att inte magen är större och framförallt att bebisen är INNUTI magen och inte med mig här ute i all stress (iofs hade jag ju inte jobbat då, men men).

Nu har alla organ bildats, men det kommer att ta många veckor innan de mognat och börjar fungera. Fostret har blivit ungefär 26 centimeter långt och ökat i vikt till omkring 400 gram. Det kan höra och reagerar på både ljud och ljus.

Livet i livmodern är enkelt, fostret lever i ett viktlöst tillstånd och behöver inte göra av med mycket energi. Det är fortfarande väldigt outvecklat och skulle inte kunna överleva utanför magen. (källa 1177.se)

Det är ganska enkelt att vara gravid nu ändå, jag är inte så trött (förutom pga mycket på jobbet) utan mår hyfsat som vanligt. Ett par justeringar jag får göra är dock att ha stödstrumpor typ hela tiden (det är ett helt träningspass att få på dem på morgnarna) och att jag får gå typ… sakta. Annars får jag sammandragningar och då måste jag gå ännu långsammare, så jag försöker vänja mig vid mitt nya tempo.

Vårt matkonto har krympt med, inte för att jag har mindre cravings än jag alltid har, men däremot är det en väldigt massa saker jag inte känner för att äta. Hmm. Alltså är det mitt fel annars att matkontot är så högt….

Den här veckan har jag fått känna sparkar åtminstone varje kväll med, även med handen utanpå magen, så nu ska jag bara försöka få maken och barnen att lyckas känna något med 🙂 Dessutom var vi ju på RUL (Rutinultraljud) i måndags och fick se den lill* sprattla runt så fint! Så en bra vecka gravidmässigt ändå 🙂

img_5381

Vi vet fortfarande inte vad det är för sort, även om jag tror det är en kille.

KAOS!

Viken vansinnig dag det var igår!! Ja förutom mycket på jobbet så blev eftermiddagen och kvällen helt galna… Det började med att maken sa att de inte hann byta våra däck trots bokad tid idag, vilket resulterade i att han helt enkelt inte kom upp för backen och hem efter jobbet, så han fick gå upp till skolan för att kunna hämta Lukas och ställde bilen nedanför backen. På skolan fick han då reda på att Lukas precis antagligen brutit sin lilltå som stod snett ut. Himla smidigt med bilen 2 km bort och med mig på jobbet utan bil.

Mamma fick bli räddningen, hon hämtade maken och Lukas och körde hem dem medans jag fick skjuts hem av en vänlig kollega. Väl hemma allihop fick vi packa in hela familjen, inklusive Oliver som gått hem tidigare, i mormors bil igen. Hon släppte av mig och Lukas på hälsan, och maken vid vår bil, och åkte hem med Oliver. Maken lyckades ta sig till sitt garage på jobbet för att försöka byta till de nya vinterdäcken vi hade i bagaget, bara för att upptäcka att den jäkla hylsan till hjulen gått sönder!!! Helt underbart…

Följden då blev att han fick ringa morfar som får åka hem till oss och leta efter en annan hylsa, ”någonstans” i garaget…

Under tiden satt jag och Lukas på jourcentralen på Hälsan och väntade på att träffa läkare. Till slut fick vi det, och han konstaterade att den kunde ev vara ur led – och i så fall behövde vi ju rätta till den så fort som möjligt så det inte blev problem, så han skrev en remiss till röntgen uppe på Ryhov.

Suck, jaha ja, pappa och maken fick ta en omväg över Hälsan och så köra upp oss till sjukhuset för att sedan hämta vår bil som maken nätt och jämt lyckades få till garaget vid sitt jobb. Typ  2 timmar senare lyckades de till slut få loss de gamla däcken och få dit de nya, puh…

Under tiden skeppades jag och Lukas från röntgen och vidare ner till akuten – vi fick inget besked om VAD det var för fel på tån men det måste ju vara nåt eftersom vi i alla fall inte fick åka hem. Vid det här laget var stackars Lukas vrålhungrig, vi hade köpt med oss mat som vi tänkt äta när vi väntade på röntgen men där fick han beskedet att han inte fick äta eller dricka nåt ”ifall nåt måste opereras” (inte så himla troligt när det handlade om en lilltå men ändå). Typ 3 h senare kom till slut en läkare in och konstaterade att den lilla tån faktiskt var bruten, och inte ur led som vi trodde, varpå det enda de kunde göra var att tejpa ihop den med grann-tån… Fan, hade man vetat det hade jag kunnat göra det själv, men jag är samtidigt glad att inte läkaren på hälsan gav sig på att försöka dra tån till rätta som han kanske annars gjort (det hade ju varit skitdumt när den inte var ur led utan bruten).

Kl 22 var vi till slut hemma, rätt slut hela familjen och med Lukas omplåstrad och bilen med nya vinterdäck… Sån jävla timing alltså – enda dagen när vi inte kan använda vår egen bil heller….

Är grymt tacksam över Lukas som inte gnällde ett dyft, och då hade vi inte ens batteri nog i min mobil för att han skulle kunna roa sig med den – han gjorde hela vistelsen relativt enkel ändå för oss!

Så – en graviduppdatering kommer senare… om jag orkar, nu ska jag åka till jobbet med Lukas och hämta hem min dator så jag har den om det behövs. Hur var din onsdag?

Babyprylar

Eftersom vi (eller i alla fall jag) haft en tanke på att vi skulle ha fler barn ända sedan Lukas kom, så har vi faktiskt sparat en del bebissaker. Vi har tex en spjälsäng med alla dess tillbehör, och så har vi bilstol nr 2 , den man har från ca 1 år. Dessutom har vi en ”halv” barnvagn, för till Lukas köpte vi en ny (Quinny Buzz) men då var han så stor så vi köpte inte med liggdelen.

Det vi behöver köpa är:

  • Skötbord – klart! Blev billigaste från IKEA, målat och klart!
  • En liggdel till barnvagnen
  • Babyskydd – Maxi Cosi Pebble, för vi vill att den passar på barnvagnen
  • Ergo 360 bärsele

Sen är jag himlans sugen på ett babynest, men jag har förfasats lite över hur j***a dyra de är? Jag menar, det är ju typ bara en vadderad kant? Men skulle nån ha en begagnad sådan över så är jag absolut intresserad!

Lite övrigt vi kommer behöva liiite längre fram är:bt_babyseat-babysitter_grey-600x600

  • Barnstolstol (tycker IKEAS billigaste är den bästa men den är ju inte supervacker)
  • Gungig babysitter (tror det får bli babyproffsens)
  • Gåstol (eller vad heter det?) – MEN varför är inga såna gjorda med rundade kanter framtill? Man får ju hälsenan kapad när de får upp lite fart….

Filtar, plädar, kuddar och täcken har vi i överflöd (det är sååå svårt att slänga söta babyfiltar), och en del kläder med, så vi kommer nog klara oss ganska bra på den fronten tror jag. Nappflaskor köpte jag ett par när vi var i Ullared, ifall inte amningen funkar, och likaså ett par nappar – vill inte stå där utan en skrikig natt om det är så att det behövs.

Vad har jag glömt? Det var ju så länge sedan sist….

PS, nån som har något av ovanstående de vill sälja så är jag intresserad. 

Sista hösthelgen?

Det kändes lite som det var sista riktigt fina hösthelgen det här, med en strålande sol från en klarblå himmel, och än så länge en del sprakande höstfärger på träden! Jag tycker faktiskt vi har utnyttjat den till max, fast ändå liksom haft det sådär riktigt skönt och avslappnat.

Igår var vi mer eller mindre barnfria, så det blev träning och fika för bara mig och maken, följt av en rejäl runda på stan – vi fick till och med en hel del julklappar shoppade (jag som alltid vill vara klar innan december börjar tycker ju att det är hög tid för sånt nu). Kvällen avslutades ihop med barnen med lite scones, också lyxigt i all enkelhet.

Idag kändes det som det var dags att hösta in trädgården, det hade hunnit komma upp en massa ogräs nu när det varit så pass varmt ju, så det blev rensning och plantering av vitlök till nästa år. Barnen var snälla (ok, jag mutade med lite betalning – när man gör nåt som liksom är lite utöver det vanliga man ska hjälpa till med hemma så gör vi så ibland) och krattade löv, och maken hjälpte till med att rensa bland alla stenar och plattor runt huset. Skönt för en gravid rygg att slippa böja sig så mycket i flera timmar, det blev nog ändå av rensande kände jag.

img_2428

Man kan ju inte kratta löv HELA tiden!

img_2426

Alla har vi olika stilar när vi rensar!

img_2436

Hönorna är glatt med när vi är ute i trädgården med, helst när vi rensar, för då kan det ju hända att man hittar en fin mask 🙂

img_2440

Egentligen hade vi tänkt åka ut i nån skog o grilla korv, men timmarna flöt på och helt plötsligt var alla hungriga, då kändes det mest avslappnat att grilla hemma i trädgården helt enkelt. På altanen blev det riktigt varmt i solen, så det blev lite förvirrade känslor när vi åt lite av Pågens saffransgifflar till efterrätt – ihop med årets första glögg, men gott var det!

img_2464img_2462img_2460

img_2458

Magen är med, den med. Glömmer lätt bort den mitt i allt annat som händer, men just när man ska böja sig eller vara lite smidig, då glömmer man den inte 😉

img_2457

Idag värmde vi glögg ute på grillen, himlans mysigt och funkade hur smidigt som helst!

Nu är vi allihop så himla trötta att det nog får bli att lägga sig, åtminstone för mig. Men så skönt det har varit med det härliga vädret, hoppas ni också haft en bra helg!

Gravid vecka 20

Det är ju lätt att tänka att det är halvtid nu, men det är det faktiskt inte förrän denna veckan är till ända.

img_5372

Fostret väger nu ungefär 350 gram och är runt 24 centimeter långt. Det har fått ögonfransar och kanske lite hår på huvudet. Svettkörtlarna blir färdiga nu, men fostret kommer inte att börja svettas förrän efter födseln.

Fostret har fått känsel och kan känna smärta. Det kan göra avancerade rörelser som till exempel bakåtkullerbytta. (källa 1177.se)

Just nu är det så vansinnigt stressig på jobbet så jag har knappt hunnit reflektera över att jag är gravid alls – MEN – ett par kvällar den här veckan har jag fått små kickar som, i och för sig nätt och jämt, känts även utanpå magen. Försökte få maken att känna, men det är svårare när man inte känner samtidigt inifrån…

Funderar dessutom på om jag ev kan ha fått små känningar av foglossning – nåt jag inte haft vid de tidigare graviditeterna, eller om det bara är vanligt ryggont. Det kommer i alla fall i svanken, mest när jag sitter ner en längre stund, så jag försöker som jag brukar stå upp så länge jag kan innan benen protesterar (tack stödstrumpor).

img_5371

Magen nu, den kan se både stor & liten ut, beror helt på kläderna känns det som. 

För övrigt har jag även den här gången en himla lätt graviditet, den enda ”åkomman” jag har är att den ökade blodvolymen tynger i benen – och lite oväntat även i huvudet i de yogapositioner där man är upp och ner. Det krävs bara några sekunder för att det ska kännas som huvudet håller på att explodera av en massa extra blod. Nice.

Hittade för övrigt ett par bilder från när jag hade Oliver respektive Lukas i magen, i och för sig lite senare i graviditeten där med Oliver tror jag, men det är ganska fascinerande hur mycket större jag var då – jag varken tränade eller hade nån koll på vettig kost då (ja jag bantade ju till och ifrån hela tiden men det är ju absolut inte samma sak). Den här graviditeten känner jag mig mycket starkare och friskare, och liksom inte lika påverkad, och då skiljer det ändå mer än 10 år från första gången jag var gravid. Det känns bra! Inte för att det är vikten jag fokuserar på något sett på just nu, men jag vill gärna känna mig lite mer ”som mig själv” och i form, för då mår jag bäst!

foto-557

Med Oliver i magen, på årets varmaste sommardag i Kolmården. 

dsc04322

Med Lukas i magen, och ett antal gravidkilon från första graviditeten på det. 

Alla goda ting är tre

Om en dryg vecka så är vi halvvägs in i graviditeten, åtminstone teoretiskt. Det känns en väldigt massa saker, konstigt, roligt, läskigt och fantastiskt, på en och samma gång.

Det där med att skaffa ett tredje barn när de andra är 6 och 10 år är kanske inte helt självklart, men jag tänkte väl lite berätta om hur just vi resonerade. Efter Oliver (min äldste) föddes var jag helt på det klara med att vi bara skulle ha två barn. En standard-familj liksom. MEN, direkt efter att Lukas (min yngste) föddes så kände jag att jag inte alls var färdig, till min egen stora förvåning. Till en viss del kanske det berodde på hur olika de två förlossningarna var, men på det stora hela så infann sig helt enkelt en känsla av att vi borde ha en till, längre fram.

Sen, för ungefär två år sedan, så började jag känna att det var dags ändå. Barnen började bli så självständiga och jag kände att det vore grymt mysigt med en till liten knodd, så efter lite diskussioner och resonerande hemma så började vi försöka – nu blir jag ju inte så himla lätt gravid direkt, så det tog ju 22 månader (men vem räknar….) innan det faktiskt blev så.

d4307-dsc04915

Då tyckte vi Oliver var såååå stor (3½ när Lukas föddes), nu känns det väldigt häftigt att ha två ännu större barn som förstår och är med på ett helt annat sätt!

Men den här graviditeten är ändå lite annorlunda, man har liksom inte den där rosaskimrande bilden av hur det är att ha en bebis, vi minns båda vakna nätter, skrikande barn och allt annat som hör till, så man ser väl lite mer ”nyktert” på vad som väntar. Dessutom har det ju varit skönt att få tillbaka lite av sitt eget liv med, när barnen är lite större och inte så beroende av oss – MEN, det som avgjorde är att det finns ju så mycket tid över till att ha självständiga barn sen med, när den här lilla knodden blir stor hen oxå. Det kändes helt enkelt som att suget att få ha ett litet barn igen är större än böket med en liten en!

Så har vi resonerat och känt oss för – och nu väntar vi spänt på att få se nummer tre på ultraljud nästa måndag!

Snart Halloween

Jag tillhör en av dem som varje år tycker att det där med Halloween är liiite förvirrat. Alltså, vilken dag som är den vanliga svenska Allhelgona och vilken som är den ”amerikanska” Halloween. För även om jag inte är för att barn ska äta en massa godis så kan jag absolut förstå lockelsen i att få klä ut sig och gå runt och visa upp sig (och ja, jag fattar lockelsen från godiset med, såklart, jag stöder det bara inte). Jag märker dessutom att det inte bara är jag som är förvirrad, för det brukar variera ganska kraftigt vilka dagar det kommer barn och knackar på.

Vad jag förstått nu då så är det svenska Allhelgona på lördag, och Halloween på måndag? En sak jag i alla fall till slut förstått och som jag tycker är väldigt bra – det är det där att om man har en pumpa utanför sin dörr så är det ok att komma och ”trick or treat’a” (jättebra verb, jag lovar) och har man det inte så är man inte ”med” på festligheten. Perfekt, då går man bara dit där är välkommet ju!

I vilket fall så ägnades en stund av helgen där hemma till att karva ut årets Halloweenpumpa, och här har ni resultatet:

img_2403

För den som blir sugen så kan jag ju i samma veva tipsa om mitt recept på Pumpapaj, även om den blir bättre med butternut-pumpa än med den stora man använder som lykta.

Som ett litet tillägg kan jag ju säga att det INTE är någon idé att säga att barnen ska vara med och göra pumpan, förutom möjligen att karva ur innehållet, för det är hårt och svårt, och tar lång tid!

Gravid vecka 19

img_5309-1Alltså dessa jäkla spökveckor. Magen växer inte (minskar t.om?), det känns nästan inga sparkar, jag är pigg som om jag inte var gravid (vilket iofs inte säger mycket, hahaha) och det är allmänt bara… liksom inget?

Fostret är nu ungefär 22 centimeter långt, väger runt 280 gram och kan knäppa sina händer. Fosterfettet är tjockt och täcker hela fostret. Fostret har även fått små tunna hårstrån över hela kroppen, som kommer att falla av innan det är fött. Hårstråna skyddar den känsliga huden.

Bakom anlagen för mjölktänderna finns nu även anlagen för de permanenta tänderna som barnet ska få senare i barndomen. -källa 1177.se

img_5308De enda två envetna gravidsymptomen som hänger i är att jag är mer täppt i näsan än vanligt och att mitt tandkött är jätteirriterat mest hela tiden. Eller visst nä, den här veckan inföll även Den Stora Hungern, förresten. Det är ju också en knepig grej, om jag tex precis avslutat min lunchmåltid så kan jag känna mig som jag inte har ätit alls, och jag blir hungrig typ hela tiden. Som tur var mestadels på riktig mat och sånt som är vettigt att stoppa i sig, men ändå.

Nu ser vi mest fram emot RUL (rutin-ultraljud) som är om 1½ vecka – och att sparkarna ska ta fart såklart…

Ps, förlåt för alla urkassa magbilder, borde ta nån med min riktiga kamera men det är lite mycket nu. 

Träna i mitten av graviditeten

Nu är jag, enligt min gravid-app, ca 45% in i graviditeten, och jag tänkte prata lite om träningen. Det är många som ser lite milt förvånade ut över att jag tränar fortfarande, men jag måste säga att det dummaste jag gjorde de förra graviditeterna var att jag inte tränade alls (vilket jag iofs inte gjorde när jag INTE var gravid heller, då). Jag siktar fortfarande på lika många träningspass – totalt 5 st i veckan, MEN nu under den mest hektiska perioden på jobbet så får det vara helt ok om det bara blir 2 eller 3 stycken.

Men vad tränar jag då? Jo, jag styrketränar (helst) två img_5300gånger i veckan på lunchen. Här har jag fått anpassa ganska mycket, det blir mycket lättare vikter i och med att bålen inte är alls så stabil som förr. Vissa övningar, typ marklyft, funkar ändå riktigt bra, vilket är toppen eftersom det tränar baksidan av kroppen så mycket. Och just baksidan är det jag försöker fokusera på mest, för att kompensera för en växande mage och senare bärande på bebis. Marklyft, raka marklyft, ryggmaskinen (vet inte vad den heter men den där man böjer sig bakåt), rodd och latsdrag blir det mycket av. Benen och rumpa är svårast att träna eftersom de är stora muskler som egentligen behöver tunga vikter, men här har jag fått gå över till en benpress i maskin för att få lite mer effekt – då blir det ingen belastning på bålen och man kan ta i lite mer. Helst ett ben i taget med, då är det lättast att få med rumpan tycker jag.

Yoga blir det med, 1-2 pass i veckan, och även här får jag anpassa lite. Jag var lite orolig innan att jag inte skulle veta vad jag behövde ändra på, men DET är inget problem kan jag säga. Det märks direkt vad som funkar och inte – ibland lite överraskande faktiskt. Jag kan tex stå i kråkan riktigt bra, men jag kan inte göra höftlyft (första steget till brygga), eller göra vissa vridningar. Den låga krigar-positionen är också oväntat jättesvår, för magen känns som den kläms. Några övningar som INTE var så konstigt att jag får låta bli är ju de där man ligger på mage, men jag gör rygglyft sittanda på knäna och det funkar helt ok.

img_5290På lördagar har jag ju HIIT, och nu när jag kommit förbi den känsligaste delen fram till vecka 12 så har jag börjat gå på dem igen – men det blir ”LIIT” (Lite Intensiva Intervall Pass) 😉 Dvs jag gör varje station långsammare men ordentligt (och så tungt jag orkar), och jag har plockat bort alla hopp.

Promenader var nog det jag märkte skillnad på först, det går helt enkelt inte att gå alls lika fort längre, jag får bara sammandragningar då, så tempot får helt klart bli lägre.

Veckans insikt var att jag är helt oförmögen att göra armhävningar på tårna längre?!? Ok att man är lite tyngre på mitten, men här blev det extremt omöjligt, jag har inte en chans i världen att orka detta längre. Lite fascinerande faktiskt, det kom lite ”över en natt” och jag gissar att det också har att göra med att det är svårt att koppla på bålmuskulaturen* ordentligt.

Så, det blev visst ett långt inlägg, men kanske att någon annan i liknande situation tycker att det kan vara intressant att läsa om – även om all träning funkar olika för olika personer. Är det nån som undrar något är det bara att fråga, jag har ju ingen utbildning överhuvudtaget inom ämnet, men åtminstone lite personlig erfarenhet.

*Vill någon läsa mer om bålmuskulatur, graviditeter och bäckenbottenträning så kan jag varmt rekommendera BakingBabies, som har hur mycket information som helst i ämnet!