Men vad fan… Var ju på jobbet för första dagen i dag på över en vecka, väldigt skönt att se andra människor och försöka få ordning på sånt som inte gick som det skulle förra veckan pga karantän/covid. Hämtade Filip på dagis vid fyra, och då var han SÅ trött och gnällig, fröken sa att han nästan somnat vid mellis. Ok, lite misstänkt, men kanske bara väldigt trött efter första dagen på dagis på länge? Åkte hem och han fick sätta sig och kolla iPad en stund och vila, men tyckte redan då att han kändes misstänkt varm – örontempen visade dock inget. Men, sen gick det liksom utför och han blev varmare och ledsnare, så SKIT men nu blir det lite VAB på allt annat…
Det skulle bli så deppiga bilder på båda mina flops så ni får en bild på två bär istället. 🤷🏻♀️
En till flop var att jag tänkte kolla vart brunnen till badkaret befinner sig, det ska ju bli en dusch i vårt badrum i stället, men då visade det sig såklart att den befinner sig en hel meter från ena väggen och alltså mitt under ena väggen på min tänkta duschkabin… Det är ju på något sätt en ingjuten, vattenburen golvvärme här med, så vi kan ju inte bara bila upp och flytta på brunnen heller. Bläh, får lite smått ångest av det här, ”vanliga” renoveringar har jag inga problem med men badrum känns liksom läskigt… (vi kommer köpa in nästan hela renoveringen, men tänker riva själva i den mån det går).
Två flip i dag var dock 1: trevligt lunchsällskap av gamla kollegor samt 2: att lyssna på när 11-åringen facetime’ar med en tjejkompis från sin gamla skola (han satt bredvid mig så det var inte så att jag tjuvlyssnade).
En kollega sa en dag till mig när vi satt och åt något fika på jobbet (vilket inte händer så jätteofta) – ”Du är en sån där som vill fika varje helg va?”. Han hade så himla rätt och så himla fel, för jag vill inte fika varje helg – jag vill fika varje DAG. Finns det tid och möjlighet så vill jag absolut fika, helst runt 11, varendaste dag. Det behöver inte vara mycket fika, men det behöver vara något litet sött till kaffet och så behöver det vara en stund när man sitter ner i lugn och ro och har det trevligt och pratar – det går inte ta bort någon av punkterna för då är det inte FIKA.
Ett av de bästa tillfällena att fika är ju med kompisar, jag kommer ihåg frihetskänslan när man började gymnasiet och fick rå både över tid och pengar lite mer själv, då satt jag med kompisar på Johans Café och drack te i stora skålar – hur mycket påfyllning som helst för man ville sitta där länge men pengarna var ju inte eviga. Idag kanske det oftare händer att jag går ut och tar ett glas vin och en bit mat med kompisar, men mentalt fyller det exakt samma rum i mig som det gör att fika – vi äter något gott, umgås, pratar stort och smått och blir inte avbrutna hela tiden.
Det bästa att fika på däremot – det är ju SEMLOR! Allra helst hembakade, på andra plats kommer centralkonditoriets och på tredje Rosettens semlor. Bullen ska vara tung och lite kompakt, och helst utan kardemumma om jag får välja. Mandelmassan ska vara krämig och ABSOLUT INTE gjord med persikokärnor eller ens färdig mandelmassa, grädden ska vara lätt sötad och riktig vispgrädde. Ni ser, jag är rätt bestämd med min semla.
ALLA älskar ju semlor!
Näst efter semla kommer Malmborgs mandelpastej, en helt ljuvlig och lagom söt kaka med krämig fyllning, tätt följt av arrakskakor, dubbla mandelkakor, tuppakaka, rulltårta, jordgubbstårta… Alltså ni fattar, det är mycket fika jag gillar! Men, faktiskt rätt mycket jag INTE gillar med, typ Budapestrulle *ryyyys*, biskvier (alldeles för sött) och en hel del annat. Får jag välja så tar jag helst inte heller chokladbaserade bakverk faktiskt.
Kom förresten på en kandidat och till platsen som Bästa Fikat, och det kan vara krabbelurer som äts med blåbär eller kanelsocker, utomhus vid en eld och med kokkaffe till!
Fika är en ganska stor grej för mig – HELA grejen alltså, inte bara bakverket. Det är den stunden man samlas och det blir lite extra lyx, en guldkant på vilken dag som helst. Och eftersom jag ändå *ÄR* en livsnjutare så är ju det något som är viktigt!
PS – ni vet väl att ni hittar alla mina egna recept på bakverk här i bloggen va? Antingen via menyn under ”recept” eller så kan du bara klicka HÄR.
Om vi säger så här, när jag i skrivande stund sitter i köket med rödsnuten näsa, genomskinlig hy, stripigt hår och hostar och blir flåsig bara av att skriva det här – då känns dagens tema rätt långt borta, minst sagt. Men men, sjuk är man ju inte för evigt, så om vi kliver vidare framåt lite då?
Den fest jag ser mest fram emot i år är helt klart min kompis M’s bröllop! Av alla fester så är nog ändå bröllopsfester de roligaste, dels för att alla är glada för brudparet, men sen är alla uppklädda och fina och har ”investerat” lite av sig själva i festen – vilket brukar innebära att man även är mer mån om att bidra till att det verkligen BLIR en bra fest. Samma sak med maskeradfester, har man engagerat sig i en klädsel brukar engagemanget i festen bli högra med, är min erfarenhet.
Från det senaste bröllopet vi var på, makens systers bröllop – hösten innan pandemin om jag inte minns fel.
Men nu tappade jag spåret. Det här bröllopet längtar jag verkligen efter, det är i slutet av maj och tills dess ska jag väl vara frisk 😉. De två mindre barnen får vara hos mormor och äldsta får vara hemma och passa Nala – så otroligt mycket enklare sånt här blir när man har en tonåring hemma som kan hjälpa till de få gånger det är aktuellt.
Tror detta är klänningen jag får som brudtärna förresten! Fantastisk fin, hoppas den ser ok ut på mig med 🙈
En helt annan typ av fest hoppas jag verkligen att vi ska få till någon gång framöver, nämligen en riktig sommarfest här på gården. Ni vet en sån där som börjar vid lunch med barn och lek, där alla får komma och gå lite som de vill, kanske med lite grillning på kvällen. Insåg inte förrän jag skrev det att det typ är midsommar jag beskriver? Men då har de flesta av våra kompisar andra traditioner, så vi får nog ta en annan helg. Det hänger ju lite på att det är fint väder med, så ungarna kan springa runt ute och vi kan sitta i solen och dricka rosé…. En riktig gårdsfest helt enkelt, vad tror ni om det?!?
Vi har ju bara själva sett gården i sommarskrud på visningen, och då var det lite mycket intryck så att säga. (Bild från mäklaren)
Det här är det lättaste inlägget av alla att skriva och svara på, för svaret är så otroligt självklart för mig – det är enbart för MIG SJÄLV jag gör detta. Att blogga ger mig utlopp för min lust att skriva och en skön möjlighet att reda i och rensa huvudet på det som ligger och skvalpar däri just nu. Att instagramma gör jag för att jag ÄLSKAR vackra bilder, både att se på och att fota själv, där orkar jag sällan skriva så långa texter däremot.
Att få en möjlighet att dela med sig av bilder (på ren hobbynivå) är väldigt roligt bara det.
Det kunde ju ha varit ett enkelt val att ha sökt sig till en av de stora arenorna för bloggar, där du får betalt och får en betydligt större läsarskara än en privat liten blogg har – men med det kommer viss styrning av inläggen och krav på både frekvens och längd. Att skriva är en av de frizoner jag har där det bara är luststyrt, jag väljer precis själv när, hur långt och om vad, vilket är den frihet som behövs för att det fortfarande efter drygt 11 år ska vara lika roligt att blogga!
Kan du inte bara skriva för dig själv då, kanske ni undrar, varför i hela världen delar du du med dig av personliga saker ut till ”allmänheten”? Det är faktiskt lite svårare att svara på, men dels är det nog en grundläggande känsla att om jag skriver något så vill jag även att någon läser det jag skriver. Den andra stora delen är ju just det här att det är totalt frivilligt att läsa om vad jag tar mig för, jag kan alltså skriva om stort och smått utan att göra någon stor och svår avvägning huruvida det jag ska skriva om är intressant för någon annan att ta del av. För det vet ni ju vid det här laget, jag har ett rätt vanligt liv så just spänning och inspiration är kanske inget jag bjuder på särskilt ofta, men jag hoppas att jag bjuder på lite vardagsigenkänning, en och annan reflektion som kanske gör att någon känner sig mindre ensam eller bara en känsla av sällskap.
Det sista är lite intressant och en gnutta lurigt, för JAG känner mig mindre ensam när jag skriver. Jag vet ju att ni läser, och även om det sällan är gensvar på inläggen som så så får jag lite kommentarer här och där när jag träffar er som läser – alltså känns det som ni finns med mig när jag skriver. Det som är lurigt är att ibland kanske det kan vara lätt att anta att det jag skriver om är allt som händer och att det därför blir överflödigt att prata en längre stund, men jag skiljer ju på privat och personligt här så den absolut största delen av mig hamnar ju inte på bloggen, såklart.
Jag är i alla fall så väldigt glad över er som läser, från kompisar till kollegor, gamla som nya och en del som ”bara” känner mig från bloggen. Det känns som ni är med mig när det är jobbigt och jag har fått så mycket stöd när det varit tufft, och om jag får önska något så är det att kanske någon av er fått ut åtminstone något, en liten hjälp eller tanke av det jag skrivit.
Det jag kan lova framöver är att jag inte planerar att sluta blogga inom överskådlig framtid, men jag skulle nog vilja påstå att jag även kan lova att det kommer bli en hel del roliga små projekt här på gården framöver – som ni såklart får följa med på.
Hönshuset är till exempel ett projekt att ta tag i framöver, så vi kan ha höns (igen)!
TACK för att ni läser, det gör mig så glad, jag önskar att ni alla får en fantastisk helg och en skön fredag*!
*(Min kommer spenderas i stillhet med covid-hosta och snuva, men det kunde varit mycket värre)
Det har av lite olika anledningar blivit ganska komplicerat det där med familj, eller kanske framförallt med föräldragenerationen till mig och maken. Nu för tiden är det främst min mamma (barnens mormor) vi har kontakt med, och jag är ibland lite kluven till det där med inställningen till familj – i bemärkelsen släkt kanske främst. Dels är det ju fantastiskt med familj, men samtidigt MÅSTE man inte umgås med sin familj om det inte funkar enligt mig. Vi har mer kontakt med våra mer jämgamla släktingar, alltså syskon till oss vuxna och föräldrarna till barnens kusiner.
Men om vi lämnar det och går på det JAG tänker på när jag hör ordet familj, och det är ju vi 5 här:
Detta är ju VÅR familj, och den jag jobbar allra mest för (och med). Jag vill skapa en egen familjehistoria, ge ungarna många minnen och tvingar dem rätt ofta lägga ner skärmar och spel just för att skapa VERKLIGA upplevelser. För när jag pratar med dem och frågar, då är det ju sånt vi gjort tillsammans som de minns – även om det inte alltid är de saker man själv tror att de ska minnas 😂 Ofta är det minnen från okomplicerade saker – utflykter, kanotpaddling, grillning i skogen och sånt, men såklart även från semestrar.
Familjen ÄR viktigast här hemma, och efter att ha stirrat på ett par snabbtester mot covid här i veckan så fick jag ändå en Flashback till alla de gånger jag försökt frammana två rosa streck med vilje på ett graviditetstest – sammanlagt med våra tre barn så har vi försökt få barn i 6 år ungefär, så det är absolut inget vi tar för givet. Det är ju en av anledningarna till att det är långt mellan barnen, de är ju nu (nästan) 5, 11 och 15.
Det här blir inte ett så sammanhängande inlägg känner jag, för oavsett ovanstående så är påtvingad familjetid i form av familjekarantän inte något som passar någon av oss – förutom möjligen Filip. Därmed är det just nu i skrivande stund ett smärre kaos här med åsikter om skärmtid som skiljer sig, en 4-åring som ALDRIG slutar prata och en väldigt trött och ganska förkyld mamma. Ja pappan och 11-åringen är också involverade i nämnda delar såklart. I vilket fall är resultatet att min hjärna nu är ganska trött på ljud och hela jag längtar efter egentid. Med 4 dagar kvar av veckan…. Wish me luck!
Eftersom vi befinner oss i familjekarantän är det här mer som en helgmorgon än en vardagsmorgon, vilket innebär att jag är först upp. Tiden kan variera lite, men mellan sju och åtta på morgonen brukar jag försiktigt fösa en liten barnkropp från min egen för att kliva upp och få åtminstone några minuter för mig själv, med en kaffe.
Jag går ut i köket där mysbelysningen tänds automatiskt, tänder ljus och spolar kallt vatten från vår brunn i kranen. Häller det i kaffebryggaren, tar kaffe malet från kvällen innan (så inte hela familjen vaknar) och plockar fram min standardfrukost – två rutknäcke med lite mögelost. Det är så jäkla gott till kaffet, och precis lagom att smyga igång dagen med, lite senare blir det oftast kompletterat med en skål fil och müsli.
Det är helt tyst när jag sätter mig vid bordet och tänder ett par ljus, några tulpaner från mataffären i helgen hänger i och bidrar till lite hopp om vår. Ute har det tydligen snöat i natt, och jag fastnar i att bara titta ut över ängar och åkrar en stund. Det här är en av de bästa stunderna på dagen, jag är visserligen alltid optimist men på morgonen känns det som allt kan hända och som att jag har så många möjligheter för dagen. Den som inte är morgonmänniska tycker nog det låter helt galet, men jag är likadan varje morgon, speciellt när jag är ledig.
Näst upp efter mig är antingen 11-åringen eller 4-åringen, idag blir det de båda tätt följt av varandra. Ingen av dem är något fan av att ligga kvar i sängen när man vaknat direkt, så minsta ljud och så har jag famnen full med barn. Inte dumt det heller, men minstingens lekinvit får vänta till efter kaffet.
Hade den varit en vardag med jobb så hade klockan ringt 05:35 och jag hade gått upp efter att ha snoozat en gång. In i badrummet där jag har lagt fram dagens kläder för att inte väcka alla andra på morgonen, på med smink, fixa håret och sen åka till jobbet för att ta dagens första kaffe där. Ofta åker tonåringen med mig, då väcker jag honom precis innan vi åker så tar han likt en zombi på sig kläder och borstar tänderna – han får en drickyoghurt i bilen för frukost har han väldigt svårt för. När jag svänger av till mitt jobb släpper jag honom vid busshållplatsen så tar han bussen in till skolan, och jag börjar min jobbdag.
Jag ska vara ärlig (som alltid) med er – humöret är inte på topp här. Inte hos någon, förutom möjligen Filip som absolut inte är sjuk utan snarare väldigt, väldigt pigg och frisk och med en stor önskan om aktivitet. O och L har Covid, jag är tveksam till mig själv (har för lite symptom för att testa mig tycker jag och det kan lika gärna vara så att jag är jäkligt trött) men maken är frisk och har jobbat hemifrån. Det har jag med, det mest akuta någon timme här och där, men inte hela dagen.
Vi HAR däremot försökt sysselsätta oss genom att bla bygga på en hinderbana för barn/hund av de brädor som ligger bakom garaget (alltså rätt kul att bara kunna gå och plocka till sådana här spontanprojekt där resultatet bara ska hålla ett tag), åkt fyrhjuling, pusslat, spelat, läst och leeeeeeekt. Det sistnämnda är SÅ tråkigt, att bara sitta och köra runt med en bil eller gå med en liten figur, förlåt men jag tycker det är fruktansvärt… Nån som är som en pest just nu är för övrigt Nala som får såna jäkla spattryck på kvällarna, hon känns vansinnigt frustrerad och överenergisk, trots rätt mycket ordentliga promenader. Det hör väl till unghundsåldern, men är i vilket fall oerhört irriterande – speciellt kvällstid när hon är som värst och vi är som tröttast.
Något som däremot INTE är trist är att i morgon börjar Underbara Claras #fångafebruari – en fotoutmaning med vidhängande inlägg. Man kan såklart välja om man bara vill lägga upp ett foto eller om man vill skriva lite till, och om man vill köra bara på instagram, blogg eller tex Facebook. Jag kommer variera mellan instagram och bloggen, mestadels beroende på hur mycket jag har att skriva om på ämnet – hur som helst är det väldigt tacksamt med olika tema för varje dag för inspirationen är verkligen inte på topp just nu.
Har börjat spåna på några av ämnena där jag spontant fick en känsla för vad jag ville skriva – vill helst skriva innan jag läser någon annans inlägg för annars är det så lätt att man tar samma vinkel och det ska ju helst vara MIN första tanke om ämnet. Älskar att nästan alla ämnen kan tolkas på minst fem olika sätt dessutom, det kommer bli kanon att följa! Förhoppningsvis blir humöret lite bättre av ett roligt projekt, annars lär den här veckan kännas som den ALDRIG tar slut!
Väldigt passande rubrik så klart, i dagens #fångafebruari. Fettisdagen och den enda mat-dagen på året som jag anser är helig, jag firar gladeligen både våfflor, kanelbullar, kladdkakor och annat, men missar jag en gång så gör det mig inte så mycket. Semlor däremot – får jag inte äta en semla i dag så blir jag genuint ledsen!
Alla i familjen förutom Lukas älskar semlor, även den här lille.
Men rubriken ger ju även lite andra svar. Faktum är att jag inte KAN ge bara ETT exempel på favoritfett (hur sjuk mening är inte det) utan måste ge en hel drös, för fett? Fett är ju hur gott som helst!
SMÖR – brynt, skirat eller bara brett på en macka. Smörstekta kantareller, på en smörstekt toast… Nybakat bröd med massor av smör på?! Hur gott…
AVOKADO – det absolut bästa växtbaserade fettet jag vet, krämigt, smakrikt och bara otroligt gott. Guacamole, grillad avokado, avokadosallad eller avokadomacka. Mums!
ANIMALISKT FETT – fettkappan på en bra biff, krispig bacon, fläsk med knaprig svål eller en marmorerad entrecote. Fett är det som gör kött gott, och det är väldigt sällan jag skär bort, fast jag vet att många har svårt för det.
GRÄDDE – lite av en vattendelare. För sig så är det inget vidare, det värsta jag vet är när man får vispad grädde som är helt osötad, eller som är FÖR sötad. Den ska vara lättvispad och med en liten nypa socker i, den ska toppa en kopp varm choklad, en irish coffee eller smälta ner över en paj om det kniper och man inte har vaniljvisp. Till mina två yngsta barn häller jag gärna i en rejäl skvätt i smoothien (och smakar lite själv), de behöver absolut lite mer grädde på kroppen.
Som ni ser, ett himla kärt ämne för mig. Men det ska vara rätt sort, en flottig hamburgare eller fet snabbmat tycker jag INTE om.
Gå nu ut allihop och ät MINST en semla idag, om du inte tillhör avarten som inte gillar detta perfekta bakverk!
Det finns en jäkla massa saker man skulle kunna skriva angående baksidan av olika saker. Men i dag är jag jättetrött efter en lång och hektisk dag som till stor del varit utomhus för ovanlighetens skull – i stormen som fortsatte i dag. Så nä, något djupsinnigt orkar jag inte med, utan jag konstaterar helt ogenerat att baksidan är den sida på mig själv som jag anser vara den snygga sidan.*
Ett foto från en svunnen tid dessutom.
*Självdistans är så mycket roligare än självupptagenhet eller självömkan 😉
godatankar.com 