Underbara Clara har ju den senaste tiden gjort en ”nu och då” med sin blogg, nu är ju hennes 10 år gammal så hon har ju en jämnare siffra att jobba med, men jag har ändå bloggat i dryga 7 (!!!) år så jag har också en del att titta tillbaka på.
Ja alltså ok, de är lika, Filip och Lukas. Det här är då Lukas när han var ca 9 månader (som nu är 7 år) om nån undrar.
Och här är Filip.
Då…
…eftersom jag var föräldraledig med Lukas (andra barnet) när jag började blogga så är ju faktiskt livssituationen nu väldigt lik den då – jag förutom att de stora barnen är så stora nu (7 och 11 år). Att jag började blogga var ju för att jag kände att man hann gå och tänka så mycket på dagarna utan att få något utlopp för sina tankar, och på samma sätt använder jag ju bloggen nu för tiden för att ventilera, fundera och uttrycka saker jag känner. Här kommer ett kort utdrag från ett inlägg där Lukas var lika gammal som Filip är nu (nästan 9 månader):
Jag trodde verkligen att Lukas höll på att lära sig sova hela natten, det kändes som det var på gång ett tag där, men ack så fel vi hade… Från att som minst vaknat ca 3 ggr/natt så är vi nu uppe i ca 10-12 ggr… Han sover i eget rum, men nu när han vaknar så himlans ofta så sover en av oss i en vuxensäng i samma rum för att man ska slippa springa som en tok. Nånting är det som stör – om det nu är det klassiska utvecklingssprånget som sker vid nio månader, förkylningen eller tänder (jag tror han har haft tänder på G de senaste 4 månaderna) vet vi inte, men NÅT är det i alla fall som är lite galet. Tror iofs inte att det är något allvarligt fel på honom, utan han kommer säkert ur det här rätt vad det är, men det är ju ändå jobbigt så länge det varar. 😉 //Mars 2011
Nu…
…konstaterar jag att det är milsvid skillnad på att ha en bebis som sover så bra som Filip gör, men även att vi blivit klokare och därmed sover i skilda sovrum nu när Filip sover inne vid vår säng så man får sova ordentligt. Får man inte sova blir allt annat lidande och det är en betydligt bättre prioritering än att hålla fast vid nån slags prestige att man ska sova ihop just den här (förhållandevis korta) tiden.
Precis som med det här barnet så hade jag då börjat jobba 50%, det är ett upplägg vi använt till alla tre barnen och det har verkligen fungerat suveränt. Tror dessutom vi sluppit en massa konflikter på det sättet, är man hemma lika mycket vet man precis hur det kan vara att vara hemma med en gnällig bebis en dag.
2011
2011
Då…
…hade jag inte rört en fena när det gäller träning förutom ett par halvhjärtade försök att ”komma i form” efter nyår och till somrarna typ. Försökte med LCHF och liknande bli av med mammakilona, med varierande resultat.
Nu…
…har jag landat i en rimlig nivå träning efter att 2014 slagit allt vad jag trodde var möjligt med träning och klassades in som ”elitidrottare” på företagets hälsotest. Den tiden och energin kommer jag aldrig lägga på träningen igen, men jag ångrar ändå inte den tiden för den bevisade för mig själv att jag kunde – och visade även hur mycket kraft det kräver.
Vi är dessutom ute och rör oss lite mer nu för tiden, eller ja, vi var det tills den här lille fisen tillfälligt har satt lite käppar i hjulen, men med en bärryggsäck hoppas vi komma ut snart igen.
Då…
…dög det med halvdana, lågupplösta mobilfoton till bloggen, de gånger jag alls hade med några.
Det var dock en rejäl vinter det året, hoppas på lika mycket snö i år!
Nu…
…känner jag själv att jag vill helst lägga ut fina kort, tagna med en riktig kamera. Jag har också mycket mer bilder på bloggen nu, det är väldigt sällan jag publicerar ett inlägg utan bild, tycker själv det är så mycket trevligare att läsa.
Det finns ju hopp om vintern i alla fall, åtminstone som det ser ut just nu!
Så…
Inser faktiskt, när jag själv läser igenom mina gamla inlägg, att jag på många sätt är mig lik sen då. Kanske är det delvis för att bloggen alltid har varit en ventil för att uttrycka just mig själv, eller så har jag inte utvecklats alls sen dess 😉 Skämt åsido, nu för tiden har jag mer distans till det mesta, men det gör också att jag kanske inte blir riktigt lika personlig här.
där de gick två dagar innan vi anslöt oss på tisdagen. Vi åkte över Göteborg – Fredrikshavn och resan gick över förväntan med Filip måste jag säga. Vi hade honom i bärselen på båten och där somnade han supergott – sova i bilen är däremot inte lika lockande tydligen men det gick ändå. Vi kom fram tisdag kväll och eftersom vi sov på samma hotell som mormor och pojkarna så hade vi lyxen att få lite barnvakt en stund så vi kunde äta lite. Fantastiskt bra familjehotell med stora rum, mängder med grönområden och en bra frukost – dock en ganska dyr och begränsad meny på maten i restaurangen. Trinity hotell i Fredericia, ifall ni behöver bo någonstans när ni går på Legoland.
men lyckades i alla fall få en mobilbild på Filip som över alla förväntningar hade det riktigt bra där inne, trots en grymt hög ljudvolym och tryckande värme (har aldrig sett det pärlas i ansiktet på en bebis innan, men det gjorde det på Filip innan vi fick ner honom i vattnet). Han tyckte till och med att det var jättespännande med vattnet och var fantastiskt söt!
Höghöjdsbanan är också väldigt, väldigt uppskattad, den tar säkert en timme att ta sig runt på för Lukas, kanske 45 minuter för Oliver. Förra året var det jag som gick där, men nu satt jag med Filip i selen (han sov) nedanför och väntade i år.
godatankar.com 