Kan man säga det för många gånger?

25 december, 2021 / LindaG / Lämna en kommentar

Det känns som jag bara skrivit gnälligt och deppigt här ett tag, i dag tänkte jag skriva nåt HELT annat! Det var längesedan vi hade en så här bra jul, och det hänger till stor del på tre saker:

1 – Vädret – HELT magiskt med snö, massa minusgrader och så strålande sol?! Familjen är så galet trötta på mig nu eftersom jag var tredje minut utbrister ”TITTA VAD VACKERT!”. Kan inte för mitt liv låta bli, och vill inte heller.

*Solnedgången från mitt köksfönster på julaftons kväll…*

2 – Vår gård/vårt nya hus. Det ÄR svårt att inte ryckas med när man kan elda i öppna spisen till julfrukosten, när man kan sitta i ett jättemysigt vardagsrum, när man kan knata upp på SIN kulle och göra en liten grillplats.. Det är nästan så jag skäms över att skriva det, för jag tycker det är så otroligt fantastiskt här! SÅ vackert runtomkring och det finns så mycket roliga saker man kan göra! Vilket leder mig till nästa punkt:

*(Fast först en pausbild från vårt stall och upp mot huset nu ikväll… magiskt!*

3 – fyrhjulingen! Det här ger så många blandade känslor, dels bortskämt med en fyrhjuling, blandat med lite pinsamt för vi har ändå bara 2 hektar mark men ändå får den tredje känslan överhanden för FY VAD ROLIGT DET ÄR! Svinkul att köra, och man känner sig så himla kapabel? I går skottade vi vår och grannens gård med den, nu i eftermiddags använde vi den för att dra upp några tunga betongfundament till kullen så vi kunde göra en till bänk till grillplatsen, och sen bara för att det är så roligt så körde jag och hämtade ved och så satt vi där en liten stund och njöt av solnedgången… Känner vi inte att vi har nytta av den om ett tag kan vi alltid sälja vidare, men skit i det nu, nu njuter vi bara av en grej som hamnade RAKT in på rolighets-kontot! Oliver utbrast ”nu behöver vi inte åka till Liseberg mer” när han åkt med, Lukas hade kanonkul och Filip ville inte ens kliva av… En riktig bonusgrej till oss alla!

Den som hänger med på instagram har nog redan sett att vi gjorde en kanonutflykt till Ramsjön med, vi knatade runt där en stund sen tog vi en varm glögg på toppen och njöt av den otroliga utsikten! (OBS, man får inte gå där från 1 februari till sista augusti pga fågelreservat, kan vara bra att veta).

*Kika in på instagram för fler bilder om ni vill!*

Fick en sån där alldeles varm känsla i hela kroppen när vi satt vid elden på kullen nu i kväll, det känns så himla bra och nästan svårt att greppa att vi bor här. Och ni vet ju, ni är välkomna hit om ni har vägarna förbi, för att titta in på en kaffe eller lite glögg, och bara njuta av omgivningarna!

Ett år olikt alla andra

23 december, 202123 december, 2021 / LindaG / 2 kommentarer

Vi fortsätter väl sammanfattningen av året, lämpligen där vi slutade ☺️.

I juli var det semester och fullt ös på hemmafronten med att förbereda och sedan även sälja vårt gamla hus. Det var verkligen 1000 känslor på en och samma gång, det var oro för att vi köpt gården för dyrt, det var ett glädjerus för att vi äntligen köpt en gård, ångest för att vi hade köpt en gård – skulle vi trivas? Precis i slutet av juli avslutades försäljningen och vi sålde för nästan exakt lika mycket som vi köpte för, och därmed släppte oron för framtiden. Annars var det en himla fin månad, med fantastiskt sommarväder och mycket sol vill jag minnas.

*Som alltid – ett hus som är så fint till visningen som det aldrig någonsin är annars.*

Augusti började tungt på jobbet, mitt jätteprojekt startade sin typ 5:e fas och allt var kaos. Så mycket som skulle bli klart på kort tid och så mycket som hela tiden ändrades på grund av att man aldrig vet hur ett gammalt hus beter sig. Jag hade weltschmerz, vandrade och insåg att om jag ska orka med mitt liv så måste jag börja träna igen, så jag körde en introkurs på Crossfiten vi tränar på med jobbet på fredagar. Men min hjärna började bli till gröt.

Hade det inte vart för våra helgvandringar så tror jag att det hade gått åt skogen mycket tidigare. Har ju haft ett sån OTROLIGT behov av just att komma ut så här och det är väl ren självbevarelsedrift egentligen tänker jag mig.

Sen hände det där som bara händer andra – jag gick in i väggen. Jag kan förstå uttrycket lite, för känslan är just att det finns ingen mer mån att pusha och dra ut sig själv, det tar bara stumt stopp. Det fanns inga mer marginaler, inget ytterligare extra växel att lägga in och helt enkelt bara inget mer av MIG kvar. Hela septembers inlägg handlar nästan uteslutande om just detta. Den enda kvarstående delen av jobbet jag fortsätter med är min utbildning, den får fortsätta på fredagar eftersom det hade varit mer stressande att känna att jag skulle komma ifatt nästa år.

*Jag fullkomligt badar i ensamhet och vila, något jag inte gjort sedan… jag vet inte ens när. Och det behövs, verkligen.*

Oktober kommer och är även den fokuserad på återhämtning och vila. Tittar jag på det nu så var det så mycket lättare att faktiskt få kvalitet och ordentligt tid till just detta som heltidssjukskriven, nu är det mycket svårare att få tiden att räcka till (självklart på ett sätt, men jag menar att det känns som jag inte har tid i proportion till sjukskrivningen). Men sen precis i slutet av oktober, då är det till slut dags att flytta till vår gård! Och även om dagarna där omkring var stressiga och otroligt jobbiga, så finns det ändå ett bakomliggande lugn.

I november jobbar jag 25% förutom då min skola. Det känns typ ok, jag får inte längre stresspåslag över att se en byggställning eller en hantverkarbil, och det är kul att träffa lite folk ändå. Nästan all tid går åt till att bara vara här i vårt nya hem, tända en brasa, gå ut och utforska omgivningarna och packa upp en och annan låda – även om det mesta var klart efter nån vecka vid inflytt.

Har tusentals foton i mobilen härifrån, allt är så vackert och jag kan inte förstå att det är vårt? På instagram är det kavalkad av bilder på gården, för den som är nyfiken på att se mer härifrån.

December kommer och har med sig fantastiskt vacker snö, återigen går jag runt här och bara får dåndimpen över hur vackert allt är. I min utmattning tappar jag bort mig lite, det känns i skrivande stund som jag inte riktigt får nån bra ordning, jag som hade en så bra plan. Får fundera på det över julhelgerna. Förutom detta så tar jag även examen som Byggproduktionsledare, ändå en prestation det med 😊

När jag sammanfattar året så här så har nog det har varit ett av de mest händelserika åren i hela mitt liv. Vi har skaffat hund, vi har köpt och sålt hus, jag har blivit utmattad och jag har tagit examen. Vilket sjukt år?!

Inför nästa år ser jag allra mest fram emot att få möta alla årstider, här på vår gård. I övrigt så tänker jag mig att jag INTE ska bränna ut mig igen och jag ska absolut inte köpa hus igen. Kram och en eloge till er som orkat läsa ända hit!

Ett konstigt år

21 december, 2021 / LindaG / 2 kommentarer

Började kika igenom mina blogginlägg för året, och tydligen var något av det jag skrev först 2021 att det hade varit ett skruttigt jullov. Precis just nu sitter jag med känslan att det här kommer bli det med, men vi får väl se. I alla fall – en fantastiskt trevlig sak som året inleddes med var att jag kunde åka massvis med längdskidor! För nytillkomna läsare kan jag meddela att det är något jag verkligen älskar! Jag åker varken för motion eller för att åka snabbt/bra utan åker bara för jag tycker det är så roligt (eventuell motion mm kommer som en bonus).

*Jag åkte flera mil, hittade bland annat banvallen till Bottnaryd som var så fint spårad. Undrar om det finns några bra, längre spår här runt Ölmstad (om det kommer snö)?*

Jag läser inlägg om stress och frustration, och tänker att det här året har varit himla jobbigt från start. I februari var det en stor händelse som satte mest prägel på månaden, och det var att vi hämtade Nala som då var 12 veckor.

Det var INTE kärlek vid första ögonkastet, första månaden hade jag grava tvivel på vad vi gett oss in på, men allt eftersom (framförallt allt eftersom valptänderna lossnade) så hittade vi någon slags balans och hon blev en mer naturlig del av familjen.

Mars går trögt, jag är så trött och det finns ingen tid till vila, återhämtning eller något som JAG tycker är roligt och som ger energi. Jag kämpar massor, och önskar så här lite i efterhand att nån bara gett mig en stor kram och sagt att det ordnar sig.

April går inte bättre, det är VAB nästan hela månaden och inläggen blir bara deppigare och deppigare. Det enda som går åt rätt håll är nog årets tomatplantor – de skulle sedan visa sig ge en helt fantastisk skörd.

Maj kändes ändå som den var lite bättre, men jag var sjukt stressad över att ha hamnat efter på jobbet efter VAB. I vilket fall bokade jag in en minisemester i form av en weekend i Göteborg där vi bland annat träffade min bror med familj, och spenderade en heldag i Slottsskogen.

*Enligt alla restriktioner blev det bara träffar utomhus större delen av året.*

Juni blev oväntat en helt galen månad, först åkte vi på ytterligare en liten miniweekend (vid Västervik denna gången) och på hemvägen sprang vid in på visning av en gård jag kikat på – den där jag nu sitter och skriver detta! Den 16 juni skrev vi på kontraktet efter en helt orimlig budgivning, som tur var så gick det ju lika mycket upp vid försäljningen av vårt hus sen, men det visste vi inte där och då.

*Utan mina inbokade weekends och inplanerade helgvandringar så hade jag bränt ut mig mycket tidigare, så på ett sätt var jag ju på rätt spår även om det sedan ändå inte räckte till.*

Det blev ett långt inlägg, jag får nog dela upp det i två. För den som vill kika tillbaka så går det bra att välja månad under ”arkiv” (till höger om du läser på en dator, längst ner om du läser på mobilen). Och du, fråga gärna om det är något du undrar!

Värmande ord och priset för en utekväll

19 december, 202119 december, 2021 / LindaG / 2 kommentarer

I fredags tog jag min andra högskoleexamen. Lite stolt över mig själv är jag allt! Vi hade presentation av våra examensarbete – vårt vann pris för bästa examensarbetet – och sedan bjöds det på smörgåstårta i klassrummet. Efter smörgåstårta blev det bowling och grillbuffé, och det blev en väldigt rolig avslutning!

Jag hade först tänkt att jag skulle dricka lite alkohol den här dagen, men efter att jag nätt och jämt orkat mig igenom julbord veckan innan med jobbet UTAN alkohol så kände jag att det nog inte hade varit en bra ide, jag hade nog somnat sittandes rakt upp och ner. För hur trevligt och roligt jag än hade, så har den här typen av evenemang helt klart ett pris nu, även denna helgen har jag varit HELT slut och en del stress-symptom har gjort sig kända med. Men det var det värt för en sån sak som ett examensfirande!

Jag har aldrig någonsin i något annat sammanhang fått så otroligt mycket kärlek tror jag, jag fick så mycket snälla ord om mig och så många som gärna vill jobba med mig framöver, så mycket stöd i utmattning och så mycket bara vänlighet att jag verkligen aldrig varit med om maken! Så otroligt mycket det värmde långt ner i magen, om nån från klassen läser så TACK! Och jäklar, jag kommer sakna att träffa alla varje fredag! Även om det stundtals varit jobbigt så har det även varit ett tacksamt avbrott i vardagen.

Men som sagt, tröttare än tröttast har jag varit hela helgen och förra med. Nu har dock Filips trumhinna läkt igen och penicillinkuren är avslutade för denna gången, så i morgon blir det dagis för honom och jobb för mig. Nu blir det ju bara jobb – så då är det 50% som gäller, inte 25% jobb och 25% skola, det kommer bli en omställning det med som jag gissar kommer ta ett litet tag. Skönt att denna veckan är en kortvecka då, jag jobbar måndag till onsdag och är sedan ledig till typ 10 januari.

Bäst i helgen – efter examensfirande – var den i princip enda aktiviteten som gjorts, nämligen lite glögg, kokkaffe och adventsfika vid en eldplats vi puttade ihop lite snabbt på vår kulle. DET ska bli tradition!

Vad hände nu?

13 december, 202113 december, 2021 / LindaG / Lämna en kommentar

Jag har tappat mitt flow.

Det är nog det bästa sättet att beskriva situationen, det jag menar är att jag ju fram till nyligen haft en ganska bra rutin och plan för min återhämtning och dagarna har liksom varit tydliga. Men nu vet jag inte vad som hände? Jag sover lite kasst igen, dagarna känns som de bara drar mig med sig utan att jag har någon kontroll, jag hinner (???) inte göra något jag tycker är roligt och som laddar batterierna. Svintrött och får liksom inte riktigt grepp om situationen.

Vet inte exakt när det här hände, men förra veckan med VAB erbjöd ju inte så mycket ordentlig vila, kanske det blev galet då. Nu känns det deppigt och rörigt, jag vet inte riktigt vart jag ska nysta i utmattningstrådarna och blir frustrerad.

*En bild på hon som oxå stökar till det genom att rymma titt som tätt*

Jag klamrar mig ju fast vid minst 2 (oftast 2, någon gång 3) pass träning i veckan för att jag VET att det är så bra. Men även den har känts så deppig, dels för att jag tycker att kroppen liksom inte riktigt svarar och utvecklas men även för att det är väldigt ledsamt och frustrerande när det blir något ”stressmoment” på träningen. Exempel – vi hade gjort ”cleans” ett helt pass i olika former, jätteroligt, fick massa bra tips och jag kände att jag vid åtminstone några lyft fick till LITE teknik. (Det är för övrigt en övning som känns ganska avig när man bara styrketränat innan). Men sen skulle vi avsluta med 4 minuter där man skulle göra så många som möjligt (enligt personliga förutsättningar) och ALLT bara låste sig. Jag tappade ALL teknik, fick varken fart eller styrka och absolut ingenting fungerade. Fick ta mig i nackskinnet och liksom tvinga mig att försöka tänka om, att inte göra dem fort utan att bara göra utan att bry mig om alla andra och att göra många. Lyckades väl med några till, urusel teknik och allt. Det kändes bara så himla ledsamt, när man känner att man VILL och sen blir det bara tvärtydligt att både hjärnan och kroppen slår bakut helt och hållet.

På något sätt måste jag få tillbaka kontrollen över situationen denna veckan känner jag, kontrollen över min egen återhämtning, för det här känns inte bra alls.

Nu ska jag åka och hämta Filip, och fundera på hur jag ska lägga upp det här de kommande dagarna.

Social trötthet

12 december, 202112 december, 2021 / LindaG / Lämna en kommentar

Oj, nästan en vecka sedan sist, och en väldigt trött sådan därtill. I fredags var vi på julbord med jobbet, jag var hemma och sov en stund innan och valde bort julölen pga alkohol gör mig tröttare än vanligt nu. Det funkade rätt fint, vi satt och åt och pratade och hade det väldigt trevligt, men när jag satte mig i bilen sen så slog tröttheten till totalt och jag var nästan orolig att köra hem. Har varit så otroligt trött efter det sedan, under hela helgen, men det var det värt för att få komma ut lite. Också väldigt roligt att få klä upp sig och göra sig fin, jag minns inte senast det hände. Passade på att ta nån selfie, jag måste verkligen vara på gott humör för det men jag tycker själv det är roligt att fågå tillbaka sen och se hur man sett ut. Har dessutom ett så snällt porträtt-läge i nya mobilen som tar fram det bästa och ger fint ljus, inget filter direkt fast nästan?

På grund att tröttheten har jag i princip inte gjort nåt denna helg, förutom haft dåligt tålamod med mina barn 🤦🏻‍♀️ Gick dock runt ute idag och ”Oh-ade” och ”Åh-ade” över hur fantastiskt vackert det är ute nu, och använde ovan nämnda mobil igen för att fota (de flesta av er har nog redan sett det på Instagram, men ett par bilder får ni här med!

I morgon börjar min sista vecka som elev, på fredag har vi redovisning och tar examen vilket ska firas tillsammans i klassen. Önska mig lycka till ☺️

Juldepp före… julpepp?

5 december, 2021 / LindaG / 4 kommentarer

Innan jag började skriva det här inlägget så var jag tvungen att gå tillbaka och läsa om jag inte redan skrivit typ samma inlägg något av de föregående åren. Men jag har inte riktigt det, jag har hastigt snuddat vid att jag tycker julen känns ensam men jag har aldrig skrivit mer än så. Kommer inte skriva allt jag känner nu heller, men i egenskap av personlig terapi så tänkte jag ändå försöka förtydliga min känsla, för min egen skull.

För det är lite fult, det där att vi firar julen ensamma här hemma. Hur jag än vänder och vrider på tanken så känns det ändå som ett misslyckande att inte fira julen ihop med en massa släkt. Det är svårt att skriva om utan att förklara precis allt och allt skriver jag inte om här, långt därifrån (fast det ibland kanske inte verkar så). I alla fall.

Makens familj firar med sina familjer, så de går så att säga bort naturligt. Min bror med familj ska fira med svägerskans familj i år – inga konstigheter alls. Och vi.. tja. Jag har ingen relation med min pappa längre, och mamma vill såklart inte lämna honom själv på julen. Så det är bara vi här, och det känns tomt och tråkigt. Julen ska väl vara den tiden då man suckar över mormor som vill ge alla för mycket mat, nån som drar dåliga skämt, nån som bråkar lite, nån som halvslumrar i soffan framför Kalle (ok, det kan jag väl göra oxå om det är så), men ni fattar. Och då har vi ändå en FAMILJ, jag sitter ju här med man och barn, jag har liksom ingen RÄTT att känna mig ensam kan jag tycka. Men det tar ju ändå inte bort känslan av att julafton bara känns tom.

*Finns väl ändå ingen högtid som är så känslomässigt komplicerad som just julen. Det finns heller ingen som är så tacksam att fota?*

I år kom den lite tidigare, juldeppen. Eller vad man nu ska kalla den, men känslan av att det känns lite meningslöst – det enda killarna vill är att få julklappar och äta julgodis till de mår illa, det är ingen som bryr sig direkt om jag julpyntar eller så, det gör jag mest för mig själv. Jag brukar liksom släpa med mig övriga familjen in i julen, vi bakar lussekatter och dekorerar pepparkakshus, men jag vet egentligen inte för vem – för det känns inte som det är för barnens skull och egentligen innebär det bara merjobb för mig. Men jag har väl någon bild i huvudet att man vill skapa minnen hos dem, fast jag vet inte om nåt av det ”jag” tycker är viktigt som fastnar.

Minst av allt vill jag ju att nån annan ska smittas av min juldepp ju. Det och känslan av att jag skäms är kanske anledningen till att jag bara fjäderlätt snuddat vid ämnet tidigare. Nuförtiden är jag tydligen lite mer filterlös här ändå, min förhoppning är att jag dels ska må lite bättre själv och kanske, kanske känner någon annan igen sig och får lite tröst av att inte vara ensam. Kanske är hela den deppiga känslan bara pms och om några dagar känns allt fantastiskt mysigt och juligt igen. Vem vet, det här är bara jag som svamlar ändå.

Kram på er, i alla fall, till er alla som läser, som bryr sig, som kommenterar, som följer i smyg, som läser i hemlighet eller som är trogen följare. Till mina vänner, såklart, störst kram till er!

Julklappsinventering

2 december, 2021 / LindaG / Lämna en kommentar

Sitter i soffan och vilar lite, med Nala bredvid. Vi har just varit på 1-års hälsokontroll och vaccination med henne, så nu är vi båda rätt trötta – även om det faktiskt gick väldigt bra (förutom en del skäll). Om en stund ska vi ta en promenad i skogen hon och jag, men inte än, först lite vila.

Det där är ändå nytt – vila FÖRST, inte när allt är ”klart” för det blir ju aldrig det? Nu försöker jag tänka att jag ska hinna vila ordentligt innan barnen kommer hem, för att ha en chans att orka med. Det går bra rätt ofta, men än räcker inte energin ändå till hela kvällen (dvs efter ca 16 då jag hämtar Filip). Längtar efter att ha ork…

*Hoppas SÅ att kylan håller i sig, så det kanske kan få bli en vinter med mycket längdskidåkning. Det är verkligen nåt av det roligast jag vet och det laddar batterierna massor!*

Har varit på nytt läkarbesök, och jag kommer fortsätta med 50% sjukskrivning (som ju när skolan tar slut i december blir 50% jobb, inte 25% jobb och 25% studier) fram till 20 januari då jag ska gå upp på 75%. Precis i skrivande stund ger det lite ångest kan jag säga, för jag vet inte hur jag ska orka med det, men det är ju ett tag tills dess så kanske hinner det bli bättre. Vi får väl se. Lite jobbig känsla ändå, att liksom ”dras” framåt fast det känns som man inte kommer orka.

I helgen ska de stora grabbarna på lillejul – en slags julavslutningshajk med scouterna, och vi blir själva med Filip. Eller ja själva och själva, en kompis med familj kommer på söndag för lite adventsfika, DET ser jag fram emot! Nästa fredag sedan så har vi julfest (eller julbord kanske man säger) med jobbet, har gått och sett fram emot och inte förrän häromdagen slog det mig att jag ju inte kommer orka så mycket. Hoppas i alla fall kunna vara med en liten stund, men det blir ingen alkohol för då blir jag ännu tröttare, och jag behöver kunna åka hem när jag blir för trött.

*Det här är från en tidigare jul, i gamla huset. Men kanske att man skulle sikta på att få in en gran till helgen?*

Ska försöka sätta mig och inventera lite julklappar här strax, det blir lätt så att man köper lite då och lite då, både jag och maken, men nu behöver vi se över vad vi har och vad som behöver kompletteras. Så himla skönt när de bitarna är klara tycker jag.

Annars blir det nog en jul själva igen, det blir ju så nu för tiden. Men ändå, vi får ju vara HÄR och fira jul, det ska nog bli bra 😊

Tacksamheten

1 december, 2021 / LindaG / Lämna en kommentar

Nu är det lite tyst här igen, men det är ju för att jag inte orkar så mycket när jag kommer hem från mina få timmar på jobbet. Denna veckan har det också varit lite andra småsaker inbokade, så jag har varit rätt slut trots nästan enbart vila utöver det. Men ändå, tänkte bara hoppa in och skriva lite kort – maken pratar i telefon med sin bror och när man hör någon annan så som berättar om huset och flytten så blev det ändå lite extra tydligt…

*Det får bli lite bilder från den otroligt vackra promenaden häromdagen till det här inlägget…*

Jag känner mig så hemma här! Och jag känner mig så himla lyckligt lottad… Tänkte jag skulle bara dra allt som jag är SÅ glad över att vi dels haft tur med och dels en massa saker som vi jobbat för att de ska bli bra och som BLIR det med.

Först och främst – barnen trivs! Lukas kom hem med en kompis från åk6 efter 2 dagar i skolan, som han sedan dess hängt med nästan varje dag. Filip har funnit sig mycket väl tillrätta på dagis här i Ölmstad som vi ju hade sån TUR med att få plats på – han är bara av någon anledning bekymrad över att ”taket på dagis är för stort”?!? Efter lite diskuterande kom vi fram till att det är taket på kyrkan som de är i källaren på som av någon anledning bedöms vara ”för stort” enligt vår 4-åring. Äldsta går ju kvar på Junedal men det funkar bra det med, bussarna går ändå en gång i halvtimmen så det är helt ok.

Sen känns det som det mesta i huset är både välbyggt och i gott skick, extremt glädjande! Rakt och fint byggt, med mycket omsorg lagt på listning mm som jag skrivit om innan. Problemet vi hade med lite bakterier i vattnet verkar ha kommit av att det stått i princip still i somras, nu har vi spolat ur brunnen och jag har haft en vattenrenings-kille här och alla är rörande överens om att brunnen är i kanonskick och likaså filtrering mm. Likaså avlopp med trekammarbrunn och allt vad det heter, det verkar även det vara relativt nytt och i bra skick.

Det är bra med belysning här ute, samtidigt som det är en SÅN stjärnhimmel här ute där det inte är en massa ljus som stör. Vi har bergvärme i huset, och vattenburen golvvärme i det klinkergolv som är i större delen av huset, garaget är uppvärmt så det håller åtminstone ca 8-10 grader (OCH vi har röjt så vi kan köra in BÅDA bilarna i det!!!), det är automatiska garagedörrar och det är LJUVLIGT att sätta sig i bilen utan att behöva skrapa rutor.

Köket är ju helt nytt, bra planerat och bra utrustning – förutom spishällen som var kass men vi har köpt en ny så nu är det toppen med! Och sen vet ni ju… två kaminer och såklart le grand finale – den öppna spisen i köket…

När man åker till eller från gården så känns det bara så självklart att det är här vi bor. Inte ett uns ånger, bara en sån där lugn skön känsla i grunden toppad av ett fladder runt maggropen som i någon form av ängslig förtjusning undrar om det verkligen är sant att vi bor här?! Tacksamhetskänslan är enorm, till att vi vågade, till att det fanns till salu, till att allt gått bra med barnen…

Nej fasen, jag skulle ju bara skriva lite hastigt, jag måste lägga mig nu. Tänkte uppdatera lite om jobb och om utmattningen, men det får bli i morgon eller en annan dag. Ta hand om er – och känn er välkomna att svänga förbi på en kaffe om ni har vägarna förbi!

Bara vanligt vatten

20 november, 2021 / LindaG / Lämna en kommentar

Lördag morgon, och jag har spenderat den med att läsa i de manualer som hängde med huset för att försöka få lite kläm på vattenreningen som är här. Men såklart fanns inte just DE manualerna…. Himla tur då att man har en hel klass med snälla kompisar som man kan fråga om sånt här, den samlade kunskapsbanken där är inte att leka med! Fick i alla fall igång ”saltreningen” eller vad man ska säga, och har fått instruktioner om hur jag ska kunna kolla om partikelfilter behöver rengöras eller bytas.

I går morse var en spolfirma här och gjorde rent brunnen – den är DJUP! Ungefär 6-8 kubik vatten trodde de, och glädjande nog ser den ut att vara i gott skick. Nu ska vi bara täta brunnslocket lite bättre och testa vattnet igen, så ska den vara redo att användas igen. Troligen berodde den lite höga bakteriehalter mest på småkryp i kombo med att den inte använts så mycket det senaste halvåret eftersom den förra familjen redan flyttat ut. Skönt ändå att det ser så bra ut, att borra en ny brunn kostar nästan 90 000 kr… Även vår trekammarbrunn är tömd och såg ut att vara i gott skick med. Det ÄR ändå lite kul/spännande/intressant/läskigt med egen brunn och avlopp…

Med min extrema trötthet så är planerna för helgen i princip noll, jag ska hänga upp några lampor och tavlor idag, och i morgon kommer en mycket efterlängtad kompis och hälsar på! Kanske, kanske att det blir nån liten ljusslinga och så med…

*Kanske blir nån timme här framför med, med en bra bok…*

Hade en massa saker jag tänkte jag skulle skriva om, men just nu kom jag inte på nån av dem – haha, det är ju annars eftermiddagar och kvällar man samlat på sig mest i huvudet men nu är jag alldeles för trött för att skriva då. Ja ja, det kommer nog. Önskar er en riktigt fin helg allihop!