Vad hände nu?

13 december, 202113 december, 2021 / LindaG / Lämna en kommentar

Jag har tappat mitt flow.

Det är nog det bästa sättet att beskriva situationen, det jag menar är att jag ju fram till nyligen haft en ganska bra rutin och plan för min återhämtning och dagarna har liksom varit tydliga. Men nu vet jag inte vad som hände? Jag sover lite kasst igen, dagarna känns som de bara drar mig med sig utan att jag har någon kontroll, jag hinner (???) inte göra något jag tycker är roligt och som laddar batterierna. Svintrött och får liksom inte riktigt grepp om situationen.

Vet inte exakt när det här hände, men förra veckan med VAB erbjöd ju inte så mycket ordentlig vila, kanske det blev galet då. Nu känns det deppigt och rörigt, jag vet inte riktigt vart jag ska nysta i utmattningstrådarna och blir frustrerad.

*En bild på hon som oxå stökar till det genom att rymma titt som tätt*

Jag klamrar mig ju fast vid minst 2 (oftast 2, någon gång 3) pass träning i veckan för att jag VET att det är så bra. Men även den har känts så deppig, dels för att jag tycker att kroppen liksom inte riktigt svarar och utvecklas men även för att det är väldigt ledsamt och frustrerande när det blir något ”stressmoment” på träningen. Exempel – vi hade gjort ”cleans” ett helt pass i olika former, jätteroligt, fick massa bra tips och jag kände att jag vid åtminstone några lyft fick till LITE teknik. (Det är för övrigt en övning som känns ganska avig när man bara styrketränat innan). Men sen skulle vi avsluta med 4 minuter där man skulle göra så många som möjligt (enligt personliga förutsättningar) och ALLT bara låste sig. Jag tappade ALL teknik, fick varken fart eller styrka och absolut ingenting fungerade. Fick ta mig i nackskinnet och liksom tvinga mig att försöka tänka om, att inte göra dem fort utan att bara göra utan att bry mig om alla andra och att göra många. Lyckades väl med några till, urusel teknik och allt. Det kändes bara så himla ledsamt, när man känner att man VILL och sen blir det bara tvärtydligt att både hjärnan och kroppen slår bakut helt och hållet.

På något sätt måste jag få tillbaka kontrollen över situationen denna veckan känner jag, kontrollen över min egen återhämtning, för det här känns inte bra alls.

Nu ska jag åka och hämta Filip, och fundera på hur jag ska lägga upp det här de kommande dagarna.

Social trötthet

12 december, 202112 december, 2021 / LindaG / Lämna en kommentar

Oj, nästan en vecka sedan sist, och en väldigt trött sådan därtill. I fredags var vi på julbord med jobbet, jag var hemma och sov en stund innan och valde bort julölen pga alkohol gör mig tröttare än vanligt nu. Det funkade rätt fint, vi satt och åt och pratade och hade det väldigt trevligt, men när jag satte mig i bilen sen så slog tröttheten till totalt och jag var nästan orolig att köra hem. Har varit så otroligt trött efter det sedan, under hela helgen, men det var det värt för att få komma ut lite. Också väldigt roligt att få klä upp sig och göra sig fin, jag minns inte senast det hände. Passade på att ta nån selfie, jag måste verkligen vara på gott humör för det men jag tycker själv det är roligt att fågå tillbaka sen och se hur man sett ut. Har dessutom ett så snällt porträtt-läge i nya mobilen som tar fram det bästa och ger fint ljus, inget filter direkt fast nästan?

På grund att tröttheten har jag i princip inte gjort nåt denna helg, förutom haft dåligt tålamod med mina barn 🤦🏻‍♀️ Gick dock runt ute idag och ”Oh-ade” och ”Åh-ade” över hur fantastiskt vackert det är ute nu, och använde ovan nämnda mobil igen för att fota (de flesta av er har nog redan sett det på Instagram, men ett par bilder får ni här med!

I morgon börjar min sista vecka som elev, på fredag har vi redovisning och tar examen vilket ska firas tillsammans i klassen. Önska mig lycka till ☺️

Juldepp före… julpepp?

5 december, 2021 / LindaG / 4 kommentarer

Innan jag började skriva det här inlägget så var jag tvungen att gå tillbaka och läsa om jag inte redan skrivit typ samma inlägg något av de föregående åren. Men jag har inte riktigt det, jag har hastigt snuddat vid att jag tycker julen känns ensam men jag har aldrig skrivit mer än så. Kommer inte skriva allt jag känner nu heller, men i egenskap av personlig terapi så tänkte jag ändå försöka förtydliga min känsla, för min egen skull.

För det är lite fult, det där att vi firar julen ensamma här hemma. Hur jag än vänder och vrider på tanken så känns det ändå som ett misslyckande att inte fira julen ihop med en massa släkt. Det är svårt att skriva om utan att förklara precis allt och allt skriver jag inte om här, långt därifrån (fast det ibland kanske inte verkar så). I alla fall.

Makens familj firar med sina familjer, så de går så att säga bort naturligt. Min bror med familj ska fira med svägerskans familj i år – inga konstigheter alls. Och vi.. tja. Jag har ingen relation med min pappa längre, och mamma vill såklart inte lämna honom själv på julen. Så det är bara vi här, och det känns tomt och tråkigt. Julen ska väl vara den tiden då man suckar över mormor som vill ge alla för mycket mat, nån som drar dåliga skämt, nån som bråkar lite, nån som halvslumrar i soffan framför Kalle (ok, det kan jag väl göra oxå om det är så), men ni fattar. Och då har vi ändå en FAMILJ, jag sitter ju här med man och barn, jag har liksom ingen RÄTT att känna mig ensam kan jag tycka. Men det tar ju ändå inte bort känslan av att julafton bara känns tom.

*Finns väl ändå ingen högtid som är så känslomässigt komplicerad som just julen. Det finns heller ingen som är så tacksam att fota?*

I år kom den lite tidigare, juldeppen. Eller vad man nu ska kalla den, men känslan av att det känns lite meningslöst – det enda killarna vill är att få julklappar och äta julgodis till de mår illa, det är ingen som bryr sig direkt om jag julpyntar eller så, det gör jag mest för mig själv. Jag brukar liksom släpa med mig övriga familjen in i julen, vi bakar lussekatter och dekorerar pepparkakshus, men jag vet egentligen inte för vem – för det känns inte som det är för barnens skull och egentligen innebär det bara merjobb för mig. Men jag har väl någon bild i huvudet att man vill skapa minnen hos dem, fast jag vet inte om nåt av det ”jag” tycker är viktigt som fastnar.

Minst av allt vill jag ju att nån annan ska smittas av min juldepp ju. Det och känslan av att jag skäms är kanske anledningen till att jag bara fjäderlätt snuddat vid ämnet tidigare. Nuförtiden är jag tydligen lite mer filterlös här ändå, min förhoppning är att jag dels ska må lite bättre själv och kanske, kanske känner någon annan igen sig och får lite tröst av att inte vara ensam. Kanske är hela den deppiga känslan bara pms och om några dagar känns allt fantastiskt mysigt och juligt igen. Vem vet, det här är bara jag som svamlar ändå.

Kram på er, i alla fall, till er alla som läser, som bryr sig, som kommenterar, som följer i smyg, som läser i hemlighet eller som är trogen följare. Till mina vänner, såklart, störst kram till er!

Julklappsinventering

2 december, 2021 / LindaG / Lämna en kommentar

Sitter i soffan och vilar lite, med Nala bredvid. Vi har just varit på 1-års hälsokontroll och vaccination med henne, så nu är vi båda rätt trötta – även om det faktiskt gick väldigt bra (förutom en del skäll). Om en stund ska vi ta en promenad i skogen hon och jag, men inte än, först lite vila.

Det där är ändå nytt – vila FÖRST, inte när allt är ”klart” för det blir ju aldrig det? Nu försöker jag tänka att jag ska hinna vila ordentligt innan barnen kommer hem, för att ha en chans att orka med. Det går bra rätt ofta, men än räcker inte energin ändå till hela kvällen (dvs efter ca 16 då jag hämtar Filip). Längtar efter att ha ork…

*Hoppas SÅ att kylan håller i sig, så det kanske kan få bli en vinter med mycket längdskidåkning. Det är verkligen nåt av det roligast jag vet och det laddar batterierna massor!*

Har varit på nytt läkarbesök, och jag kommer fortsätta med 50% sjukskrivning (som ju när skolan tar slut i december blir 50% jobb, inte 25% jobb och 25% studier) fram till 20 januari då jag ska gå upp på 75%. Precis i skrivande stund ger det lite ångest kan jag säga, för jag vet inte hur jag ska orka med det, men det är ju ett tag tills dess så kanske hinner det bli bättre. Vi får väl se. Lite jobbig känsla ändå, att liksom ”dras” framåt fast det känns som man inte kommer orka.

I helgen ska de stora grabbarna på lillejul – en slags julavslutningshajk med scouterna, och vi blir själva med Filip. Eller ja själva och själva, en kompis med familj kommer på söndag för lite adventsfika, DET ser jag fram emot! Nästa fredag sedan så har vi julfest (eller julbord kanske man säger) med jobbet, har gått och sett fram emot och inte förrän häromdagen slog det mig att jag ju inte kommer orka så mycket. Hoppas i alla fall kunna vara med en liten stund, men det blir ingen alkohol för då blir jag ännu tröttare, och jag behöver kunna åka hem när jag blir för trött.

*Det här är från en tidigare jul, i gamla huset. Men kanske att man skulle sikta på att få in en gran till helgen?*

Ska försöka sätta mig och inventera lite julklappar här strax, det blir lätt så att man köper lite då och lite då, både jag och maken, men nu behöver vi se över vad vi har och vad som behöver kompletteras. Så himla skönt när de bitarna är klara tycker jag.

Annars blir det nog en jul själva igen, det blir ju så nu för tiden. Men ändå, vi får ju vara HÄR och fira jul, det ska nog bli bra 😊

Tacksamheten

1 december, 2021 / LindaG / Lämna en kommentar

Nu är det lite tyst här igen, men det är ju för att jag inte orkar så mycket när jag kommer hem från mina få timmar på jobbet. Denna veckan har det också varit lite andra småsaker inbokade, så jag har varit rätt slut trots nästan enbart vila utöver det. Men ändå, tänkte bara hoppa in och skriva lite kort – maken pratar i telefon med sin bror och när man hör någon annan så som berättar om huset och flytten så blev det ändå lite extra tydligt…

*Det får bli lite bilder från den otroligt vackra promenaden häromdagen till det här inlägget…*

Jag känner mig så hemma här! Och jag känner mig så himla lyckligt lottad… Tänkte jag skulle bara dra allt som jag är SÅ glad över att vi dels haft tur med och dels en massa saker som vi jobbat för att de ska bli bra och som BLIR det med.

Först och främst – barnen trivs! Lukas kom hem med en kompis från åk6 efter 2 dagar i skolan, som han sedan dess hängt med nästan varje dag. Filip har funnit sig mycket väl tillrätta på dagis här i Ölmstad som vi ju hade sån TUR med att få plats på – han är bara av någon anledning bekymrad över att ”taket på dagis är för stort”?!? Efter lite diskuterande kom vi fram till att det är taket på kyrkan som de är i källaren på som av någon anledning bedöms vara ”för stort” enligt vår 4-åring. Äldsta går ju kvar på Junedal men det funkar bra det med, bussarna går ändå en gång i halvtimmen så det är helt ok.

Sen känns det som det mesta i huset är både välbyggt och i gott skick, extremt glädjande! Rakt och fint byggt, med mycket omsorg lagt på listning mm som jag skrivit om innan. Problemet vi hade med lite bakterier i vattnet verkar ha kommit av att det stått i princip still i somras, nu har vi spolat ur brunnen och jag har haft en vattenrenings-kille här och alla är rörande överens om att brunnen är i kanonskick och likaså filtrering mm. Likaså avlopp med trekammarbrunn och allt vad det heter, det verkar även det vara relativt nytt och i bra skick.

Det är bra med belysning här ute, samtidigt som det är en SÅN stjärnhimmel här ute där det inte är en massa ljus som stör. Vi har bergvärme i huset, och vattenburen golvvärme i det klinkergolv som är i större delen av huset, garaget är uppvärmt så det håller åtminstone ca 8-10 grader (OCH vi har röjt så vi kan köra in BÅDA bilarna i det!!!), det är automatiska garagedörrar och det är LJUVLIGT att sätta sig i bilen utan att behöva skrapa rutor.

Köket är ju helt nytt, bra planerat och bra utrustning – förutom spishällen som var kass men vi har köpt en ny så nu är det toppen med! Och sen vet ni ju… två kaminer och såklart le grand finale – den öppna spisen i köket…

När man åker till eller från gården så känns det bara så självklart att det är här vi bor. Inte ett uns ånger, bara en sån där lugn skön känsla i grunden toppad av ett fladder runt maggropen som i någon form av ängslig förtjusning undrar om det verkligen är sant att vi bor här?! Tacksamhetskänslan är enorm, till att vi vågade, till att det fanns till salu, till att allt gått bra med barnen…

Nej fasen, jag skulle ju bara skriva lite hastigt, jag måste lägga mig nu. Tänkte uppdatera lite om jobb och om utmattningen, men det får bli i morgon eller en annan dag. Ta hand om er – och känn er välkomna att svänga förbi på en kaffe om ni har vägarna förbi!

Bara vanligt vatten

20 november, 2021 / LindaG / Lämna en kommentar

Lördag morgon, och jag har spenderat den med att läsa i de manualer som hängde med huset för att försöka få lite kläm på vattenreningen som är här. Men såklart fanns inte just DE manualerna…. Himla tur då att man har en hel klass med snälla kompisar som man kan fråga om sånt här, den samlade kunskapsbanken där är inte att leka med! Fick i alla fall igång ”saltreningen” eller vad man ska säga, och har fått instruktioner om hur jag ska kunna kolla om partikelfilter behöver rengöras eller bytas.

I går morse var en spolfirma här och gjorde rent brunnen – den är DJUP! Ungefär 6-8 kubik vatten trodde de, och glädjande nog ser den ut att vara i gott skick. Nu ska vi bara täta brunnslocket lite bättre och testa vattnet igen, så ska den vara redo att användas igen. Troligen berodde den lite höga bakteriehalter mest på småkryp i kombo med att den inte använts så mycket det senaste halvåret eftersom den förra familjen redan flyttat ut. Skönt ändå att det ser så bra ut, att borra en ny brunn kostar nästan 90 000 kr… Även vår trekammarbrunn är tömd och såg ut att vara i gott skick med. Det ÄR ändå lite kul/spännande/intressant/läskigt med egen brunn och avlopp…

Med min extrema trötthet så är planerna för helgen i princip noll, jag ska hänga upp några lampor och tavlor idag, och i morgon kommer en mycket efterlängtad kompis och hälsar på! Kanske, kanske att det blir nån liten ljusslinga och så med…

*Kanske blir nån timme här framför med, med en bra bok…*

Hade en massa saker jag tänkte jag skulle skriva om, men just nu kom jag inte på nån av dem – haha, det är ju annars eftermiddagar och kvällar man samlat på sig mest i huvudet men nu är jag alldeles för trött för att skriva då. Ja ja, det kommer nog. Önskar er en riktigt fin helg allihop!

Smygstart

16 november, 202116 november, 2021 / LindaG / Lämna en kommentar

Jag är fortsatt lika trött som i helgen, spenderade hela dagen i går ”efter jobbet” med att antingen sitta framför brasan och läsa eller ligga i soffan och småslumra. Var INTE beredd på hur trött jag skulle bli, var nog mer rädd att jag skulle känna typ stresskänslor eller så? Det har i alla fall INTE infunnit sig (än) så det känns såklart bra, trött är ju ändå inte lika jobbig känsla. Däremot är tröttheten annorlunda mot innan utmattning, då kunde man ju göra saker FAST man var trött och liksom pusha sig igenom, det finns inte på kartan nu – på gott och ont. Men skit i det nu, låt oss tänka på nåt roligare 🙂

I och med att mörkret blir mer påtagligt så här års så börjar jag även längta efter lite julpynt, eller kanske snarare vinterpynt? Det skulle inte skada med lite ljusslingor ute och inne vill man ju helst ha det så ombonat och mysigt som det bara går nu. Speciellt som det är sådär riktigt råkallt och trist ute nu med… Gick i alla fall upp på en av våra små kullar häromdagen och nöp av några kvistar från en enebuske och ställde in, inte julpynt men ändå liiiite den känslan.

Fatta det med, att jag kan gå och plocka in från min egen mark? Har dessutom nån vag känsla av att enar är typ fridlysta? 🙈 Men som sagt, nöp några små grenar, från en STOR buske. Nåväl.

Min enda bedrift denna helgen var ju annars att jag bakade lussekatter, tycker det är så baltigt och kladdigt med jäsdegar, men lussekatter är ju ändå obligatoriskt nu framöver. Så sjukt gott dessutom, precis lagom sött för min del!

Det var många, många år sedan jag hade några vidare ambitioner för julen, kanske delvis för att jag fått rationalisera bort allt pga stress. Men av någon anledning känns det lite viktigare för mig nu, att faktiskt HA lite traditioner och låta dem ta plats, så att inte alla dagar liksom flyter in i varandra. Däremot får det såklart bli i mån av ork, det är inte så att jag har någon prestige i att göra saker utan jag vill bara göra sånt jag känner för. MEN, jag ser verkligen fram emot att få pynta lite i det här huset till advent, då min bror med familj kommer hit (om alla är friska, ta i trä).

Tänk, den här julen har vi en riktig spis att hänga upp julstrumporna vid!!!

Bortom trött

14 november, 2021 / LindaG / Lämna en kommentar

Jag vet inte om det beror på att jag börjat jobba (eller vad man nu ska kalla 2 dagar a 3 timmar på arbetsplats), eller om det är sviterna efter flytten eller om jag helt enkelt håller på att bli sjuk, men jag har aldrig varit så trött i mitt liv som jag varit denna helgen. Det här är tredje dagen jag lägger mig innan nio på kvällen, och nätterna har ändå varit rätt bra så det är inte sömnbrist. Hade en kort känsla av energi lördag förmiddag, då bakade jag lussekatter eftersom jag var själv hemma – lugnast så, men sedan dess har jag inte gjort nånting. Och eftersom jag tydligen ändå mäter mitt egenvärde i min prestation så har det varit en rätt deppig helg.

Nåväl, jag har i alla fall hunnit läsa en del, nu är jag mitt i sista boken av Wheel of Times (igen) och ser med viss oro fram emot serien som kommer ha premiär inom kort. Oro, för jag undrar om serien kommer kunna hålla måttet som böckerna gör… Nu ska jag sova, kram på er!

Bättre än väntat

11 november, 2021 / LindaG / Lämna en kommentar

Sitter i soffan och är rätt trött, men tänker ändå att jag vill skriva lite kort om hur det har varit att börja jobba – eftersom faktiskt så många har frågat.

Var rätt nervös i onsdags, lite som att börja ett nytt jobb, jag visste inte vad som skulle förväntas av mig, vad jag skulle göra, eller hur det skulle kännas. Men jag kom till jobbet och började med möte med min närmsta chef och HR, och vi gick igenom lite vad som kan funka. Jag kommer få lite enkla uppdrag till en början och det känns himla bra, för något annat skulle inte funka. Är fortfarande nästan fascinerad över hur annorlunda huvudet (inte) funkar nu, kan INTE ta in mer än en sak i taget det är helt klart. Kan heller därför inte direkt tänka och planera för längre fram än typ i morgon, vilket både känns konstigt, otillräckligt men samtidigt rätt skönt? Det är som om hjärnan själv slår i från så jag inte KAN få för mycket intryck.

*Gammal bild pga trist med blogginlägg utan nån bild, men känner mig mest just nu bara gammal, sliten och trist.*

Men i alla fall, nog om min tröga hjärna, det känns i alla fall bra efter två dagar (á tre timmar). Har känt mig väldigt, väldigt välkommen och fått så många varma hälsningar så det värmer något enormt! Känslan just nu är att om jag kan få en lugn och långsam start som inte överskrider min ”mentala budget” så kan det bli kanon det här. Känner också att det kommer behöva få ta tid, har varit supertrött efter min massiva insats med hittills mestadels bara prata lite med folk. Tänkte mig inte för i går utan tänkte att jag kunde handla på vägen hem, istället för att vi skulle åka in på kvällen, men nånstans mitt i affären tog orken slut så det blev ett lite konstigt inköp. Måste absolut tänka aktivt att jag inte kommer orka sånt som känns normalt i andra fall, för det känns så himla konstigt och ovant.

Så tack till er alla, som gjort att jag känner mig välkommen och inte bortglömd eller borträknad!

En sista vilodag

9 november, 2021 / LindaG / Lämna en kommentar

Höstvinden viner om knutarna på huset, och det susar i spisen av blåsten. Riktigt skrutt-väder är det, men jag hann som tur var få till en hyfsad promenad med Nala innan det började regna åtminstone. Nu sitter (ligger) vi i soffan och kollar la Casa de Papel, med gårdagens pizza som lunch i soffan (när inget av barnen är hemma och ser) och en stor balja kaffe. Jag har packat upp några kartonger – försöker ta några varje dag – och har inga vidare planer för dagen förutom att försöka njuta av att få vila hur mycket jag vill, för i morgon börjar jag jobba 25% (det kommer bli 3 timmar om dagen måndag – torsdag och så skola på fredagen då). Vet inte riktigt hur jag känner för det, faktiskt.

*Ett foto taget på vår äng för nån vecka sedan, känns som det inte varit några soliga kvällar sedan dess.*

Eller jo förresten, EN plan har jag, nämligen att gå och se Bond-filmen i kväll på bio. Jag har hittills aldrig missat att se en Bond-film på bio och det vore ju himla synd om jag gjorde det nu. Älskar ju de filmerna, och det var ju såklart evigheter sedan man var på bio så det ska bli kul! Går själv, inget av barnen vill hänga med och nån ska ju vara hemma med, men det funkar det med. Ser framför mig en stor portion popcorn och något gott att dricka.

Maken var sjukt duktig och tapetserade klart vardagsrummet häromdagen, jag har målat de två väggarna som skulle vara enfärgade. Blev otroligt fint, men det saknas lite småfix och lite möbler än – vill gärna visa er men vill också att det ska vara liiiite mer klart. Njuter dock himla mycket av att det är såpass i ordning som det är nu, varje sak man får på plats och kan inreda med gör ju att det känns mer ombonat. Fick däremot ett surt besked att tv-bänken Stockholm jag beställt nu var restad, skulle hämtat den i morgon.

*Tapeten heter i alla fall Emelie Garden Green och är från Sandbergs (likt bilden). Blev så tvärkär i den! Också rätt coolt att den är gjord utifrån ett original från 1860-talet.*

Ser fram emot att få julpynta här sen, det är liksom ett hus som är som gjort för julpynt känns det som. Känner mig dock lite trött på influensers på instagram som redan kör hela ”julinspo”-inlägg (såklart bara vitt och krispigt och det ÄR ju ”gammalt blandat med nytt för den där personliga känslan”🙄 )! Jag vill inte se ett hus som redan är färdigpyntat redan, jag vill ju hinna längta lite och spara lite på karamellen. Kan leva med Underbara Clara som SMYGER igång med lite tallris och nån vit julstjärna, det känns liksom mer rimligt snarare än ett helt koncept. Men men, nog om julen för nu, först ska vi se till att inte blåsa bort i höststormen…