Drygt 4%…

9 februari, 20239 februari, 2023 / LindaG / Lämna en kommentar

…det är vad rörliga bolånen förväntas ligga på inom kort, enligt SBAB. Ja jag vet, det här är den mest väntade lågkonjunkturen någonsin, klart vi har sparpengar osv, men alltså… aj? Vi har lån på ungefär hälften av gårdens värde, men det kommer bli åtskilliga tusenlappar i månaden framöver och vi kommer behöva tänka oss för lite mer.

Jag ska inte fördjupa mig på något sätt för jag är absolut inte så insatt, men jag kan väl konstatera att vi och ganska många fler kommer tycka att det blir lite jobbigt – och för de som har det sämre ställt eller kanske är ensamstående i ägda fastigheter så blir det såklart MYCKET jobbigt. Men ändå, det var ett besked som påverkade min dag i dag, och garanterat månader (eller snarare år) framöver, så det känns ändå rimligt att snudda ämnet – även fast det är det tristaste man kan skriva om så här på en blogg kanske.

Även nu så känner vi att vi gjort rätt ändå, här på gården finns det möjligheter att åtminstone göra små insatser i vardagen, åtminstone till sommaren när odlingen drar igång på riktigt. Kanske får vi tänka likt mormor fast på ett nytt sätt – att vi sparar pengar på sommaren då vi kan äta egenodlat, pengar som senare kan användas under vintern. För att förvara mat långsiktigt (egenodlad mat alltså) är verkligen inte det lättaste. Inte ens om vi på något sätt lyckas ”reparera” (eller mer bygga upp på nytt) vår jordkällare så är det enkelt att förvara exempelvis potatis en hel vinter. Nu menar jag inte på något sätt att vi är fattiga så vi bara har råd att äta egenodlad potatis, det är inte det, men det ÄR svårt att ta tillvara sånt man odlar för att kunna använda det under vintern. Just nu är vi självförsörjande på frysta tomater (typ som krossade tomater), äppelmust och de flesta sorters marmelad, men övrigt är inte så smidigt att förvara i längden.

*Egna tomater är ju något att längta efter oavsett…*

Därför ska det ändå bli väldigt kul att testa att odla vintertomater – tomater som med fördel lagras inne över vintern helt enkelt. Vi ska också testa två sorters pumpa (vintersquash och myskpumpa) samt en lagringsbar gurka (sikkimgurka), med förhoppning om ett tillskott på grönsaker till vintern. Jag ska även försöka få tag i frön till foderbetor för att ha att stötta upp till grisarna istället för enbart spannmål köpt av bonden under vinterhalvåret.

I kväll tänkte jag äntligen få tummen ur och få ner mina tomatfröer för i år – lite sent men jag ville heller inte starta för tidigt som jag gjort typ alla andra år… Jag ska också försöka få lite mer ork att under året fylla på mina sådder, det är där jag är sämst för jag har INGEN odlingslust från typ midsommar och framåt – och då behöver man ju fylla på allteftersom i landen för att inte stå utan till hösten.

Det lät säkert dramatiskt det här och det är det ju inte, men man börjar ju ändå tänka lite – och påverkade kommer vi ju alla bli. Hur tänker ni?

Mitt i veckan

8 februari, 20238 februari, 2023 / LindaG / Lämna en kommentar

Ett inlägg i Underbara Claras utmaning fånga februari.

Ja mitt i veckan är det nu, och jag har varit på konferens i Aronsborg en bit utanför Stockholm sedan i går. Det är alla energikontor i Sverige som samlas en gång om året för att dela erfarenheter och projekt med varandra. Det har varit ganska intensivt med mycket info och nästan 100 nya ansikten och ett enormt sorl av ljud hela tiden. Lägg till 4,5 timmes bussresa enkel väg och jag ska villigt erkänna att jag är rätt trött nu, men även glad för det har varit trevligt.

Har typ inga bilder från konferensen, det har dels inte funnit så mycket tid till det och sen är jag inte helt bekväm med att gå runt och fota bland folk heller. Jag har dock konstaterat att det fenomen vi har på vår Energikontor med världens roligaste lunch-diskussioner även verkar gälla för övriga Energikontor, för det har varit mycket skratt! En hel del av dem skratt kom även när fyra av oss skulle spela biljard eftersom vi var precis lika inkompetenta vilket därmed blev en kanonrolig match, helt prestigelös.

Nä ledsen, det blir inget under av iväg direkt idag, skallen är tom. Nu ska jag försöka sova en stund av bussresan tror jag, kram på er!

Påhälsning av solen

27 januari, 202327 januari, 2023 / LindaG / Lämna en kommentar

Vissa dagar känns evighetslånga, det känns nu som vi varit hemma med Filip och vabbat i ungefär 3 veckor. Fast det var visst ”bara” sedan i tisdags. I går kväll delade han hjärtligt med sig av sin förkylning (vilket jag 100 ggr hellre tar emot än hans magsjuka) så sedan dess är jag rejält snuvig och hängig. Whoop whoop….

*Åker kameran fram ska det ALLTID göras min som sedan ska inspekteras på mobilen.*

Vi har i alla fall tagit oss själva i kragen och gått ut en stund, i dag var det ju så fantastiskt fint väder! Hela min kropp och själ längtar efter solljus så det nästan gör ont så varje gnutta som man kan ta till sig nu är så tacksam!

Utanför hönshuset står fullt med skräp från renoveringen blandat med fårstängsel och stolpar som ska upp tills vi förhoppningsvis får hit sommarfår. Det hade ju varit ljuvligt med bra väder kombinerat med lite mer ork….

*I växthuset går tempen upp snabbt när solen ligger på, och hönorna har gått runt och gottat sig i nästan 10 grader idag.*

*Så skönt med solstrålarna som letar sig in med…*

För övrigt har vi mest tagit det lugnt och gjort lite småsaker och övat på att vara snälla mot oss. Tex har jag ätit det bästa melliset när det kommer till comfort food, nämligen mannagrynsgröt med hemgjord hallonsylt….

Nu hoppas vi att både Filips magsjuka och min förkylning ganska snabbt får ett slut!

Det värsta ljudet

26 januari, 2023 / LindaG / Lämna en kommentar

Åh herregud, vilken natt… Filip har varit hemma i två dagar och bara varit snuvig, så vi hade planerat att han skulle gå till dagis i dag. Men runt midnatt kom han över till makens halva och tog över, för han hade så ont i magen. I typ två timmar låg han och gnällde och jag låg och kliade på magen och klappade sådär som man gör, halvt i sömnen. Sen vaknade jag VÄLDIGT mycket av ljudet av nån som kräks… Efter byte av sängkläder och sanering av barn så blev det ytterligare ett par ”händelser”, och däremellan låg jag som mest och småslumrade med öronen på spänn. Ni vet hur det är, man ligger och lyssnar efter minsta lilla pip för att snabbt hinna sätta sig upp och dra fram en hink…

I dag har han fortfarande ont i magen och vi är båda sjukt trötta – men fick också assistera i natt såklart, men han sov i Filips rum sen så han fick lite sömn åtminstone. Alltså blir det till att hålla oss hemma nu, den av oss som jobbar gör det hemifrån – ingen vill ju ha någon på jobbet som har ett barn hemma som kräks naturligtvis. Vet inte om jag dessutom håller på att få hans förkylning eller om jag bara är så trött att jag känner mig hängig och snorig, vi får väl se. Just nu sitter vi i soffan och tittar på filmen om Nalle Puh i alla fall, efter ytterligare ”mys” i köket som resulterade i totalsanering.

Hoppas framförallt att ingen annan blir sjuk – och är lite förbryllad över vad han fått det från eftersom han inte varit på dagis sedan i måndags? Huvudsaken är att ingen annan får det med.

Så, det var blev då absolut inget upplyftande inlägg och jag är så trött så jag NOLL inspiration heller. Hoppas lite att Underbara Clara ska köra sitt ”fånga februari”-tema i år igen, det är alltid kul med lite idéer, utmaning och inspiration.

*Nä det blev för deppiga bilder när jag försökte ta några idag, ni får lite våglängt i form av snödroppar av mig istället.*

Dumma som spån men söta ändå

21 januari, 2023 / LindaG / Lämna en kommentar

I dag var det äntligen uppehåll så vi kunde åka och köpa utegips för att klä insidan av hönshuset med. Vi hann komma igång i alla fall och i morgon har vi hela dagen på oss, så förhoppningsvis blir vi klara med väggarna då, talet har vi inte riktigt beslutat hur vi ska göra med än. Jag har tätat de springor som fanns rakt ut, men i övrigt kommer vi inte isolera mellan yttervägg och gips för att minimera risken för fuktproblem främst. Det är ju ett hönshus där åtminstone ena halvan nog är från början av 1900-talet om jag får gissa, och det behöver kunna andas med. Huvudsaken för höns (och ankor antar jag) är att det är dragfritt, kyla är inte så farligt om den inte är extrem och redan nu bör det kännas bättre för dem.

Ankorna är för övrigt himla korkade djur?!? De fattar typ inte var maten är om jag flyttar den lite och har ännu inte fått helt kläm på att de ska gå in i hönshuset innan luckan stänger för kvällen… annars är de väldigt söta och jag hoppas verkligen de kommer kunna bo ihop med hönorna!

*Ps, visste ni att enda sättet jag kan se vilka som är hanar är att titta efter den lilla fjädern som är ”krullig” på rumpan, som den lilla svarta ni ser i profil här ovan i mitten.*

I veckan kom förresten mina fröer inför sommarens odlingar, testade Fröbanken denna gång och tycker jag hittade mycket fint där! Lite nyheter för mig blev vattenmelon och majrova, några nya sorters tomat och så en slags gurka som heter sikkimgurka och som ska gå att lagra? Just det, kålrot och myskpumpa har jag heller inte testat innan. I år ska jag däremot inte förså mina tomater lika tidigt, dels för att inte behöva ha på element och växtbelysning lika länge (elpris ni vet) men även för att jag ser att vårt tunnelväxthus endast är någon knapp grad varmare än uteluften på natten, även om det rimligen ändå skyddar lite mot nattfrost. Vi får väl se när jag inte kan hålla mig mer!

I morgon ska vi hinna med att fira maken med som fyller år på måndag, idag har jag bakat semlebullar så det blir hemgjorda semlor till fikat. Till middag har han önskat sig risotto, så det blir nog bra. Kram på er, ska försöka fota lite i hönshuset i morgon.

Den bästa transportsträckan

17 januari, 202317 januari, 2023 / LindaG / Lämna en kommentar

I morse lämnade jag minstingen hos mormor istället för på dagis, mycket uppskattat av dem båda. Det tar ungefär 30 minuter att åka till mormor och det är motorväg i princip hela vägen så det är smidigt. När jag åkte därifrån och in till jobbet så är det en väg som rent teoretiskt borde ta max 10 minuter genom stan, men i morgontrafiken tog den minst det dubbla såklart. Det blev också väldigt tydligt vilken skillnad i kvalitet det är på tiden fram och tillbaka till jobbet nu (när jag inte åker via mormor då) mot innan när jag skulle ta mig genom hela stan. Tiden är ungefär densamma (ca 25 minuter till jobbet och sen 5 min promenad från parkeringen), men att åka i lugn och ro på landsväg och motorväg dörr till dörr är så mycket mer avkopplande rent mentalt att det faktiskt tillför något i mitt liv snarare än att bara vara en transportsträcka.

På vardagsmorgnar har jag ofta sällskap av tonåringen och även om han är trött vid 07 så ger det ändå möjlighet att få prata lite med honom i lugn och ro. Är vi väldigt trötta lyssnar vi bara på morgonpasset i P3, vilket inte är fy skam det heller.

På vägen hem lyssnar jag ofta på en podd, gärna Gynning & Berg som ger känslan av att man sitter med tjejkompisar och som ofta får mig att skratta. Trafiken är oftast inte så intensiv ens i rusningstrafik åt vårt håll, så hjärnan får den där sköna avkopplingen från jobbet och lite vila innan det är dags för vardagsfix hemma. Det känns himla lyxigt att få nästan en halvtimme för mig själv att ställa om – kanske hade jag förr stressat och tänkt en massa på jobb eller aktiviteter som ska göras, men eftersom min hjärna gladeligen kopplar bort allt som inte händer just nu (inte alltid bra) så blir det verkligen en stund för mig själv.

Sen ska tilläggas att jag fortfarande (och kanske för alltid) har en känsla av att ”wow, att vi bor här ändå” när jag närmar mig vår lilla gård!

*Tänk när det blir vår och man börjar mötas av en grön gård igen!*

Grisjakt i vinterleran

16 januari, 202316 januari, 2023 / LindaG / Lämna en kommentar

I enlighet med att januari är en av årets fattigaste månader så är det krispig fläsklägg med rotmos som toppar bland mina sidor här. Billiga recept är ju oftast MINST lika goda som lite dyrare, däremot upplever jag att de flesta tar bra mycket längre tid. Men å andra sidan är det ju inte så mycket annat man orkar med nu när det är mörkt mest hela tiden, kanske att maten likväl kan få ta lite extra tid då.

*Jag gjorde kroppkakor i helgen tex, det är ju billig mat men väldigt kladdigt och tar tid att göra. Dock supergott!*

Helgen var lugn, förutom när grisarna lite oplanerat rymde när jag skulle flytta deras hägn. Jag var i ärlighetens namn inte så himla försiktig heller för jag tänkte att de, likt andra djur vi har, skulle hålla sig precis i närheten men kalasa på det gröna gräset de inte nått. Men nehej, de SPRANG iväg med glada små knorrar i vädret och hann ända bort till grannens hästhage. Där blev de runtjagade av 3 hästar som undrade vad det var för konstiga små varelser, men det verkade inte så avskräckande ändå för grisarna… Till slut kunde vi locka med dem tillbaka med lite mat i alla fall, och resten av hägnet fick vi flytta med dem i det.

Svintrött känner jag mig också idag (förlåt skämtet), det känns som man vill sova en sisådär 10 timmar per natt just nu, vilket INTE hade inträffat när klockan ringde i morse. Kanske gör också vintertröttheten tankarna lite mörkare, för jag känner mig rätt kass rent allmänt just nu, men helt ärligt synnerligen apdålig på träningen. Det känns som de som börjat i höstas redan gått om mig med goda marginaler i utvecklingen fast det är ca 1,5 år sedan jag började. Har svårt för ljusa tankar i övrigt med, känner mig vinterblek, glåmig, gammal, halvfet och ful just nu – fast jag lovat mig själv att tänka snälla tankar om mig. Kanske blir det lite svårare just när man är trött? Min strategi just nu är att försöka acceptera tankarna utan att se dem som sanna och utan att agera på dem, och bara låta dem passera.

Varför skriver jag ens om det då? Det är ju inget kul att läsa om, jag fiskar inte efter komplimanger och inte tänker jag lägga ner energi på att ”förnya mig själv” heller. Jo dels blir tankarna lättare att ha distans till när jag skriver dem, men sen kanske det är nån mer som är som jag så här mitt i vintern, och då kan det ju vara skönt att inte känna sig ensam. This too shall pass, så att säga. Jag vet ju att det någon gång kommer en vår, när fräknar i ett blekt ansikte gör att man ser lite piggare ut och när det återkommer en lust och ork att göra något efter arbetsdagen. Tills dess får vi trösta oss med att det faktiskt ändå vänt, och man KAN märka lite skillnad på dagsljuset redan nu.

*Det är nästan omöjligt att föreställa sig en prunkande köksträdgård så här års, allt ser bara dött ut…*

Till er som behöver vill jag skicka en extra stor, värmande vinterkram! (Det blev autocorrectat till vinterkräk, DET önskar jag er sannerligen inte!!!)

Den fulaste mänskligheten

10 januari, 2023 / LindaG / Lämna en kommentar

Första dagen på plats på jobbet efter jullovet, och jag känner mig riktigt trött men också babblig. Perfekt att svamla runt på ett blogginlägg alltså, hahaha!

I dag på lunchen så avhandlade vi tex min ilska mot mänskligheten i stort som uppkommit vid två tillfällen på jullovet, nämligen när vi såg Avatar och när vi såg serien The English. Utan att spoila så handlar ju den första om människor som vill exploatera en orörd värd för egen vinning, och den andra handlar om den sista perioden i ”vilda västerns” historia – när nästan alla indianer utrotats av guldgrävare och lycksökare och man skjutit ihjäl varenda bisonoxe för att svälta ut indianerna. Det ena är ju ren fiktion men det andra är baserad på en del av mänsklighetens historia, men båda sätter ju ett stort, fult finger på vad girighet och de fulaste sidorna av mänskligheten är och alltid har varit kapabel till. Jag blir så fruktansvärt arg när jag bara tänker på det, för det är så jäkla egoistiskt och bara gräsligt och jag kan inte göra ett dugg åt det heller.

*Bild lånad från Google. Fantastisk miniserie, rekommenderar den VARMT!*

Nehej, det var ju inte meningen att jag skulle sitta här och jaga upp mig, jag skulle ju skriva om nåt annat men nu tappade jag visst tråden helt 🙄 Så kan det bli tydligen.

I morgon efter lunch har jag i alla fall min utbildning i hållbarhet, alltid lite kul med miljöombyte. För övrigt är det en relativt lugn start av jobbåret, vilket känns skönt så länge det inte blir för lugnt så det blir tråkigt. Nej, nu ska jag lägga mig och läsa en stund, försöker låta bli att scrolla på kvällen men det är ju himla svårt ibland. Bättre att skriva lite här, det hjälper ju mig att sortera tankarna istället för att addera intryck. Kram på er, vi hörs när jag minns vad jag tänkt skriva 😉

…hur det slutade!

20 december, 202219 december, 2022 / LindaG / Lämna en kommentar

Första delen i återblicken för 2022 hittar du här.

Juli 2022 och det är fullt med aktivitet på gården. Precis det här var det ju vi drömde om, att alltid ha en anledning att vara ute och greja och ändå inte bli stressad! Hela gården blommar känns det som, och jag skänker mången tacksam tanke till den som planterat allt före oss! (och vissa mindre vackra tankar om de som inte skött om det på senare år, men men).

*Juli började med en överraskningstrip till Kolmården där vi firade Lukas födelsedag.*

Tillbaka på gården pågår projekt måla om två fasader på huset, vilket ger mycket tid att tänka. Jag funderar lite över min utmattning och att jag faktiskt var värd den, men något knepigt skaver också lite. Det är som att något ligger kvar och skvalpar efter ett par somrar hemma pga pandemi…

Det här skavet resulterar i att vi helt sonika tar en oplanerad semestertripp till Tyskland. Där spenderar vi nog årets varmaste dag på HeidePark, badar i havet och tar en kallare dag på HansaPark. Trots att det är jätteroliga aktiviteter känner åtminstone vi vuxna att vi nog inte kommer vilja åka iväg så här mitt i sommaren igen, inte nu när vi har gården att vara på.

*Varma och svettiga men alla älskar ju att gå i nöjespark!*

Det är ju liksom här vi vill vara nu! Jag funderar över vad för lärdomar jag tar med mig från utmattningen och konstaterar att de kvarstående effekterna verkar bli långvariga om inte permanenta. Helst vill jag vara här på gården i mycket större utsträckning, för här trivs jag allra bäst.

Hönorna lägger ägg för fulla muggar och jag kan till och med ta med lite till jobbet och sälja. Inte går man plus på att ha lite djur dock, ifall någon trodde det… Men det är ju värt det i alla fall!

Efter långa sköna dagar med massor av kroppsarbete är det så skönt att lägga sig på altanen en stund och bara njuta av omgivningarna. Vi tyckte det var konstigt med bara en altan i kvällsol när vi flyttade hit, men nu förstår jag att man har ingen lust att bara sitta still i solen när man kan gå runt och fixa och dona istället!

I augusti tar vi lite hastigt beslut att faktiskt köpa tunnelväxthuset jag drömt om redan i år. Materialpriserna håller på att stiga och vi vill även kunna nyttja det till hönshus över vintern. Det är typ en miljard skruvar och muttrar, men till sist är stommen klar. Augusti blir ändå mysig med lite bad i sjöarna i trakten också.

September kommer och ute i trädgården skördas det för fullt. Under sommar, sensommar och höst så tar vi reda på tomater, jordgubbar, äpplen, vindruvor, zucchini, chili, krusbär, svarta och röda vinbär, vita och röda hallon, havtorn och säkert något mer jag glömt nu. Äppelträden som vi inte trodde gav frukt (pga vi såg aldrig någon året innan) dignar bokstavligen och vi lämnar in massor för mustning.

*Tomater och zucchini växer bäst, men vi lär oss lite mer om köksträdgården inför nästa års sådder.*

I september får vi också ett erbjudande vi inte KAN tacka nej till, och blir plötsligt ägare till 4 minigrisar! Det gör en enorm skillnad för gårdskänslan ändå, mycket mer än jag kunnat tro.

Oktober kommer, och sommarhallonen ersätts av hösthallon i gigantisk storlek. Jag fattar beslut om att inte redigera bort mina tankar i mina funderingar, bara för att det alltid finns någon som har det värre.

Efter jag vet inte hur många år med fullt schema så tycker jag ändå att livet har lugnat ner sig såpass att jag får lite små, små känningar att jag vill få vara kreativ igen – ett tecken på att jag är på rätt väg om något. På gården blir det höst och naturen bjuder på en färgsprakande prakt. Jag har höstångest och vinterångest och vill inte alls att sommaren ska ta slut, men till sist får även jag ge upp inför tanken att det är dags att gå i ide och ladda om inför nästa år. Jag c-vitaminboostar med havtorn och vi gör höst i trädgården.

Ute på gården finner sig både höns och grisar sig tillrätta, och någon form av lugn infaller ändå framåt november. Jag beslutar mig aktivt för att vara riktigt, riktigt snäll mot mig själv denna vinter, och än så länge kan jag känna att det lyckas riktigt bra!

November kommer och vi fortsätter vad som måste vara det VAB-tätaste året någonsin – jag har visserligen inte nämnt det tidigare i resumén men HERREGUD vad vi har vabbat detta år… Inte en enda månad har gått utan! Men även vid VAB är det så skönt att vara hemma på gården, är man pigg nog att ändå komma ut lite så finns det alltid något att gå runt och skrota med, för liten och för stor.

I slutet av november täcks hela gården i ett mjukt snötäcke och allt blir så vackert. Vi får lite nya saker att jobba med när både hönsens och grisarnas vatten fryser i hagarna, och får anpassa oss när det inte finns barmark att picka på eller att böka i. En lagom utmaning ändå, för nybörjare, med grisar och höns!

Efter en mild höst så blir plötsligt elkrisen högaktuell i december, när priserna sticker uppemot 8-9 kronor /kWH i december. Med höjda räntor och lågkonjunktur är vi ändå så glada att vi har lite alternativ hemma, med kaminer, solpaneler och annat.

December försvinner mestadels i VAB och sjukdom (troligen Covid) för drygt halva familjen, men stundtals är den så vacker att man nästan inte kan tro det! Nu går vi in i slutspurten och får förhoppningsvis en bättre jul i år än de varit de senaste åren, och jag vill verkligen passa på att önska er den jul ni helst vill ha.

Även om inte december är till ända än så får detta avrunda årssammanfattningen för 2022. Faktiskt så skiljer sig tydligen inläggen och inriktningen här i bloggen ganska markant från det år jag känner spontant att jag upplevt, men låt mig få återkomma till det. Hoppas ni haft ett riktigt bra år!

Nu går jag i ide

16 december, 202216 december, 2022 / LindaG / Lämna en kommentar

Jag är så trött och tom i huvudet, men jag har ändå ett behov av att skriva av mig lite känner jag. Det här blir nog både lite hoppigt och kantigt, men det är där jag befinner mig i hjärnan nu.

I går lämnade vi in den stora ansökan om bidrag för ett EU-finansierat projekt, till slut orkade man knappt ens läsa igenom vad man skrev.. Det är liksom jätteviktigt, eftersom det avgör vad jag har för möjligheter att jobba med det nya byggnätverket, men till slut tar hjärnan liksom … slut. Tror ändå det blev riktigt bra.

Efter inlämnat projekt hade jag passande nog en klipptid inbokad sedan flera månader tillbaka, så jag gick och klippte mig och därifrån gick jag rakt till de sista förberedelserna av vår julfest på jobbet. Så himla skönt att bara kunna få ett ”avslut” (det kommer garanterat behövas kompletteringar och justeringar framöver men ändå) och sen gå på julfest. Det blev så himla trevligt, vi hämtade mat från Fjällstugan och Bengtssons ost, körde en massa roliga lekar och hade en riktigt trevlig kväll! Jag hade dessutom tagit mig i kragen och tidigare i veckan beställt ”närtrafik”, en galet fantastisk service man har tillgång till när man bor långt ute på landet – det kom en taxi och plockade upp mig kl 22 och sen blev jag körd hem för fjuttiga 70 kr. Det går att beställa till senast 22 men det passar mig ypperligt!

I morse vaknade vi till ett sånt konstigt vinterväder, svinkallt ute men ändå dimma och rimfrost hade lagt sig på precis allt. Lagom till frukostrasten var det ljust nog att ta med kameran ut när jag ändå skulle mata djuren, svårt att fånga HUR vacker det är, men jag försökte i alla fall. Ni ska få lite bilder framöver, men idag får ni hålla till godo med mobilbilder – de är inte dumma de heller som det ser ut nu!

Tiden fram till julledigt nu kommer få gå i långsamt tempo på jobbet, jag ska mest hinna med lite sånt som hamnat efter men det finns rätt gott om tid. Trött, trött och trött är jag nu, efter mycket jobb som krävt full fokus och så efter julfest som både fyller på och tömmer batterierna med. Nu ska jag vara SÅ snäll mot mig själv, bara göra sånt jag vill och orkar och jag ska vila i den vintervila som ändå erbjuds.