Besviken*

10 augusti, 2017 / LindaG / Lämna en kommentar

Jaha hörrni. Vilken sommar det här blev då… Det här var ju sommaren jag skulle njuta av att vara föräldraledig, men där jag ändå inte hade större planer/förhoppningar än om att vi skulle kunna spendera åtminstone ett gäng dagar på stranden vid Axamo eller Västersjön. Jag hade väl inte räknat med två influensor, en matförgiftning, halsfluss och allergichock på det, liksom.

Känner mig rätt deppig över att jag varit så halvdan stora delar att jag inte riktigt orkat med, dagarna har bara försvunnit och flutit ihop, de dagarna jag ville ta till vara på till 100%.

Den här allergin har inte riktigt lagt sig än, de blossar upp små utslag här och var och det kliar i handflatorna så fort jag gör något, jobbigast är dock att vara så fruktansvärt allergi-trött. Stackars Lukas fortsätter med både feber och ögoninflammation, antibiotikan för ögonen hjälpte inte och det som orsakar febern verkar vara en virusinfektion, så där finns inget att göra heller trots att vi är inne på dag 10 med låg feber nu. Han är ändå vid hyfsat gott mod måste jag säga, det är jag så himla glad för!

Han är så himla glad i mat, den här lilla ongen! Han smakar glatt på allt han får, skrattar och vill ha mer (och blir arg när han inte får). Det enda som ger magknip är gröt dessvärre, vi testar ett par olika märken men det verkar ge samma effekt. Vi får kanske bara vänta lite med det? Nu är det ju bara smakportioner än, dvs typ nån matsked eller så som mest.

De stora pojkarna, stackarna, har haft en ganska tråkig mamma på sistone. Dessutom är det ju fortfarande glest mellan kompisarna som är hemma, så det blir en hel del bråk. De är dock himla duktiga på att ta hand om sin lillebror ❤

Bråk blir det också mellan våra ”gamla” hönor och de nya, så nu så bor den halvstora hönan Flora ihop med kycklingarna istället. Kycklingarna i sin tur ser ganska roliga ut nu, när de börjar få fjädrar men bara har lite av dem än så länge.

Nu ska jag försöka hitta på något slags utflyktsmål för dagen ändå, måste liksom göra nåt känner jag. Ska bara vänta till pojkarna lugnar ner sig på varsitt rum först efter morgonens slagsmål….

*har såklart också dåligt samvete för att jag är besviken över sommaren, är det bara jag som är gnällig och inte tagit tillvara på den??? Borde jag vara nöjd ändå? Suck…

Uppdatering

6 augusti, 20176 augusti, 2017 / LindaG / Lämna en kommentar

Så, jag lever.

I morse kändes det rätt ok, sen blossade några utslag upp igen, men nu har de lagt sig igen… Var inne på jouren på vårdcentralen och vände eftersom det oxå satte sig på stämbanden eller i halsen, men ingen vet vad det är och ingen kan göra nåt typ, bara att vänta på att det går över. Är så sinnessjukt trött idag, både av allergi, sömnlös natt på akuten och nån tablett jag fick. Den fick man inte amma på heller, först gången blir i natt igen och det börjar bli rätt efterlängtat kan vi väl säga, även om jag inte ammar så mycket nu längre (som tur var, som det blev nu).

Min egen teori är att jag kanske fick ett gäng bett av tex knott och att det utlöste en reaktion, som sedan blossat upp igen av en massa saker jag i normala fall inte reagerat mot.

Filip har nu haft låg feber en hel vecka, mellan 37,5-38,2 grader, tur vi har tid för återbesök för honom på tisdag åtminstone. Hans trånga tårkanaler i kombination med att bakterien i hans ögoninflammation var resistent gör det hela rätt envist, och så här länge med feber känns inte bra. Samtidigt har jag ju ingen direkt lust att gå igenom en penicillin-kur med honom, hua…

Vi roade oss lite med kameran idag, han är ändå väldigt go och glad trots allt.

Det blir liksom ingen ordning med nåt här hemma, och inte med hälsan och träningen heller, jag hinner göra ett pass sen har jag antingen blivit sjuk eller så har nåt annat hänt så det inte har funkat.

Nu ska jag sätta mig i soffan och äta glass tills jag somnar tror jag. Får glädja mig över att det åtminstone är väldigt välstädat här hemma nu, i och med att vi trodde att det var ohyra först.

Inte loppor åtminstone

5 augusti, 20176 augusti, 2017 / LindaG / Lämna en kommentar

Det var inga loppor ändå.. Ett par dagar senare så kommer och går vad som måste vara nässelutslag om vartannat. Efter att jag fått tryck över bröstet och svårt att svälja nu ikväll så ringde jag 1177, hade väl ingen tanke om att det skulle hjälpa direkt men bara klådan är nog för att man ska försöka allt. Hon jag pratade med beordrade mig att åka in omedelbart till akuten, helst att nån skulle köra mig, men inte sjutton drar jag upp tre barn ur sängen en lördagkväll…

Åkte i alla fall in, tämligen motvilligt för det finns ju helt klart sexigare sätten att befinna sig på. Att sitta på akuten hela natten lockar inte direkt… Dock fick jag faktiskt komma in direkt, fick nål i armen utifall att och övervakas med blodtryck och syresättning i väntan på läkare, vi får väl se hur länge det dröjer. Har verkligen ingen aning om vad jag reagerat på, inte ätit nåt konstigt eller bytt tvål, schampo eller tvättmedel… Det stör mig mest, efter klådan, att inte veta vad det är!

Men suck, blev just förflyttad till en liten skrubb, fortfarande ingen läkare inom synhåll. Tur man är lite rutinerad och har med både mobilladdare och läsplatta…

Bläh vad segt, visste väl att jag borde struntat i att ringa in, lär inte bli nåt friskare av det här direkt.

01:00, nu åker jag snart hem oavsett, har inga sömnreserver att ta av direkt, och jag blir ju inte sämre i alla fall.

01:40, besök av perplex läkare. Varken han eller jag vet vad det är, han ska konsulta nån men jag vet inte vad det ska ge. Trycket över bröstet kommer och går, just nu är den mest akuta klådan lite lugnare dock.

02:10, nehe, ingen hemgång. Ett gäng blodprover istället, några tabletter och x antal timmar till… Får väl försöka sova lite.

04:00, väcks av en sköterska som undrar hur det känns. Känner mig lagom desorienterad men tycker nog det känns ungefär som innan? Tur det är jag som är här och inte maken, i och med att jag tack och lov oftast kan sova även i såna här miljöer, åtminstone hjälpligt.

04:40, tabletterna har inte direkt hjälpt, men det känns inte värre heller. Små tecken på nån infektion i kroppen, men inte mycket, så vi bestämmer att jag äntligen kan åka hem i alla fall. Får ta det vidare med vårdcentralen om det inte ger sig, eller komma tillbaka om det blir värre.

Nu ska jag hem och sova, ska bara bli av med den här nålen först…

Bara skjut mig!!!

3 augusti, 2017 / LindaG / Lämna en kommentar

Helvetes skit, det visade sig att jag skulle få anledning att klaga idag med, på riktigt den här gången.

I går eftermiddag rensade jag i vår häck, och enligt lagen om alltings jävlighet så drog jag på mig någon slags insektsbett, möjligen fågelloppor. I natt vaknade jag med infernalisk klåda i nacke, på och i öronen och i ljumskarna. Vi snackar hysterisk klåda… Till slut somnade jag till och ifrån, men under dagen i dag har det ploppat upp bett på hela kroppen, på armar, ben och i händerna till och med. Klådan kommer lite i vågor, men när det kliar som mest så känns det som jag ska bli galen…

Av rädsla för att det ska vara nån ohyra så har vi totalt sanerat hela huset idag, även om det nu bara är jag som har blivit biten – inte ens Filip som ligger i min säng har haft några bett. Inte så smidigt och enkelt att göra när man är själv hemma med tre barn.

Fan vet vad det är egentligen, men eventuellt har jag fått nån allergisk reaktion på betten och det är därför det kliar satan.

Är nu riktigt jävla less på den här sommaren!!! Som grädde på moset så tycker jag dessutom att Filips egna öga ser sämre ut igen – jag orkar inte mer!!!!

Tyst med mig!

2 augusti, 2017 / LindaG / Lämna en kommentar

Känner lite att jag är gnällig, för tillfället. Sömnen har varit lite sådär iofs, men ändå, jag känner mig gnällig och känner samtidigt att jag inte har nåt att gnälla för – egentligen. Visst, det är HELA tiden nåt som händer, nån är hungrig, några bråkar, nån har slagit sig o.s.v, men det är ju egentligen bara småsaker. Barnen har ofta kompost här med, det är ju jättekul att de vill vara här och det uppmuntrar vi, men det blir kanske inte lugnare med fem pojkar i huset istället för tre…

Men nu ikväll kom jag i alla fall på vad det är som stör mig mest, jag är så galet låst. Oliver kan ju vara hemma själv och så utan problem, men jag kan inte lämna Lukas själv mer än nån kvart eller så. Dels är risken för bråk med Oliver alldeles för stor men dels så får han får sig så himla mycket konstiga saker, ungen pillar på precis ALLT. Alltså det är saker jag inte ens drömt om att man ska komma på att pilla isär… Alltså blir jag låst till väldigt korta promenader, även om jag kan övertala Lukas att följa med ibland. Jag längtar efter att kunna få gå ut och gå med Filip i vagnen en åtminstone lite längre runda, nu när han faktiskt till slut tycker att det är åtminstone rätt ok, och faktiskt till och med somnar ibland.

Men nu går jag skärpa till mig och sluta gnälla, jag har tre friska, goa killar och får vara föräldraledig hela sommaren.

…

Fast är det ok om jag kanske ändå tar ett glas vin och bara dör i soffan lite när de lagt sig???

Snabbaste fikat – rulltårta med hallonfluff

31 juli, 2017 / LindaG / 3 kommentarer

Ni vet när man blir akut fikasugen, eller plötsligt får reda på att det är gäster på intågande och man inte har nåt att bjuda på? Kan du då avvara 10 minuter så har du ett supergott fika, nämligen rulltårta! Nu har jag gjort den med hallon, men jordgubbar och blåbär, eller varför inte mango, funkar minst lika bra!

Rulltårta med hallonfluff

Rulltårtan
3 ägg
1,5 dl socker
1,5 dl potatismjöl
1,5 tsk bakpulver

Sätt ugnen på 200 grader. Vispa ägg och socker poröst. Sikta ner potatismjöl och bakpulver och rör om ordentligt, Bred ut smeten på ett bakplåtspapper på en plåt, och grädda sedan mitt i ugnen i 5 minuter. Ta ut rulltårtan och strö lite socker ovanpå, lägg över ett bakplåtspapper och använd ett galler eller en till plåt för att vända tårtan. Dra bort det första pappret och låt den svalna under en bakduk medan du gör fyllningen.

Hallonfluff
1,5 dl vispgrädde
150 g philadelphia (light funkar utmärkt)
ca 0,5-1 dl florsocker
ca 1-2 dl hallon – frysta eller färska (helst inte tinade, frysta hallon, det blir för blött)

Vispa grädde och 0,5 dl florsocker hårt (men inte till smör). Lägg i Philadelphia och vispa ihop det till ett jämnt fluff. Krossa hallonen lite lätt om du använder frysta (enklast att banka på påsen lite) och rör ner dem – smaka sedan av om det är lagom sött, ta annars lite mer florsocker.

Bred ut fluffet på nästan hela rulltårtan, och rulla sedan ihop den – ganska ”hårt”, annars blir den väldigt platt. Se till att skarven hamnar nedåt på fatet.

Det har helt ärligt tagit mig längre att skriva ihop det här än att baka rulltårtan….

Vänskap

29 juli, 201730 juli, 2017 / LindaG / 1 kommentar

Hittade en så intressant lista om vänskap hos Underbara Clara, så jag kopierade den. Ganska bra att fundera över sånt här ibland känns det som 🙂

Hur är du som vän? Fasen vad svårt att säga. Lite svårtillgänglig kanske, familjen kommer ju först på listan och det är inte så himla mycket tid kvar sedan. Plus att jag behöver lite egentid för att orka vara en bra vän. Men annars är jag nog ganska avslappnad och okomplicerad tror jag???

Sämst som vän? Ibland blir jag lite för lat, orkar inte ”gå ut” (ja ok, nu var det evigheter sedan det hände men ändå) eller hitta på saker. Och så kanske lite tråkig med, nu för tiden åtminstone, orkar inte komma med så mycket initiativ till saker längre, eller vara den som drar ihop nåt.

Vad stör sig dina vänner på med dig? Hahaha, säkert en massa saker… Ibland att jag är för tyst och bara lyssnar ;-), en del blir nervösa av det. Att jag är tämligen envis kan säkert också vara irriterande ibland.

Återkommande vänproblem? Vid ett par tillfällen har jag ”blivit av med” vänner utan att jag själv förstått varför, så jag har helt klart nån form av brist på att läsa av något antar jag?

Helt orelaterad bild på en sjukt fin sommardahlia jag har i trädgården 😉

Typiskt för dig som vän? Tämligen lojal, enkel och snäll. Är väldigt gärna med på ett hörn men är absolut inte den som hörs mest om vi är flera (såvida jag inte är på extremt gott humör eller möjligen lite full, då blir jag pratglad som bara den ibland). En annan sak som kanske inte är så självklar som jag tror att den är, är att vänner alltid är välkomna och därför missar jag kanske att jag borde bjuda in dem, men jag tänker liksom att om de har tid över så får de alltid komma hit.

När blir du sur? Hmmm. Svårt att säga rakt upp och ner? När jag tar åt mig av nån kommentar och inte personen förstår det utan fortsätter. Men det är annars rätt sällan jag blir sur på kompisar, tycker jag.

Tråkigast med dina vänner? Att det är så svårt att hitta tid att träffas! Men det gäller ju även mig själv… När man ska pussla ihop jobb, barn och aktiviteter så blir det alldeles för lite tid över.

Önskeegenskap som vän? Jag önskar att jag vore bättre på att läsa folk, så jag inte blir av med vänner i onödan. Och jag önskar att jag kanske liksom…var lite mer intressant? Dessutom önskar jag att jag vore bättre på att visa hur mycket jag uppskattar mina vänner med, insåg jag just.

Värsta sortens vän? Komplicerade människor där man spelar ”ett spel” och inte är äkta.

Bästa sortens vän? Äkta vänner, där jag vet att de står för och menar det de säger utan att krångla till det. Vänner man skrattar med!

Gemensamma drag för mina närmsta vänner? Tja, det är samma som under bästa sortens vän, jag har inte så många nära vänner men de jag har tycker jag så himla mycket om!!!

Jag saknar ibland att ha ett ”tjejgäng”, det verkar så mysigt, men det har liksom aldrig blivit så. De flesta gamla kompisar jag har, har jag bara lite kontakt med. Väldigt synd, men det är väl så det är liksom.

Vattenkrig

28 juli, 2017 / LindaG / Lämna en kommentar

Puh, Filip har somnat och pojkarna är ute och leker nån slags komplicerat vattenkrig, så jag fick en minut över att blogga! Tycker liksom det är så kul det här, att kunna skriva saker om inte annat för min egen skull, dels för minnet ( O.o ) men dels även för att man får lite perspektiv på sig själv med. Sånt som känns jobbigt nu ser inte alls så jobbigt ut när man läser det senare ibland, och ibland är det tvärtom.

Hann fota pojkarna lite i alla fall. Lukas har på sig en ”värmedräkt”, som en tunn våtdräkt med fleece på insidan, men som ni ser så sitter den lite för löst för att funka ordentligt på honom, den lilla spetan. Men det blir väl lite varmare i alla fall… De får ta varmvatten i pistolerna för att han alls ska kunna vara med! ❤

Hönorna lever fortsatt avskiljt, men får chansen att hälsa på varandra rätt ofta för att vänja sig vid varandra. De små kycklingarna växer som bara den!

Som en ångvält eller så

26 juli, 2017 / LindaG / Lämna en kommentar

Herregud vad dagarna liksom bara… kör över en?

Häromdagen (minns inte exakt när, allt bara flyter ihop) var jag nere på Hälsan och fick kåvepenin för halsfluss – jag hade absolut kunnat genomleva den men jag är rädd att smitta Filip som ju redan är nedsatt eftersom han själv är förkyld. Han var vi för övrigt med på barnmottagningen idag, eftersom hans över 3 veckor långa och eskalerande förkylning har resulterat i ögoninflammation – så i väntan på att en odling på ögonen ska bli klara så har vi nu fått antibiotika i form av ögondroppar till honom. Mycket hellre det än penicillin, hua för att ge det till småbarn…. Övriga familjen är typ friska, eller förresten så kräktes Oliver en natt, men det var bara en gång och inte så mycket (och ingen annan är ”smittad”) så det kan knappast varit kräksjuka i alla fall. Troligen för mycket godis hos mormor bara, suck.

Så här ser det ut när det är ”bra”. Stackars liten. Det här är för övrigt det enda fotot jag tagit de senaste dagarna, har inte hunnit plocka fram kameran liksom.

Men annars då?

Tja, vår tonåringshöna Flora blev totalt utmobbad av våra äldre hönor, så nu går hon i en avskiljd del i hönsgården för att inte bli helt sönderhackad. Vi hoppas att de ska vänja sig vid varandra lite, men visst, förr eller senare blir det ju ändå ett visst hackande på varandra – det är ofrånkomligt när de ska bestämma rang sinsemellan. De små kycklingarna går ju helt för sig själva, de bor ju i en kaninbur i vårt egna badrum som det är nu, så än så länge är det lugnt för dem men det blir ju en egen fas med dem sen med.

Dessutom hittade vi lite kvalster i vårt hönshus, och de stora har fått ett speciellt kvalsterangrepp på fötterna, så igår (???) storstädade och desinficerade vi hela hönshuset och hönsgården, tätade alla springor och gav hönorna fotvård.

Med allt det här och så tre barn på det hela så är väl den enda bonusen (återigen ???) att jag tror att jag blivit av med ett mammakilo, för jag kan garantera att man knappt hinner äta på dagarna – och hinner man det så slänger man i sig maten. Men visst, när man väl landar i soffan framåt nio på kvällarna så blir det kanske en glass och ett glas vin eller så, men det går inte på pluskontot ändå just nu.

Så, det här låter kanske lite katastrofalt, men varje grej har liksom inte varit en så stor grej, så det låter nog mest så när man slänger fram allt på en gång.

I morgon åker maken och hälsar på en gammal kompis och kommer tillbaka fredag kväll, så nu ska jag försöka överleva på egen hand med. Tjo och tjim, vilken skön sommar… *

*eller???

Nu är familjen komplett!

23 juli, 201724 juli, 2017 / LindaG / Lämna en kommentar

De senaste fyra dagarna har jag framförallt legat på soffan och haft omväxlande frossa, svettningar och framförallt ont i kroppen (och halsen), MEN efter ett gäng piller så tog jag ändå de stora pojkarna och åkte till en gård utanför Nässjö i lördags eftersom vi ÄNTLIGEN fått kontakt med en hönsuppfödare!

Makalöst trevlig dam, hon visade runt oss bland sina omkring 15 olika raser och vi fick titta på både tuppar, hönor och kycklingar innan vi valde. Jätteroligt! Hade vi haft lite mer plats så hade jag nog gärna tagit ett par blå Wyandotte som är makalöst vackra, men det får bli nån gång i framtiden. Efter lite kikande och diskuterande med barnen så kom vi fram till att vi skulle ta en friserad dvärgkochin (Flora) i något slags tonårsstadie – samma ras som vi har nu fast med fjädrarna liksom åt ”fel” håll, och två stycken faverollekycklingar (Ella och Doris). De senare var så himla söta, som vuxna ser de ut lite som ugglor i ansiktet, och de ska vara väldigt trevliga att ha att göra med. Vi hade sån tur att hon hade två dagsgamla kycklingar av den sorten – det ska vara ganska enkelt att könsbestämma just den rasen tidigt visst, så vi hoppas att det är två hönor nu med då.

Just i det här stadiet – liksom mellan höna och kyckling, så ser de rätt roliga ut, och liksom tufsiga. Men hon kommer nog bli riktigt fin när hon är ”färdig”.

Vi fick tipset om att sätta in den lite halvstora hönan/kycklingen på natten när det är mörkt, enligt principen att hönsen då på morgonen tänker att ”hon har nog alltid varit här”, men det funkade lite sisådär tycker jag. Kanske för att de är vana att bara vara två stycken… Höns är ju dessvärre inte så snälla mot varandra när de ska få fram rangordning och sånt, så vi fick skilja dem åt ganska snabbt för att den nya lilla hönan inte skulle fara alltför illa. Nu är de i hönsgården alla tre, men avskiljda av ett hönsnät, så de får vänja sig vid varandra.

Flora visade sig vara en av de goaste små hönorna jag träffat, hon är jättesällskaplig och väldigt mysig! De andra två är lite tidigt att säga, men rasen som sig ska vara väldigt vänliga och hålls ofta som husdjur, så det bådar ju gott.

De små uggle-kycklingarna bor för ett gäng veckor framöver i en stor kaninbur i vårt ena badrum, under en värmelampa. De får komma ut små korta stunder i gräset när vi sitter med dem, om det är varmt ute, annars får de bo inomhus tills de blir nånstans mellan 6-10 veckor beroende på hur varmt det är ute.