Buzzador Havremål

24 februari, 2017 / LindaG / Lämna en kommentar

Jag är ju Buzzador, vilket innebär att jag emellanåt får hem prover på nya produkter som jag får prova, mot att jag delar av mig av min upplevelse. Mina åsikter är ju däremot mina egna.

Den här gången har vi testat Digestive Havremål – en slags melliskex skulle jag säga. De kommer paketerade två och två i små plastförpackningar, perfekt om man ska skicka med barnen fika eller mellis på nån utflykt. För ja, de innehåller socker, men det är inte så mycket. Dessutom har de ett vettigt fiber- och fullkornsinnehåll, så jag kan väl känna att de är en vettig kompromiss mellan barn som vill ha med sig kaka/bulle och föräldrar som vill skicka med nyttigheter.

Vi testade tranbär & chiafrön-smaken, jag tyckte de var jättegoda! De kändes väldigt färska i sina små förpackningar, och tranbären var sådär mjuksega och inte tokhårda som de kan vara ibland. Kommer nog köpa de här till matsäcken eller fikakorgen faktiskt.

Tiden efter

24 februari, 2017 / LindaG / Lämna en kommentar

Det är så himla lätt hänt att man bara räknar ner och fokuserar på den stunden bebisen ska UT så ibland glömmer jag att det blir ett liv med bebis därefter?! Vi har liksom varit den familjekonstellationen vi är nu så väldigt länge känns det som (våra barn är 10 och dryga 6½) att det inte riktigt går att föreställa sig en bebis i sammanhanget?

Lukas som liten nyföding – hade inga bilder från Oliver som nyföding i bloggen eftersom jag inte började blogga förrän efter Lukas föddes…

Båda barnen längtar enormt mycket, O som är 10 är lite mer avvaktande och minns nog hur lillebrorsan kom och konkurrerade om tid och leksaker, så han kommer nog bli positivt överraskad i och med att den här bebisen inte direkt kommer bli så konkurrerande mot honom. L som blir 7 till sommaren längtar så han nästan spricker, men jag är lite rädd att han kommer bli lite negativt överraskad i vad det innebär med en bebis i huset, åtminstone till en början. I vilket fall är jag oerhört glad över att båda barnen ser fram emot den här lill*!

En bild från när brorsorna var små, då tyckte vi att Oliver var så stor (han var drygt 3½ när Lukas föddes) men nu ser han så liten ut!

Själv har jag nästan glömt hur livet är med en nyföding, jag minns hur lite man fick sova och hur trött man var, och att man mest sitter och stirrar på det nya lilla livet, men annars? Jag vet inte… Däremot känner jag lite att det här är den tredje och sista lilla krabaten som liksom ska göra familjen helt färdig. Jag tycker det är skönt att det ÄR så långt mellan barnen, även om det såklart inte bara har fördelar.

Jag stod och hängde små bodysar på tork i går och hur jag än försöker så kan jag inte riktigt greppa att det kommer flytta in en bebis hos oss. Ibland har jag så svårt att föreställa mig det att jag inbillar mig att det kommer hända bebisen nåt, och att det är därför jag inte riktigt får ihop det nu. Man är lite knäpp som gravid…

Fattar inte att de här två ska bli storebrorsor! De var ju så små här!

Gravid vecka 37

23 februari, 2017 / LindaG / Lämna en kommentar

Både min hjärna och min kropp har nu börjat gå in i föräldraledighet tror jag. Jag är sjukt klumpig just nu, slår ut, spiller och tappar saker stup i kvarten, och emellanåt känns det inte som jag få ur mig en enda sammanhängande mening. Hurra…

I graviditetsvecka 37 så kan barnet inte längre sparka och slå lika mycket som tidigare. Nu är det mer knuff och bök som gäller. Barnet kan även rulla en bit, utöva stretching och vicka lite grann. Övningar som du säkert känner av. Faktum är att du bör känna barnet rörelser varje dag nu!

I magen så har barnet nu fullt upp med att träna inför den stora dagen. Barnet tränar andning genom att andas in och ut fostervatten, det suger på hans eller hennes tumme, blinkar och svänger från sida till sida. Du kan säkert märka att barnet ibland fokuserar sitt bökande på höger sida av din mage och ibland på vänster sida. (källa babyhjalp.se)

Jag har nu kommit in i den där delen när man inte får sova ordentligt längre. Inte så himlans mycket för att man har svårt att vända sig (då somnar jag oftast om) eller för att man måste kissa (jag har ju inget huvud som kilat fast sig mot blåsan så det är inga jätteproblem) utan bara för att…. jag vet inte? I vilket fall spenderas nu oftast timmarna mellan 02-04 i ett tämligen klarvaket tillstånd – och det gör såklart att när klockan ringer på morgonen är jag i ett zombieliknande tillstånd…

Bjussar på en morgontrött bild – jag är inte tjurig, jag har bara inte fått mitt morgonkaffe än 😉 Men jag tycker faktiskt inte att magen är gigantisk, vilket känns så grymt skönt!

Skulle jag gissa så TROR jag att rumpan fortfarande är nedåt, vilket iofs har fördelen att trycket nedåt inte blir så stort (skönt!) och dessutom kan jag gå utan att vagga fram eftersom inget är inkilat i mitt bäcken, men även att lungorna är typ maximalt upptryckta under revbenen (flås!).

Men hörni…. jag har fått en tid för mitt snitt!!! Fredag den 17:e mars är det dags, och det känns helt surrealistiskt… Det är alltså om 3 veckor?!!? Känns så obeskrivligt skönt att ha ett datum satt, men också jättemärkligt att liksom redan nu veta vad mitt barn får för födelsedag!

För övrigt så är jag nu inne på sista veckan då mitt gymkort är aktiverat, så igår passade jag på att gå ner och köra lite axlar och rygg. Även om det numer är få övningar och lätta vikter som gäller så är det så fantastiskt skönt efteråt (som vanligt) och mitt ryggont från igår är nu som bortblåst! Vet inte hur jag ska klara de sista tre veckorna, får väl sätta upp lite gummiband hemma eller nåt.

Nu vill jag bara önska er en riktigt, riktigt skön helg!

En favoritdag

21 februari, 2017 / LindaG / Lämna en kommentar

För nåt år sedan eller så så var vi på ett inspirations-föredrag med Olof Röhlander med jobbet och sedan dess prenumererar jag på hans nyhetsbrev. Nu är det rätt ofta jag mest snabbt scrollar igenom det, men den här gången ställde han en fråga som jag tyckte var rätt intressant – eller egentligen flera frågor, utifrån ”Hur ser din favoritdag ut?”. Det är ändå en ganska intressant och både lätt och svår fråga, så jag var tvungen att klura på det lite…

Var du ensam eller var du bland andra människor? I så fall: med vilka?
Jag är med familjen. Det är lätt att identifiera faktiskt, och det finns inga andra svar som konkurrerar med detta.

Var du mestadels inomhus eller utomhus den här dagen?
Vi är nästan bara utomhus – självklart föreställer jag mig bra väder den här dagen, men den kan vara en vacker vårdag, en varm sommardag eller en gnistrande höstdag – det är inte så viktigt.

Var det en dag fylld av aktiviter, eller var det stilla vatten?
Åh, det här är lite olika beroende på hur man definierar aktiviteter med. Jag skulle nog allra helst vilja se en lite äventyrlig dag, där vi i familjen tex paddlar kanot, vandrar, fiskar eller gör något annat lite ”äventyrligt” i grunden, men även där det finns tid för att grilla tillsammans, kanske bada lite i en sjö (sommartid då) och sitta och prata. Helst vill jag kombinera med tex lite trädgårdsarbete eller så med, så man känner att man ”gör nån nytta”.

Vad fanns det för övriga omständigheter som gjorde den här dagen så bra?
Som så mycket annat så hänger det mycket på att alla är ”på humör”, vilket framförallt innebär att jag vill att barnen har roligt ute i naturen. Nu brukar de vara duktiga (ibland till min stora förvåning) på att underhålla sig när vi är just ute, det är lite värre på vintern när kylan frestar på tålamodet en del däremot. Man känner sig aktiv och gör saker ihop.

Vika tankar och känslor cirkulerade i ditt inre system?
Jag är lugn, men känner ändå att vi ”åstadkommer” något tillsammans. Vi upplever saker ihop, och det gör oss tajtare som familj. I slutet på dagen vill jag vara genomtrött i kroppen, men lugn i huvudet, sådär som man bara blir när man varit ute en hel dag.

När jag skulle leta upp foton till det här inlägget så blev jag ändå glad över att vi faktiskt jobbar ”i rätt riktning” genom att försöka ta oss ut en sväng så fort vädret och övriga omständigheter tillåter. Nu är frågan då hur man skulle kunna få mycket mer av det här i vardagen (ja, vinna på lotto hade ju varit najs, men det lär väl inte inträffa)? En gård känns ju som en slags dröm, helst i närheten av nån sjö så pojkarna kan fiska och bada… Sen älskar jag ju våra semestrar med, när vi bilar och hyr hus någonstans, men det räknar jag inte som en ”vardag”.

Hur skulle din bästa dag se ut?

Krämiga vaniljrutor i långpanna

20 februari, 2017 / LindaG / Lämna en kommentar

I helgen fick jag ett ryck att jag skulle åtminstone ha NÅT fika i frysen i fall man får besök till bebisen sen. Min erfarenhet är iofs att folk oftast har med sig fika, det där man hör om folk som bara ”dyker upp” och förväntar sig saker har jag aldrig varit med om, men det kan ju bero på att vi har en vettig bekantskapskrets 🙂

I alla fall, tanken var att göra en kaka i långpanna, och HELST nån som inte var FÖR god (för då äter vi ju upp den själva innan det är dags), men jag måste säga att den punkten fallerade totalt, för jädrans vilken god kaka!

Krämiga vaniljrutor i långpanna, ca 30 st

Smuldeg:
500 g smör
3 dl havregryn
7 dl vete- eller dinkelmjöl
2-3 dl socker
1 msk bakpulver
1-2 tsk vaniljpulver

Kör ingredienserna snabbt i en matberedare, tills det bildas grova smulor. Ta hälften av degen och tryck ut i en långpanna (på ett bakplåtspapper är smidigast).

Vaniljfyllning:
2 dl kesella
5 dl creme fraiche
4 ägg
2 dl socker
1-2 tsk vaniljpulver

Vispa ihop alla ingredienser för hand i en skål, häll över degbotten.

Fördela resten av smuldegen över smeten, och grädda sedan i 200 grader, mitt i ugnen, i ca 30 minuter. Låt svalna helt innan du skär upp, och pudra över florsocker vid servering!

Lite smått till bebisväskan

19 februari, 2017 / LindaG / Lämna en kommentar

Jag har typ inte köpt några bebiskläder till den här lill* fisen, men nu när det liksom närmar sig lite mer så fick jag ett lite akut behov att åtminstone köpa ett par uppsättningar i storlek 50 – den här bebisen ligger ju på exakt samma kurva som sina bröder och borde då inte väga mer än 3500 g, speciellt inte om den kommer med snitt veckan innan BF.

Insåg då också att om det nu blir snitt (vilket jag vid det här laget mer eller mindre räknar med) så måste vi ju ha bebisombyte för åtminstone 3 dagar med oss! Så, idag i regnet blev det en runda upp till A6 för att fylla på med det mest nödvändiga (verkligen trist att behöva köpa små bebiskläder….not!). Här är de kläder jag kommer packa med mig (behöver köpa ett par byxor till med kom jag på):

3 pyjamasar
3 bodysar, omlottknäppning
2 par byxor (saknas 1 par)
2 mössor
strumpor

Därutöver har vi med allt som behövs i en skötväska och så en liten overall att åka hem i.

Min egen väska är än så länge lite svårare att packa – alla mjuka sköna kläder jag vill ha med mig är ju sådana jag i allra högsta grad använder nu och fram tills det är dags… Men jag har börjat med den med, litegrann.

Svårt beslut

17 februari, 2017 / LindaG / Lämna en kommentar

Ok, dagens besök på förlossningen avklarat… Vi kände inte att vi ville vända på den här lille bäsen, om den inte vänder sig själv, så efter en hel del diskussioner med barnmorskorna så kommer vi få ett datum för ett planerat snitt. Jag förstår att barnmorskorna helst ser en vanlig förlossning, och det ÄR ju bäst för alla – OM allt går bra. Men där finns ju alla risker för komplikationer – allt från att barnet fastnar till bristningar och skador till mamman, vilket gör att jag ändå tycker att kejsarsnitt känns bäst. Och ja, jag vet att det finns en massa risker där med, men de känns mer … kontrollerade? Största skräcken där skulle väl vara att de råkar skada nån del eller att man får nån resistent bakteria (hua!), men för bebisens del är jag inte jätteorolig eftersom de nu dessutom inte gör snittet förrän i sista veckan innan BF. Då är barnet färdigvuxet, och det är väldigt små risker att luftvägarna blir påverkade.

Jag har läst på och tänkt igen om allt jag har kunnat hitta (sån e jag) och jag hoppas att jag/vi tagit rätt beslut, men lik förbaskat är det alltid svårt när man inte står med facit i hand. I magen känns det rätt, men troligtvis kommer jag inte sluta vända och vrida på beslutet (inte bebisen) förrän efter jag har hen i min famn helt enkelt. Dessutom är jag fortsatt intresserad av ERA upplevelser av de olika alternativen, så dela gärna med er! 🙂

(Tack till alla som redan gett input, det hjälper en att se saken från olika synvinklar!)

PS, ett stort lycka till för dig som ska ha barn nu i dagarna!

Gravid vecka 36

16 februari, 2017 / LindaG / Lämna en kommentar

Jag är lite fascinerad ändå, över hur bra jag mått den här graviditeten. Och att jag har liiiite dåligt samvete för att jag gör det, när så många andra har så mycket problem?

Fostret börjar förbereda sig på att födas. Det tränar andning, men inte när det sover djupt. Fostret har nu längre perioder av både sömn och aktivitet. Det rör sig lika ofta som förut men kan inte ta ut svängarna på samma sätt. I stället för puffar gör fostret mer svepande rörelser.

Fostret lägger på sig ungefär 14 gram fett varje dag, och väger i den här veckan runt 2,6 kilogram.

Nu ökar fostervattnets mängd inte mer utan minskar snarare eftersom gravidkroppen absorberar en del av det. (källa 1177.se)

Eftersom jag ändå fått två barn ”den vanliga vägen” känner jag inte som att jag skulle ”gå miste” om något om det blev kejsarsnitt. Snarare känns tanken faktiskt nästan lite bekväm, även om jag är fullt medveten om att tiden efter blir mer begränsad. Samtidigt är det ju, åtminstone vid en helt lyckad förlossning, bättre för barnet att födas naturligt, då tex vattnet i lungorna pressas ut mer effektivt och därmed inte ger lika stor risk för problem med luftvägar mm det första året. Å andra sidan är det större risk för skador på mig och på barnet om något krånglar… Och mina tidigare (framförallt den första) förlossningar har inte varit utan komplikationer – 72 h värkarbete med sugklocka som avslut är inget jag känner att jag någonsin behöver gå igenom igen tex…

Efter att ha vridit och vänt på det hela och ha läst ALL information som finns (tror jag snart kan titulera mig barnmorska 😉 så känns det ändå som vi landat i att vi inte kommer försöka oss på ett vändningsförsök. Så, i morgon åker vi ändå till förlossningen, men då främst för att diskutera runt ett planerat snitt (eller ja, det är ju det enda alternativet jag kan se och kommer prata för).

Inser när jag skriver det här att jag förbereder mig på en storm av åsikter om att ”ta den enkla vägen ut”, även fast jag själv är väl medveten om att det är en stor bukoperation som har sina egna nackdelar. I vilket fall är det det här som känns rätt i magen för MIG!

Dela mer än gärna av er av era egna upplevelser av (planerade i första hand) snitt!!!

Buzzador – Polarbröd

14 februari, 2017 / LindaG / Lämna en kommentar

Jag är ju Buzzador, vilket innebär att jag emellanåt får hem prover på nya produkter som jag får prova, mot att jag delar av mig av min upplevelse. Mina åsikter är ju däremot mina egna.

Den här gången var det en ny sorts Polarbröd som skulle testas – till barnens stora förtjusning! Det vanliga köper jag aldrig hem eftersom jag inte köper vitt bröd utan försöker hitta bröd som har en fibernivå på 6+ gram / 100g samt som är utan socker, så därför blev det här riktigt kul att testa. Fibernivån är bra (5,6 g) men dessvärre är det både sirap och fruktsocker i, så det kommer inte bli en stapelvara – men vill man låta barnen få sin vilja fram ibland så är det åtminstone ett mindre dåligt alternativ.

Det här brödet smakar som sitt ”vanliga” alter-ego måste jag säga, och är riktigt gott med ost, kalkon och en kopp kaffe!

Tillhör du dem som brukar köpa det vanliga vita brödet till dina barn är det här ett enkelt sätt att förbättra näringsvärden och fiberhalt utan några protester från barnen.

Huvudet upp och fötterna ner…

14 februari, 201714 februari, 2017 / LindaG / Lämna en kommentar

I morse var det dags för en rutinkoll hos barnmorskan – med ett tillägg att vi skulle kolla om h*n fortfarande ligger med huvudet uppåt och rumpan nedåt…. Och visst, det här är en liten busbebis, med huvudet fast förankrat upp mot mina revben och ena handen ovanför i en ”stålmannen-position”.

Så, på fredag blir det ett vändningsförsök – då är jag i vecka 35+1 (det som räknas som vecka 36 i vardagligt tal) och det är då de försöker vända bebisar här i Jönköping. Om den nu inte vill vända sig antar jag att det blir någon form av diskussion hur vi vill göra, spontant har jag ingen vidare lust att föda den här med rumpan först… Nån som har erfarenheter av vändningsförsök, sätesförlossning eller kejsarsnitt?