Rumpan först?

8 februari, 2017 / LindaG / 1 kommentar

Hmm, i dag åkte jag in på förlossningen för en koll av bebben eftersom jag känt väldigt mycket mindre rörelser det senaste dygnet. Normalt sett så går hela magen i vågor på kvällarna, men i går var det bara en och annan liten, liten buff, så efter lite rådgivning på telefon åkte jag upp till förlossningen. Där gjordes först en CTG (hjärtljud) som såg bra ut, men sedan för säkerhets skull så gjordes även ett ultraljud…

Jag är glad att det gjordes, för nu fick jag svar på varför det känts annorlunda det senaste dygnet, den här lilla fisen har nämligen gjort en kullerbytta och från att ha legat med huvudet ner så ligger nu en liten rumpa nedåt. Det förklarar ju varför det känns annorlunda, bebisen sparkar ju inåt nu vilket inte känns alls lika mycket, men det ställer ju även till det lite om h*n inte snurrar tillbaka.

Vet inte om ev. yogan kan vara en liten del av ”boven” i dramat, för kikar jag på vändningsförsök mm nu så är det ju ställningar där som liknar många av yogapositionerna. Bebisen verkar ju fortfarande ha gott om plats att röra sig på, så min förhoppning är att den vänder tillbaka sig av sig själv innan jag ska tillbaka till barnmorskan på tisdag. Om inte annat har jag yoga inbokat på torsdag, då ska det bli till att stå upp och ner vill jag lova!!!

Fem dagar i Februari

7 februari, 2017 / LindaG / Lämna en kommentar

Det är fantastiskt kul att kunna kolla tillbaka själv i bloggen, och se vad man tänkte och gjorde för upp till 6 år sedan! Jag kikade på ett litet axplock av vad jag gjort i februari, och här är vad jag hittade:

2011

Sömnbrist verkar stå högst på listan här, med Lukas på ca 7-8 månaders ålder. Hmmm, hoppas den kommande bebisen sover bättre?!?! Annars verkar det mesta cirkulera runt familjeliv och framförallt barnen, såklart.

2012

4ba33-41271079-8d28-47dc-b8c5-81ef41b764dd

0c570-8b8483fa-d12b-4e72-b53b-8d4f7f21e60f

Lukas hade lunginflammation och var inne ett par vändor på akuten, och jag och Oliver var på Universeum (verkar vara dit man ska åka i februari 😉 )

2013

a9171-b5eae588-9aa2-4adf-b282-6760e680ec46

2880c-7c1c9a51-7ed2-4563-b9ae-ed22e4e80412

a114b-f2b4e7e6-912a-4fe6-af50-de543193ec23

Aha, nu har jag börjat träna, både styrketräning, kickboxing och så åker jag längdskidor. Det sistnämnda saknar jag massor, hade hoppats kunna åka lite innan jag blir alltför stor och tung, men nu verkar det lite kört, vet inte om jag vågar ställa mig på ett par skidor nu (och framförallt tror jag inte jag kan andas tillräckligt för att få upp ens styrfart….).

2014

Oj oj, 2014 är det året jag ”toppar min form” och jag har aldrig i hela mitt liv varit så vältränad och fit. Det är ett tämligen egocentrerat år, men samtidigt nog välbehövligt efter att allt fokus legat på två barn i många år. Maten har jag stenkoll på och det är kesobröd, GI-mat och LCHF-pajer, allt maxat med protein såklart.

2015

På det personliga planet kämpar jag som fan här, mitt hårda kost- och träningsschema från året innan håller helt enkelt inte när man har familj, barn och jobb, men jag vill inte släppa. Något jag är på väg att släppa taget om är däremot kickboxingen, för en dröm och planer om en sladdis börjar växa fram allt mer… Men än kämpar jag på, allt mer desperat, med proteinfluff och kvarg. Men det blir också mer recept i bloggen nu framöver!

2016

Oliver tävlar i friidrott, och vi i familjen försöker ta oss ut allt oftare. Vädret verkar ha varit lite mer vårlikt vid det här tiden, och vi grillar på hemmaplan med. Bloggen får allt fler recept och ligger nu med på MyTaste där den går riktigt bra.

Sedär, en liten tillbakablick. Kan varmt rekommendera att blogga eller på något annat sätt skriva upp lite vad som händer i ditt liv, för jäklans vad fort man glömmer och det är fantastiskt roligt att titta tillbaka!

Jobbplanering

6 februari, 2017 / LindaG / Lämna en kommentar

Idag började jag nedräkningen till att jag går hem på föräldraledighet. Eller ja, räknat ner har jag ju gjort sen man plussade i somras, men jobbmässigt, menar jag.

Nu har jag 6 veckor kvar att jobba, med den här veckan. Det kändes helt plötsligt jättekort, och jag fick lite småpanik över saker jag vill hinna göra klart och sånt jag vill förbereda för en efterträdare, men det ska nog lösa sig.

Jag får ganska mycket förvånade reaktioner över att jag planerar att börja jobba igen redan 1:a oktober – ja alltså på halvtid då, men det är verkligen ett superbra upplägg för vår det. Det bästa av två världar liksom, med halvtid på jobbet och resten av tiden hemma – för både mig och maken. Dels slipper man en massa känslor av att något är ”orättvist”, för då vet båda hur det är att vara hemma med en liten bäsing och dels får man även lite ”ostörd” tid på jobbet. Perfekt liksom!

Universeum

5 februari, 2017 / LindaG / Lämna en kommentar

*Gäsp*

Vi har precis kommit hem från en tripp till Göteborg över dagen, jag och familjen. Det var ju så himla trist väder hemma (och även i Göteborg i och för sig) att jag bara kände att det vore så grymt skönt att komma hemifrån, så i fredags bestämde vi att vi skulle åka till Götet och gå på Universeum och sen hänga med bror och sambo. Himla trevligt!

Det är himla trevligt att gå runt där ett par timmar, och det gav mycket mer nu när barnen är lite större.

Det är lite lagom tunt att släpa runt på den här magen nu kan jag säga…

Experimentdelen på Universeum var helt perfekt för Lukas so är en klassisk ”ska-pilla-på-allt”-pojk… Herregud, vet inte hur mycket saker han pillar sönder hemma, men här fick han ju trycka, dra och peta på precis allt (vilket han också gjorde)… Min förhoppning är att han ska ha fått lite utlopp för sin nyfikenhet men den kanske bara växte?!?

I lördags fick jag avhålla mig från träning, går och dras med irriterade luftvägar, hosta och lite förkylning, inget allvarligt alls, men det märks att man är känsligare som gravid för de tre gånger jag tränade (väldigt lugnt) i veckan så blev det värre på kvällen, så för min och bebbens skull fick det bli en vilodag. Kvällen spenderades på trevligast möjliga sätt med grannarna över på käk, det blev en klassiker i form av stekt torsk, kokt potatis, ärtor och smörsås, så himlans gott och enkelt!

Gissar att det var sista trippen till Göteborg innan bebisen kommer, vilket gärna får inträffa lite tidigare än beräknat, för övrigt…

Vårshopping

3 februari, 2017 / LindaG / Lämna en kommentar

Den här tiden på året blir man ju såååå sugen på att kasta ut alla trista, stickade tröjor och köpa lite fräscha, ljusa vårkläder, men är man nu gravid i vecka 34 så är det ju varken idé att köpa mammakläder eller ”vanliga” kläder vid det här laget… Men drömma kan man, och häromdagen släppte House of Lola sin vårkollektion, där jag omedelbart hittade ett par önskeplagg:

Snygga jeans med rätta hänget. Och utan mamma-mudd!!!

Älskar färgen och modellen, och att det är muddar på längst ner!

Varje vår kommer det ju nya skjortor, jag älskar den här boyfriend-modellen, sååå sommarfräsch!

Nu är det ju inte världens billigaste plagg heller, även om kvaliteten är värd pengen, och en ny garderob lär jag väl inte kunna lägga pengar på nu när man ska leva på en tämligen utspädd föräldrapeng. Älskar dock att Lola alltid gör väldigt sköna, och smickrande plagg!

Gravid vecka 34

2 februari, 2017 / LindaG / Lämna en kommentar

*Flås flås flås*

Nä, jag håller inte på att föda, jag gick bara upp för en trappa…. Det är ju inte bara själva extravikten som gör att man blir tung, dessutom har ju blodvolymen ökat med 50% (!!!) och lungorna tryckts ihop. Så vill man känna hur det känns att vara gravid skulle jag säga, spänn på en vikt på en sisådär 10 kg på magen och åk sen upp på hög höjd (några tusen meter åtminstone), DÅ kan man förstå hur det känns. Och då är jag ändå pigg och ganska lite påverkad av graviditeten!

Barnet är i graviditetsvecka 34 ungefär 45 centimeter långt mellan huvud och häl och väger drygt 2,1 kilo. Livmoderns mått är från blygdbenet till toppen ca 32 till 34 cm.

De flesta barn som föds efter vecka 34 klarar sin andning bra och behöver inte ligga i kuvös. Men de är fortfarande ömtåliga och behöver oftast hjälp att hålla värmen och få i sig näring. Även barn som föds i vecka 34 räknas som prematura, dvs för tidigt födda. (källa babyhjalp.se)

Nu är det alltså 1½ månad kvar tills jag går hem på föräldraledighet, jag siktar på att gå hem den 17 mars och BF är den 22 mars. Det låter som det är så nära när man berättar det för folk som undrar… Om senast två månader är vi föräldrar igen, och pojkarna har fått ett nytt syskon!

I någon av mina appar står det att man kan börja bli lite disträ nu, eftersom både tankar på förlossning och på tiden precis därefter ska processas, och det stämmer nog allt. Det är något som numer alltid ligger lite i bakhuvudet och snurrar, och så fort man får en lugn stund går tankarna dit. Sömnen blir även den lite knepig, inte minst för att man nu snarkar typ hela nätterna…. Jättesexigt, men vad gör man när näsan är täppt och kroppen är stor och svullen…

En ny liten krämpa som dykt upp bara de senaste dagarna är vad jag gissar är foglossning – tar jag ett lite oförberett, stort eller snett steg med framförallt höger ben så känns det som bäckenet håller på att dela sig på mitten, inte alls skönt… Nu är första gången jag börjar känna mig tveksam till hur länge jag kommer kunna träna, men jag kör på lite försiktigt tills jag känner att det inte funkar.

Ni andra gravidisar där ute, hur går det för er? Hur mår ni?

Sågad tidning!

30 januari, 201730 januari, 2017 / LindaG / Lämna en kommentar

Jag berättade ju för ett litet tag sedan om de fina Kari Traa-kläderna man fick om man prenumererade på tre nummer av iform, nu har kläderna kommit och de är superfina! Längtar till jag kan ha vanliga träningskläder igen, de här får bli en perfekt morot.

Dock fick jag den första tidningen idag, och nu var det ju inte den jag gick igång på, utan kläderna, men vilken skit-tidning?? Det var som att läsa de mest ytliga och ångestframkallande sidorna i en veckorevyn när man var yngre, med artiklar om hur man snabbt (??) går ner i vikt, hur man tränar bort sin huvudvärk och test på hur ”god din form är ”. Innehållet kändes gammaldags och med fokus på sensations-dieter, och jag blev gravt besviken på att sån skit publiceras när det finns så mycket bra forskning med substans nu för tiden??

Är det nu någon som har den här som favorit-tidning (jag sa upp prenumerationen direkt) så visst, men jag ser bara en tidning som påpekar att du måste vara smal och ”vältränad”enligt nån gammal rostig standard, snarare än en tidning som ger relevant information enligt all den forskning som finns och görs i dag!!!

Gör om, gör rätt, om den ens går att rädda….

Planlös söndag

29 januari, 2017 / LindaG / Lämna en kommentar

Idag är det jag som är mest hängig i familjen, jag vaknade i natt med totalt igensvullen hals, så svullen faktiskt att så fort jag somnade till så täpptes den igen helt varpå jag vaknade med lätt panik – inte alls trevligt på det stora hela. Antar att det är nån slags variant av barnens sjukvecka, även om ingen av dem har haft just ont i halsen? Nåväl, det ger väl med sig förr eller senare. Oliver vaknade i alla fall feberfri idag, så nu hoppas jag att det blir jobb och skola som vanligt nästa vecka för alla.

Jag var ute på promenad en sväng i går , när solen till slut brände undan lite av dimman. Så skönt att få lite frisk luft, sol och dagsljus, men herregud vad sakta det går att vagga fram nu. Speciellt om jag väntar till eftermiddagen med att gå ut, när jag redan är lite trött liksom, det tog nästan en timme att gå 4 km. Nu var det ju inte ett motionspass jag var ute efter direkt, utan mest att få komma ut, men det är liksom lite frustrerande att gå så sakta när man är van att gå snabbare.

Längtar tills solen står lite högre på himlen, det är ju nätt och jämnt att den orkar över trädtopparna än.

Nu sitter jag här i fåtöljen och funderar på om man ska försöka få lite, lite frisk luft ändå, fast vädret idag är inte så värst inspirerande kan jag inte säga.

Haha, vilket meningslöst inlägg egentligen, men ibland blir det väl så med 😉

Längtan efter något äkta

27 januari, 2017 / LindaG / Lämna en kommentar

Idag hann jag jobba precis halva dagen innan O ringde från skolan och sa att han mådde dåligt, så nu blir det VAB för honom istället för L… Hoppas att det inte blir alltför allvarligt bara.

Nåväl, det var ju inte det jag skulle skriva om, utan det var något helt annat. I går kväll satt jag och maken och kollade på Mandelmanns och pratade lite om våra egna drömmar om att *någon* gång kunna vara åtminstone lite självhushållande. Det är ju något vi inte är ensamma om, trenden i dagsläget är ju att fler och fler väljer ett enklare liv med mer eller mindre grad av självhushåll, även om det inte är supermånga ändå.

Jag funderade lite på hur det kommer sig den här känslan av att vilja göra något ”äkta”, något fysiskt som ju skiljer sig så mycket från vår och många andras vardag. Dels tror jag att man pga okunskap säkert romantiserar bilden, även om man tycker att man förstår hur mycket jobb det är med det så är det säkerligen lika mycket mer man missar, men dels tror jag även att vi kanske är trötta på det här ”ytliga” samhället, som dessutom känns mer och mer instabilt med allt som händer i världen. Både jag och maken har ju kontorsjobb där vi åstadkommer saker digitalt, och det känns på något sätt inte lika äkta som att tex bygga något rent fysiskt.

Det här med att samhället känns instabilt är ju ett helt kapitel för sig egentligen, med en galen maktmissbrukare på den troligtvis enskilt viktiga posten i världen. Kanske är det bara känslan av att det liv vi lever idag bara existerar i en skör glasbubbla, där det nu börjar uppstå sprickor, som gör att vi letar efter något rejälare och mer äkta?

För vår egen del tycker vi båda att det fortfarande är väldigt svårt att bestämma sig för vilken väg vi egentligen vill gå, dels är det ett bekvämt (men kanske lite innehållslöst) liv vi lever nu, dels vet vi ju inte vart (eller ens OM) världen är på väg. Det är svårt att se exakt vilket liv vi skulle vilja ha, eftersom man helt enkelt inte har koll på vilka val och möjligheter som finns.

Kanske är längtan efter något äkta också en liten del i att vi vi skaffar ett tredje barn, för på ett konkret sätt är ju barnen det bästa vi åstadkommit, det som är mest äkta och det som kräver mest närvaro. Det gäller ju bara att se till att det finns någon slags värld för våra barn att växa upp i och leva i med.

Hur resonerar du? Har du kanske redan gjort nån ändring, eller skulle du vilja? Eller är du supernöjd med din åtta-till-fem tillvaro? Det vore så kul att få veta…. (kommentera genom att klicka på kommentera överst i inlägget)

Avslutar med bilder på de två små sätt vi försöker närma oss en annan framtid, dels våra egna höns…

…och dels att vi så ofta vi kan försöker ta oss ut i naturen. Det är inte mycket, men det är mer än inget!

Gravid vecka 33

26 januari, 2017 / LindaG / Lämna en kommentar

Idag är tredje dagen hemma med Lukas, han har haft en låg men stadig feber, nu verkar det ändå till slut som det äntligen kanske vänder så vi kan gå till skola och jobb i morgon.

Barnet är i vecka 33 drygt 43 centimeter långt mellan huvud och häl och väger så mycket som 1,9 kilo. Barnet ökar med runt 200 gram i veckan ända fram till förlossningen. Måttet på din livmoder är nu 30 till 33 cm. Men det kan vara olika, huvudsaken är att din egen kurva växer som den ska.

Barnets hjärna växer snabbt i vecka 33 och barnets huvud ökar i storlek. Livmoderväggen blir tunnare och barnet kan därför uppfatta ljus och mörker, exempelvis om det är dag eller natt. Fingernaglarna är nu tillräckligt långa för att nå fram till fingertoppen. När barnet väl är fött så kan de behöva trimmas. Det händer att barn river sig själv i ansiktet redan innan de föds, men detta är inget farligt. (källa babyhjalp.se)

Efter den här helgen har jag helt plötsligt känt mig mycket mer tung, trött och otymplig, och trots att bebisens huvud är ”knappt ruckbart” och med andra ord sjunkit ner en bit så vet jag inte direkt om jag tycker det är lättare att andas… Känner mig helt enkelt väldigt mycket mer gravid än för bara en vecka sedan!

Nu är det mesta förberett för bebisen här hemma, spjälsängen står klar, vagn, babyskydd och skötbord likaså – jag har helt enkelt lite svårt att avhålla mig från att greja när jag har en stund över. Det enda som är kvar att packa är de saker i förlossningsväskan som är till mig själv, typ extra kläder, schampoo och sånt, jag tänker att mina saker från träningsväskan ska få flytta in där när mitt kort går ut sista februari.

Målade för övrigt mina tånaglar häromdagen, och insåg ganska snabbt att det var nog sista gången jag gör det på ett tag! Att ta på strumpor och skor innebär en tillräckligt stor utmaning just nu…