Jag ser i diverse sociala medier att det är en del prat om nyårslöften, fast det ser inte ut som så många i min närmaste omgivning direkt avgett några. Kanske är det för att vi börjar bli … ehum, äldre, och därmed vet av erfarenhet att det där med nyårslöften liksom sällan blir något av. Lite synd är det, på ett sätt, för själv gillar jag lite att åtminstone ta julen och ledigheten till att planera vad man skulle vilja ha ut av nästa år – även om man inte direkt avger några nyårslöften för det.
Själv har jag inte, och tänker inte, avge några nyårslöften heller, men visst har jag lite tankar om året. Att det i stort sett blir omöjligt att planera mycket pga kommande bebis vet jag ju om, men jag har två utgångspunkter.
- Äta mer vegetariskt. Eftersom jag nu inte alls varit särskilt sugen på kött så tänker jag att det är en bra start för att äta mer vegetariskt. Och jag kanske borde förtydliga – för mig räknas det i princip som vegetariskt även om det ingår ägg eller fisk (och skaldjur), det jag vill dra ner på är alltså rent köttätande. Borde inte vara svårt att öka på det här eftersom vi ätit väldigt mycket kött de senaste åren, men jag känner att jag har lite dåligt med vegetariska vardags-recept, speciellt såna med fisk där min repertoar är himlans liten. Visst, köper man en fin torskrygg är det ju superenkelt att göra världens godaste middag av det, men då ska man ju också ta sig förbi och handla färsk fisk någonstans lite smidigt i vardagsstressen.
- Att innan året är slut ha fått tillbaka någon slags rutin på att träna igen. Jag tränade ju inte en minut vare sig före, under eller efter de andra graviditeterna, så jag vet inte riktigt hur jag kommer känna den här gången när jag faktiskt är van att träna, men min förhoppning är att jag inte ska tappa rutinerna helt. Hälso- och humörseffekterna är så stora att jag inte vill vara utan, däremot har jag extremt låga krav på mig själv när jag ska komma igång igen efter förlossningen och vad/hur jag ska träna.
Har ni några tankar om det kommande året? Eller kanske rent av nyårslöften? Vore väldigt kul att höra hur ni tänker.
Ser ju fram emot att de här två ska få sitt syskon med, naturligtvis!
Lite fjun kan finnas kvar när barnet föds, men det försvinner efter några veckor. Lungorna, muskler och hjärnan fortsätter sin utveckling och skelettet hårdnar ännu mer. Håret på barnets huvud blir tjockare och barnet öppnar och sluter sina ögonlock. Det kissar och dricker ungefär 1/2 liter fostervatten om dygnet.
Knepigt nog tycker jag inte magen växer så mycket, det går lite i språng liksom och nu känns det som den inte vuxit så mycket de senaste veckorna, men det kan också vara mest en känsla. Däremot så märker jag att bebisen klart tar plats, för att böja sig ner och ta på skorna är i princip omöjligt om jag ska andas samtidigt, det blir till att sätta upp en fot i taget på en pall eller nåt och försöka lirka i foten. I kväll ska jag på yoga, det börjar bli lite väl otympligt det med, men allt man kan röra sig är ju ändå skönt och bra. Styrketräningen går faktiskt bäst, marklyft funkar ypperligt och sen kör jag en del i maskin vilket jag kanske inte annars gör, helt enkelt för att jag inte har nån vidare stabilitet i bålen längre. Det jobbigaste är att jag inte fixar att stå så länge i taget nu, för det blir så himla tungt i benen.
är nu 38,6 centimeter från huvud till häl och väger runt 1,15 kilo. Vikten kan mycket väl öka med så mycket som 20% under veckan. Längden skiljer sig redan åt mellan olika barn.
Jag får liksom inte riktigt in nån känsla för när den här lill* kan tänkas komma – ena sekunden känns det som att den nog kommer komma ganska tidigt, i andra sekunden är jag säker på att den kommer efter beräknad födsel… Himla praktiskt på ett sätt i alla fall, när den är inne i magen menar jag, jag vet att den får allt den behöver, jag vet vart den är, men kan ändå liksom leva på ungefär som vanligt. Med de andra två hade jag nog mer bråttom att de skulle komma ut, jag var mer otålig (är det möjligt?) och ville träffa dem direkt. Nu kan det väl ändra sig allteftersom tiden går, men ändå, man tar det lite mer lugnt nu när man kan känna att ”den kommer när den kommer”.
godatankar.com 