I dag gjorde vi nåt vi inte gjort på bokstavligt talat flera år, jag och maken – vi gick en sväng i skogen bara han och jag. Alla tre pojkarna var hos mormor en stund, så vi åkte upp till Hallby och gick 6 km-spåret/leden där (gul markering). En riktigt kuperad promenad på slingriga små stigar i varierande skog, så den fyller ändå det mesta att önska av en bra skogspromenad. Lite folk brukar det vara med, nån enstaka löpare bara.
Nu för tiden när jag går ut i skogen är jag otroligt ointresserad av att gå och pressa för att få så mycket motion som möjligt, men det är lätt att man liksom stressar på ändå av bara farten ibland. Då är det väldigt bra att ha med kameran, för då pausar man och njuter av lugnet i större utsträckning. Det var rätt lerigt och halt, det går bra med bra skor, men ska man ge sig ut där i blött väder så är det bra att tänka på vettiga skor med grova sulor.
Så mycket värt att få komma ut en stund själva, inte behöva valla barn, hantera tjuriga sådana eller bara se till att alla går åt samma håll. Det enda som saknades för en RIKTIGT bra stund i skogen var att vi inte gjorde upp nån eld eller ens hade med nåt fika, men man kan inte få allt.
Mjuka bäddar av mossa.Några få löv kvar på träden. Svettig och lite regnig, men så himla lycklig man blir ute i skogen!
I det skitväder som var idag har det ju inte varit så mycket annat att göra än att hålla sig inne och mysa – så gott det nu går med en livlig 2,5-åring. Var iofs iväg på förmiddagen och körde ett pass crosscage, fick dessutom oväntat mycket energi av en kopp kaffe och ett par chokladbitar innan så det blev ett riktigt bra pass – sådär så man svettas så det rinner in i öronen till och med. Skönt efter, men nära döden under tiden.
Har sysselsatt mig med att ihop med maken göra en ny omgång aronia-sylt, sen fick jag feeling och gjorde både maräng som ska bli spöken till Halloween och en hemslagen Hollandaise på brynt smör. Supergott till nystekt torsk, potatis och smörslungad brysselkål… I morgon blir det fisksoppa med saffran tänkte jag mig. Inte dumt!
Märker så väl här att vardagarna går så jävla fort, hinner inte tänka nog för att skriva nåt här ens. Det är mest bara måndag och fredag hela tiden. Fick ett sånt längt idag efter ”vårt” hus på landet och lite annat liv, men det är som det är…
Men vi måste bara kort prata om den besynnerliga saken som kom på tal på jobbet i går, nämligen NÄR man äter sin julmiddag?! Tydligen äter alla på jobbet sin julmat FÖRE Kalle Anka!?!? Det går ju inte? Vad gör man sen liksom, och hur hinner man få allt klart till lunch??? Man fikar ju och äter lite gröt runt lunch, så äter man naturligtvis julmat EFTER Kalle Anka… Som tur var så höll ändå majoriteten av mina vänner med mig på Instagram, men vilken oväntad vattendelare? Hur gör du? Och finns det fler konstiga vanor vi behöver diskutera???
Tror det slutade med 11 som åt efter och 7 som åt före (freaks!!)
Nu har jag landat på soffan efter dagis-hämtning, skjutsande och lite enkel matlagning, och Filip får kolla Pingu en stund. Trodde klockan var åtminstone sju, men hon är bara strax efter sex och det är helt mörkt redan!? Inte konstigt man är trött, tycker alltid det är jobbigast så här mitt på höst och vår när ljuset ändrar sig som mest…
Men i går var jag lite pigg ändå, för då var jag och Tina på el duderino och drack cocktails och käkade deras grymma råbiff! Vi skulle varit tre stycken, men stackars K blev sjuk. Tänkte först byta tid men hade så himla stort behov av att komma ut så vi tänkte att vi tar väl en till kväll ute så fort hon blir frisk och hinner. Men alltså duderino… Deras drinkar/cocktails är ju helt makalösa! Och går man nu ut typ en gång i halvåret så är det ju extra kul med nåt riktigt bra. Vi satt där i fyra och en halv timme och bara tjötade och hjälp vad välbehövligt det var, tack för sällskapet Tina!
Lånade en bild från deras Instagram på den ena drinken, den smakade salt smörkolaoch var fantastisk!
Så fort jag orkar resa mig från soffan här ska jag ta och färga håret. I morgon ska vi ta lite ”pressbilder” till jobbet där jag ska vara med (lagom obekväm på den sidan kameran), och retligt nog har jag sedan ett halvår tillbaka en klipptid bokad i morgon kväll, alltså efter vi fotat…. Himla typiskt, men då tänkte jag att jag får väl åtminstone slänga i lite färg så länge.
Annars har jag börjat fundera lite på vad vi ska göra till helgen, ser ju ut att bli riktigt trist väder så ut i skogen ger vi nog oss inte. Får väl ändå försöka komma på nåt kul att göra med barnen, ingen av oss kan vara lediga på höstlovet så då blir det ju inget speciellt, förutom att de ska få ha lite halloween-filmkväll i slutet på veckan med kompisar. Har ni bra idéer för regniga dagar så hojta!
Det har varit en rätt skön helg, vi har höstat in utemöbler och gjort i ordning i trädgården och sen har jag lagat lite extra god helgmat med ett glas vin eller två som extra lyx. Älskar att laga mat – när jag får göra det i lugn och ro och det inte är vardags-mat. Stå och hacka, röra och smaka med ett glas vin i sällskap är så avkopplande. I dag fick vi dessutom äntligen till en middag med grannarna för första gången på evigheter, extra kul att laga mat till goda vänner!
Skönt att vara ute med, och få i ordning att innan vintern. Det är så fint ute nu, även när det börjat bli kalt på träden.
Bara lite halvdana mobilbilder, men det är ändå så svårt att fånga känslan ute nu.
Jag och barnen hade ju lite myskväll i går med hemgjord pizza och eftersom det dessutom var Lukas namnsdag så slängde jag ihop det han önskat sig ett tag, nämligen hemgjord glass med nutella. Jag har lånat lite av receptet från Matmorsan men gjort om det en del, bla så behöver man inte ha en glassmaskin när man använder kondenserad mjölk i stället för socker, men det blir såklart allra bäst i glassmaskin ändå.
*Jag tog nu inte exakt nutella utan en annan nötkräm. Min favorit är Änglamarks choklad- och nötkräm, men ta den du vill.
Yoghurtglass med Nutella, 4-6 personer
3 dl vispgrädde 200 g grekisk yoghurt (jag använder Arlas eftersom den från Lindahl inte är gjord på svensk mjölk ca 1 burk kondenserad mjölk – smaka av lite så du får den sötma just du vill ha ca 4-5 msk nutella
Vispa grädden ganska fast, vispa ner grekisk yoghurt och kondenserad mjölk och vispa lite så det tjocknar lite. Smaka av så sötman passar dig. Kör ner smeten i en glassmaskin eller frys in den direkt. När den är tillräckligt fryst (halvfryst om du inte använder glassmaskin) klickar du ner nutella och rör om lite slarvigt. Färdigt (om du nu inte kör utan glassmaskin, då behöver du frysa en stund till).
I kväll är jag själv hemma med barnen, vilket iofs händer minst 1-2 ggr i veckan pga träning, men ikväll är maken på nån gin&tonic grej på Sjön så det blir nog en helkväll. På något sätt är det annorlunda på fredagar med, är vi själva då vill jag liksom gärna ha lite extra mys ihop, samtidigt som resurser i form av tid och ork är nära noll.
I kväll blev det hemgjord pizza med köpt surdegsbotten, tomatsås, spenat, mozzarella och tryffelsalami – inte fy skam vill jag påstå! Alla tre barnen tyckte pizzan var fantastisk, vilket gjorde mig riktigt glad. Sen är det ju faktiskt Lukas namnsdag idag och han har länge efterfrågat hemgjord glass med nutella, så det fick det bli med (recept på detta kommer under helgen, jag lovar).
Känner mig rätt nöjd över kvällens resultat och funderar på om jag ska fira genom att lägga mig typ nu, för satan vad trött jag är… Men i så fall lägger jag mig innan de stora barnen gör det och då är ju frågan när och om de kommer i säng 🙄 Vi får väl se om jag klarar att hålla mig vaken en stund till. Önskar er i vilket fall god natt och en trevlig helg!
Det här året är första året jag jobbat heltid sedan Oliver föddes för 13 (!!!) år sedan. Tidigare har vi antingen delat föräldraledighet eller så har både jag och maken jobbat 90% vardera för att ingen skulle gå ner till 80%. Just 90% alternativet är BARA så jävla dumt, åtminstone om man går hem lite tidigare i stället för att ta en heldag varannan vecka, för det innebär ju i praktiken att man jobbar 100% (minst) men bara får betalt för 90% – men visst, du får gå hem lite tidigare då. Fast enligt min egen erfarenhet innebär det bara att du antingen stressar en massa mer eller hoppar över raster mm för att hinna med.
Men som sagt, nu jobbar vi båda heltid, vilket funkar ändå eftersom jag börjar 06:45 och slutar 16:00, så maken lämnar på dagis runt 8:00 och jag hämtar runt 16:20. Typ sist av alla på dagis, naturligtvis… Efter ett gäng år med föräldraledigheter och lägre arbetsgrad så känns det himla skönt att få en vettig inkomst, det är saker som fått ligga på vänt när vi varit föräldralediga som man nu kan ordna – MEN.
Det. Finns. Ingen. Tid.
Vi har inte så himla mycket aktiviteter i vår familj känner jag ändå, de båda stora grabbarna har scouter varsin dag i veckan (när det inte är fotboll för mellankillen), maken tränar 2-3 gånger i veckan, varav en dag är lördagsförmiddagen, och jag försöker hinna träna 2 gånger i veckan varav äldsta pojken följer med 1. Men det innebär ändå att de enda dagarna som är fria från aktiviteter är fredagar och söndagar… Och med 3 barn så går ALL tid åt hemma som den ensamma föräldern till att bara få alla att överleva vardagen, fixa mat, göra läxor, tvätta, städa mm.
I mitt flöde dök det här inlägget upp i veckan, ”Sveriges mammor stressar sig sjuka”. Inget nytt egentligen, snarare sorgligt gammalt. Det handlar om att kvinnor är de som till störst del projektleder hela familjen, vilket ger en hög arbetsbelastning även hemma även om man för övrigt lever jämställt. Och vem är det man prioriterar bort när det kör ihop sig? Tror inte ens jag behöver svara på det…
Bild kärleksfullt lånad av insiktsfulla HejHejVardag.
Men man behöver tid för sig själv, man behöver tid för att göra roliga saker, man behöver BRA tid med familjen.
Jag hinner inte.
Så sjukt glad över att ha ett jobb där det inte är så stressigt på hösten som mitt förra, men det är ändå mycket att göra och just nu känner jag mig himla otillräcklig på precis alla plan. Jag hinner inte träffa kompisar som jag vill (inte bara jag som har ont om tid där dock, är ju inte direkt ensam om problemet), jag hinner inte få någon egentid, partid existerar knappt för efter alla barnen är lagda så är jag inte människa nog för att orka med något annat än att titta lite på TV innan jag lägger mig typ.
I går var vi så på bröllop, och makens syster fick sin man. Själva vigseln var i Gladhammars kyrka och därpå begav sig alla till Gränsö slott där bröllopsfesten var och där de flesta även hade rum för natten (även vi). Eftersom jag är rätt trött (Filip vaknade glatt 05:45 i morse) och dessutom har spenderat halva dagen i bilen känns det som, så kommer här en drös bilder som får stå för de stora dragen (det blir mest bilder från oss i och med att jag inte frågat alla om de vill vara med i min blogg):
Jag anlände med han som sa ja till mig för lite drygt 14 år sedan….…och vår senaste skapelse som vi inte hade barnvakt till. Känner mig inte direkt bekväm på denna sidan av en kamera, men det är kul att ha lite bilder på sig själv ändå. Och väldigt kul att få göra sig extra fin ibland. Det vackra brudparet sa ja och fick traditionsenligt ris kastat på sig ❤Här är även barnens små kusiner med ❤Folkabuss-resa till Gränsö slott för brudparet och brudens brorsor. Vi checkade in i den närmsta lilla stugan, med tänd lampa – fantastiskt mysigt rum!Vi passade på att ta ett kort eller två innan vi knatade in till festen.Sicken tur att han är min!Sedan blev det bröllopsmiddag och fest hela natten lång! Syster och brorDen lille gossen satt välartat och kollade på ipad under middagen……tills det blev dags för ett litet barn att sova. Runt halv nio landade vi på vårt rum han och jag, trötta båda två. Efter en god men inte så lugn hotellfrukost så tog vi en promenad i de fantastiska omgivningarna. ❤Allt måste ju utforskas!Fantastiskt trevlig helg!
I dag är jag hemma med Filip som åkt på en ordentlig förkylning med feber. Inte hela världen, det är ju i alla fall 2 veckor sedan vi vabbade sist och det är höst.
Däremot kan jag nu berätta om det jag inte kunnat berätta om innan här, men som jag hintat om lite. Jag har en bevakning på gårdar på hemnet, och för en dryg månad sedan dök det upp en ganska perfekt liten gård med ett hus från 2010 och 2 ha mark som vi blev intresserade av. På visningen visade det sig att själva huset var himla slitet för att vara så nytt (vårt är ju 4 år äldre och i betydligt bättre skick), golven såg för jäkliga ut och kök och garderober (platsbyggt) hade luckor som inte gick att öppna och stänga eftersom ingen tagit hand om huset. Vi var inte många på visningen och vi kände rätt snabbt att det låg ute för rätt rejält mycket mer än vi ville ge, så vi gav ett bud som motsvarade det vi tyckte det var värt. Dessutom vet vi att samma gård låg ute redan i våras, för en ännu högre peng.
Två till sa sig vara intresserade och höll på i nästan tre veckor med att dra ut på något svar innan de till slut erkände att de inte var intresserade, alltså hade köparen bara en budgivare – vi. Nu förstår jag verkligen att man vill ha ut utgångspris för sitt hus som säljare, det är inte det, men kanske att man även måste anpassa sina förväntningar till vad som faktiskt händer? De ville inte ta vårt bud i vilket fall. Vi väntade ytterligare en vecka, räknade lite och gav ett sista bud, fortfarande under utgångspris men ändå en bit upp. Och fortfarande så säljarna skulle göra en vinst enligt prisökningar på marknaden sedan de köpte huset.
I dag fick vi besked att de kuuuuuunde sträcka sig 200 000 ner från utgångspris vilket fortfarande är en bra bit från vad huset är värt, så nu har vi sagt att vi inte är intresserade längre.
Det har varit skitjobbigt, för det har dragit ut som fan på tiden och vi har hela tiden bara fått vänta och vänta. Barnen vill också gärna flytta till detta huset, så hela familjen har liksom bara gått i någon slags (lättirriterad) dvala i över en månad.
Ledsen är jag nu, naturligtvis, men också förbannad för att de verkar leva i en egen värld, eller om någon mäklare nu lurat dem att tro att huset är värt så mycket mer. Jag tänker att om man haft tre visningar och haft ute huset till försäljning två gånger så kanske man måste förstå att det ligger fel i prisklass när man bara får EN budgivare och den ligger en bit under utgångspris? Ett marknadsvärde är ju ändå exakt vad någon är villig att betala för ett hus, inte vad någon är villig att sälja det för.
Nu har vi ju inga planer på att flytta som så, vi älskar vårt hus och trivs bra här, det är bara den där lilla drömmen om landet som ligger i bakhuvudet. Skulle det dyka upp något framöver som är perfekt så försöker vi kanske igen, tills dess har vi det bra som det är! (Även om humöret just idag inte är det bästa)
Trött är jag i dag, banne mig. Lite pga att det börjar bli mörkare tror jag, men även för huvudet har varit fullt på sistone. Nu har det ju gått tämligen på högvarv sedan jag bytte jobb och därmed försöker lära mig så mycket jag bara kan varje dag, men på sistone har det varit fullt med lite extra funderingar med. Vi har nämligen den fantastiska möjligheten att få coach-samtal förutom utbildningar på jobbet, och eftersom jag ÄLSKAR att fundera och reflektera över saker så är det grymt spännande att få lite hjälp att se sig själv som andra kanske ser en. Det låter ju himla egocentrerat, men det ger ändå en hel del insikter.
Jag har ändå kommit fram till några iakttagelser, såsom:
Jag är svår att läsa av pga att jag ofta själv måste fundera och reflektera över tex kritik som gör mig ledsen eller händelser som påverkar mig. Det är ju inte lätt när reaktionen kanske kommer ett dygn eller ännu senare?! Det dröjer ett tag innan jag själv har fått ordning på hur jag känner och varför. Har ju alltid tänkt att jag är en enkel och okomplicerad person, men får nog tänka om i hur jag uppfattas.
Jag har ett stort behov av att få förklara mitt beteende, speciellt om jag får kritik, men även för att få tala om varför jag gjorde på ett visst sätt. Det låter som jag alltid ursäktar mig, men det är inte riktigt det det handlar om utan jag kan bara känna mig orättvist behandlad om jag inte får förklara mina handlingar. Det här är nog en stor drivkraft bakom den här bloggen, att i lugn och ro få förklara hur jag känner och tänker utan att någon avbryter – dessutom utan att känna att jag tråkar ut någon annan med det eftersom det är HÖGST valfritt att läsa min blogg. Men jag blir glad när någon säger att de gör det, jag vill gärna ge en inblick i hur jag fungerar och tänker.
Jag analyserar och vrider och vänder på det mesta typ hela tiden i mitt huvud – det kan verkligen vara världens tjöt i mitt huvud hela dygnet om hur jag borde göra en sak, varför någon reagerade på ett sätt, vad jag kan hitta för olika lösningar på problem mm. Inte jättekonstigt att jag är slut i bland.
Nästan bara i skogen eller naturen som min interna åsiktsstorm tystnar, inte konstigt att det är det jag letar efter….
Jag tycker att det är väldigt viktigt att folk jag jobbar med tycker att jag gör ett bra jobb – eller åtminstone ser att jag försöker mitt bästa. Det är inte så noga att folk gillar min personlighet, det har jag för längesedan kommit fram till att det är omöjligt att alla ska göra det, men min prestation är viktig. Därför tar jag det också himla hårt när jag gör något fel på jobbet när JAG tycker att jag borde lärt mig det.
Det var några av dagens insikter efter ett coachsamtal, så roligt att komma underfund om varför man gör saker, få någon annans syn om hur man framställs och funkar.
Sicket ego-inlägg, nu har jag ett gravt behov av att skriva något ursäktande typ att i min blogg får jag ju skriva vad jag vill och det är valfritt att läsa samt ursäkta min ego-fokus, hahahaha! Men det ska jag INTE göra 😉
godatankar.com 