I lördags var vi i Borås djurpark med barnen. Där mötte vi upp min bror och svägerska (jag räknar henne som det även om det inte stämmer rent bokstavligt) som körde dit på varsin MC från Göteborg och spenderade en avslappnad lördag!
Så fina!
Det är ett ganska trevligt utflyktsmål tycker jag, med en djurpark (hade dock inget minne av att det brukar vara så dyrt?), liksom enkelt och avslappnat, perfekt en sommardag.
Att bli 4 månader är liksom stort, det innebär att man är så stor att man kan vara med och sitta lite vid bordet korta stunder, att man får börja smaka på mat och att man är mer med. Allt det här stämmer bra in på Filip nu, han sitter gärna med oss i sin stol vid matbordet, än så länge bara en sisådär 5 minuter åt gången, men ändå.
Det här med mat är ju lite nytt med, både för mig och för honom, det här med smaksensationer ”fanns inte” med de andra två barnen, då var det mest det klassiska att man började med potatispuré och liknande. Nu får bebisar smaka på det man själv äter (i väldigt, väldigt små mängder) för att testa olika smaker och kryddor, mycket roligare tycker jag! Filip är såååå nyfiken och intresserad när vi äter, så vi har tjuvstartat litegrann, än så länge har han smakat fil, vattenmelon, gurka, dillsås, avokado, yttepytte mannagrynsgröt och nån tesked barngröt. Allt har ätits med STOR förtjusning! Dessvärre har jag anat lite, lite magknip av gröten, men det kan ha varit slumpen eller bara ovana. Det är ju extremt små mängder vi pratar om än så länge, men man vill ju inte gärna vara anledningen till magknip på det stora hela.
Lätt att få slagsida när man blir exalterad!
För övrigt fortsätter han att vara väldigt glad, social och nyfiken. Han ligger gärna på mage och lyfter sitt huvud, eller vilar det mot madrassen för den delen. Åka vagn (med sittdel) går bra i korta stunder, så det blir fortfarande inga långpromenader, när vi har varit iväg på utflykter har jag oftast med selen och den sover han galet bra i – när vi var i Borås Djurpark i helgen tex (kommer ett inlägg om det med) så sov han nästan hela tiden i selen. Tänkte vi skulle försöka oss på nån skogspromenad framöver med honom i selen, hoppas det kan funka!
Bilen är inte så värst populär, men nu verkar det till största delen bero på att han blir så galet varm i babyskyddet, vi körde till Borås med AC’n på 16 grader och han var ändå svettig på ryggen… Nån som har nåt bra tips för det?
Han sover fortsatt jättebra, med två amningsstunder på natten. Dagtid blir det ganska olika tider, men åtminstone en av stunderna brukar bli längre (ett par timmar). Amning ja, det blir inte så mycket mer än på nätterna och kanske en gång på dagen, resten önskar herrn ersättning istället och det funkar bra för mig det med 🙂 (Enda nackdelen är att jag nu börjat fälla huuuur mycket hår som helst, har inte fällt ett strå på ett år nästan, men nu så… Kommer nog vara skallig till hösten!)
Många kramar från världens goaste lilla bebis!
Ok, jag behöver lite hjälp. De stora pojkarna är typ uttråkade och går varandra (och oss) på nerverna – vi försöker se till att de har kompisar att leka med men det hjälper inte alltid. Jag och maken behöver göra nåt kul känner jag, även om det lär få bli med åtminstone större delen av familjen, men jag kommer inte på nåt riktigt bra?
Barnutflykter har vi ju gjort i määäängder nu, Lalandia, Hansa-Park, Legoland och minigolf bara de sista två veckorna, så nu är det vår tur känner jag. En tripp till Borås djurpark står på schemat, men det är faktiskt mest mitt eget önskemål för jag tycker det är mysigt, barnen är lite lagom blasé och uppskattar det väl…sisådär.
Men, vad sjutton ska man göra då? Det måste ju funka att ha med barnen, men det behöver liksom inte vara riktat till dem…
Måste bara i förbifarten få visa hur duktig lillemannen (nu 3 ½ månad) blivit på att hålla upp sitt huvud, han kan t.o.m. sitta i en barnstol (med stoppning) en stund nu! Han fortsätter att vara världens goaste och gladaste unge, trots att han är rätt förkyld och snorig för tillfället. Underbara lilla bebis…
I måndags kväll kom vi hem från vår minisemester på en vecka, men jag har inte riktigt vare sig hunnit eller orkat skriva om den förrän idag, pga att jag lyckades dra på mig årets Stora Förkylning precis på vägen hem. Men nu så!
De stora pojkarna åkte redan förra söndagen, med mormor och morfar, ner till Legoland 
där de gick två dagar innan vi anslöt oss på tisdagen. Vi åkte över Göteborg – Fredrikshavn och resan gick över förväntan med Filip måste jag säga. Vi hade honom i bärselen på båten och där somnade han supergott – sova i bilen är däremot inte lika lockande tydligen men det gick ändå. Vi kom fram tisdag kväll och eftersom vi sov på samma hotell som mormor och pojkarna så hade vi lyxen att få lite barnvakt en stund så vi kunde äta lite. Fantastiskt bra familjehotell med stora rum, mängder med grönområden och en bra frukost – dock en ganska dyr och begränsad meny på maten i restaurangen. Trinity hotell i Fredericia, ifall ni behöver bo någonstans när ni går på Legoland.
Tanken att vi skulle komma ner och möta upp var för att mormor och morfar skulle kunna åka vidare mot Frankrike, och att vi skulle kunna gå med pojkarna på Lalandia (där mormor annars tar sig vatten över huvudet. Ha. Ha. Ha…hrm…). Onsdagen tog vi som en mellandag och gick i nåt stort köpcentrum och softade (återkommande tema på grund av det gravt återkommande regnet hela semesterveckan), men på torsdagen blev det Lalandia heeeeeeela dagen.
Man kan ha det rätt mysigt på ett köpcentrum med!
Hade inte med nån kamera där inne, såklart, 
men lyckades i alla fall få en mobilbild på Filip som över alla förväntningar hade det riktigt bra där inne, trots en grymt hög ljudvolym och tryckande värme (har aldrig sett det pärlas i ansiktet på en bebis innan, men det gjorde det på Filip innan vi fick ner honom i vattnet). Han tyckte till och med att det var jättespännande med vattnet och var fantastiskt söt!
Oliver och Lukas hade det hur kul som helst och hade nog kunnat spendera en vecka bara där tror jag!
På fredagen begav vi oss in i Tyskland eftersom vi tänkt åka den vägen (Rödby/Puttgarten) på vägen hem, med ett stop i Kiel där det återigen blev ett gigantiskt köpcentrum i det totala hällregnet… Men det var rätt trevligt det med, pojkarna köpte lite leksaker och vi lite kläder, och Filip var snäll och go (alternativt sov) mest hela tiden. Helt sjukt, hade aldrig vågat hoppas att det skulle gå så bra med honom. På eftermiddagen åkte vi till ett Gasthaus utanför Lübeck, det som däremot åkte med var nån slags matförgiftning som jag gissningsvis fick av en glass på vägen hem till Gasthauset vi bodde på, för den natten hade jag sjukt ont i magen, mådde illa och hade ont i hela kroppen, inget vidare måste jag säga men jag är sååå glad att det bara drabbade mig!
Alla pojkarna samlade igen!
I lördags var det då dags att fylla på lite i vinförråden hemma, så då blev det en tur till Citti i Lübeck (återigen ösregn, så det var inte så mycket att välja på). Lite god rom till mig, lite gin till maken och så en del vin fick hoppa med på resan hem.
Ja, en Toblerone fick följa med hem också.
I söndags var det ju Lukas födelsedag, vi hade firat honom redan innan vi åkte, men nåt kul ville vi ju göra så vi överraskade med att åka till Hansa-Park (nöjespark). Barnen blev superglada, vi hade sagt att vi skulle åka till ett apotek och köpa nässpray till Lukas som var förkyld, och väldigt överraskade – extra roligt!
Min stora, fina pojk!
Vädret var väl, tja, sisådär, med regn på förmiddagen, men det var åtminstone nästan inget folk så vi kunde åka allt vi ville, så mycket vi ville. Filip sov nästan 4 timmar i bärselen (Ergo 360), har aldrig fått så mycket användning av en bärsele som den här semestern! Kan varmt rekommendera den om ni behöver en sele.
Den här blev en favorit!
Höghöjdsbanan är också väldigt, väldigt uppskattad, den tar säkert en timme att ta sig runt på för Lukas, kanske 45 minuter för Oliver. Förra året var det jag som gick där, men nu satt jag med Filip i selen (han sov) nedanför och väntade i år.
Så, i måndags åkte vi hem, och det var väl ända dagen det blev lite gnälligt med Filip, men det var ju också den längsta res-dagen. Klart det har blivit extra pauser för blöjbyten och för att sträcka på sig, men han har suttit mellan de stora pojkarna i baksätet och de har både matat och roat honom så det har gått superbra på det stora hela.
Nu får vi nog snart börja planera för nästa sommar, när vi förhoppningsvis kan få till en ”riktig” semester! 😉
Han har vuxit så makalöst det senaste året, både fysiskt och psykiskt tycker jag. Lång som bara den (128 cm) och smal som en sticka, med bara en massa seniga muskler. Han är ju i princip alltid aktiv, just nu är det innebandy för hela slanten, så till hösten får vi nog kolla på om vi kan hitta nåt bra ställe i närheten där han kan spela det.
Han har lika mycket humör som han alltid haft, men han kan åtminstone i vissa fall tygla det lite. Lika charmig och go som han kan vara, lika arg kan han bli, men det har väl sin charm också på ett sätt 😉
Han är otroligt omtänksam, både mot oss, kompisar och lillebror och frågar gärna hur det är med oss eller om det går bra med det vi gör. Helt enkelt en fantastisk liten pojk!!! Stort grattis på födelsedagen, mitt hjärta!
Vilka sköna dagar det är ändå, när hela familjen är hemma. Alla skönast om de stora har varsin kompis, ska väl tilläggas, för det är helt makalöst vad de tjafsar med varandra annars… Men ändå, långa, ljusa dagar ihop med hela familjen känns så fantastiskt lyxigt! Jag önskar man inte behövde jobba så mycket annars, en halvtid vart hade varit perfekt, för det är ju liksom precis det här livet går ut på!
Efter mina tidigare två graviditeter har jag känt mer ”press” att komma och jobba igen, men nu när det är sista gången man är mammaledig så är det oerhört lätt att prioritera på ett annat sätt. Sen tillåter ju inte ekonomin vad som helst, men jobbet i sig, det går ändå vänta lite. Visserligen börjar jag och maken dela på ledigheten med 50% var fr.o.m oktober, men sen är ju ändå tanken att Filip inte ska skolas in på dagis förrän i januari 2019! Känns makalöst lyxigt, i alla fall så länge man inte syftar till den ekonomin det blir under tiden.
Är man tredje barnet får man liksom bara hänga med på ett hörn helt enkelt 🙂
Det är också lättare att leva i nuet, nu för tiden (börjar väl bli gammal och vis???), gör så fort man ser Filip så fastnar man där en stund och pratar och leker med honom. Faktiskt smittar det även av sig mot resten av familjen med, man går liksom ner i varv och tar tillvara på stunderna på ett annat sätt.
Inte klokt vad positivt det var med en till liten filur i familjen ändå!
Alltså jag är så otroligt glad att vi ”skaffade” ett barn till. Citationstecken på skaffade, för det uttrycket får det att låta som nåt man bara bestämmer sig för och så blir det så, när det i verkligheten kan krävas både tid och medicinska insatser, om det går över huvud taget. Satt härom kvällen och insåg att vi sammanlagt försökt få barn i nästan sex år av våra liv, alltså så lång tid det tagit innan det blivit verklighet. Två, ett och två år innan barnen blev till. Det är rätt lång tid att gå och längta…
Men det var bara ett sidospår, tillbaka till min reflektion.
Nu är det väl visserligen säkert så att i och med att Filip är så pass lätt och rolig att ha att göra med så blir det hela mycket roligare och enklare än om vi haft en bebis med tex kolik – i alla fall tror jag det hade påverkat brödernas engagemang. Men, som vi har turen att ha det nu så är de S Å glada i sin lillebror! Så fort de ser honom så pratar och gosar de med honom och det är helt fantastiskt att se! Filip älskar brorsorna och pratar alltid tillbaka. Vi vuxna njuter också för fulla muggar – lite mer nu när vi är lediga båda två – och tar tillvara på den här tiden mer än vi kanske känt att vi kunde med de äldre barnen. Inte så att Filip är viktigare än de på något sätt, men man har lite mer distans och insikt i vad som är viktigt att man tar tillvara på.
Det är så häftigt att se hur en sån här liten människa kan berika en hel familj, Filip har verkligen gett oss något som vi gemensamt älskar! Bästa ”beslutet”* någonsin!
* Nu kom det där igen, ett ord som låter som om det är något man bara kan bestämma så blir det så. Men jag hoppas ni förstår hur jag menar. Vill passa på att skicka lite extra kärlek till er där ute som längtar och kanske försöker!
Hjälp vad det går i ett på dagarna nu, det går både fort och sakta. Sakta för att dagarna känns jättelånga och sköna (älska sommaren!) men fort för att de ändå på nåt sätt bara försvinner…?
Med tre barn hemma så är det liksom alltid något som händer, men jag måste säga att jag trivs himla bra med det på det stora hela, mycket för att de stora pojkarna förstår när man måste låta Filip gå före ibland och de är så himla duktiga på att hjälpa till med honom. Mindre roligt när de två stora helst bara tjafsar med varandra hela tiden, men NÅN gång kanske de växer ifrån det? När de är 30 eller så åtminstone?!?!
Jag hann se en idyllisk sommar med schackspelande barn framför mig i hela två minuter, innan det totalt spårade ur… Men hoppet är ju det sista som överger en, sägs det!
Filip stackarn vaknade i natt med en ordentlig förkylning, men har faktiskt ändå lyckats bjuda på sitt första lilla skratt idag! Annars är han mest snorig och tycker att det är lite jobbigt, men det är ingen katastrof ändå.
När vi är hemma båda två vuxna så får man mycket mer tid till alla barnen och det gör mig så himla glad!
I helgen hade Lukas sitt 7-års kalas vilket han var grymt nöjd över, min fina stora, lilla mellanpojk! Själva håller vi på att måla de grå detaljerna på vårt hus, förra året körde vi allt det vita (dvs 95%) så nu går vi över knutar och sånt, skönt att få det gjort!
Innebandykalas var det önskat, blev väldigt lyckat!
Ville mest bara liksom säga att vi lever, men det blir inte så mycket tid till sånt här precis just nu. Kram på er, och hoppas ni alla får en skön midsommar vad ni nu än ska göra!
Helt plötsligt är sommaren här och med den så är nu Filip 3 månader! Det är så konstigt, det var den här tiden man liksom fantiserade om när magen var stor och i vägen i vintras, och nu är vi här mitt i det!
Filip är en vansinnigt go’ och lätt bebis att ha att göra med, han sover jättebra på nätterna, vill visserligen ha mat 1-2 gånger men somnar sedan om direkt och sover ofta till framåt 7:30 i alla fall, helt fantastiskt! Dagtid brukar han ha åtminstone en längre sovperiod, om inte det allt mer sällsynta magknipet slår till, och han är dessutom väldigt enkel att lägga.
Den senaste veckan har vi rätt snabbt gått från att ge ersättning en gång på kvällen till att behöva fylla på ganska många gånger under en dag, efter att han ammat. Men just precis de här sista dagarna har aptiten varit tämligen låg däremot, men han verkar inte lida på något sätt ändå, så det ger sig nog. Skönt att inte bara amma hela tiden, man blir så mycket mindre låst, lite så här då och då under dagen känns mer hanterbart. Nu behöver han ju inte äta med 1 timmes mellanrum heller, med ersättning står han sig ca 3 timmar istället.
Annars märker jag ändå att han ”plockades ut” en vecka före BF, för jämfört med de andra pojkarna som låg kvar och gottade sig i magen ett bra tag efter de skulle tittat ut så ligger han nog ca 1-2 veckor ”efter”, men det jämnar ju fort ut sig. Han har börjat lyfta huvudet lite mer när han ligger på mage, men än kan han inte riktigt sitta upp i tex barnstolen (med stöd) utan att liksom välta lite ganska snabbt. Väldigt gulligt dock! Han börjar få koll på sina händer – och de ska absolut helst vara i munnen 🙂 Napp är en nödlösning och accepteras bara om man är väääldigt trött eller gnällig, både bra och dåligt det där.
Några minuter går bra, men det är lite svårt att hålla ordning på både huvud och kropp än så länge.
Han är fortfarande inte superförtjust i att ÅKA vagn eller bli buren, men om det har gått en stund sen han åt kan vi åtminstone gå en kortare promenad med honom innan han mår illa och blir ledsen. Hoppas att även det här ger sig nu framöver.
Framförallt är han världens goaste lille plutt, som gärna ligger för sig själv och ”leker” så länge han ser någon av oss med. Går man fram och pratar med honom belönas man ALLTID med ett stort, gott leende och ett ”orreh”, älskade lilla prinskorv!
En sån go’ och gla’ liten fis vi har fått!!!
I dag var det skolavslutning för grabbarna, till hösten börjar Oliver 5:an och Lukas 1:an, alltså var det idag Lukas första skolavslutning, även om han höll på att missa den pga humör… Kan bli ett långt lov det här!
Kaffe, punsch och jordgubbstårta, i uterummet i regnet. Sommar, helt enkelt!
Nu är även maken hemma i hela 6 veckor, vilket känns så makalöst skönt och roligt! Hoppas att ni alla har en bra dag, och lite extra kärlek till er som har/går på/har barn som tar studenten!
godatankar.com 