Snabb vändning

7 september, 2021 / LindaG / Lämna en kommentar

Idag känner jag mig ungefär lika trött som när man varit sjuk en längre tid i typ influensa eller lunginflammation men nu är på bättringsvägen. Har en molande huvudvärk (undrar när den ger sig) och lyckades dessutom med bedriften att få nackspärr när jag schamponerade håret i morse – så gammal är jag, tydligen…

I vilket fall så tänkte jag att jag skulle unna mig en lång, lugn och skön promenad med Nala, någonstans där man går typ själv (hahaha, en tisdag förmiddag, det visade sig vara fullt på parkeringen?!?) och utan ett uns brådska – så jag åkte upp till Dumme Mosse för att gå ut på den blå leden. På den leden var åtminstone inget folk, väldigt skönt.

*Hade jag tagit tag i att gå en lång skön naturpromenad i dag om det inte var för henne? Troligen inte.*

*Precis allt jag önskat, fint väder, vacker natur och lugn och ro.*

Hade plockat med mig kameran med, det är så sällan jag hinner fota nåt vidare och jag tycker verkligen det är himla roligt. Det känns fint att se de små sakerna och fånga dem, man blir mer uppmärksam på sin omgivning. Har inga illusioner (eller ambitioner) att jag är en fantastisk fotograf, men med en vettig kamera är det lätt att få bilder JAG är nöjd med. Fota är ju också nåt jag verkligen skulle vilja hinna med, men nu har det inte funnits tid eller ork.

Ungefär längst ut på blå rundan satte vi oss och fikade, hon på hundkex och jag på kaffe och kaka. Alldeles, alldeles stilla, och jäklar vad trevligt det är med ett vandringssällskap som inte pratar oavbrutet som barnen har en tendens att göra. Nu hann man ju sitta en stund och bara njuta.

Seeeeeeen…. ringde telefonen.

Det var från dagis, Filip är förkyld och börjar bli rosig om kinderna och hängig, kan ni komma och hämta? Jo men visst… Jag var lite väl långt bort så maken fick hämta hem honom, men vi knatade ändå hem så fort vi kunde, tösen och jag. Så nu sitter vi här, det blir väl varsin skärm i dag tänker jag. Men men, glad att jag hann få den där promenaden åtminstone, den laddade åtminstone lite batterier…

Gosigt sällskap

29 augusti, 202129 augusti, 2021 / LindaG / Lämna en kommentar

Jag ligger i soffan, och på min mage (ok, hela min överkropp) ligger en tung, varm och djupt sovande hund. Där kan man snacka om avslappnande tyngd-täcke!

Trots att hon är i tonåren och därmed är jobbig typ varannan dag så är det ändå väldigt mentalt avslappnande (oftast, inte alltid) med den här fyrbenta kamraten. Igår efter en tupplur (jag, inte hon) fick jag feeling och tog med henne upp på Dumme Mosse trots riktigt ruskigt väder. Men tack vare vädret, och att det var lördagkväll, så var vi helt själva där, hon och jag. Nu är hon ju som sagt tonåring, så första delen av promenaden var som vanligt mest en dragkamp, men sen när vi kom ut på mossen så taggade hon ner och det var liksom bara fridfullt. Hur gott när man efter en sån promenad? Nästan ännu bättre efter regn och rusk!

Liksom helt öde, och då känns det ändå tryggt och trevligt med henne som sällskap. På banvallen tillbaka fick hon springa lite löst, hon håller sig hyfsat nära (så länge vi är själva och inga djur hoppar fram) och jag tror jag njuter lika mycket av att gå fritt som att se hur härligt hon tycker det är att få hoppa och skutta som hon vill.

Längtar dock tills hon blir lite mer vuxen och inte fullt så energisk… men nu kommer väl först den period som verkar vara allra värst, från ca 10-14 månader (där flest hundar hamnar som omplacering). Men att hon drar på promenader och skäller på hundar och besök är små problem, hon är så fin på alla andra sätt, så vi ska nog stå ut ☺

Idag hade hon förresten besök, av en Basenji vid namn Charlie som hon brukar leka med. Han var lite orolig att bli lämnad, men vi har förhoppningar om hundvakt båda två framöver.

Weltschmerz

17 augusti, 202117 augusti, 2021 / LindaG / 1 kommentar

Nej, idag handlar inte inlägget om stress och vardagsliv, utan om det där som händer i världen. Att det är svårt att veta vad man ska skriva om när världen brinner och svämmar över omvartannat, Talibaner tar över ett helt land, det är dödsskjutningar nästan varje dag, kvinnor blir misshandlade och familjer förlorar en mamma, pappa eller ett barn i cancer. Allt det där är så himla stort och hänger hela tiden över en som ett stort åskmoln, samtidigt som man själv känner sig väldigt liten.

I mitt lilla gör jag det jag kan på rimligt vis för miljön, samtidigt som jag bollar allt annat. Mot krig kan jag inte göra ett smack mer än att läsa och bli så väldigt ledsen över alla som får sina liv förstörda. När jag är ute i går tittar jag på husen runtomkring och försöker förstå att i ungefär vart tionde hus så bor en familj där kvinnan och barnen upplever våld i sitt hem. Maktlös är liksom inte ett tillräckligt ord, det finns ett tyskt ord som heter Weltschmerz (världssmärta ungefär) som kanske mer stämmer.

Det jag gör känns så otillräckligt, jag är världsförälder och stöder wwf, jag försöker som sagt i mitt lilla liv göra miljövänliga val, men inget av det gör ju någon skillnad på riktigt.

Och vad ska jag skriva om – för i jämförelse med allt det här så är ju inte stress, ångest eller vardagsbekymmer något alls, samtidigt som det i mitt dagliga liv ju är något som påverkar såklart.

Att läsa om allt som händer har jag svårt för, jag orkar helt enkelt inte att ta till mig allt. Jag KAN inte läsa eller höra om barn som far illa för hela min kropp knyter ihop sig då. Jag är inte till nytta för någon av de som blivit av med hem eller nära och kära, det enda jag kan göra här är att försöka finnas för mina egna.

Jag tycker om att skriva här, jag tycker om att själv läsa om andras vardagssituationer, och jag älskar när jag får kloka kommentarer på mina inlägg. Samtidigt känns det ju jättekonstigt att bara ”låtsas som inget” på bloggen, men ändå har ju JAG inget att tillföra när det gäller vare sig krig, klimatförändringar eller andra saker, så det känns det inte som jag har något ”mandat” att skriva om ändå? Men blir det ignorant att bara skriva om sitt? Känns det inskränkt och korkat?

Hur tänker ni? De flesta av oss är ju lyckligt lottade och kan bara oroa oss för ”lyxsaker” som vardagsekonomi, husrenoveringar, problem med barnen, utbrändhet och andra saker som känns stora för oss men som hade känts små om jag just nu befunnit mig i Afghanistan till exempel.

Mvh, en som får ont i hjärtat av alla som far illa och som ändå oroar sig för att få dagisplats nära nya huset.

*Det är så mycket lättare att se både det fula och det vackra i det som står en närmst. Som att se att det sakta, sakta börjar skifta från sensommar till höst i naturen.*

Blåbärskrabbelurer med lönnsirap

17 augusti, 202117 augusti, 2021 / LindaG / 3 kommentarer

I helgen var vi ju på utflykt, och eftersom våra blåbärsbuskar just nu är fulla av stooora amerikanska blåbär så plockade jag en skål och gjorde en variant på krabbelurer. Det går ju såklart även ösa i nyplockade blåbär direkt på plats, då kan du plocka dem i skogen! Blåbär och pannkakor har ju sin smakkompis lönnsirap (en favorit, men det vet ni ju), så istället för att vända krabbelurerna i kanelsocker ringlade vi på lite sirap. Alltså det kan vara något av det godaste vi ätit, men det säger jag ju i och för sig ofta om sånt vi äter utomhus…

Det här receptet är lagom till fika för ungefär 4 personer, eller som lite lättare lunch/mellis för 2-3 personer. Bara att dubbla vid behov alltså!

Blåbärskrabbelurer, lagom till fika för 4 personer

3 dl mjöl (jag använder alltid dinkel)
1,5 dl fullkornsmjöl
2 ägg
1 dl socker
1,5 dl mjölk
2 tsk bakpulver
2 tsk vaniljsocker
0,5 tsk salt
Blåbär efter tycke och smak, jag hade i ganska mycket, kanske runt 3 dl.
Smör eller olja till stekning
Lönnsirap till servering (det går ju bra med vanlig sirap med, eller att vända dem i socker)

Blanda alla torra ingredienser, rör sedan ner mjölk och ägg till en slät smet. Rör ner blåbären om du har med dem hemifrån, annars gör du detta på plats vid elden. Häll upp smeten på någon form av flaska eller termos, jag brukar använda en tom ketchupflaska eller juiceflaska. Har man blåbär i måste man ju dock skruva bort hela korken när det ska ut, annars är det perfekt att trycka ut smeten.

Värm en stekpanna över eld, häll i olja eller smör och dutta i små ”plättar” av smeten. Vänd när de är gyllenbruna, och när de är klara lägger du upp dem och ringlar över lite sirap och lägger till färska bär. Supergott!

Naturhelg

15 augusti, 202115 augusti, 2021 / LindaG / 1 kommentar

Den som kikat på mitt insta vet redan att vi hade en himla trevligt dag i skogen redan i går, fast på ”hemmaplan”, men idag blev det en tripp till Västanåleden. De stora grabbarna har ju varit på scoutläger hela veckan, så det fick stanna hemma om de ville (det ville de), så det var jag, maken, Filip och så Nala såklart. Hon är ju en sån himla tonåring nu, i går var hon jättefin att gå med och hur mysig som helst, idag var hon dragig, skällig och rätt jobbig. Nåväl.

Alltså han är så söt, den här lille. Mvh ”inte alls partisk”

Det är ungefär lika mycket passande av de där två.

Det är sådär lagom långt att gå, 2,2 km enkel väg, och vi hade tur och kom fram till ett ledigt vindskydd. Planen för idag var ett nytt recept (kommer upp i morgon) på blåbärskrabbelurer med lönnsirap… ALLTSÅ! Ni ska få en tjuvkik från bilderna jag tog:

Så fruktansvärt gott det blev, och så självklart lite kok-kaffe till med…

Det var perfekt väder att gå i, strax under 20 grader och lite halvmolnigt, men jäklar vad det blåste ute vid Vättern – trots att vi bara gick några meter in så var det en STOR skillnad på vindstyrkan…

Så mysigt att sitta i vindskyddet och dricka kaffe och äta krabbelurer, samtidigt som det var halv storm ute på Vättern precis bredvid.

Så, en otroligt friluftsig helg får man ändå säga! Nu MÅSTE jag gå och lägga mig!

Men helt ok ändå?

31 juli, 202131 juli, 2021 / LindaG / 2 kommentarer

Så närmar sig den här semestern sitt slut då. Det har varit en lite konstig semester ändå får man väl säga. Ja en till Corona-sommar då såklart, men det är inte så ofta vi säljer hus och heller inte (som tur är) normalt sett semestrar när jag inte kan bli av med inneboende stress. Men hur som hur har det ändå varit en helt ok sommar ändå?

*Jag har fått lite sol på näsan och kände mig fin en stund…*

Förutom att jag är så ORIMLIGT glad över att vi haft sån fantastiskt sommarväder – för det gör verkligen all skillnad i världen för min del – så var ju Liseberg allra bäst. Men vi har hittat på annat med ju, forntidsbyn häromdagen, vi har klättrat i höghöjdsbana och vår cykelutflykt på Visingsö tex.

Det gjorde ändå sitt till den sista semesterveckan att vi sålde huset, måste jag ju säga, så otroligt skönt att ha det klart!

*…vi har fikat och ätit glass ute på ett gäng olika ställen, bla Stuk.*

Kikar man på min önskelista inför semestern så har jag ju faktiskt också tagit ett par steg mot ett annat mål – att börja träna igen. Två gånger har jag coachats av Anton och två av Jonas, och så har jag anmält mig till introkursen på Crossfiten med.

*Jag sa att Göteborg var en av de bästa sakerna, det här var helt klart också en av de bästa sakerna, att träffa bror, svägerska och min lilla brorsdotter!*

I dag var planen att vi skulle grillat med en kompis med familj som vi sprang på när vi var i forntidsbyn, men jag var lite förkyld i morse så vi fick skjuta på det. Som tur var, visade det sig ändå, för sen har det liksom bara gått utför i dag, efter en stunds kantarellplock tvärdäckade jag på soffan och nu är jag rätt ordentligt snuvig. Också ett avslut på semestern, men men, nu blir helgen lite lugnare ändå så det funkar absolut.

*Det har varit varmt nog att alla fått bada så mycket de velat. Till och med jag har badat i VÄTTERN hela TRE tillfällen – inte illa!*

Inplanerat framöver är den grillkvällen som skulle varit idag, och så en kräftskiva med grannarna i slutet av augusti – men tänker försöka nyttja kvällar och helger till så mycket trevligheter som möjligt för att inte tappa sommarkänslan. Hur håller du bäst kvar din semesterkänsla? Och har du kanske också lite semester kvar, innan det är dags att börja jobba?

Ekehagens forntidsby

30 juli, 202130 juli, 2021 / LindaG / 1 kommentar

Jag hade ju med Ekehagens forntidsby på listan över saker vi ville göra på semestern, eftersom framförallt Lukas gärna ville dit. De har ju varit där med skolan (Oliver också, för länge sedan) och då fick de göra en massa olika saker, spjut, baka bröd, göra nån soppa och lite annat, så han ville gärna tillbaka. Tänkte att det blir ju kanon, bra med utflykt där vi kunde ta med Nala med.

Jag blev väl lite…besviken, kanske. Det var ju jättelitet, och inte så väldigt mycket aktiviteter, förutom myggaktiviteter eftersom hela ”byn” låg runt ett litet träsk. Hade nog sett nåt lite större framför mig? Men barnen var väldigt nöjda, de fick bland annat skjuta med pil och båge:

De fick baka stenåldersbröd, de fick paddla kanot (eller alltså, det var väldigt blött i dem, vi gav upp innan vi kom ut egentligen), man kunde göra egna läderarmband och så kunde man ”fiska” upp träfiskar med magnetspön – det var tydligen en riktig höjdpunkt och alla 3 barnen från 4 till 14 stod en lång stund och höll på med det!

Vi hade inte askalas tur med vädret, men lyckades ta oss in i restaurangen för lunch när den värsta skuren kom. Där var köttbullarna slut, men det var en helt ok vegetarisk lasagne istället som gick hem hos de flesta. Fanns också en hel del fika, fast vi stannade till på EJ farm på tillbakavägen istället, det ligger inte långt därifrån.

Det gick lite lösa kossor och får där med, som man kunde klappa på, men fisket var nog höjdpunkten. Jag HADE nog tyckt det var roligare med en kombo av mer heltäckande (myggvänligare) kläder och lite bättre väder, så min recension är kanske lite orättvis ändå.

*Alldeles för mycket exponerad* *hud, har massvis med myggbett sedan dess.*

*När minsta tröttnar är man glad att äldsta orkar bära en stund ❤*

Mitt tips om ni åker dit – ta med bättre kläder och kanske myggmedel, det fanns också mängder med eldplatser så det är nog mysigare att ta med egen matsäck att grilla.

Bäst på dagen var att vi mötte en gammal kompis med familj!

Sanatorium? Asylum? Eller bara ett vanligt vilohem…

22 juli, 2021 / LindaG / 2 kommentarer

Jag får ingen riktigt bra ordning på mina känslor om den här sommaren känner jag. Det allra, allra bästa (hittills) har varit att det har varit så fantastiskt väder ändå – för med den här solen och värmen så har det inte funnits ett behov av att resa någonstans för att få just de två sakerna, och en dag då man kan bada är ju åtminstone enligt barnen en bra dag.

Men ändå.

Jag känner att jag liksom kippar efter andan flera gånger om dagen här hemma, och stressen ligger hela tiden som en klump i halsen. Bäst är de dagar då vi är i väg (den bästa dagen av alla var på Liseberg), men det blir ju jobbigt på ett annat sätt, vi kan ju inte flänga runt hela tiden heller.

*Går runt i trädgården som förutom att jag gjort den ganska underhållsfri dessutom är väldigt fin nu. Tji att det hjälper.*

”Du måste kunna stänga av”, säger mamma när jag suckar över att de stora killarna tjafsar om vem som ska bära vilken sak till badet. Ja det vet jag väl, det är ju inte så att jag inte VILL kunna stänga av, jag får det bara inte att funka. Och så han mini då, som hur go han än är ger en magsår över alla saker han får för sig att göra hela tiden, för att inte tala om att han pratar på både in- och utandning.

Som jag skrivit innan så är det jobbigast att vara hemma, en vanlig dag. Typ som i dag, vi hade mormor på elva-kaffe och sen tog jag med barnen till Vätterstranden. DET är dock stressande, inte själva badandet men till och i från och nån måste kissa och tog vi inte med badringen, kan nån gräva ett sandslott med mig, ställ dig inte på filten med sandiga fötter, alltså ni får hjälpa till att bära sakerna tillbaka till bilen?!? Hatar typ att åka och bada. Eller det runtomkring då. I övrigt har vi liksom inte gjort nåt, de stora följde med mormor hem, maken var borta en sväng med en kompis, jag har legat i solen och läst när jag satte Filip vid min ipad, men ändå, stressen är bara en hårsmån från att lamslå mig.

Nästa vecka är min sista semestervecka, och jag är orolig. Orolig för att jag inte hunnit få nåt vidare längre avstånd mellan mig och stressen, orolig för hösten som kommer bli krävande som fasen på jobbet. INTE orolig för flytt mm, inte på det viset, konstigt nog får inte det stressen att öka alls? Kanske för att det är så tydligt vad som behövs göras – städa till visning, absolut jobbigt men inte mentalt. Flytta sen? Också jobbigt men när jag tänker på det så ökar inte klumpen i halsen. Fast visst, den lättar inte heller.

*”Skör” är inget ord jag förknippar med mig själv, men gränsen till min stress är nog ändå typ ”skör” just nu.*

Tänker att jag skulle vilja bli inlagd på ett gammaldags vilohem i några veckor, där maten lagas åt mig och jag inte behöver tänka på någon eller något annat alls… Skulle väl förlora förståndet av ren chock.

Blir så arg på mig själv med, som inte kan bara vara som alla andra och kunna släppa det, vi har sänkt våra krav här hemma till en lägstanivå som vilken //idiot// som helst skulle klara av. Vill ju bara kunna njuta av de här dagarna, inte göra ett smack, inte ta ansvar för något. Jävla mig, att förstöra för mig.

Högt och lågt

21 juli, 2021 / LindaG / 2 kommentarer

Tycker det är så himla bra att det äntligen kommit en höghöjdsbana till Jönköping, det var verkligen på tiden. Både jag och ungarna tycker det är väldigt roligt att klättra – även om jag är ganska höjdrädd. I går var vi där, jag och de två stora grabbarna. Filip hade nog gärna varit med, men det får faktiskt vänta tills han är lite större så han har lite mer glädje av det istället för att bara klättra runt längst ner.

Lite extra stolt över den här killen, för när jag och Oliver skulle klättra en röda banan sa jag bara att han kunde köra den blå vi inte testat än – den provade vi strax därefter och den var RIKTIGT utmanande, men den hade han klarat galant på egen hand!

*Han provade på röda med, men nådde inte riktigt.*

*Oliver och jag började på röda, men fick ge upp efter halva banan ungefär.*

*Glad att de vågar försöka, även när det är läskigt!*

*Jo men jag var med också ju. Är faktiskt ganska stolt över min insats, jag är ändå ganska höjdrädd!*

*Det är ju ändå rätt högt upp, och inte helt enkelt heller när man är otränad och tung.*

En del har vi ändå hunnit hitta på, så här denna hemma-semester. Kvar på önskelistan står kanotpaddling och kanske en tripp till Ekehagens forntidsby, som semesternöje. Vad har du kvar på din lista?

Den finaste stilen

17 juli, 202117 juli, 2021 / LindaG / Lämna en kommentar

Jag har inte så mycket direkt stil över mig, alltså klädmässigt och så. Klart jag har en sorts kläder som är ”jag”, men det är inte så att det är så mycket av nån direkt stil utan mest sånt jag känner mig bekväm i. MEN, det finns en stil som jag tycker är så fantastiskt vacker, särskilt nu på sommaren när den liksom utstrålar så mycket sommar som något bara kan göra – nämligen boho -stilen. Eller kanske specifikt vissa tolkningar av den, typ som sånt här (alla bilder hämtade lite random från Pinterest):

*Svalt, enkelt, mjukt men okomplicerat kvinnligt, sååååå vackert…*

Insåg när jag kollade i min Pinterest-mapp att jag gillar stilen även mot höst och vinter med:

Önskar jag var riktigt duktig på att få till sån stil, men som med så mycket annat så blir det ju bäst om man får till helheten, utan att det blir utklätt. Sen är det ju påtagligt unga och smala modeller för just den här stilen, kanske är jag bara för gammal och mullig. Fast nån som lyckas ändå, som är till och med nåt år äldre än mig, är ju Gynning. Tycker hennes ”Ibiza-stil” när hon är osminkad och bara somrig är så himla fin:

Förresten, kikade ni lite närmre på den översta bilden jag lade in så ser ni att det är lite fina smycken från Jonna Jinton där, kolla det här tex:

Det är hennes Nordic Sky Necklace, och jag tycker det är så sjukt fint.

Hon har ju lite svensk sval boho-stil med, och väldigt vackra smycken :

Det är ALLTID den här typen av klädreklam och smyckesreklam jag fastnar för – men jag har nästan inga kläder som faller under kategorin ändå. Volanger och jag går inte alls ihop, och inte heller väldigt löst sittande kläder, men de senare åren har jag åtminstone köpt lite fina kjolar som jag känner mig fin i nu på sommaren. Toppar är mycket svårare, det ser bara utklätt ut med en del som är alltför ”mycket”, och många toppar nu är antingen croppade (nej men alltså det går ju inte) eller för tajta. Jättesvårt det där.

I vilket fall kan jag sitta och bläddra igenom hur mycket klädannonser som helst som ser ut ungefär så här…