Här kommer fortsättningen av min resedagbok över vår bilsemester till Kroatien, tidigare delar under Semestersidan i huvudmenyn.

Det är typ torsdag, tror jag, dagarna har börjat flyta in i varandra på ett behagligt sätt. Idag åkte vi upp till Rijeka, vilket tog ungefär en timme med bil. Den enda nackdelen med Senj är att shopping är i princip obefintlig så länge man inte bara vill köpa med sig nån slags souvenir. I Rijeka går vi i ett stort shoppingcenter, som är i princip tomt på folk dessutom, det är inte direkt högsäsong. Lite otippat hittar vi en affär som har superfina vandringsskor och kängor för typ inga pengar alls, och mitt i sommaren köper jag mig således ett par vinterfodrade vandringskängor för typ 550 kronor! Det blir lite annat smått och gott med, barnen får lite leksaker och badkläder, och så köper vi lite inhemskt vin med.

Tog inga bilder i Rijeka, men här kommer ett gäng bilder från Senj:

Haha, två lätt uttråkade barn får sitt och vänta ett par minuter medans vi vuxna nyttjar den enda punkten för öppet WiFi i stan…. Måste ju ha koll på väder och sånt, om inte annat.

Tillbaka i Senj på kvällen så går vi ut och käkar – på Stari Grad för andra gången. Servicen är väl typ ok, men maten är fantastiskt god för en väldigt rimlig peng. Jag blir jätteglad över att båda barnen vill äta musslor, de smakade mina sist vi var där, så de får en jätteportion musslor att dela på – och snart är det helt tomt på tallrikarna. Det känns så roligt att vi äntligen kommit så långt med dem att de gärna provar ny mat (oftast) och dessutom gillar lite mer ovanlig mat. Servitörerna gjorde stora ögon när vi flyttade runt maten så musslorna hamnade vid pojkarna, lite kul det med! Själv åt jag en otroligt god tonfisk – lite åt det ”dyrare” hållet på menyn med sina 130 kronor. Maken åt en fantastiskt pizza för 60 kronor och pojkarnas musselportion kostade ca 90 kronor. Till det blev det öl för mig (25 kronor för 0,5 liter), det slank visst ner två…. Och så Radler till maken (öl med typ läsk i, låter äckligt men är jättegott!).

Det händer nåt med öl när det är riktigt varmt, det blir liksom SUPERgott….

Ok, jag måste berätta om fyllebaggarna… Här på gården finns det flera enorma fikonträd, och även om fikonen ännu inte är mogna så verkar det locka till sig mängder med skalbaggar. De är riktigt stora (tänk ekoxe) och skimrande metallicgröna, så de är väldigt vackra. MEN, de här baggarna är helt tokiga i de fikon som ruttnat/jäst lite på träden, så när de hittar ett sånt fikon så flyger de in i stora mängder, och äter på fikonet tills det blir så tungt av skalbaggar att det ramlar ner. Det är då det roliga börjar, för baggarna verkar bli så fulla av fikonen att de för det första knappt kan flyga, och OM de kommer upp i luften så kraschlandar de oftast upp och ner – vilket inte är några problem i nyktert tillstånd men det verkar helt klart vara det i onyktert… Så kontentan av det hela är att det surrar runt gigantiska, aspackade skalbaggar här på dagarna, de flyger in i oss, omgivningen och varandra, och ligger sen och sprattlar här och var – alternativt ligger med huvudet djupt in i ett fikon… Lite underhållning så här ute på landet 😉

Man måste ju äta lite med, för att orka med allt badande!

Det som ser ut som en konstig fyr till höger är uteduschen vid vår pool…

Det här är del 3 i min resedagbok, tidigare delar hittar du under Semestersidan i huvudmenyn!

Efter att vi fått en svag antydan till Wi-Fi nere i Senj så lyckas vi uppdatera oss på väderprognoserna framöver (uppe i huset har vi knappt ens telefonmottagning) och ser att det på tisdagen ska vara ganska mycket svalare (dvs 24 grader istället för 30). Vi kände att det kunde vara en bra dag för att åka in till en av nationalparkerna – Plitvicka sjöarna – vilket vi missade förra året i Kroatien. Det tog nästan 2 timmar på vindlande vägar, men väl där var det helt klart värt resan ändå. På vägarna var vi nästan själv, men SHIT vad mycket folk det var i parken! Hela busslaster med japaner, en hel del tyskar och så massor med slovener, åtminstone första etappen av parken var helt fullt med folk. Man kunde välja lite olika längder och sträckor att gå, vi valde en på 4 km (men jag måste säga att det nog var fågelvägen för det kändes oerhört mycket längre än så) där man gick största delen men även åkte båt en bit av sträckan. Första delen av sträckan var helt klart vackrast, man gick på en träbro precis över ett vatten som var så klart att det knappt gick att förstå, dessutom var här ett av de absolut största vattenfallen! Vi knatade runt där, och åkte båt, i strålande sol med en perfekt temp på en sisådär 22-23 grader och gick i parken i ungefär 4-5 timmar. Väldigt trevligt, även om det varit bättre utan den stora mängden turister… Vi åker nog kanske inte tillbaka igen den här semestern, helt enkelt för att två timmars bilfärd enkel väg är ganska mycket.

Kollar ni noga ser ni raddan av människor som går mot fallet. Det är stort!

Helt kristallklart, turkost vatten, med massor av fisk i.

I väntan på båten.

Idag, onsdag, har vi bara slappat vid poolen och ätit gott. Vi har en gigantisk, murad grill vid huset, där vi har grillat både Cevapcici, kyckling och fläsk än så länge. Maten här blir ganska okomplicerad med få ingredienser, men eftersom råvarorna är kanon (melonen är galen, och tomaterna likaså) så blir det supergott.

En grillad köttbit, färsk pasta och så lite tomat- och gurksallad till. Enkelt men gudagott!

Vanligaste mellisen – torkad korv eller salmi, lite ost och en bit bröd. Lika populärt i hela familjen.

Visst ja, jag har inte berättat så mycket om huset än. Huset i sig är nog relativt gammalt, men i gott skick enligt medelhavsstandard. Vi har ett stort sovrum till oss vuxna, och ett ännu större till barnen, båda två en loft-trappa upp. På entreplan är det ett litet kök och ett vardagsrum, samt ett badrum. De första två dagarna svor jag lite för jag fick stå och göra kaffe för hand, med kokande vatten och filter över en kopp, tills maken hittade en kaffekokare under trappen 😉 Men det bästa med huset är ju det som är utanför, såklart… Här finns en altan med ett tak av vindruvor, och ett gigantiskt fikonträd som ger skugga. Poolen är ungefär 6×4 meter och visserligen ouppvärmd, men håller för det mesta en temperatur på mellan 26-28 grader – väldigt skönt när man suttit i solen en stund och blivit varm. Vi bor ju dessutom så avskiljt att det lätt går att bada naken om man vill, det är ju åtminstone väldigt praktiskt när man ska byta om från och till badkläder! Sen har vi ju utsikten… Vi bor mitt på en bergssida, och har precis fri utsikt över typ hela det Adriatiska havet, med några av de större öarna (däribland Krk) i direkt synfält. Jag tror jag har tagit kort på varenda solnedgång här, men det är helt omöjligt att få med exakt HUR vackert det faktiskt är…. Magiskt!

Här står Oliver och tar en dusch efter ett kvällsdopp, med solnedgången i bakgrunden. Kan ni fatta eller?? Jag kan det knappt själv!

Här är vår altan, med utsikt över hela adriatiska havet och solnedgången därtill. Gud vad jag längtar tillbaka till de varma kvällarna nu!

Hahaha, maken skulle ta kort på utsikten, men det var ju jättestarkt motljus, därav den underbara minen…

Här kommer del två av resedagboken från året semester i Kroatien, tidigare delar hittar du under Semestersidan i huvudmenyn! 

De två första hela dagarna i huset – söndag och måndag – går mest ut på att liksom landa. Vi kollar av vad vi behöver i huset och handlar det som behöver handlas till frukost och middag, man boar in sig kan man väl säga. En del av det är ju även att reka i omgivningarna, och även om vi inte har några hus i närheten så ligger ju Senj ca 6 km bort, här finns det lite mataffärer och ett gäng restauranger – och såklart kan man även köpa lite Gelato här vid hamnen. Vi åker ner till havet både söndagen och måndagen faktiskt, vattnet är ju helt makalöst klart! Det har varit ganska blåsigt ett par dagar här nu, så det har kommit in kallt ytvatten dock, det ser ut nästan som om det var klar matolja som inte riktigt blandas med det varma vattnet, men det är nästan iskallt vatten. Väldigt knepigt! Stränderna är ju stenbelagda här, men har man bara badskor är det inga problem, och vi badar allihop i havet som jag skulle tippa på höll i alla fall 27-28 grader, för till och med jag kan vara i hur länge som helst utan att frysa.

Ni kommer få se oändligt många solnedgångsbilder, för varje kväll har varit makalös…

Både vi och barnen är glada över att slippa spendera hela dagarna i bilen, så det badas i mängder. Det är, som vanligt, en hel del bråk dem sinsemellan nu när vi kommit fram (bilresan gick däremot superbra), det brukar bli så precis i början av semestern innan de liksom kommer underfund med rutiner och sånt. Vädret är så perfekt som det bara kan vara, med ca 30-34 grader i skuggan, men nästan hela tiden blåser det så det inte blir sådär jättevarmt. Solen gassar på, för även om vi ser att det är moln lite inåt landet och över bergen så är det inte det längst ute vid kusten. Skönt att få lite sol på en vinterblek kropp måste jag säga!

Här vid den grymt överdimensionerade grillen blev det ett gäng middagar, även om vi åt ute flest kvällar.

Nämen en kall öl och lite kylt rosé så här vid solnedgången kanske?

Även om det inte är sandstrand finns det en del att syssla med!

Badtoken nr 1, han badade nästan oavbrutet. Lukas blir kall så fort, poolen är ju ouppvärmd och ligger ofta runt 25 grader, i kallaste laget för min smak!

Hej på er! Det här är det första direktskrivna inlägget på ungefär tre veckor, för vi har just kommit tillbaka från en semesterresa till Kroatien! Nu kommer det komma ett gäng inlägg från den resan, allt är kanske inte så intressant för er men jag använder bloggen som egen resedagbok med, så ni får liksom hänga med på allt 🙂 

Resan har varat i nästan tre veckor, varav två veckor i Kroatien och så bilresa mm dit och hem. Häng med!

Dag 1, torsdagen innan midsommar. Vi startar resan vid 04.00 och i princip hela resan flyter på väldigt bra – med det enda undantaget att vi fastnar lite i morgonrusningen utanför Köpenhamn när vi kliver av färjan. Trots att vi stannar en stund utmed den tyska kusten, som för övrigt är oerhört vacker, så kommer vi fram i nästan väl god tid – redan vid 16.00. Nu är det bara att vänta – dels på att restaurangen på Gasthauset ska öppna vid 18 och del på att mormor och morfar ska ansluta. De ska på semester i Frankrike, men har förlagt sitt första stopp på samma plats som oss för att vi ska kunna äta lite ihop, väldigt trevligt!

Ett tips är att pausa lite utmed kusten när man precis kommit in i Tyskland. Vid Timmendorfer strand och de andra orterna här finns det fantastiska stränder som ger barn och vuxna en möjlighet att sträcka på benen ordentligt.

Den tyska landsbygden är helt makalöst vacker, här är utsikten från första Gasthauset.

Lagom blek så här i början av semestern, men den där första, ljuvliga veteölen man tar på vägen ner kan ju göra vem som helst lycklig.

De vidsträckta fälten i Tyskland är jättevackra, landskapet ser så böljande ut.

Fantastiskt mysigt!

Dag tre (lördag) vågar vi inte direkt stanna till pga föregående dags köer, vilket visar sig vara bra. Det är mycket vägarbeten och köer nu med – och mycket mer trafik än vad det varit på flera år när vi åkt söderut. Vi spekulerar i att det är tyskarna som kör mot medelhavet för en weekend, det borde vara för tidigt för att deras semester ska ha börjat men det är onekligen mycket tyska bilar på vägarna genom både Österrike och Slovenien. I Österrike får vi återigen en kövarning på GPS’en, vid en tunnel, så vi tänker att vi gör som förra året när vi åkte över ett pass (st Michael) istället för genom en tunnel. Det är ju visserligen mycket trevligare, men vägen är så brant att vi nätt och jämt tar oss fram på tvåans växel, och väl uppe vrålar motorn efter kyla så vi tar en paus och sträcker på benen en liten stund. Vägen ner är lika brant, men väl nere ansluter vi till motorvägen igen. Vi börjar bli hungriga så vi svänger av mot det första raststället, bara ett par kilometer efter passet. Där hör jag att det låter om ett av däcken när vi sakta rullar in mot parkeringen. Helvete. Det låter som en av bromsarna ligger emot och när vi kliver ur bilen så ryker det om bromsbeläggen på vänster bakdäck. Vad i HELVETE gör vi nu!?!? Vågar vi köra på det och riskera att däcket antingen låser sig eller smäller??? Efter en stunds debatt och nån slags mat (vet knappt vad vi åt) så bestämmer vi oss för att köra en bit till, till nästa parkering, för att kolla om det möjligen släppt tills dess. Sagt och gjort så kör jag ut på Autobahn igen, med hjärtat i halsgropen och en stadig blick i backspegeln för att se om det börjar ryka om däcket igen…. Inget händer, och när vi stannar till igen nån mil senare så verkar allt vara som vanligt igen??!!? Vi vet inte om det var de branta backarna med mycket inbromsningar i passet som ställde till det, men i vilket fall är lättnaden obeskrivlig när det verkar funka igen!

Vi kör vidare, och trafiken glesnar ut. Halvvägs in i Slovenien så blir vägen väldigt liten och kringlig (som förra året) och vi kommer inte framåt särskilt fort. Med bromsen i åtanke försöker vi dessutom köra så mycket som möjligt med motorbroms, men det är inte lätt på slingriga bergsvägar. Till slut kommer vi in i Kroatien och passerar nästan direkt det stället vi bodde på sist, och nu är det bara en timme kvar. Dessvärre är vägen återigen väldigt liten och slingrig, så det känns som en evighet innan vi kommer till staden ”där vi bor” – Senj. Väl här så gäller det att följa väganvisningarna till huset, det finns nämligen inte med på någon GPS eller google maps. Maken kör – och svänger upp på en mikroskopisk bergsväg som enligt GPS’en bara fortsätter ett 20-tal meter till, men som faktiskt visar sig vara rätt väg till huset. I 6 km åker vi på den här vägen, den är slingrig och går upp i bergen, den borde vara enkelriktad eftersom den bara är 2 m bred, men det är den inte. Som tur är möter vi dock ingen! Långt ut i ingenstans så kommer vi ändå fram till huset – jag fattar inte att vi ens hittade dit för det var det mest otillgängliga semesterhuset jag någonsin sett, och då har jag sett en del… MEN, vi blev mottagna av mannen vi hyrt av och hans typ 80-åriga mor (hon bor i huset bakom vårt, det är den enda granne vi har på en mil!!!) och får lite omtumlade se på huset vi ska bo i i två veckor. Huset i sig är ungefär vad vi väntade oss, men även om jag sett utsikten på bild så måste jag säga att man nästan tappade andan… Vi ser ut över typ hela det Adriatiska havet! Runtomkring ligger bara berg och skog, så det är som att bo i en djungel av djurliv – det är så mycket fåglar jag hört som jag aldrig hört innan att det känns som man är på ett zoo! Vi försöker kasta in våra väskor och låta barnen ta ett snabbt dopp i poolen (som oxå har utsikt) men sen måste vi in till stan för att köpa lite mat till kvällen och kommande dag. Det blir den andra av MÅNGA gånger vi kör den långa vägen, men man vänjer sig!

Första doppet är ljuvligt!!!!