Vardag

Ett konstigt år

/ LindaG / 2 kommentarer

Började kika igenom mina blogginlägg för året, och tydligen var något av det jag skrev först 2021 att det hade varit ett skruttigt jullov. Precis just nu sitter jag med känslan att det här kommer bli det med, men vi får väl se. I alla fall – en fantastiskt trevlig sak som året inleddes med var att jag kunde åka massvis med längdskidor! För nytillkomna läsare kan jag meddela att det är något jag verkligen älskar! Jag åker varken för motion eller för att åka snabbt/bra utan åker bara för jag tycker det är så roligt (eventuell motion mm kommer som en bonus).

Jag åkte flera mil, hittade bland annat banvallen till Bottnaryd som var så fint spårad. Undrar om det finns några bra, längre spår här runt Ölmstad (om det kommer snö)?

Jag läser inlägg om stress och frustration, och tänker att det här året har varit himla jobbigt från start. I februari var det en stor händelse som satte mest prägel på månaden, och det var att vi hämtade Nala som då var 12 veckor.

Det var INTE kärlek vid första ögonkastet, första månaden hade jag grava tvivel på vad vi gett oss in på, men allt eftersom (framförallt allt eftersom valptänderna lossnade) så hittade vi någon slags balans och hon blev en mer naturlig del av familjen.

Mars går trögt, jag är så trött och det finns ingen tid till vila, återhämtning eller något som JAG tycker är roligt och som ger energi. Jag kämpar massor, och önskar så här lite i efterhand att nån bara gett mig en stor kram och sagt att det ordnar sig.

April går inte bättre, det är VAB nästan hela månaden och inläggen blir bara deppigare och deppigare. Det enda som går åt rätt håll är nog årets tomatplantor – de skulle sedan visa sig ge en helt fantastisk skörd.

Maj kändes ändå som den var lite bättre, men jag var sjukt stressad över att ha hamnat efter på jobbet efter VAB. I vilket fall bokade jag in en minisemester i form av en weekend i Göteborg där vi bland annat träffade min bror med familj, och spenderade en heldag i Slottsskogen.

Enligt alla restriktioner blev det bara träffar utomhus större delen av året.

Juni blev oväntat en helt galen månad, först åkte vi på ytterligare en liten miniweekend (vid Västervik denna gången) och på hemvägen sprang vid in på visning av en gård jag kikat på – den där jag nu sitter och skriver detta! Den 16 juni skrev vi på kontraktet efter en helt orimlig budgivning, som tur var så gick det ju lika mycket upp vid försäljningen av vårt hus sen, men det visste vi inte där och då.

Utan mina inbokade weekends och inplanerade helgvandringar så hade jag bränt ut mig mycket tidigare, så på ett sätt var jag ju på rätt spår även om det sedan ändå inte räckte till.

Det blev ett långt inlägg, jag får nog dela upp det i två. För den som vill kika tillbaka så går det bra att välja månad under ”arkiv” (till höger om du läser på en dator, längst ner om du läser på mobilen). Och du, fråga gärna om det är något du undrar!

Vad hände nu?

/ LindaG / Lämna en kommentar

Jag har tappat mitt flow.

Det är nog det bästa sättet att beskriva situationen, det jag menar är att jag ju fram till nyligen haft en ganska bra rutin och plan för min återhämtning och dagarna har liksom varit tydliga. Men nu vet jag inte vad som hände? Jag sover lite kasst igen, dagarna känns som de bara drar mig med sig utan att jag har någon kontroll, jag hinner (???) inte göra något jag tycker är roligt och som laddar batterierna. Svintrött och får liksom inte riktigt grepp om situationen.

Vet inte exakt när det här hände, men förra veckan med VAB erbjöd ju inte så mycket ordentlig vila, kanske det blev galet då. Nu känns det deppigt och rörigt, jag vet inte riktigt vart jag ska nysta i utmattningstrådarna och blir frustrerad.

En bild på hon som oxå stökar till det genom att rymma titt som tätt

Jag klamrar mig ju fast vid minst 2 (oftast 2, någon gång 3) pass träning i veckan för att jag VET att det är så bra. Men även den har känts så deppig, dels för att jag tycker att kroppen liksom inte riktigt svarar och utvecklas men även för att det är väldigt ledsamt och frustrerande när det blir något ”stressmoment” på träningen. Exempel – vi hade gjort ”cleans” ett helt pass i olika former, jätteroligt, fick massa bra tips och jag kände att jag vid åtminstone några lyft fick till LITE teknik. (Det är för övrigt en övning som känns ganska avig när man bara styrketränat innan). Men sen skulle vi avsluta med 4 minuter där man skulle göra så många som möjligt (enligt personliga förutsättningar) och ALLT bara låste sig. Jag tappade ALL teknik, fick varken fart eller styrka och absolut ingenting fungerade. Fick ta mig i nackskinnet och liksom tvinga mig att försöka tänka om, att inte göra dem fort utan att bara göra utan att bry mig om alla andra och att göra många. Lyckades väl med några till, urusel teknik och allt. Det kändes bara så himla ledsamt, när man känner att man VILL och sen blir det bara tvärtydligt att både hjärnan och kroppen slår bakut helt och hållet.

På något sätt måste jag få tillbaka kontrollen över situationen denna veckan känner jag, kontrollen över min egen återhämtning, för det här känns inte bra alls.

Nu ska jag åka och hämta Filip, och fundera på hur jag ska lägga upp det här de kommande dagarna.

Tacksamhetsskuld

/ LindaG / Lämna en kommentar

Det är lördag, klockan är strax efter åtta på kvällen, och jag har just gått och lagt mig i sängen – men kom på att jag bara MÅSTE skriva lite hastigt om en sak. Nu i kväll så gick strömmen här, vi satte lite obetänksamt på pyrolys på ugnen samtidigt som vi körde diskmaskin och torktumlare, vilket var så att säga en gnutta mer än vad som gick köra samtidigt. Ingen av snabbsäkringarna hade löst ut, utan efter lite rådgörande med vänner och bekanta samt tips via instagram så slog vi fast att en (minst) av propparna på utsidan av huset var trasig, fast det inte syntes så väl. Vi bytte, men hade bara en 10A liggande, så vi får hoppas att vi klarar oss igenom natten nu när vi inte kör en massa saker samtidigt. Det var ju inte hela världen som så, vi har både ficklampor redo, nödljus och annat, men just när man inte riktigt hittar saker så blev det ju ändå lite knepigt.

Men, jag hade lagt ut en fråga om hjälp på instastorys, det var det som ledde mig till det här inlägget egentligen. För jäklar vad jag är glad och tacksam över alla mina ”nya” vänner jag fått genom detta jobbet, fattar inte riktigt hur men jag har lärt mig att hantverkare och bondpojkar (och säkert töser, men jag har inte träffat så många såna) KAN saker? Som när jag känner mig som en korkad stadsbo och inte riktigt fattar det här med hur sjutton en trekammarbrunn funkar för avloppet, för nästa vecka töms den och då ska vi tydligen fylla på vatten. Vart? Hur mycket? Jo men då kan man fråga en kollega eller en klasskamrat så får man superbra hjälp!

Otjänligt vatten? Har fått massor med tips och kontakter och förslag på hur man kan lösa problemet, samt lär mig massor på kuppen. Om man kan eller behöver stötta upp stalltaket om vi vill sätta solpaneler? Jo men då gör du bara så här… och så vidare. Det går absolut att googla saker och det görs frekvent, men att ha en massa kompetenta, lugna och SNÄLLA människor runtomkring sig som har tålamod nog att förklara – ni förstår inte hur glad jag är för det!

Så, tack till alla er som snällt förklarar för den här ibland ovetande personen om hur sånt som egna brunnar och avlopp funkar, eller som ger tips på vart jag letar vidare efter problemet när inte snabbsäkringarna hjälper och strömmen har gått. Tack, tack och tack!!!

En sista vilodag

/ LindaG / Lämna en kommentar

Höstvinden viner om knutarna på huset, och det susar i spisen av blåsten. Riktigt skrutt-väder är det, men jag hann som tur var få till en hyfsad promenad med Nala innan det började regna åtminstone. Nu sitter (ligger) vi i soffan och kollar la Casa de Papel, med gårdagens pizza som lunch i soffan (när inget av barnen är hemma och ser) och en stor balja kaffe. Jag har packat upp några kartonger – försöker ta några varje dag – och har inga vidare planer för dagen förutom att försöka njuta av att få vila hur mycket jag vill, för i morgon börjar jag jobba 25% (det kommer bli 3 timmar om dagen måndag – torsdag och så skola på fredagen då). Vet inte riktigt hur jag känner för det, faktiskt.

Ett foto taget på vår äng för nån vecka sedan, känns som det inte varit några soliga kvällar sedan dess.

Eller jo förresten, EN plan har jag, nämligen att gå och se Bond-filmen i kväll på bio. Jag har hittills aldrig missat att se en Bond-film på bio och det vore ju himla synd om jag gjorde det nu. Älskar ju de filmerna, och det var ju såklart evigheter sedan man var på bio så det ska bli kul! Går själv, inget av barnen vill hänga med och nån ska ju vara hemma med, men det funkar det med. Ser framför mig en stor portion popcorn och något gott att dricka.

Maken var sjukt duktig och tapetserade klart vardagsrummet häromdagen, jag har målat de två väggarna som skulle vara enfärgade. Blev otroligt fint, men det saknas lite småfix och lite möbler än – vill gärna visa er men vill också att det ska vara liiiite mer klart. Njuter dock himla mycket av att det är såpass i ordning som det är nu, varje sak man får på plats och kan inreda med gör ju att det känns mer ombonat. Fick däremot ett surt besked att tv-bänken Stockholm jag beställt nu var restad, skulle hämtat den i morgon.

Tapeten heter i alla fall Emelie Garden Green och är från Sandbergs (likt bilden). Blev så tvärkär i den! Också rätt coolt att den är gjord utifrån ett original från 1860-talet.

Ser fram emot att få julpynta här sen, det är liksom ett hus som är som gjort för julpynt känns det som. Känner mig dock lite trött på influensers på instagram som redan kör hela ”julinspo”-inlägg (såklart bara vitt och krispigt och det ÄR ju ”gammalt blandat med nytt för den där personliga känslan”🙄 )! Jag vill inte se ett hus som redan är färdigpyntat redan, jag vill ju hinna längta lite och spara lite på karamellen. Kan leva med Underbara Clara som SMYGER igång med lite tallris och nån vit julstjärna, det känns liksom mer rimligt snarare än ett helt koncept. Men men, nog om julen för nu, först ska vi se till att inte blåsa bort i höststormen…

En missbedömning

/ LindaG / Lämna en kommentar

Skit, idag gjorde jag en missbedömning av vad jag orkar med. Jag åkte ut till huset och började med det jag tänkt, nämligen flytta in lite torrvaror mm i skafferiet, men så var det så fint väder att jag gick ut en sväng. Väl ute i höstsolen piggnade jag till och fick ett sånt ryck att röja lite i garaget – ni vet när man får feeling och det är så KUL att göra iordning? Det brukar ju vara kanon att passa på när man känner för det, så jag gick loss och byggde ihop hyllor och sorterade allt i garaget lite, det är ju kaos såhär mitt i flytten. Hade skitkul och fick massor gjort och åkte hem mycket nöjd med mig själv.

Men, hemma skulle ju barn ha mat innan aktiviteter, och nånstans där upptäckte jag att jag redan gjort av med all energi för dagen. Lyckades i alla fall få mat i alla magar, men nu har jag kraschat i soffan.

Även om jag har påbörjat min återhämtning så är jag ju såklart inte ”frisk” än, och jag antar att jag kommer åka på bakslag fler gånger när jag missbedömer situationer och energinivåer. Extra svårt när man gör nåt som är kul med, för jag FICK ju även energi av dagen, rent mentalt, men balansen blev ändå fel. Nåväl, jag ska försöka att vara snäll mot mig själv och inte känna mig misslyckad, utan bara acceptera att det blev fel.

För övrigt, vet att jag skrivit in det innan men det blir verkligen mer och mer tydligt allt eftersom jag återhämtat mig, men hjärnan är verkligen inte med som den ska. Huvudräkning är HELT omöjligt och likaså att svara på svåra frågor eller lösa problem, tur alla matematiska kurser redan är slut. All form av multitasking är dömd att misslyckas och idag lyckades jag dessutom helt tappa hjärnan rent socialt. En granne (från en gård en bit bort) fångade mig i bilen på väg att hämta barnen och lämnade över en blomma, jag blev så glad och paff samtidigt som jag var fokuserad på att hämta barnen så jag missade liksom att presentera mig!?! Får gå över en dag och göra om och göra rätt, det är ju så man skäms över sig själv…

Måndag = Vilodag

/ LindaG / Lämna en kommentar

Min ”arbetsvecka” blir ju nu lite bakvänd mot en normal vecka – det blir helgen som blir lite mer ansträngande när vi är ute hela familjen på gården och försöker få i ordning, och sen blir resten av veckan mer med utgångspunkten att vila. I dag är jag trött, målade sovrum i helgen och om jag i vanliga fall lätt hade tryckt in det på en vecka där jag jobbat 40 timmar så är det liksom ungefär den prestationen jag känner att jag orkar just nu. Då kör jag enligt den modellen jag ska lära mig att jobba enligt – jobbet (i detta fallet målningen) får ta max 70% av min energi, så det finns över till barnen och kvällen. Men idag, då blir det 100% vila.

De två lönnarna som står vid vår grind och entré har nästan tappat alla löv nu, bara några få, vackert klartgula, hänger kvar.

Dessutom försöker jag även lära mig att planera och prioritera in vilan, just vid målning är det liiiite svårt för man vill inte sluta mitt i, annars är just nu det största hindret för att få vila lite på gården att vi inte har något att vila i än. Längtar tills det finns soffa och sängar så man kan sätta/lägga sig och vila lite när man behöver det. Men, nu är allt som behövde bli klart till flytten klart, och på torsdag kommer June express och kör våra möbler – så skönt! Hade vi varit i en annan sits så hade vi kanske flyttat allt själva, men nu känns det väldigt bra att ”få” lite hjälp.

Så, sovrummet är färdigmålat, och vi har monterat ihop de garderober vi fått tag i, så vi har något att packa in i. Vardagsrummet är spacklat och slipat, så när vi orkar sen framöver kan vi måla och tapetersera, oavsett om möblerna står där. Kändes som en bra kompromiss. Lukas rum hade ingen garderob, så där håller vi på och sätter ihop en, annars har barnrummen varsin garderob redan.

Köket är ju liksom klart, det ska bara flyttas in kökssaker och såklart ska det upp lite tavlor och sånt. Skafferiet är färdigmålat och tapetserat, men här ställer vi in en lös hylla (typ ivar) så länge, kanske vi kan platsbygga hyllor under julen eller något, det får vänta lite. Och det är så fint alltihop! Köket är ju det enda rummet med lite möbler, så vi kan sitta där och fika och äta när vi är på gården, och det är så himla fint!

Alltså den här… Man behöver inte se honom på gården i många minuter för att se att han passar här som fisken i vattnet. Han företar sig som vanligt ALLT han kommer på och mycket som ingen av oss kunde tänka sig att han skulle komma på… Men trivs, det gör han absolut!

Haha, vi har förresten åtminstone en familjemedlem som är mycket engagerad i att tex bygga garderober, nämligen Nala. Vi skrattade (och svor) åt henne i går kväll när vi skulle sätta ihop garderober och hon antingen står på det vi ska skruva, slickar på oss eller på skruven vi ska sätta i, biter i träplugg eller bara befinner sig så mycket i vägen som man kan. Men hon är så söt samtidigt, nyfiken och glad och man liksom ser på henne att hon också vill vara med, för VI verkar ju engagerade i det vi gör. Hon har för övrigt bevisligen börjat löpa nu, tur vi ändå tagit bort de flesta mattorna, så hon har nog en ganska omvälvande tid nu med första löp, flytt och allt annat konstigt som händer. Ute på gården har Oliver byggt en liten hinderbana åt henne, där han och Lukas tränar med henne till hennes stora förtjusning!

En bild från häromkvällen när det var lite lek i det höga gräset. Nån har väldigt roligt!

Nähej, jag hade som synes inte så mycket vettigt att säga, sitter bara här i soffan och dricker kaffe och kände mig lite sällskapssjuk, då får man plocka fram bloggen… Hoppas ni alla får en riktigt fin vecka!

Det här är vårt nygamla vi

/ LindaG / Lämna en kommentar

Här är vi, framför vårt nya hus på vår nya gård. Det kändes lite viktigt att få till ett gruppfoto, det är så sällan vi fångar hela familjen på bild samtidigt och det här känns absolut som ett sådan tillfälle att man vill kunna titta tillbaka på det och säga till barnen – minns ni? Minns ni att vi vågade flytta hit, ut på landet? Vad stort det kändes här då, vi kunde ju nästan ingenting om att ha gård. (Nu tänker jag ju mig att allt blir bra så att det är i en väldigt positiv kontext vi pratar om detta 😂 )

I alla fall, det finns ju foton och så finns det foton, och jag fick idén att det skulle vara himla kul att ha ett gammeldags foto där alla ser så där allvarliga ut, så vi tog ett sånt :

Barn, vuxna och till och med hunden kom med på ett hörn. Vissa gömmer sig bakom krattan för det ÄR ju ibland livsfarligt med en kamera…

Fast vi tog såklart ett vanligt foto med, som kanske stämmer lite bättre med de vi är :

Lukas 11, maken och jag 42, Filip 4 (och ett halvt) och Oliver nästan 15 – hela fina familjen samlad framför vår förhoppningsvis alldeles fantastiska framtid som lantbor!

Jag är så glad att få kunna dela med mig av den här resan och vårt liv, jag kan egentligen inte förklara varför för att stå i rampljuset är inte riktigt min grej. Men på något sätt känns det här viktigt, för min egen skull och för barnens som kan gå tillbaka och läsa, men även för att NI är inne här och läser. Den delen kan jag inte riktigt sätta ord på själv, men den gör mig i alla fall väldigt glad. Och du, gillar du att läsa här så blir jag ännu gladare över en kommentar ibland, eller en tumme upp. Kanske vet du nån kompis som skulle tycka det var kul att hänga med på resan med? Bara att dela länkar och sidor såklart!

Ett ställe man inte vill lämna

/ LindaG / Lämna en kommentar

Hallå dagboken, som man alltid började sina dagböcker med i de tre dagar man orkade skriva nåt (aldrig nåt relevant, utan typ vad det var för väder och vad man åt för mat), när man var liten.

Det känns som jag inte skrivit på länge här nu, men det är nog bara några dagar sedan egentligen. Den här veckan har jag fram till och med i dag torsdag haft inte mindre än 4 olika läkarbesök inbokade (coach, arbetsterapeut, läkare och så skulle Filip till tandläkaren) så det känns som det har varit en nästan stressig vecka. Hur sjukt är inte det då? Förr hade jag väl klämt in allt i en vecka där jag samtidigt jobbar heltid, men nu känns det som sagt som det varit en fullbokad vecka fast jag är sjukskriven. Det kommer jag fortsätta vara på 75% i ungefär en månad till förresten (de 25% är min skoltid), för att sen testa lägga till 25% jobb med. Just nu känner jag att jag inte kan förstå hur det ska kunna funka, men det kanske kan hända mycket tills dess.

En enkel sak jag gjorde tidigare i veckan på gården var att trycka ner ett gäng vitlökar. Det kändes lite orimligt glädjande kan man tycka, men just känslan av att man planterar något i det här nya hemmet som vi kommer kunna ta upp och njuta av nästa höst, den blev så stor och varm!

Två förmiddagar har jag i alla fall varit ute på gården, en för att släppa in städfirma så nu är det helt rent och fint, och en bara för att det är en sån fantastiskt känsla att knata runt där och liksom bara småpilla lite, sätta upp nån hylla, flytta in lite grejor. Jag upplever ett sånt otroligt lugn och sån himla glädje där ute (såklart extra lugnt när jag är själv) att det är helt galet. Det är några saker som gärna får hinna bli klart innan vi flyttar ut – måla sovrum och sätta upp garderober där, så vi har något att packa upp i – gör i ordning mitt lilla skafferi av samma anledning och så måla/tapetsera vardagsrum. Jag älskar att måla, det är ju det som går snabbast och som ger resultat meddetsamma om bara grundarbetet är gjort.

”Allrummet” i garaget är färdigmålat, här ska in möbler och TV så det funkar att ungarna hänger här när de inte vill vara med och greja mer, och så att jag har nånstans där man kan vila utan att man ser saker som ”behöver” göras. Lovar att det kommer betydligt bättre bilder sen, det här är bara lite hastigt från mobilen.

Sen ska jag också arbeta med mig själv och se till att verkligen njuta av de saker vi gör, tänka på sånt vi kan göra om vi vill men utan att känna att något måste bli klart. Det är himla lätt att tänka att ”bara det här blir klart blir det bra sen”, men det är ju själva fixande jag/vi älskar med, så jag ska lära mig själv att inte tänka ”det måste bli klart” i en viss tid eller rent allmänt liksom. Dessutom över jag på att vila just precis när jag behöver det, utan att tänka att jag ska vila EFTER jag har gjort klart något.

Just nu längtar jag galet mycket efter helgen, jag vill sätta lite småsaker som gardiner och växter som gör att det för varje sak börjar kännas mer som vårt HEM. Så fruktansvärt roligt!!! Däremot känns det SÅ trist att behöva åka därifrån för att åka ”hem” och sova och äta, gud vad jag längtar efter att vi är här hela tiden!

Sex, sju procent kanske?

/ LindaG / Lämna en kommentar

Jag har ju tidigare liknat utmattningen med att ha fått inflammation i en överansträngd muskel, och jag tycker verkligen det är en bra liknelse (tar inte åt mig äran, har säkert hört det någonstans). Nu börjar jag faktiskt känna lite skillnad i den där ”muskeln”, om jag får dra den parallellen vidare.

I början när man har en inflammerad muskel så gör den ju ont precis hela tiden, även när den är i vila. Likadant med utmattningen, det var jobbigt precis hela tiden först. Men, när muskeln fått vila ett tag så gör den inte längre ont – i vilande läge. Dit börjar jag komma nu! Nu mår jag bättre så länge det är lugnt och vilsamt, jag känner igen mig själv på ett annat sätt, och det känns himla hoppingivande! Men, likt muskeln så är det ju än så länge så att även en mycket lätt ansträngning lämnar en med ont ett tag, och jag är såklart känslig för stress även i liten form.

MEN ÄNDÅ!

Det känns väldigt, väldigt skönt att det börjar hända något. Ska jag försöka göra någon slags bedömning på hur mycket jag fyllt på mina batterier så skulle jag vilja säga att det är någonstans strax över 6-7% ungefär? Inte längre på illrött men än så länge utan marginaler så att säga. Det är också i den där känslan – när man känner sig som vanligt lite – som frustrationen uppstår. Men den får jag nog liksom bara lära mig att hantera misstänker jag.

Nu ska jag vila innan barnen kommer hem, jag har varit på en lång promenad med Nala (eller ja, runt Munksjön men med henne är det rätt långt ändå) och vi är båda rätt trötta. Kram på er!

Som en katt, älskar en plats i solen när den tittar fram!

Go with the flow

/ LindaG / Lämna en kommentar

Ok, i dag är en rätt skruttig dag. Det är riktigt trist väder ute och jag känner mig mest lite trött och smådeppig. Nala och jag tog en promenad på förmiddagen, men jag vet inte om hon är på väg in i sitt första löp för hon blir heeeelt tokig av andra hundar, hon spårar och nosar så det fradgar om munnen på henne, och möter vi hundar blir hon skvatt galen och vill fram. Suck, inte så mysig promenad, ens i skogen – tror vi mötte nästan 10 hundar dessutom? Vad gör alla där mitt på förmiddagen?

Seeeen åkte jag för att göra min ”dagens aktivitet” och tränade, men det var bara jättetrögt och det kändes inte som jag orkade nånting. Är noga på att lyssna på vad kroppen säger för dagen, men det är ändå deppigt när man inte orkar med nånting alls typ.

Köpte i alla fall med lunch och fika hem, så nu har jag krupit upp i soffan efter en dusch och kollar La Casa de Papei som så många rekommenderat (sist på bollen, jag vet). Ett avsnitt in bara, men det känns absolut lovande! Tänker väl mest bara omfamna denna skruttiga dag med minsta möjliga motstånd, så blir kanske i morgon en bättre dag.