Vad stor han blev nu när han kan sitta själv, Filip. Han blev liksom en egen liten person, det är så sött när man ser den lilla ryggen och nacken när han sitter och pillar med sina leksaker… Mitt lilla hjärta!
Haha, lite galen är han allt, precis som övriga familjemedlemmar!
Idag gick jag och Filip en långpromenad runt Järstorp. Jag tog med den ”riktiga” kameran för att passa på att föreviga de sista höstfärgerna, det är inte mycket löv kvar nu. Vädret var med oss hela vägen, men på slutet drog det in riktigt tunga moln så jag är glad att vi hann hem…
När vi är ute och går så långt så sover han ofta gott i vagnen i upp till en timme, men inte längre, vilket gör att om man väljer en långpromenad så väljer man också lite bort den där egna stunden för vila – det kompenserades i och för sig lite idag med att han somnade efter maten i min famn så vi lade oss på soffan en halvtimme och slumrade, så sjukt mysigt! Bäst sover han när vagnen står still ute, så en lite kortare promenad är ofta det bästa ur hans synvinkel, då hinner han sova men kan också sova klart i lugn och ro liksom.
Glad att vi hann in innan regnet!
Hade en himla trevlig helg måste jag säga, hann både umgås med vänner, barnen, maken och dessutom få lite smått gjort. Fredagens tjej-AW blev helt fantastiskt kul, en liten sväng till el Duderino och sedan till N.E.O. för lite tapas. Insåg att jag hade ett gravt uppdämt behov av skitsnack så jag hade så otroligt kul, levde lite på det hela helgen sen faktiskt!
Det enda jag INTE hann göra som jag hade velat var att skriva nåt på boken, när det äntligen blev lite tid över i går efter barnen lagt sig så var jag så trött att ögonen gick i kors och det var bara att inse att det bästa jag kunde göra var att gå och lägga mig med. Fick dock lägga mig i Filips rum, Oliver fick nämligen feber i går och hade lagt sig i min säng, men det resulterade ju bara i att jag fick en totalt ostörd natt – inte dumt alls måste jag säga! Vi delar ju på nätterna, men ligger man i samma rum som Filip blir man ju ändå liiiite väckt av att han ska äta mm, även om man inte själv måste gå upp.
Btw, nu har den här lille fisen börjar kunna sitta själv, än så länge i korta stunder, men det tar sig lite mer för varje dag!
Morgonens mest avslappnade stund, när man gått en runda med Filip och han sover i vagnen så man kan sätta sig tillrätta i fåtöljen och dricka en rykande varm kopp kaffe. Man hinner slösurfa och kolla nyheterna och fundera på vad som ska göras under dagen.
Såg för övrigt att IKEA nu släppt sin julkollektion. Brukar känna mig stressad över det, men det känns rätt ok i år. Det är dessutom himla mysigt att få vara hemma lite mer inför jul i år, i december och januari kommer jag ju vara 100% mammaledig innan vi återgår till vårt 50% upplägg. Ska bli intressant att se hur det blir med julpynt och julgran i år, vid det laget är Filip 9 månader och lär väl ta sig runt på ett eller annat sätt…
Bild från ikea.
I kväll ska jag ut med ett par tjejkompisar och dricka drinkar och bara tjöta, ser oerhört mycket fram emot det!!
Ha en riktigt skön fredag, allihop!
Vi hade så olika reaktion på morgonens minusgrader, jag och min man. Han, som jobbar idag, sprang ut i garaget och satte på vinterdäck för att inte återuppleva förra vintern när vi inte kom upp för backen. Själv sprang jag ut med kameran och försökte fånga alla vackra färger och mönster. Håll till godo 🙂
Våra gamla hönor är lite tveksamt inställda till frost, för att inte tala om snö sen.
De nya verkar däremot inte ha några betänkligheter. Här är Flora, hon är ju en dvärgkochin som våra gamla höns.
Här har vi Doris, vår faverolle.
Ute i landen står fortfarande mina sommardahlior kvar, men det är nog dags att slänga dem efter den här köldknäppen. Måste hinna trycka ner lite lökar i landet med känner jag.
Bladen på vår nya aroniahäck lyser verkligen röda, makalöst vackert!
Och min favorit, en japansk blodlönn av dvärgvariant.
Nu har jag gått en kort promenad med Filip som ligger i vagnen och sover. Hoppas på en lite längre lur idag, skulle behöva städa, men är även rätt sugen på att hinna skriva lite på boken…. Har dock redan insett att det kräver att man verkligen har en stund ostört, annars blir texten helt osammanhängande och upphackad.
Igår var det kusinträff (barnens kusiner på makens sida alltså) i Vimmerby, trevligt trots ett riktigt skitväder just när vi skulle vara ute och grilla korv i skogen.
Dessvärre utvecklades Filips förkylning sakta under dagen för att i natt blomma ut till en fullskalig förkylning (samma som Lukas haft i veckan) så natten blev upphackad i mikroskopiska bitar – tror jag sov ungefär 15-20 minuter i stöten. Gäsp… Det är ju liksom ingen fara med honom, snorig och dan mest, men det är ju inte så lätt att vara det när man är en liten skit.
Ögoninflammation har han ju fått med såklart… 😦
Idag var jag på A6 en kort sväng och inhandlade ett par varmare mössor till honom, känner att det kommer gå åt om det ska bli kallare nu. Bara idag var det ju snorkallt tex, fy sjutton! Det var riktigt kul att handla lite, vi har fått så mycket kläder och haft en hel del sparat så jag har nästan inte behövt/fått köpa något till honom, och det är ju sååå kul att köpa kläder i ministorlekar ändå!
En helt annan sak vi pratade om igår var ju huruvida det är ”nåt kul som är på gång framåt”, vilket vi tyvärr fick svara nej på. Dilemmat kvarstår, jag vill boka in nåt roligt att se fram emot men VAD?!? Förresten, nu i skrivande stund funderar jag lite på antingen badlandet nånstans åt Örebro till eller det där man tar färjan till via Göteborg (the Reef)? Undrar förresten om vi inte ska boka det senare, en julklapp till barnen liksom, så åker man dit i mellandagarna…
Efter att ha jobbat mina första tre dagar sen Filip föddes så må ni tro att det kändes gott att vara hemma med honom igår (och idag med såklart)! Helt perfekt, man hann få tanka energi (hahaha, det trodde jag aldrig jag skulle säga om jobbet, men det är ju helt olika typer av energi som går åt där och hemma) och samtidigt längta lite efter barnen – alla barnen såklart. Sen är jag inte ledsen för att det har varit strålande höstsol från en klarblå himmel heller, mycket trevligare att gå promenader i sånt väder än i ösregn!
I går var vi bara hemma och myste och jag lagade kålpudding för första gången på evigheter. Fan vad gott det är.. Vill ni ha receptet eller känns det tråkigt?
Idag ska vi åka och hälsa på en bebiskompis, så nu ska jag sätta lite fart. Kram i höstsolen från mig och den här sötnosen!
Ok, jag erkänner. Jag satte mig här och började blogga för att jag försöker skjuta lite på det faktum att jag verkligen MÅSTE köra lite styrketräning här hemma. Vikterna ligger och tittar anklagande på mig, och ryggen gnäller om det med…
MEN, inte riktigt än, först ska jag dricka upp min kaffe och kanske till och med hinna skriva ett par rader här (Filip somnade för en kvart sen i vagnen, kan antingen bli fem minuter till eller två timmar till, vem vet).
Så, dagarna i plural rusar på i en jäkla takt tycker jag, en dag i singular känns däremot himla lång ibland. Förmiddagarna går åt till att ta hand om Filip och det som behövs göras här hemma, eftermiddagar och kvällar går till de stora pojkarna. Det finns typ NOLL tid till mig själv, funderade lite på hur sjutton det egentligen kommer sig, men kom fram till att jag nog dels försöker ge de stora pojkarna mer tid och uppmärksamhet i något försök att balansera ut all uppmärksamhet Filip får och dels att pga diverse förkylningar mm så har de inte lekt så mycket hos kompisar i höst. Ja för vi har farit ett himlans massa varv till hälsan, senaste med Oliver som inte mått bra på flera veckor, men han är så stor så han ska få behålla sitt privatliv tänker jag.
Annars då? Jo, på måndag börjar jag jobba?!?! Ja alltså, halvtid då, måndagar, tisdagar och varannan onsdag, men ändå, det känns… jättekonstigt. Fast lite skönt med, det är onekligen grymt mycket enklare att jobba än att vara hemma, om man har lite ambitioner att vara en närvarande förälder i alla fall. Ska bli skönt att få äta i lugn och ro, känner jag mest just nu.
Jag har inte haft en droppe ork till att göra mer än det absolut mest nödvändiga när det kommer till träning eller kost, och har därmed fortsatt en himla begränsad garderob nu när jag ska tillbaka och jobba. Skit oxå. Men, en lite skymt av hopp är att jag åtminstone ska få klippa mig idag, fick tag i en avbokad tid hos Freja & Frasse, vilket innebär att jag visserligen måste ha med mig Filip på nåt sätt men även att jag ääääntligen får klippa mig. Behöver få känna mig lite fin nånstans känner jag. Nu när det varit så mycket med alla andra som ska tas om hand så har jag annars totalt avprioriterat mig själv, så just nu känner jag mig mest sunkig, gammal (en tredje graviditet gör INTE att man känner sig yngre) och liksom grå och menlös. Kan vara skönt att få komma ut lite ändå.
Mer då, nu när jag ändå prokrastinerar 😉 Jo, Filips första två tänder har spruckit igenom, nere i munnen. Sylvassa små, små mannagryn än så länge, men snart blir det nog söta små risgryn! Han verkar ha kommit ur sitt senaste utvecklingssprång med, för de senaste dagarna har han varit helt fantastiskt trevlig att ha att göra med. Vi övar för fullt på att sitta, men det tar nog ett tag till innan han kommer få kläm på det helt tror jag.
Så, det var lite splittrade tankar från en trött trebarnsmamma, nu måste jag nog ta och lyfta det där viktplattorna ett par gånger ändå…. *stön*
Det är knappt jag vågar skriva det, men det här veckan har faktiskt alla i familjen varit friska (tja, lite förkylningsrester bara, men det räknas inte). Och vilken grym skillnad det är ändå, trots ett par jobbiga nätter med Filip så känner jag mig ändå mycket gladare och ”piggare” i brist på bättre beskrivning. Man återfår ju liksom lite hopp om saker och ting 🙂
Så, just nu har Filip somnat i vagnen, jag hoppas på nån timme minst så att jag både hinner städa av lite akut inför helgen och dessutom göra nåt trevligt – som att blogga, även om jag nu fuskar lite och började med det istället. Fick till och med energi nog för att försöka planera in lite vandring till helgen, om mormor kan ha Filip så går vi kanske en liiiite längre runda med de stora pojkarna (7 km) annars blir det en kortare tur. Självklart blir det med grillning, tänker att jag nog får muta lite med att vi grillar banan med choklad också för att de stora ska vara med på noterna. Frågan är vad vi mer ska grilla, är lite trött på korv känner jag. (Ni ser, jag orkar till och med engagera mig nog för att vara sugen på nån annan mat). Sen är jag ändå beredd på att det inte blir nåt alls ifall nån blir sjuk igen, men hoppas kan man ju åtminstone.
Har faktiskt beställt ett par nya vandringsbrallor med, de här, de hinner nog inte komma till helgen dock. Har liksom insett att mina gamla kommer ta minst ett år till att komma i, om jag nånsin gör det, och då är det ju bara deprimerande att tänka på det varje gång man ska ge sig ut. Iofs behöver man ju inte vandringsbrallor för att gå ut och grilla, men det är rätt skönt att ha lite oömma kläder som inte gör nåt om de luktar lägereld, det blir lite roligare då.
Gud vad jag längtar efter att komma ut lite mer känner jag, det är ju så himla skönt!
Det har varit lite tyst här ett tag, och likadant har det varit i verkligheten. Jag har inte haft en droppe energi till att träffa folk, den sista gnuttan ork försvann när vi kom på att Lukas hade feber igen (för jag sa att han hade öroninflammation med va?). Det känns som det bara går runt, runt, runt hela tiden, i går var första dagen han var feberfri igen men han är trött och hålögd. Finns ju inte en gnutta fett att ta av på pojken heller så han har ju svårt att komma igen dessutom. Olivers förkylning verkar i alla fall mestadels gett med sig, och kanske konstigast av allt så verkar inte Filip fått nån ny omgång med förkylning (TA I TRÄ!!!).
Vet inte riktigt varför det tär sådant på mig när barnen egentligen ”bara är förkylda”, men jag oroar mig väl lite ändå och dessutom blir det lite mer att ta hand om liksom. Jag är sjukt trött nu, rent psykiskt liksom, så jag hoppas kunna få ladda på mig lite energi den här veckan. Med alla som varit sjuka den här sommaren känner jag så himla mycket av att jag inte räcker till någonstans liksom… Jag känner mig trött, sur och ledsen vilket såklart går ut över barnen – varpå man får jättedåligt samvete eftersom det absolut inte är deras fel, de är ju sjukt snälla barn som inte riktigt förtjänar en mamma med kort stubin och alltför lite tid.
Det är ju dessutom bara två veckor till jag börjar jobba halvtid?! Vet inte riktigt hur man ska dela upp sig på ännu fler, eller om det kanske blir bättre när man får en stund på jobbet att fokusera klart på en uppgift?
Det låter väl konstigt för många, men jag har försökt lagra lite energi i helgen med, genom att göra lite sånt som jag har svårt att hinna med på vardagarna, som att koka sylt på fina plommon jag fick av matmorsan, frysa in dill från landet och laga lite mat. För mig är det liksom avslappnande, ja alltså, om maken finns tillgänglig för barnen under tiden, annars blir det ju mest en stressfaktor såklart.
Måste bara visa vilken färgskillnad det blev, den röda marmeladen är gjord på sviskon (katrinplommon) och den aprikosa på ”vanliga” plommon. Goda är de båda två dock!
Hoppas, hoppas att alla får vara friska lite nu!!!! Och så önskar jag er alla en skön vecka.
godatankar.com 