Första utvecklingssprånget

Idag är Filip fem veckor och verkar ha kommit in i det första utvecklingssprånget enligt mina appar. Tror inte jag jag nån koll på dessa språng så här tidigt med de andra två, det har nog varit först när de blivit lite större. I alla fall märks det här på mer magknip och en mycket oroligare bebis.

Bäst är när man får somna i en ställning där mamma sitter som mest obekvämt tydligen, och just nu går det inte lägga ner honom som vanligt när han somnat. Därmed sitter jag nu och ammar i fåtöljen för tredje gången den här morgonen… Hann visserligen äta frukost innan men börjar bli rätt hungrig nu igen, men det är ju bara att vänta in den här lille fisen. Längtar till helgen så jag får både sällskap och avlastning – som varje gång jag har barn så vill jag skicka en tanke till alla ensamstående föräldrar, ni är ju hjältar på riktigt! 


Vill bara sova i mammas famn…

Hoppas att ni alla får en bra helg, och extra hälsningar till alla er som ska köra Tough Viking i Göteborg!

Öh, idag har jag hämtat barnen…?

Haha, när man ska hämta barn på skolan 13:20 men har en liten bebis (som inte gillar åka vagn så den tiden måste minimeras):

12:00- plocka fram allt som behövs, skötväska, vagn, filtar, tröja och mössa till bebis, jacka och stor till mamman.

12:25 – väcka bebisen med blöjbyte 

12:30- börja amma eftersom det tar 30 minuter och han åt senast för ett par timmar sedan, så man inte behöver pausa vid BVC vid skolan för att amma.

13:00- klä på sig själv och bebis

13:10- gå mot skolan

13:20-13:40- hämta skolbarn, kan ta lång stund om det hunnits påbörja nån match i innebandy…

13:40-13:50 – ta snabb sväng in på konsum för att komplettera till middagen.

14:10- anlända hemma igen förhoppningsvis.

Det tar alltså två timmar att hämta ett barn på skolan, inte konstigt att man känner att man inte får nåt gjort!


Bilden är lånad från Hej Hej Vardag, grymt skön blogg!

Fångad

Ok, jag börjar känna mig lite lätt klaustrofobisk här hemma nu. Längre promenader lyser med sin frånvaro i och med att Filip inte är superglad i dem – kombinerat med att det har varit rätt kasst och väldigt kallt väder. Övriga utflykter är ju också obefintliga, jag vill inte dra med en 1-månaders bebis in på A6 eller ICA maxi direkt, inte så länge rs-viruset härjar åtminstone, och på stan är det lite väl kallt att knata runt än. Kanske, kanske att Filip och jag kan ta en kort runda typ till IKEA någon förmiddag i veckan när det inte är direkt nåt folk där, bara för att komma ut någonstans…

Det liksom kryper lite i mig att inte få/kunna göra saker, samtidigt som valet inte är svårt så länge han är så liten. Men jag tycker att man kan få känna så, att jag kan få känna mig fångad i mitt eget hem av oregelbunden amning, kallt väder, en bebis som inte gillar promenader så mycket och en massa läskiga vinter-virus och ÄNDÅ såklart välja det som är bäst för honom. Jag behöver ju bara inte lägga hela mig själv åt sidan för det liksom.

Just nu längtar jag efter lite mer värme, så man kan amma ute om det skulle krisa ihop sig totalt, då kan jag åtminstone ta med barnen till piren och äta glass, till stadsparken eller någon annanstans där vi kan ha det lite kul och mysigt ihop. Efter en veckas påsklov fasar jag till en viss del inför 10 sommarlovsveckor, för herregud vad det har varit tjafsande och bråkande de stora barnen sinsemellan, varvat med ”jag har inget att göööööööra” och teatraliska suckar över de förslag jag kommit med. Jag är helt slut i huvudet nu känner jag…

Så, det fick bli lite gnälligt idag, så kan det bli ibland, att allt inte är rosa fluff med en liten bebis är jag ju helt medveten om men ibland kan det behöva få komma ut också, till de som tror att den ”sociala bilden” av lyckliga familjer och bebisgullande är det som är normalt. Nu ska jag gå och gosa lite med den här plutten, innan det är dags att ta kvällens kamp om vem som ska borsta tänderna först, lägga på tandkräm, måste kissa, ska läsa osv osv… Puss o kram på er!

IMG_3630.jpg

Tur man är så himlans söt alltså, det gör ju att det känns lite lättare trots att man inte kommer nånstans. 

Magknip

I går hade den här lilla stackaren en jobbig dag med en hel del magknip. Tycker så himla synd om små bebisar som drar ihop sig, sparkar och fäktar av att det kniper, det gör ont i hela mig. Visst, det är ingen fara för dem i långa loppet, men jag kan ändå inte bara ”chilla”, även om det är tredje barnet….

IMG_3593

Man får inte mycket gjort när en liten plutt har svårt och sova, och det enda som eventuellt duger en liten stund är att sova PÅ någon. 

Som resultat blev all hans (och min) sömn tämligen hackig, plus att han åt med max två timmars mellanrum hela dygnet. Försökte komma på om jag ätit nåt konstigt men det tror jag inte jag har, det var nog bara en sån dag helt enkelt. Det har varit ganska gnälligt idag med, vilket har resulterat i att både jag och maken är rätt trötta och lättretliga, vi som ska åka iväg till mina föräldrar strax och äta påskmiddag. Jaja, det får bli som det blir helt enkelt!

IMG_3598

Längtan

Igår när maken kom hem från jobbet så ammade jag Filip och sen tog jag mig en snabb tripp ner till stan! Egentligen var det mest för att komma ut en sväng alldeles själv, men när jag nu ändå var där passade jag på att köpa en amnings-bh på Lindex, haha, där har det hänt lite sen sist jag var gravid kändes det som! Hittade en som var jättesnygg faktiskt, känns ju alltid lite roligare ändå.

När jag nu gick runt där nere så knatade jag även förbi ”mitt” gym och jag fick ett sånt JÄTTE-längt efter att få träna! Det nästan sög till i hela kroppen av en känsla att jag ville svettas, flåsa, ta i, lyfta tungt och t.o.m. springa(???). Den känslan satt i hela kvällen, och faktiskt även nu när jag tänker på det, och det gjorde mig så glad på något sätt! Jag har varit lite rädd att jag skulle tappa de bra vanor och rutiner jag har lyckats jobba mig fram till, men nu är jag inte det längre. Min kropp minns ju precis hur skönt det är (åtminstone efteråt) att träna och röra sig, så nu bara längtar jag till det finns möjligheter och förutsättningar för att sätta igång på riktigt – än så länge får jag nöja mig med lite sporadisk och splittrad ”rehab”-träning för att få kroppen på banan igen. Men, jag tror faktiskt inte det kommer dröja så länge ändå, för jag känner mig hyfsat stabil i bålen redan, även om jag såklart inte kommer kunna använda några vikter att tala om på ett tag.


Idag har Filip tex skött sig exemplariskt så jag har hunnit storstäda här hemma, gosa med honom och spela spel med de stora barnen. Känns oerhört gött och än så länge får man ju bara ta de tillfällen som uppenbarar sig, vissa dagar får man inget alls gjort, men det är helt ok det med.


Så himlens gosig man kan vara när man lägger den sidan till!

Friskt vågat..

Vi brukar ju alltid åka på semester, och oftast bila dessutom, på somrarna. Det har ju liksom inte varit läge att boka en 250 mil enkel bilresa någonstans i år, men samtidigt vill vi ju hitta på NÅGOT, både för vår och för barnens skull. Men vad hittar man på med nån som är 3 månader till midsommar (ungefär)?

Lösningen dök upp när mormor och morfar ville göra något med de stora barnen, de tänkte ta med dem till Legoland – vilket vi också haft lite i bakhuvudet. Nu gör vi så här, att de stora barnen åker med mormor och morfar och går på Legoland i två dagar, sen kommer vi ner och ansluter oss i Danmark med Filip och ”tar över” storebrorsorna när mina föräldrar åker vidare söderut. Vi har bokat 3 nätter och tänker att vi ska gå på Lalandia med pojkarna en av dagarna. OM det funkar bra med Filip så åker vi kanske genom Tyskland på vägen hem, med en eller ett par övernattningar på vägen, annars får vi köra samma väg tillbaka, dvs över Göteborg – Fredrikshamn. Om det verkligen, verkligen inte funkar får väl maken åka själv till Danmark och hämta de stora barnen, men det ska ju mycket till i så fall!

IMG_3574

Vi får väl se om den här lille fisen kan tänka sig att åka lite längre stunder i bilen framöver!

Det här känns som en ok kompromiss och utan sådär jättestora risker (förhoppningsvis) där vi bokar en massa som kanske inte blir av. Är i alla fall en skön känsla att ha något inplanerat till sommaren!

IMG_3584

Ny fas

Jahapp, Filip är nu 3 1/2 vecka och verkar ha kommit in i en ny fas där han är vaken längre stunder. Det är ju hur mysigt som helst, förutom att han får väldigt svårt att komma till ro och somna efter… Inte ens att äta hjälper, och efter att ha snart hur mycket som helst i helgen så gav vi upp tanken på att skippa nappen till honom och tog till den – annars blir jag snart galen av allt ammande! 

Den funkar väl typ ok på det sättet att han lugnar sig, men han verkar ändå ha väldigt svårt att somna in efter en längre stund som vaken. Det enda som funkar helt säkert är den här varianten:


Dessvärre betyder det ju att jag blir sittande ännu mer, vilket jag dels bara får ont i kroppen av och som dels typ gör det  omöjligt att få nåt gjort. Är så galet tacksam för att storebrorsorna är så pass stora att de kan fixa frukost och mellis själva men har ju samtidigt såklart världens dåliga samvete över att inte räcka till…

Lite senare…

Tro det eller ej, men jag tog Lukas och Filip med mig och åkte till Backamo precis efter att ha matat Filip. Det gick faktiskt riktigt bra, även om jag inte vet vad vi egentligen köpte eftersom hjärnan var helt splittrad och jag var livrädd att Filip skulle vakna och sen gallskrika hela tiden i affären och på vägen hem… Men det gick bra hela tiden så jag och Lukas firade med varsin TipTop i vårsolen (och blåsten).

Nu är vi däremot tillbaka och jag sitter i vanligt manér i soffan och ammar, men jag fick åtminstone komma iväg en liten sväng!


Det blir mycket bilder med mobilen nu, det får bli så eftersom jag nu bloggar mycket från den helt enkelt…

Insikter

Några korta insikter från mig när jag sitter i soffan och ammar. 

Man blir självmordsbenägen av att bara se vinjetten till Malou. Maken till negativ människa har jag aldrig varit med om, det ska alltid rotas fram nåt lidande.

Jag är inte särskilt förtjust i att amma. Tycker det är minst lika mysigt att flaskmata, men kommer ändå fortsätta amma så länge jag står ut eftersom det är ett bra alternativ för Filip.

Om det går att undvika napp till Filip kommer jag göra det, annars blir det x antal gånger per natt när man ska knata upp och peta in nappen när de tappat den, när de blir lite större (enligt min erfarenhet alltså). Samtidigt är det ju väldigt bra med napp vid andra tillfällen! Vi får väl se hur det går…

Tydligen har jag ingen fantasi alls när det gäller mellis till mig själv, det blir antingen macka eller fil och flingor. Hjälp? Måste gå att göra med en hand helst…

Det är jättesvårt att komma ut och sitta i solen, är Filip vaken så blir han vansinnig av att ha på sig ytterkläder och sover han blir det ofta inomhus i vagnen eftersom han inte direkt gillar att åka vagn (mår ev illa av att det skakar???). Jag har den enda bebisen i historien som inte gillar att sova i vagnen på promenad…


Trots att det här är tredje barnet och jag egentligen VET att det inte är sant så känns det som att det alltid kommer vara så här låst som det blir just nu med en liten bebis som gärna vill äta med en timmes mellanrum. Och som äter i typ en timme varje gång. 

Det var några korta tankar från mig, frågor på det?


Stolt storebror gillar att köra vagn!

Limbo

Jag befinner mig i någon form av limbo just nu, när det kommer till kläder. Bebismagen är nästan helt borta, men ett mjukt lager av ”fluff” ligger över hela kroppen och verkar (som vanligt) inte vilja ge med sig utan lite ansträngning. För första gången i mitt liv har jag egentligen inte emot fluffet, min rundade och mjuka kropp är faktiskt vacker – men jag ska återkomma till den här häpnadsväckande upptäckten i ett senare inlägg.

Så, mitt enda problem rent utseendemässigt just nu är att jag liksom inte har så mycket kläder som funkar… Mammakläderna är undanlagda efter att jag bott i dem de senaste månaderna, men jag är en bra bit från mina vanliga jeans tex. Jag har ett par slappare jeans jag kan ha – MEN – då kommer ju linningen precis över snitt-ärret eftersom de liksom är gjorda för att kasa ner lite… Det är INTE skönt!

En bild från när jag testade mina baggyjeans och var jätteglad över att jag kunde ha dem, tills jag kom på att de satte sig rakt över snittet…

Tröjor funkar väl typ, men det är få som sitter bra och som dessutom samtidigt är amningsvänliga! Har dessutom kommit in i den där fasen när man jäkligt lätt får mjölkfläckar för man inte märkt om amningsinläggen halkat lite snett… =/ Alltså går jag runt i mysbrallor och lite halvdantsittande, ofta fläckiga, tröjor och känner mig rätt… sunkig. Det är absolut skönt med myskläder, men när man ska ut på promenad och så så känns det ju rätt skönt att ha ”riktiga” byxor på sig, men allt är för smått eller skaver.

Dessutom ställer ju brösten till det lite, de brukar ju aldrig vara nåt som jag behöver tänka på när jag köper kläder, men nu får jag nästan inte på mig en enda jacka tex, pga mjölkstinna boobisar gör att inget går att knäppa – och jag vill INTE riskera att de blir kalla och drabbas av mjölkstockning!

Min enda accessoar just nu, en bärsele 😉

Det går ju liksom inte köpa kläder nu heller direkt, eftersom jag ändå måste jobba mig in i min gamla garderob sen.

Nåväl, dagens i-landsproblem antar jag, men man mår ju liksom alltid lite bättre när man trivs i sina kläder tycker jag!

Små rutiner

Jaha ja, gårdagen hämtning blev ju en smärre katastrof… Försökte få till nån form av timing med amning precis innan, men antagligen var det FÖR tätt inpå eller nåt, för har han nyligen ätit verkar han må ganska illa när vagnen skumpar runt… Eller så gillar han bara inte att ligga där, fast står vagnen still (typ här hemma) sover han ju jättegott i den. Vi har ju en ergobaby-sele med, testade den här hemma igår och den verkar han gilla *ta i trä*, men när det som idag är iskallt i vinden är det ju inte så himla smidig lösning heller, så vi får väl försöka med vagnen idag med… Håll tummarna!

För övrigt så börjar jag ana lite tendenser till rutiner, oftast är han vaken en stund efter frukost och därefter sover han ett-två pass lite längre (med amning mellan då). Sen är det mer vaket (och dessvärre lite magknip ibland) på kvällarna innan han somnar för natten runt åtta. Det första nattpasset brukar bli längst, så jag försöker också gå och lägga mig runt den tiden, visserligen lite tråkigt kanske men därmed är jag ändå rätt pigg på dagarna trots att nätterna bli lite upphackade.

IMG_3565

Han växer ändå, märker jag, nu är inte bodysarna i strl 50 för stora längre, och ansiktet har ändrat sig en del. 

När han nu då sover lite längre på förmiddagarna brukar jag försöka få till lite enkel träning med gummiband och en lätt kettlebell här hemma. Min axel är visserligen bättre men långt ifrån bra än, så jag försöker få lite blodgenomströmning och stärka upp baksidan av axlarna och ryggen med lite gummibands-rodd och några andra enkla övningar. Det tar väl ca 10-15 minuter totalt och efter känns det mycket bättre! Magmusklerna känns inte så illa däran som jag befarat, men jag försöker hitta bålen så försiktigt som möjligt, eftersom ALL träning utgår från det sen gäller det ju att vara noga med grunden.

IMG_3558

Min lilla ”träningsstation” här hemma. Gummibanden är superbra för jag kan själv reglera hur jobbigt det blir – och hur ansträngande det blir för bålen. Rullen är kanon när man vill rulla ut en massa låsningar i ryggen!

På tal om träning håller jag på och försöker sammanställa en massa tankar jag har, så det kommer komma ett inlägg om det inom kort (eller ja, om Filip tillåter vill säga). Nu ska jag förbereda lite inför hämtningen (om en timme, herregud vilket projekt det är, jag hade förträngt det tror jag) och så amma den här lille skrutten. Ha en bra dag!

IMG_3557

Han har ett litet storkbett i nacken och på ena ögonlocket, men det ska försvinna innan han blir ett tydligen.