Sågad tidning!

30 januari, 201730 januari, 2017 / LindaG / Lämna en kommentar

Jag berättade ju för ett litet tag sedan om de fina Kari Traa-kläderna man fick om man prenumererade på tre nummer av iform, nu har kläderna kommit och de är superfina! Längtar till jag kan ha vanliga träningskläder igen, de här får bli en perfekt morot.

Dock fick jag den första tidningen idag, och nu var det ju inte den jag gick igång på, utan kläderna, men vilken skit-tidning?? Det var som att läsa de mest ytliga och ångestframkallande sidorna i en veckorevyn när man var yngre, med artiklar om hur man snabbt (??) går ner i vikt, hur man tränar bort sin huvudvärk och test på hur ”god din form är ”. Innehållet kändes gammaldags och med fokus på sensations-dieter, och jag blev gravt besviken på att sån skit publiceras när det finns så mycket bra forskning med substans nu för tiden??

Är det nu någon som har den här som favorit-tidning (jag sa upp prenumerationen direkt) så visst, men jag ser bara en tidning som påpekar att du måste vara smal och ”vältränad”enligt nån gammal rostig standard, snarare än en tidning som ger relevant information enligt all den forskning som finns och görs i dag!!!

Gör om, gör rätt, om den ens går att rädda….

Planlös söndag

29 januari, 2017 / LindaG / Lämna en kommentar

Idag är det jag som är mest hängig i familjen, jag vaknade i natt med totalt igensvullen hals, så svullen faktiskt att så fort jag somnade till så täpptes den igen helt varpå jag vaknade med lätt panik – inte alls trevligt på det stora hela. Antar att det är nån slags variant av barnens sjukvecka, även om ingen av dem har haft just ont i halsen? Nåväl, det ger väl med sig förr eller senare. Oliver vaknade i alla fall feberfri idag, så nu hoppas jag att det blir jobb och skola som vanligt nästa vecka för alla.

Jag var ute på promenad en sväng i går , när solen till slut brände undan lite av dimman. Så skönt att få lite frisk luft, sol och dagsljus, men herregud vad sakta det går att vagga fram nu. Speciellt om jag väntar till eftermiddagen med att gå ut, när jag redan är lite trött liksom, det tog nästan en timme att gå 4 km. Nu var det ju inte ett motionspass jag var ute efter direkt, utan mest att få komma ut, men det är liksom lite frustrerande att gå så sakta när man är van att gå snabbare.

Längtar tills solen står lite högre på himlen, det är ju nätt och jämnt att den orkar över trädtopparna än.

Nu sitter jag här i fåtöljen och funderar på om man ska försöka få lite, lite frisk luft ändå, fast vädret idag är inte så värst inspirerande kan jag inte säga.

Haha, vilket meningslöst inlägg egentligen, men ibland blir det väl så med 😉

Längtan efter något äkta

27 januari, 2017 / LindaG / Lämna en kommentar

Idag hann jag jobba precis halva dagen innan O ringde från skolan och sa att han mådde dåligt, så nu blir det VAB för honom istället för L… Hoppas att det inte blir alltför allvarligt bara.

Nåväl, det var ju inte det jag skulle skriva om, utan det var något helt annat. I går kväll satt jag och maken och kollade på Mandelmanns och pratade lite om våra egna drömmar om att *någon* gång kunna vara åtminstone lite självhushållande. Det är ju något vi inte är ensamma om, trenden i dagsläget är ju att fler och fler väljer ett enklare liv med mer eller mindre grad av självhushåll, även om det inte är supermånga ändå.

Jag funderade lite på hur det kommer sig den här känslan av att vilja göra något ”äkta”, något fysiskt som ju skiljer sig så mycket från vår och många andras vardag. Dels tror jag att man pga okunskap säkert romantiserar bilden, även om man tycker att man förstår hur mycket jobb det är med det så är det säkerligen lika mycket mer man missar, men dels tror jag även att vi kanske är trötta på det här ”ytliga” samhället, som dessutom känns mer och mer instabilt med allt som händer i världen. Både jag och maken har ju kontorsjobb där vi åstadkommer saker digitalt, och det känns på något sätt inte lika äkta som att tex bygga något rent fysiskt.

Det här med att samhället känns instabilt är ju ett helt kapitel för sig egentligen, med en galen maktmissbrukare på den troligtvis enskilt viktiga posten i världen. Kanske är det bara känslan av att det liv vi lever idag bara existerar i en skör glasbubbla, där det nu börjar uppstå sprickor, som gör att vi letar efter något rejälare och mer äkta?

För vår egen del tycker vi båda att det fortfarande är väldigt svårt att bestämma sig för vilken väg vi egentligen vill gå, dels är det ett bekvämt (men kanske lite innehållslöst) liv vi lever nu, dels vet vi ju inte vart (eller ens OM) världen är på väg. Det är svårt att se exakt vilket liv vi skulle vilja ha, eftersom man helt enkelt inte har koll på vilka val och möjligheter som finns.

Kanske är längtan efter något äkta också en liten del i att vi vi skaffar ett tredje barn, för på ett konkret sätt är ju barnen det bästa vi åstadkommit, det som är mest äkta och det som kräver mest närvaro. Det gäller ju bara att se till att det finns någon slags värld för våra barn att växa upp i och leva i med.

Hur resonerar du? Har du kanske redan gjort nån ändring, eller skulle du vilja? Eller är du supernöjd med din åtta-till-fem tillvaro? Det vore så kul att få veta…. (kommentera genom att klicka på kommentera överst i inlägget)

Avslutar med bilder på de två små sätt vi försöker närma oss en annan framtid, dels våra egna höns…

…och dels att vi så ofta vi kan försöker ta oss ut i naturen. Det är inte mycket, men det är mer än inget!

Gravid vecka 33

26 januari, 2017 / LindaG / Lämna en kommentar

Idag är tredje dagen hemma med Lukas, han har haft en låg men stadig feber, nu verkar det ändå till slut som det äntligen kanske vänder så vi kan gå till skola och jobb i morgon.

Barnet är i vecka 33 drygt 43 centimeter långt mellan huvud och häl och väger så mycket som 1,9 kilo. Barnet ökar med runt 200 gram i veckan ända fram till förlossningen. Måttet på din livmoder är nu 30 till 33 cm. Men det kan vara olika, huvudsaken är att din egen kurva växer som den ska.

Barnets hjärna växer snabbt i vecka 33 och barnets huvud ökar i storlek. Livmoderväggen blir tunnare och barnet kan därför uppfatta ljus och mörker, exempelvis om det är dag eller natt. Fingernaglarna är nu tillräckligt långa för att nå fram till fingertoppen. När barnet väl är fött så kan de behöva trimmas. Det händer att barn river sig själv i ansiktet redan innan de föds, men detta är inget farligt. (källa babyhjalp.se)

Efter den här helgen har jag helt plötsligt känt mig mycket mer tung, trött och otymplig, och trots att bebisens huvud är ”knappt ruckbart” och med andra ord sjunkit ner en bit så vet jag inte direkt om jag tycker det är lättare att andas… Känner mig helt enkelt väldigt mycket mer gravid än för bara en vecka sedan!

Nu är det mesta förberett för bebisen här hemma, spjälsängen står klar, vagn, babyskydd och skötbord likaså – jag har helt enkelt lite svårt att avhålla mig från att greja när jag har en stund över. Det enda som är kvar att packa är de saker i förlossningsväskan som är till mig själv, typ extra kläder, schampoo och sånt, jag tänker att mina saker från träningsväskan ska få flytta in där när mitt kort går ut sista februari.

Målade för övrigt mina tånaglar häromdagen, och insåg ganska snabbt att det var nog sista gången jag gör det på ett tag! Att ta på strumpor och skor innebär en tillräckligt stor utmaning just nu…

Hej då fötter, vi ses om ca två månader igen….

VAB-tisdag

24 januari, 201724 januari, 2017 / LindaG / Lämna en kommentar

Idag har jag och Lukas tagit det lugnt här hemma – han vaknade i natt med feber och det har fortsatt hela dagen. Visserligen inte hög feber, men den verkar inte direkt ge med sig heller, så om det inte händer nåt i natt så han vaknar kalas-pigg i morgon så blir det nog VAB då med. Hörde att flunsan förväntas toppa nu framöver, men det känns som hans feber inte är tillräckligt hög för att det ska vara det som är på G?

Den enda ”utflykten” jag tagit mig för idag var en tripp ner till MVC för rutinkoll av mig och magen. Allt såg toppen ut, magen följer kurvan exemplariskt, huvudet är ruckbart men har alltså redan sjunkit ner ordentligt för att bara vara i v 32 (vilket fick mig att hoppas att jag kanske inte går över tiden med den här, men det är nog en falsk förhoppning) pulsen låg på ca 138 och alla värden såg bra ut. H*n har gott om plats att röra sig på än, och rörde sig massor idag med, dock har jag inte särskilt mycket plats över själv för lungor och sånt tjafs nu verkar det som… Har sedan i helgen varit riktigt aptrött och känt mig supergravid, vilket känns extra markant när jag varit så pigg och liksom ”mig själv” fram till nu. Hoppas att det bara är en tillfällig svacka…

Just nu sitter jag faktiskt och funderar på att jag nog egentligen borde åka ner till gymmet och träna, men det är mörkt och jag är så trött och seg så det vete katten… Får ju ont i axlar och rygg av att vara så stilla som jag varit idag, men jag kanske kan försöka ta mig ut på åtminstone en kortare promenad i mörkret – allt för att få upp blodcirkulationen lite.

Slalompremiär

22 januari, 2017 / LindaG / Lämna en kommentar

Nästa vecka, sista januari, ska Oliver på vinter-friluftsdag med skolan, och ett av alternativen de fick välja på var slalom. Han var lite sugen på det, men eftersom han bara stått på ett par slalomskidor en gång när han var typ tre (och Lukas aldrig) så tänkte vi att det kunde vara bra att lära sig ta sig ner, bromsa, sköna och åka lift innan dess.

Med det i åtanke bokade vi hyrskidor till båda barnen och åkte till Knaggebobacken i Mullsjö idag. Jag och maken utan skidor, vilket faktiskt visade sig vara smidigast när man skulle hjälpa barnen!

Vi hade väl vissa farhågor när det gällde speciellt den yngre, med tanke på livligt humör och en viss förmåga att bli väldigt arg när man inte kan direkt, men ta i trä, de var så duktiga och kämpade envist på! Efter fyra, fem gånger i barnbacken började det lossna för dem båda, och bara några åk senare klarade de hela backen, och liften upp, helt själva! Det enda vi fick hjälpa Lukas med lite var att åka undan efter liften längst upp, för där lutade det uppåt.

Jag är grymt stolt över dem båda och tyckte själva att det var jätteroligt! Nu kan jag tänka mig, när jag inte är höggravid, att vi kan åka över dagen till Hestra eller Ulricehamn framöver, även fast det nog kommer dröja till nästa vinter. Skulle även väldigt gärna åka på nån skid-weekend längre norrut någon gång, men det blir så vansinnigt dyrt… Jaja, kanske någon gång i alla fall.

Barnen orkade åka ca två timmar idag, och eftersom vi sprang upp och ner i backen med så är vi rätt trötta hela familjen nu, men det känns också väldigt skönt.

Formex

21 januari, 2017 / LindaG / Lämna en kommentar

Torsdag till fredag var jag och min kollega i Stockholm för att bla gå på Formex (men även ha lite möten). Väldigt rolig mässa att gå på, och förutom en massa trevliga och bra möten så plockade jag med mig mängder av inspiration inför det kommande året. Jag plockade med mig kameran, så här kommer ett axplock, dock är de kanske lite mörka men jag *orkar* ärligt talat inte fixa till dem…

Rostigt och rustikt verkar fortsätta i trädgården.

Gröna växter finns med ÖVERALLT, och jag vet inte hur mycket makalöst vackra skålar, krukor och vaser jag sett.

Färgskalan rör sig från en dämpad blå till en dov grön, med lite inslag av en dammig rosa. Väldigt behagliga färger!

På en liten del av mässan finns det godsaker, även omslagspappret är vackert!

Jag måste avsluta med en bild från hotellrummet (finns en annan bild på mitt instagram), vi bodde på Scandic Haymarket, sinnessjukt vackert hotel i Art Deco-stil, där varenda detalj är genomtänkt. Vi fick minst lika mycket inspiration här tror jag!

Gravid vecka 32

19 januari, 201719 januari, 2017 / LindaG / Lämna en kommentar

Nu är det bara ca 2 månader kvar till beräknad födsel, även om det säkert kommer bli ett par dagar extra om jag ska utgå från mina andra två barn.

När du är gravid i vecka 32 så är ditt barn nästan redo för din stora debut. Han eller hon ska bara öva, öva och öva, på de kunskaper som barnet behöver utanför livmodern. Det tränas på att svälja, sparka och suga.

Barnet lägger nu på sig mer och mer fett och blir samtidigt mer och mer lik det barn som ska födas om några veckor. I graviditetsvecka 32 är barnet runt 42 centimeter långt mellan huvud och häl och väger ungefär 1,7 kg. Kanske förvånas du över hur stor din mage har blivit? Den kommer att bli ännu större! Livmoderns mått är ungefär 30 till 32 cm. Snart har livmodern intagit det högsta läget som den kommer att ha, ungefär 12 cm ovanför din navel. (källa babyhjalp.se)

Det märks nu att bebismagen når ända upp till revbenen, speciellt när man ska ta på sig skorna eller gå på typ yoga. Det finns helt enkelt inte plats att böja sig fram mer än 90 grader innan bebisen tar emot… Däremot upplever jag inte att det börjar bli ont om plats för bebisen i sig, för den vänder och vrider på sig åt alla möjliga håll hela tiden, även om barnmorskan sist kände huvudet nedåt så har den legat på både korsen och tvären sedan dess.

Min lungkapacitet är nu noll och intet, jag flåsar som om jag gått uppför järabacken bara jag tar en enkel trappa, och blir andfådd bara av att prata och tex äta samtidigt. Det blir lite extra kännbart i och med att näsan är konstant halvtäppt med….

I dag är jag för övrigt på väg upp till Formex för ett gäng möten och för att kolla av trenderna inför de kommande säsongerna, det är typ den enda sån resan vi gör varje år så det känns alltid lite extra kul att komma iväg på den. Med stödstrumpor på och lite extra vatten i väskan tror jag inte det kommer bli några jätteproblem att knata runt på mässan, jag får väl försöka snika mig till en sittplats när jag känner det behövs bara.

Ålandspannkaka / Mannagrynspannkaka

18 januari, 2017 / LindaG / Lämna en kommentar

Mannagrynsgröt är ju vansinnigt gott. Ugnspannkaka är ju vansinnigt gott. Jag förstår inte att jag inte testat att kombinera de två tidigare egentligen? Jag har gjort en stor sats, lagom för en långpanna, och dessutom gjort den mindre söt än sin efterrättsvariant för att den ska bli en bra mellis/kvällsmat, men jag lovar er att det inte behövs mer socker än så i den!

Ålandspannkaka / Mannagrynspannkaka i långpanna (ca 6-8 stora portioner)

1,5 liter mjölk
2,25 dl mannagryn
1 tsk salt
ca 1-2 tsk mald eller stött kardemumma
5 ägg
0,5 dl socker
1,5 dl mjöl
50 g smör

Sätt ugnen på 180 grader. Koka upp mjölken med salt och kardemumma, och när det kokar häller du i mannagrynen under omrörning och låter det puttra på svag värme ca 3-4 minuter. Vispa under tiden upp äggen med socker, och vispa sedan hastigt i mjölet. När gröten kokat klart så är det bra om den hinner svalna litegrann i alla fall, om du har tålamod, annars funkar det att fortsätta direkt med 🙂 Rör ner äggvispet med gröten (eller tvärtom ifall du inte får plats i kastrullen). Smält smöret i långpannan i ugnen ett par minuter och vicka ut det i hela formen, innan du häller i gröt- och äggblandningen. Grädda mitt i ugnen ca 40-50 minuter, kontrollera att smeten stannat innan du tar ut den.

Den klassiska Ålandskakan serveras tydligen med katrinplommonmos (sviskonmos) och vispgrädde, och eftersom jag tycker att katrinplommon är en gravt underskattad råvara så gjorde jag såklart det till med, det tog mig 20 minuter så jag hann lätt göra det under tiden pannkakan var i ugnen.

Katrinplommonmos (sviskonmos)

1 pkt katrinplommon
0-1 msk socker
0,5 tsk mald eller stött kardemumma
en nypa vaniljpulver

Hacka plommonen lite lagom grovt och lägg dem i en liten kastrull. Häll på vatten så det nätt och jämt täcker och tillsätt kardemumma och vanilj (vänta med sockret). Låt det koka upp och sedan puttra utan lock i ca 15 minuter, tills det kokat ihop till en halvtjock kräm ungefär. Smaka av och tillsätt ev. pyttelite socker, katrinplommonen är supersöta i sig så det kan bara behövas litegrann för att balansera upp det hela. Ställ det kallt så det hinner svalna tills pannkakan är klar.

Smakmässigt skulle jag vilja säga att det här faktiskt är väldigt likt den franska desserten Flaugnarde!

Träning i tredje trimestern

17 januari, 2017 / LindaG / Lämna en kommentar

Om du själv är gravid och blir stressad över att man ”måste” träna eller att nån är ”duktig” och tränar så tycker jag att du ska hoppa över det här inlägget, för det är så onödigt att känna någon slags press att göra det någon annan gör som har helt andra förutsättningar.

Det är inte så himlans ofta man verkligen blir stolt över sig själv sådär till vardags, men jag är faktiskt lite stolt över mig själv nu. För åtminstone till dags datum (gravid i vecka 31) så har jag hållit fast vid min rutin med att träna och jag har hittat en jättebra nivå för min träning där målet främst är att må bra och inte tappa för mycket muskler – främst på baksidan av kroppen. Och jag har lyckats! Dessutom känner jag att jag förmodligen kommer kunna fortsätta upprätthålla träningen ett tag till, vilket gör mig dels lite förvånad, lite stolt och väldigt glad!

Tittar man på min träningsstatistik så tränar jag faktiskt lika mycket nu som jag gjorde före jag var gravid, däremot är det lite annorlunda intensitet, vikter och sorts träning. En vanlig vecka nu så kör jag 2 pass styrketräning på lunchen – gravidanpassat, vilket innebär lägre vikter, inga vikter ovanför midjan och med fokus på rygg, axlar, rumpa och ben. Funkar skitbra, jag bygger inte en enda muskel men jag tappar heller inte allt jag har.

En till två gånger i veckan går jag på yoga, faktiskt har jag fått anpassa den mer än styrketräningen, och det är nog den som kommer få stryka på foten först – nu börjar magen bli så mycket i vägen att det är rätt jobbigt. Dock är det ju, som en kompis sa, ändå ganska skönt att få komma iväg och få en timmes egentid, även om man kanske får hoppa över många övningar.

På lördagarna går jag på vårt HIIT-pass när det funkar, vilket mer eller mindre innebär cirkelfys i lugnt tempo för min del. Det känns ändå som det ger något, för man får med en massa muskler som jag kanske inte tränar så mycket annars, och även här är det lätt att anpassa tempo, intensitet och vissa övningar efter att jag är gravid.

Exempel på övningar jag INTE kan göra längre är situps, vridna magövningar, knäböj med viktstång, stående axelpress och lite sånt.

Att jag kunnat hålla i träningen har gjort att jag nu i vecka 31 känner mig minst lika pigg som i vecka 15, och förutom att mina ben blir tunga om jag står länge så har jag inga fysiska ”men” alls av att vara gravid. Kroppen känns pigg, men tyngre såklart, och jag känner mig ändå hyfsat rörlig.

Jag var lite rädd att jag antingen skulle känna någon slags prestationsångest när det gällde att träna som gravid, eller att tappa det helt. Att ha hittat en balans, på riktigt, är så vansinnigt skönt, och jag önskar verkligen alla andra gravida största möjliga lycka till med att hitta något som just de trivs med och mår bra av!