Vem glömmer maten?!?

Förlåt, jag loooovar att det är sista gången, men det är banne mig orimligt att det fortfarande är is på vattenskålen VARJE MORGON fortfarande?! Jag börjar bli så stressad över tomater som ska ut och saker som behöver planteras, för att inte tala om hur trist det är att vara iskall när man är ute trots varma kläder, eftersom vinden är ISKALL och alltid blåser här ute. Det är få ställen det är helt lä på, och framförallt är det ju inte på de ställena jag villhöver jobba på.

I dag har annars precis hela dagen ägnats åt att stängsla om en till hage. Det är den som fåren kommer gå i när de ska flyttas från den första, det är ju inte särskilt akut, men däremot vill jag gärna testa att ha grisarna i den innan. Kan de gå och beta gräs först så behöver jag inte köpa så mycket foder, vilket vore väldigt tacknämligt. För övrigt så kom faktiskt våra låne-får i morse, men jag har inga bra bilder så jag får återkomma med ett inlägg om dem! I dag har i alla fall hagen fått en extra lina med ståltråd och så har jag flyttat om alla andra linor, i morgon testar vi att flytta över grisarna.

Ibland måste man ju bara pausa mitt i arbetet och ta in hur otroligt vackert det är runtomkring nu! Så fridfullt med fågelkvitter och bara lite avlägsna ljud från böndernas traktorer i trakten. Så skönt jobb att stängsla med, precis lagom monotont för att hjärnan ska kunna bli helt avslappnad där tankarna bara flyter runt.

Nåväl, helt tyst är det ju inte, jag har ju en härligt 6-åring som mestadels hjälper (och lite stjälper) till i arbetet – och jobbar man så har man ju munnen fri till att prata oavbrutet med, tycker han. Han luktar så himla gott nu, soligt och lite dammigt med en fantastisk basnot av varmt barn… Jag förstår inte hur jag ska klara mig utan detta framöver när han blir större??? Jag tvångspussar och sniffar allt vad jag kan så fort jag kommer åt, och försöker liksom spara doftbilden och de mjuka kinderna i mitt minne.

Vi hade faktiskt lyxen i dag att bli serverade grillad korv-lunch av vännen Vanja i dag – annars kan det lätt gå alldeles för många timmar innan man inser vad klockan är och att alla behöver äta sedan länge. Det har blivit många alldeles för sena middagar de helger som varit, för jag som annars tycker att måltiden är höjdpunkten på en dag tycker nu att det mest är ett störande moment i mitt work-flow här på gården. Ni som känner mig vet hur OTROLIGT långt det är från min grundläggande inställning att man lever för att äta, inte tvärtom. Men här finns det så mycket annat som liksom är ännu härligare?!? Helt galet…

Spridda tankar

I dag är jag hemma och vabbar, eftersom Filips förskola ringde i går vid lunch då han var dålig i magen. Det verkar som tur var som det var något mycket tillfälligt för han känns pigg och symptomfri här just nu, kanske kan han komma tillbaka till dagis redan i morgon.

Det finns nästan inget som triggar en stor stressreaktion så mycket i mg som att försöka jobba lite när jag vabbar märker jag, kroppen går direkt i aggressiv försvarsställning och jag får tryck över halsen och blir så himla trött. Lösningen är helt ”enkelt” att låtsas ha en helt ledig dag istället, att det inte är någon annan som jobbar heller. Det är såklart inte så enkelt, det blir så galet lätt att man kollar jobbmailen lite snabbt och då är hela stress-karusellen igång igen. Nej, jag lägger undan jobbtelefonen helt istället tror jag.

Var nere och gav grisarna lite frukost nyss, och passade på att öppna växthuset där temperaturen snabbt stiger i solen. Ute verkar däremot aldrig kylan släppa riktigt, kollar jag vädret framöver kan jag KANSKE sikta på att sätta ut tomaterna i växthuset framåt söndag först. Inte optimalt, nu står de trångt och får inte tillräckligt med ljus…

Väl skyddade i värmen inomhus har i alla fall fönster-gurkorna börjat växa så smått.

Fick ett kort ögonblick av existensiell ångest när jag gick och tittade på allt fint häromkring och funderade på små projekt vi har igång eller planerar – någon form av känsla att jag borde ha ett bestämt mål med mitt liv på gården typ. Men jag tror den bara kom pga stressen jag nämnde nyss, det är ju själva arbetet och tiden i sig här som är värdefull, inte ett specifikt mål.

Trots att allt är så sent i år så börjar det ändå bli otroligt vackert och grönt, nu börjar verkligen den mest fantastiska tiden för att vara här hemma… Förresten, nu när det börjat växa lite gräs och så, så kommer våra sommarfår vi har till låns nu på lördag – det ska bli väldigt kul!

Lite närmare Döden

Gud så skönt det var med långhelg! Lite extra trevligheter den här helgen med, i söndags firade vi min bror som med familj var i stan – han fyllde jämna 40 i veckan nämligen. Firandet blev dock inte sådär extravagant, utan kanske snarare en extremt lugn skön dag med utflykt och lite vandring på Visingsö följt av middag hemma hos oss. Men, med heltidsarbetande småbarnsföräldrar är det ibland precis det som känns bäst…

Vad konstigt ändå, att ens lillebror kan vara så ”gammal” som 40 ändå?
Filip och lilla kusinen Elsa cyklade runt – perfekt på en ö med få (inga) backar!
Kul att lyka med kusiner!
Vackert men inte så långt kommet med grönskan än…
Och god lunch – min favorit nudelsallad!
SÅ otroligt nöjd över att få åka färjan!

Fredagen spenderades som vanligt nu för tiden, dvs utomhus med lite småjobb på gården precis hela dagen. Jag och maken lyckades hinna få till köksträdgården så vi satte potatis och lök och sen täckte vi allt med gammalt ensilage från grannen – så himla skönt att ha det gjort för det har hängt liiiite över mig så fort jag kikat ut mot trädgården. Få ner potatisen är väl ingen superpanik – vi har satt den tidigaste potatisen redan – men att täcka jorden så den inte torkar ut har känts som en prio. Det har ju inte kommit några jättemängder regn ens idag och framöver ser det inte ut att komma något heller, ska det då dessutom (*nån gång*) bli varmt och torrt så behöver vi hålla all fukt vi kan kvar i jorden.

Fullt med potatis och lök och täckt med ensilage!

I dag har det varit en ganska lugn dag, lite tv-spel varvat med gofika och gårdsjobb, för i dag är det minsann min födelsedag! Vi firar inte så värstans mycket, men lite gott fika och önskemat stod på schemat (grillade revben, så jäkla gott). Dessutom fick jag det jag önskat mig allra mest – det en gårdsfru inte kan leva utan (och jag är inte ens ironisk), nämligen ett kanonfint skaft till vår lie, måttanpassat efter just mig! Ska vi få till ängen och sen eget hö till hösten så behöver vi kunna slå ängen med lie, och lien vi snällt nog fick av grannen var superkort. Vi behåller däremot bladet och slipar det, men nu behöver jag inte gå dubbelvikt! Jätteglad för den fina lien – och jag VET att det är ytterst sällan jag får någon att förstå hur briljant Terry Pratchett är, men jag måste ändå slänga in ett citat av DÖDEN…

”IF PEOPLE KNEW WHEN THEY WERE GOING TO DIE, I THINK THEY PROBABLY WOULDN’T LIVE AT ALL.”

Terry Pratchett, Reaper Man

Dessutom fick jag ett fint halsband av L, fantastiska chokladpraliner från Chokladfabriken av O och en fin teckning av lilla F, och förutom lien fick jag dessutom en liten budget att handla fina växter för av maken. Så absolut en bra födelsedag, trots att vädret är rätt skruttigt (och jag är SÅ jäkla trött på kylan). Nu ska jag ta ett glas Prosecco och sätta mig och njuta av maten, puss från mig!

Ut och in och ut igen…

I helgen bar jag ut alla mina 17 tomatplantor i någon form av protest och med en stark önskan att det kunde hålla sig lite varmare ute nu. För knepigt nog är det alltid precis lika kallt i växthuset som ute? Fast det verkar ändå bli lite annat klimat, det blir ju såklart ingen frost där inne och jorden känns varmare – men jag hade ändå trott att det skulle vara mer skillnad i luftens temperatur.

Hann känna att det kommer bli fint här inne till sommaren…

Planterade inte NER tomatplantorna med ställde dem i jorden med krukorna runt. Som tur var – för idag fick jag bära in dem i garaget igen, jag hann precis klart innan det kom en snö/hagel-skur… ISKALLT ute dessutom, höll på att förfrysa händerna under tiden?! SÅÅÅÅ färdig med kylan nu!!!

Och så var de bara tre

Ok, nu har jag inte skrivit här på ett bra tag, det har helt enkelt vare sig funnits tid eller energi. Energi finns det fortfarande inte, men jag vill nog ändå uppdatera här lite – det har ju varit en ganska aktiv period på många olika sätt den senaste veckan.

Lite förutsättningar först – jag höll konferens på jobbet i fredags, något som är vansinnigt kul men eftersom jag dels måste vara extremt på alerten men även för att det blir så myrket kontakter, så blir jag också HELT slut efter. Alltså så slut att jag helst inte vill prata med NÅN på en vecka typ . Så, på vägen hem i fredags, i detta sinnestillstånd där hjärnan bara vill stänga av, ringde maken.

Precis när jag satte mig i bilen och skulle köra hem, jätteglad över dagen men trött.

Jag hörde på att hans röst att något var galet, tacksamt nog fick jag snabbt reda på att det gällde grisarna vilket åtminstone var ett mindre bekymmer än om det tex hänt barnen något. De hade då rymt, vilket vår snälla granne larmat om, och av någon dum jäkla anledning gått in till grannens hästar. De hade naturligtvis fått panik av de här små, okända sakerna och fått panik, varav den ena grisen fick en MASSIV spark (inte hästens fel). Alltså vi pratar så massiv att en bit skinn lika stor som den stora arbetshästens hov helt slitits loss. Jag var en bit hemifrån så kunde inte göra så mycket men gav numret till vår vän Vanja som har erfarenhet av slakt – för här var det inte tal om något annat än just nödslakt.

Förlåt, men nu blir det lite grafiskt här i kommande stycke om någon vill hoppa över.

Lagom till jag kom hem hade de precis skjutit grisen och hängt upp den för avblodning – jag fick byta om från konferensklädsel till gårdsklädsel och kasta mig ut i stallet för att ändå ta vara på grisen med hjälp av Vanja. Hon guidade och vi hjälptes åt med att flå och ta ur grisen, som sen fick hänga till söndagskvällen innan det var dags för styckning. Den blev för övrigt lite bökig eftersom alla områden med blåmärken eller blödningar var tvungen att tas bort.

Slut på det grafiska!

Efter vi tagit hand om den döda grisen skulle ju de andra tre fångas in. Dessutom fattade vi inte HUR de kommit ut eftersom elstängslet såg helt opåverkat ut – dock kom vi snart på att det var högt gräs som på ett ställe liksom tryckte upp stängslet så de kunde krypa under… Så in med grisarna, sen justera fårhagen så att de skulle kunna gå där inne några dagar åtminstone. Fixa stängslet efter de hittat ett kryphål (igen) och samtidigt förbereda för den ytan vi tänkt de skulle få vid jordkällaren.

Så, en lång fredag blev oplanerat ännu mycket längre än jag tänkt, och spenderades inte alls så som jag tänkt mig – i soffan framför Netflix typ. Lite kassa nätter på det (fattar helt ärligt inte varför jag sover så himla dåligt för tillfället), så känns det som jag skulle behöva en veckas semester på en isolerad söderhavsö…

I nya grishagen har jag försökt rädda undan alla ”delikatesser” jag kunnat, men misstänker att det likt väl blir mums för trynena. Så häftigt med så stora Vinbergssnäckor!

Och det var den KORTA versionen om varför jag just nu är skittrött och varför vi numer har tre, inte fyra minigrisar…

Att välja medvetet

I dag har varit en väldigt rolig men samtidigt intensiv dag. Den började med en förmiddag hos Sweco på återbrukskonferens – superintressant innehåll och ännu mer intressanta människor på plats – det blev mycket nätverkande och pratande! Men är man introvert så tar ju det där en bit energi, hur roligt det än är, och toppa det med en eftermiddag med förberedelser inför den konferens jag håller i under morgondagen så var jag rätt mentalt trött.

På schemat för kvällen stod egentligen AW, och eftersom jag har sååå roliga kollegor så är det något jag verkligen kunnat tänka mig – typ vilken dag som helst utom idag. Trött efter förmiddagen och behöver ladda till morgondagen – även om Bubbel på Frimans lät som nåt av det mysigaste man kan spendera sin torsdag med så behövde jag tänka om. Jag fick släppa min FOMO och gick istället och tränade – alltså motpolen till det som tagit energin idag. Där fokuserar man mest bara inåt och behöver inte tänka så värst mycket, det har redan fantastiska tränare gjort åt en. I dag hade jag dessutom lite tur och det var ett ”Strongman-pass” – dvs typ bonnastyrka, min absoluta favoritträning.

Dra tung släde på grusig väg samtidigt som man bär tunga kettlebells, det är så okomplicerat det kan bli men samtidigt svinkul och asjobbigt.

Enkelt och jobbigt, men roligt! Det gav välbehövlig vila för hjärnan och lite påfyllning av energi, samtidigt som det är liiiite troligare att jag sover vettigt i natt. Toppade dessutom av träningen med att åka och hämta ut paket och göra lite småärenden, bara för det var så skönt att vara själv i bilen och bara lyssna på podd (man är ju en Begynner – självklart!) och skratta lite för sig själv.

Så, idag blev det ett väldigt aktivt och medvetet val att faktiskt avstå en jättetrevlig AW och prioritera hjärnvila och kroppsarbete. En viktig lärdom efter utmattningen – att vila genom att göra motsatsen till det som tagit mest energi under dagen!

Kanske lite schizofrent?

Fasen vad kallt det har varit idag? Har varit ute nästan hela helgen igen, men i dag var det verkligen iskalla nordanvindar. Skönt att det var sol dock, men längtar verkligen efter lite varmare väder. Tobbe har varit iväg mesta delen av helgen, så jag har varit själv med barnen. Det har mest blivit lite planlösa insatser här och var där jag känt för det.

Trädgården är tämligen beige/brun just nu, även om det börjar titta upp lite grönt när man kollar nära. Mycket som är täckt också, i försök att döda oönskad växtlighet där under (hallonbuskar och kvickrot mestadels). Det kommer få vara kvar till nästa vår, minst.

Jag har fått lite hjälp (och stjälp) av barnen. Filip har fått inte mindre än 3 pallkragar att odla i detta året och där i har vi nu sått ärtor, morötter och sommarblommor. Vill verkligen uppmuntra honom, även om det kan vara svårt för ett litet tålamod att vänta på att växterna man sått ska titta fram.

Han får göra det mesta själv, och jag övar på att inte hjälpa till i onödan.

Fick också för mig att klippa lite i de två gamla, STORA äppelträden vi har – de har nog fått växa fritt de senaste 7-8 åren eller så och har stuckit iväg en del uppåt – vilket ju är problem när man väl ska plocka äpplena sen. Förra året fick vi en ENORM skörd av makalösa, goda och stora äpplen, det är väl inte så troligt att det blir lika bra i år men ÅH vad jag hoppas. Efter ett tag hjälpte inte den långa ”sekatören” till utan vi fick såga, på några ställen fick jag hjälp av en snäll tonåring.

Försökte bedöma vad jag vågar ta av och inte, tror jag fick till det rätt bra för jag fick ner toppgrenarna en bra bit, vilket var målet. Nu hoppas vi bara att det inte var för mycket för ett gammalt äppelträd – men de känns friska och starka så det borde inte vara någon fara.

Tittar man nära i naturen nu så är det verkligen i startgroparna överallt. Knoppar sväller och det börjar spira grönt under fjolårsgräset. Hela gräsmattan är full med blå och gul scilla, och vi har sett både bin, humlor och fjärilar!

Det känns verkligen som jag har två helt olika liv – det som pågår här hemma på kvällar och helger och det som är på jobbet, de är så vitt skilda och det känns nästan inte som att det är i samma liv i bland? Som ni märker här så är det ju gården jag tycker mest om att skriva om – det är också som att det är ”gårdsLinda” som bloggar, inte ”jobbLinda”. Intressant det där, när jag tänker på det, kommer nog utveckla det vidare framåt. Hoppas er helg varit precis så bra som den kan vara!

Bara en sommar?

Jag tycker inte att vi gör så storslagna saker sådär, men om jag tänker tillbaka på när vi flyttade hit och inser att vi bara bott på gården en enda sommar – alltså WOW vad vi gjort mycket! Här är det jag kan komma på som vi gjort ute på gården:

Vi har röjt ut i kökslandet och har gjort ett helt nytt potatisland. Vi har röjt ut i blomsterrabatten på framsidan som var igenvuxna så de nu är lite mer välskötta. Vi har gjort ett blåbärsland utanför växthuset och vi har byggt tomatlådor med automatbevattning – och vi har satt upp ett tunnelväxthus!

Kökslandet ser ju inte så mycket ut för världen just nu, men när vi tog över här var det nästan helt igenvuxet. Nu är större delen klar att odla i för i år här!
Så här såg det ut i början av förra sommaren i kökslandet.
Nyanlagt potatisland för förra året – i år blir det växelbruk så jag ska ha potatisen i köksträdgården istället och odla annat här.
Tomatlådorna blev en grönskande hit! Plommonträdet blev däremot angripet av nån ohyra och levererade inga ätbara frukter.
Blåbärslandet på utsidan av växthuset fick också bli blomsterrabatt med krasse och solrosor.

Vi har sågat/huggit ner ett körsbärsträd och ett gäng andra, döda träd. Vi har planterat en rönn och ett äppelträd, vi har bundit upp och klippt ner bärbuskar och hallon. Vi har gjort en stor 4-facks kompost.

Hallon och övriga bärbuskar fick en välbehövlig trimning och har fått växtstöd.
Framsidan fick också lite välbehövlig kärlek och gick från detta…
…till detta.

Vi har gjort en grillplats, börjat anordna den stora ängen och lagat alla stängsel. Vi har börjat röja vid jordkällaren. Vi har tagit bort sandlådan och fyllt igen med jord, och vi har börjat gräva ut för en ankdamm.

Lyckan över att ha en egen grillplats att gå till!
Ca 1 kilometer är det runt vår mark – och så drar man (minst) 3 trådar stängsel. Det blir ganska mycket fast vi inte har så stort!

Vi har renoverat hönshuset (och skaffat höns, vaktlar och ankor – men ankorna är nu tyvärr borta då de knatade iväg en kväll och jag inte hittade dem, nu har troligen räven tagit dem). Vi har skaffat grisar och stängslat till dem. Vi har stängslat en fårhagen och byggt ett får-skjul. Vi har delat in den stora beteshagen i mindre delar.

Växthuset fick ju också agera hönshus i vintras.

Vi har installerat gräsklippare och lagt slinga till den, och vi har fått hjälp att installera solceller.

Tycker det är lite fint med de svarta solcellerna på stallet ändå.

Sen har vi såklart sått och odlat en massa, vi har syltat, saftat, lagt in och frusit in och vi har lämnat äpplen för must. Det blev potatis, tomater, zucchini, hallon, blåbär, blåbärstry, krusbär, vinbär och rabarber att skörda i stora mängder, och en massa som inte lyckades med såklart. Det kommer ta några år innan jag har hundra kläm på hur denna platsen funkar att odla på och vad som funkar och inte funkar – vi lär oss lite hela tiden.

Det är varken för att stressa eller skryta detta, jag vill bara klappa oss själva på axeln – för vad vi jobbat på! Inte illa av två heltidsarbetande vuxna med tre barn – det är ju just detta ”jobbet” vi egentligen skulle vilja kunna göra på heltid.

Planerna för denna sommaren har jag ju redan skrivit lite om, och det kommer såklart bli mer om det med framöver – att planera är ju halva nöjet!

Påsk på vårt sätt

Alltså den här påsken började lite sådär halvdant, med en svinkall om än produktiv fredag och sen på påskafton skulle vi på en stunds vandring men herregud så mycket gnäll och bök det var innan vi kom iväg. MEN, som i nästan alla fall så vände ju humöret på alla (förutom Lukas som inte var med eftersom han var hos en kompis) när vi väl kom ut.

I bokskogen hittade vi de första blåsipporna för i år!

Det var lite sisådär väder först, men det blev bättre allteftersom dagen led. Filip var i alla fall i sitt absoluta esse när vi väl kom ut och SKUTTADE hela vägen runt hela Västanåleden (nästan 6 km totalt) samtidigt som han oavbrutet pladdrade om allt han såg runtomkring sig. Herregud vad den pojken kan prata… Men han var så glad och go där han sprang före så det är svårt att inte bara le åt saken, även när det börjar kännas som öronen blöder lite.

Ungefär så här långt fram var han hela tiden – tänk den som hade hans energi!

Vindskyddet var upptaget, men vi hade med egna grejor och gjorde upp en liten eld på stenstranden och grillade våfflor. Bara andra gången vi testar det, första blev lite katastrof, men nu kom vi faktiskt på hur vi skulle göra för att de skulle bli bäst. Självklart ihop med lite gott kokkaffe! Som alltid smakar ju allt kanon när man är ute och vi mumsade alla i oss en ordentlig omgång.

Så här glad blir man efter kokkaffe och våfflor!
Snäll storebror visar hur man gör när man kastar macka

På tillbaka-vägen valde vi att gå den övre vägen, den är mer som att klättra fram och både lerig och hal – men också väldigt rolig att gå. Filip SPRANG före nu också och var innerligt förbannad över att han inte behövt klättra något – medan vi vuxna absolut klättrade oss fram lite här och var, något som knappt då märkes hos en skuttande sexåring.

Brant, blött och lerigt – men roligt!

Extra kul att också få med tonåringen, det var längesedan vi var ute på dagsutflykt nu och det är ju ett sånt himla bra och skönt sätt att hänga med hela familjen.

Hittade en vacker liten blommande buske med utmed leden, ingen aning om vad det var dock.

På vägen hem köpte vi lite plockmat eftersom vi inte planerat nån vidare middag och det var ju ändå påskafton – till vår stora glädje kunde vi faktiskt för första gången denna säsong sitta ute på altanen och äta. Snacka om lyxigt! När vi ätit färdigt var alla trötta utom sexåringen som kom in i någon andra andning och återigen SPRANG fram och tillbaka och hämtade in ved och hade sig, vi satt bara och skrattade åt honom… Det var vår påskafton – inte så social kanske men väldigt skön. Hoppas din var det med!

Men alltså… må det bli många, många kvällar här i sommar!
Nån hade fullt upp med att skrubba altanen!

Ny dörr i tvättstugan!

Som jag nämt tidigare så ingick en enkel och en dubbel altandörr i glas i köpet här, som stått i garaget. Ena dubbeldörren ska ju in i en ny öppning i väggen i vardagsrummet, men den andra skulle bara ersätta tvättstugedörren (eller dörren i groventrén om man så vill). Vi hade satt som mål att fixa det under påskledigheten och faktum är att det bara tog oss ungefär en halv dag! Kolla här ska ni få se:

Före:

Här blogg-filtreras inte verkligheten! Så här ungefär ser vår tvättstuga ut – när den är hyfsat välstädad. (I vidvinkel). Dörren är helt ok, men det drar kallt om kattluckan och så saknar vi att man enkelt kan titta ut över trädgård och ängen – nu måste man kliva ut på trappen och se runt dörren. Det här är ju såklart inget vi hade lagt ner en massa pengar på att åtgärda – men nu fanns ju liksom lösningen ”gratis” inom räckhåll!

Efter:

Mycket ljusare! Saknas bara lite fog och lite målarfärg på smygarna för att snygga till det lite – men det får bli en annan dag.

Och kollar vi från andra hållet ser det ut så här före:

Här bakom förvaras grismat och vår papperssortering – bättre än så här ser det sällan ut.

Efter:

Massor med dagsljus!

Och utifrån:

Vi behöver byta ett foder som sprack, men det gör vi när det är varmt nog att måla. Ser lite tomt ut just nu (saknas ett handtag dessutom), men det blir så mycket bättre inne att det får vara så!

Mycket nöjd över resultatet och att det gick såpass smidigt – det bådar gott inför nästa dörrar! (Som dock väger ca 160 kg och INTE KAN TAS ISÄR)