Det har inte funnits vare sig tid eller ork att skriva här på några dagar nu, men jag måste ju ändå gå tillbaka lite och säga att vi firade vår fina O på hans 16-årsdag i lördags, såklart! Han firades med semlor, nytt liggunderlägg till scouterna, middag på Rosegarden och såklart viktigast av allt – anmälan till handledarkursen för att få börja övningsköra!
Det är ju likadant för alla föräldrar och alltid varit, men fattar inte att han är så stor att han ska köra bil… Men det kommer nog gå kanon, han är lugn och trygg i sig själv (i alla sammanhang faktiskt) så jag är inte orolig även om det kommer kännas ovant.
Så himla roligt det är nu förresten, att kunna ha en helt annan nivå på samtal när ens barn blir så här stora? Det kommer kloka insikter och emellanåt känns det faktiskt som liiiiiite vett från oss föräldrar också ramlat in. Är så stolt över honom!
Två av tre dagar på subcontractor är avklarade – idag var det inte heldag utan jag kom hem runt halv fyra. Jag orkar med just mässarbetet förvånansvärt bra, trots att jag klassar mig som introvert (och får panik av att gå på stan i tex julrusning) – men jag är också VÄLDIGT trött efter. Som nog de flesta blir av mässa, i och för sig. Det blir en massa människor man pratar med och söker kontakt med, kluriga frågor att svara på och så bara ansträngningen av att liksom vara trevlig en hel dag, hahaha!
Men SEN – sen sätter jag mig i bilen, lyssnar på veckans avsnitt av Gynning&Berg och åker hem. Av med kostymbyxor, på med utebrallor, ulltröja, jacka och nog mitt bästa köp – mina muckboots. Det är orimligt att något som egentligen är gummistövlar kan vara så sköna, och varma… Över till bonden för att köpa mer spannmål till grisarna, ner och fylla på halm i deras grishus och ge dem lite äpplen. Glada nöff och små svansar som går som elvispar möter mig, och min puls, som går ner till hälften bara jag ser vårt hem, går ner i ett sån långsamt tempo att jag måste stanna och reflektera lite över saken.
Det är en sån markant TYDLIG känsla av återhämtning, trygghet, glädje och icke-stress att jobba på gården – och allra mest med djuren. Jag kan på ett naivt sätt förstå lite hur bönder genom tiderna orkat med sitt hårda arbete eftersom det ger en sådan tillfredställande och avkopplande känsla att greja med djur. Jag har aldrig någonsin varit i närheten av en aktivitet som ger en så direkt avkopplande känsla, och det är ju FANTASTISKT att ha den här hemma, på vår älskade, älskade gård!
Jag är SÅ himla glad över sällskap från gårdskatten! Hon är så kelig och nästan som en hund när hon traskar bredvid och är med i alla aktiviteter som görs på gården. Dock sällan stilla nog att man hinner fota henne uppenbarligen!
När grisarna fått extra bäddmaterial till sitt boende inför kallare väder, och lite äpplen som extra godis, så går jag över till hönorna.
Växthuset är mycket större och mindre dragit än hönshuset, men det är ett mindre yta om man räknar med deras hönsgård som hänger ihop med hönshuset med. Växthuset funkar kanon att ha dem i, men jag tycker ändå lite synd om dem när de inte kan gå fritt som vi allra helst vill. Samtidigt så bor de säkrare med tanke på fågelinfluensa nu. Jag försöker göra det trevligt och omväxlande för dem, och nu fick halloweenpumpan bli lite både mat och underhållning när den gjort sitt vid entrén.
Det var för typ första gången i höst riktigt kyligt ute, men den korta tiden jag hann vara utomhus innan mörkret kröp på var det ju fantastiskt vackert med höstsolen. Och sen en underbar solnedgång! Önskar bara att det inte var så förbaskat tidigt det blev mörkt…
Trött och frusen efter mässan, men totalt balanserad i själen gick jag sen in och tände en brasa i kaminen i vardagsrummet. Den är SJUKT effektiv, väldigt lite ved värmer upp hela vardagsrummet som ändå är både stort och har högt i tak. Vi har det inte kallt hemma på något sätt, men jag var ändå trött och frusen och INGET värmer lika bra då som brasvärme! Inte ens ett varmt bad skulle jag vilja påstå…
Nu har jag jobbat i fatt mig lite – prioriterade dagsljuset istället för att först gå in och hantera mail mm – så nu tänker jag bara sjunka ner i soffan en stund.
Önskar att ni alla har en aktivitet eller plats som skänker ett sånt totalt lugn!
I morgon och kommande 3 dagar ska jag som en del av Energikontoret agera utställare på Elmia Subcontractor. Det är ju en mässa som när man jobbar på Elmia är liksom finalen på en lång och arbetstung höst, alla är trötta men samtidigt så är även alla så medvetna om att det är den sista stora ansatsen för året, vilket gör inflytten och det sista arbetet innan mässan öppnar så himla kul. Man jobbar lätt 14 timmar på gående (i vissa fall springande) fot, men alla i kedjan jobbar som ett enda team och det gör att man ändå orkar – OCH har kul under tiden!
En gammal bild från Elmia garden, den absolut roligaste mässan att jobba med!
I dag var jag och en kollega uppe och satte upp det lilla materialet som vi ska ha i vår monter, och jag fick sån himla go Flashback från just de här dagarna. Sen kan jag i efterhand se att jag var en hårsmån från utbrändhet när jag slutade där, pga en massa saker som jag inte tänker gå in på, men just den där goa känslan kan jag verkligen sakna. Men jag hade nog ändå inte kunnat gissa när jag slutade att jag skulle stå som utställare 4 år senare! Tänk vad coolt livet är ändå, och vad lite man kan se och räkna ut i förväg.
Ska ni på mässan så kika ner på mässgatan (sustainability arena) och säg hej!
Det var ändå ett antal av er som var sugna på att höra veckans mat, så jag tänker jag provar att lägga ut vår meny för veckan. Som jag sagt innan så vill vi ju helst inte åka härifrån i onödan, så vi samlar numer HELA veckans inköp till ett enda tillfälle, till skillnad från att vi tidigare i princip har handlat dag för dag. Nu försöker vi oftast också göra så vi har lite portioner att ta med till jobbet, jag och maken, i den mån det funkar/räcker. Tänker göra det här enkelt så det blir bara rätterna med recept där jag har, antal och shoppinglistor får ni hitta på själva 🙂 Försöker se till att det inte blir kött alltför ofta och åtminstone en fiskrätt i veckan.
Lördag – dillkött med kokt potatis pga så jävla gott
Söndag – Rotmos och fläsklägg, händer att jag blir SÅ sugen på detta och i veckan åt en kollega det, så nu måste jag göra egen!
Måndag – kräftostsoppa. Försöker undvika soppa på torsdagar då barnen oftast får soppa i skolan/på dagis, men det är himla bra lunchmat att ta med dagen efter till jobbet.
Tisdag – Palak paneer med grillost, fast i vanlig stekpanna och inte på muurikka.
Onsdag – köttbullar och stuvade makaroner. Köper färdiga kycklingköttbullar pga barnen tycker de är godare och smidigt, och gör ”fuskstuvade” fullkornsmakaroner.
Torsdag – färdiga, frysta potatisbullar och till det blir det stekfläsk. Enkelt, snabbt och gott.
Fredag – håller den här öppen, ibland måste vi skjuta på någon rätt i veckan eller så blir det kanske köpepizza om vi inte orkar/vill/hinner laga mat.
MYCKET ättika ska det vara i såsen till dillkött, så där så den nästan drar lite bak på tungan… Mmmm…
Sådär, det var inte mer komplicerat än så. Det är en blandning av halvfabrikat och hemlagat, lite beroende på hur våra dagar ser ut i övrigt och vem som är i väg på aktiviteter (= oftast träning). Hoppas ni hittar nån favorit!
Kryper ner i min säng i ett sovrum som stinker lök – Filip sover i Tobbe säng pga att han är så hostig, och löklukten kommer från den skål med lök och kokande vatten som står bredvid sängen i fördjupning om mindre hosta i natt. Har aldrig tidigare varit med om att han fått krupp mer än en gång/natt per sjukdomstillfälle, men nu är det tre nätter i rad han fått det. Inte super-illa, men ändå, han blir ju ledsen och rädd och ingen av oss får sova.
Älskar att städa och diska gör han med, förutom på sitt eget rum…
Jag har fått lite av hans förkylning med tror jag, mest snuva och dunkande huvudvärk, inget värre.
Han är så himla rolig, den här lille mannen. Pratar så mycket och är så uppmärksam på saker som inga barn brukar se. ”Titta mamma, vilken ljuvlig solnedgång”, kan det låta. Så mycket humor med, listig och underfundig är han! Och ibland bara rasande motvalls, såklart.
Må vi båda få en god natts sömn, med lök och allt!
I natt fick Filip återigen krupp och efter en attack tidigt på morgonen så blev det så att vi båda vaknade runt 05 ungefär. Han har ingen feber idag och känns lite piggare, men har en ful hosta och är riktigt hes. EN av oss är i alla fall väldigt trött efter natten och morgonen…
Men vi har haft en rätt härlig dag, vi gick runt ute och skrotade lite, plockade lite i stallet och sen gick vi upp på kullen och plockade gran- och enris precis innan regnet kom. Som vanligt när man går runt här ute så har jag två trogna följeslagare, vet inte om ni ser den andra här nedan?
Det var så fint ljus precis innan det började regna!
Hade sån himla lust att pyssla, så jag gjorde årets vinterkrans. Halmringen var inköpt sedan tidigare för typ inga pengar alls, och riset är ju ”mitt eget” så det blev ett exemplariskt billigt pyssel. Är inte så värst petig heller så det gick nog på 5 minuter att binda ihop kransen – med tjocka handskar för enris är stickigt!
Voilá, långt ifrån perfekt men duger gott för mig!Så länge det inte är röda band i eller så, så tycker jag att man kan ha en grön krans hela hösten/vintern
Hade verkligen ett sånt himla sug efter att göra mer kreativa saker med händerna (SOM jag saknat det!!!) så jag spenderade en lång stund med att leta efter mina gamla målargrejor – utan resultat dock. Däremot hittade jag min låda med stickgrejor sedan jag stickade Lovvikavantar, så jag började lite planlöst sticka typ en halsduk. Insåg dock att den nog blir för bred (och tjock, hade bara lovvikagarn), men det var kul att sticka en stund ändå liksom.
Nu ikväll var det så fint ute när jag skulle hämta Lukas från pingistävlingen, nästan fullmåne och här ute blir den SÅ vacker! Blir ju tyvärr inte alls så fin på bild, men kunde inte låta bli ändå.
Nu ska hon gå och lägga sig snart som var uppe vid 05, hoppas på en lugnare natt i natt…
I går fick vi hämta Filip från dagis – magont var det han klagade på men han sov på soffan när vi kom så det kändes som nåt mer, och mycket riktigt vaknade han med halsont, hosta och feber idag. Jag skulle till Tranås på företagsbesök med en kollega så maken tog dagens VAB och jag tar morgondagens. Känner mig lite så varm ”bakom näsan” så vi får väl se om jag också har något på gång…
Just nu står i alla fall en blomkålssoppa med jordärtskocka från vårt eget land (det senare, inte det första) och i ugnen står ett grytbröd på lite experiment. Sedan vi flyttade hit har vi blivit mycket bättre på att veckoplanera mat och handlar numer bara en gång varje vecka – inte egentligen för att det är långt att åka (ca 25 minuter) utan mest för att vi vill inte åka härifrån i onödan, det är ju HÄR vi vill vara. I vilket fall som sagt så veckoplanerar vi numer mat, det är sånt som helst alla (eller minst 4 av 5 åtminstone) och helst sånt som funkar i matlåda också dagen efter. Det finns ju hur mycket proffsiga såna veckoplaneringar som helst, men jag tänkte ändå faktiskt fråga – är det bra/intressant att jag lägger upp vår? Den är hyfsat balanserad med kött/vegetariskt och oftast sånt som inte är så dyrt. Ni får väldigt gärna skriva en kommentar så vet jag, ingen idé att lägga upp om ingen tycker det är bra.
Hörni, ska vi bara för dagen skita i alla viktigheter och bara prata ytligheter en liten stund? I går lade jag nämligen ut en bild på mig när jag höll på att färga håret, och jag fick så många frågor sen (kanske eftersom jag inte lade upp nåt resultat) så jag tänkte utveckla mig lite här.
Jag har absolut så mycket grå hår att jag behöver utväxtfärga lite titt som tätt – det gör jag på hemmaplan pga enkelt när man har brunt hår och pga jag kan inte lägga pengar på att färga pengar hos en frisör (no offense till frisörer, men JAG känner inte att jag kan lägga en så stor summa regelbundet på nåt som är så ”oviktigt”). Men – det är ju också lite baltande och inte jättespännande att färga håret, och det finns ju en massa folk som är SÅ fina i sitt grå hår! Mamma var helt gråhårig när hon var 40, det är inte jag så tyvärr tror jag inte att det skulle bli sådär snyggt vit/grått än (förutom i tinningarna och luggen) om jag slutade färga – då får jag nog vänta några år. MEN, så snubblade jag över vanlig hemmafärg från Schwarzkopf på citygross, i en mellangrå färg, och tänkte att det kanske kunde vara ett bra mellanalternativ. För att göra en lång historia kort så var det enda som hände med håret att det blev nån nyans ljusare och kanske lite kallare i tonen, så just det var tämligen fruktlöst och en besvikelse.
Nej men ni ser ju, blev inte så stor skillnad från min vanliga färg… Tycker annars det kan vara så himla snyggt med grått hår – men det är allra snyggast när det just ÄR helt grått/vitt och inte som mitt lite ”spräckligt”.
Sådär, det var förklaringen på hur det gick med min hårfärg och hur jag tänker lite – ibland skönt med en helt ytlig paus från allt annat!
Det har varit en sån lång och tämligen spretig dag i dag. Jag har varit själv med barnen eftersom maken var och hälsade på sin bror och pappa sedan i går – det är ändå markant mycket mindre jobbigt nu när barnen är större, men det är ju ändå såklart enklare att vara två. Tidig morgon blev det i alla fall, eftersom Filip hade fått en godishamburgare av mormor i går som skulle ätas som lördagsgodis – och då måste ju lördagen påbörjas så tidigt som möjligt. Han höll den stadigt i handen från att han vaknade runt 06 men jag lyckades få honom att vänta med den tills vi hade ätit frukost åtminstone (bra gjort att lyckas låta bli att smygäta måste jag säga). Till nästa helg så får vi nog göra om godisbutiken så godiset äts på fredag kväll istället, så kanske vi får sova lite längre…
Alltså kolla lyckan… När jag frågade om ”salladen” var god sa han att det hade en mycket god lever-smak?!?! Haha, knäppa unge!
Efter frukost bestående av ett storkok risgrynsgröt och lite morgonslapp så blev det en ganska lång dag ute, ändå rätt ok väder ju. Vi började med att släppa ut hönorna och att ge grisarna sin frukost/lunch, de är så runda och trinda om magarna så det går inget nöd på dem i alla fall!
Den här vinkeln kanske visar lite bättre hur små de är med, fast de är nog nästan dubbelt så stora som när vi köpte dem!
Vi räfsade lite löv och skrotade runt tills vi blev hungriga, då gick vi upp på kullen och grillade lite korv. Ändå fortfarande fascinerad över hur mycket godare en korv är när man äter den ute?!?
Efter lunch fick Filip sitt första kompis-besök, en bästis från dagis som han verkligen tycker så himla mycket om. De var jättegulliga och lekte kanonbra i flera timmar – och jag hann fixa om gröten till ris a la Malta (det är hela familjens favorit). Därpå spenderade jag ungefär TVÅ TIMMAR med att få tillbaka hönsen in i växthuset…. Haha, satans hönor till att vara svåra att samla på ett och samma stället (och rätt ställe)!
Kolla bara ♥️
Sen blev det en kort sväng in till Skogskyrkogården där min mormor och morfar ligger, för att tända ljus för dem, min vän Ida och min lilla, lilla brorsdotter Isabelle – de finns inte på just den kyrkogården men ändå.
Nu har maken kommit hem igen, men nu blir det då rakt inget mer gjort idag kan jag säga. Ovanlig händelserik dag ändå, får jag allt säga! Och oväntat trevlig ändå på det stora hela. Jag hoppas att ni också fått en bra lördag, och att morgondagen blir bra den med!
En jättestor skillnad i mitt liv nu för tiden mot typ alla år innan dess är att jag sedan utmattningen bestämt mig för att för första gången i mitt liv vara snäll mot mig själv. Jag försöker så gott det går låta bli att tänka nervärderande om mig själv eller banna mig själv för att jag inte kan/gör/orkar/kämpar mer – det är då verkligen inte så att jag är i mål med det men jag har kommit en bra bit på väg. Jag lyssnar också på mig själv – i går kväll var jag tex jättetrött så jag gick helt sonika och lade mig 19:37 (!!!!). På ett plan tog det emot lite, att ”missa tid att göra saker på”, men jag var ärlig mot mig själv och kände att efter en lång dag så var det precis det jag verkligen behövde.
Jag prioriterar (i den grad det nu går ihop med att ha barn) min egen tid vilket iofs just nu mest innebär att jag ger mig själv tiden att träna. Men jag är också snäll mot mig om det inte går pga föräldramöte eller andra saker som måste komma före – no hard feelings liksom. Jag lyssnar mer på mig själv med, i går var jag tex och lämnade blod efter en ganska lång och intensiv dag men kände att jag verkligen också behövde röra på mig pga stel i kroppen efter en massa bilåkande. Lösningen fick bli träning trots blodgivning, men i ett såååå lugnt tempo – en mental klapp på axeln till mig själv med motiveringen att det är ju så mycket bättre för en stel kropp att få röra sig lite än att åka hem och sätta sig i soffan och bli ännu mer stel.
För många är det här säkerligen så himla självklart, men för lika många är det kanske också främmande – att prioritera sig själv kanske man kan lära sig att göra men att faktiskt försöka tänka snällt om sig själv har för mig varit en stor omställning. Men det gör också att jag trots att jag inte alltid känner att hjärnan är så skarp som den kanske brukade vara på jobbet känner att det är ok. Jag gör verkligen mitt bästa och det är ok att det är en bit kvar. Det funkar nästan jämt.
Nu har jag skrivit om mig själv i så rediga ordalag att jag får väga upp med en knäppbild jag tog när jag stod och frös på kontoret häromdagen. Logiskt ju.
Det här blev ett tämligen navelskådande inlägg, men jag har verkligen gått och tänkt på att den här medvetna satsningen att vara snäll mot mig själv faktiskt ganska ofta funkar nu för tiden. Heja mig, jag är helt ok!
godatankar.com 