FAN vad jag hatar vintertid. Alltså tidsomställningen, helt plötsligt försvinner allt dagsljus eftersom det är mörkt när man åker till jobbet och framförallt mörkt när man åker hem. Genom detta ”genidrag” har jag helt plötsligt NOLL fritid eftersom jag, likt tex någon form av björn, tenderar att bli helt oförmögen att utföra aktiviteter om det blivit mörkt. Det är lika segt att gå upp nu som i förra veckan men nu är det även segt när man kommit hem – blir rent provocerad av att VETA hur fint det är här omkring utan att kunna se det pga kolsvart!
JA jag är bitter över mörkret. Helt i onödan med eftersom det inte kommer göra ett uns skillnad. Men låt mig få åtminstone ett par dagar där jag tar tidsomställning och mörker som en personlig förolämpning innan jag rättar mig i ledet…
Det har varit lite deppigt här på sistone känner jag. Svårt det där, att hitta balansen med att kunna skriva om ALLT och ändå inte framstå som helt manodepressiv eller schizofren (ok, nu fick jag lust att skriva någon slags disclaimer om att det ju är allvarliga diagnoser men det tänker jag banne mig INTE för ni är INTELLIGENTA) (så det så).
För övrigt och för att hoppa lite fram och tillbaka så var det ju en för jäkla härlig helg ändå? Utefix i höstsolen, grill på kullen (visserligen blev det inte kanon pga blåst och bara inte så lyckat så jag blev kvar själv en stund efter alla andra gått in) och allmänt skönt att bara UTE hela helgen. Så himla bra man mår av det!
Eldade skit gjorde vi med. Mycket tillfredsställande. Och drack kokkaffe. Själv. Och utan fika till. Men jag är inte bitter.
Nej, nu är jag trött och tjurig och tänker nog gå och lägga mig i stället. Ni får ta det här inlägget med en sked salt eller så, det gör ni som ni själva vill. Kram på er!
Fy skrutt vilken skithelg det var, den som gick. Grått och regnigt inne och i humöret, och lagom fyllt med konflikter. Hatar när det ligger som ett täcke över himlen, det är som att jag inte kan tänka och det finns lika lite hopp som blå himmel i horisonten. Jag får liksom ingen riktig ork att ta tag i något heller vilket såklart också gör att humöret dalar. Bästa aktiviteten var nog ändå att jag köpte ett WASGIJ-pussel och körde igång med – det brukar annars vara tradition på jullovet men nu kände jag att det var en perfekt aktivitet. Den är sådär lågmäld och lågintensiv men ändå trevlig. Tycker dessvärre mig se att det är ungefär samma grå täcke i väderappen under överskådlig framtid, fasen vad surt. (ÄR jag världens mest väderpåverkade människa? Ja, troligen…)
Det känns för övrigt som det är så många parallella världar som existerar samtidigt nu, hos olika människor. Eftersom jag jobbar med hållbarhetsfrågor och energikrisen blir det såklart enormt mycket information och fokus på den, men även miljöfrågorna är högt på nyhetsbevakningen och likaså kriget (eftersom det påverkar energiläget i synnerhet och infrastruktur mm i allmänhet) – jag matas alltså dagligen med uppgifter som mer eller mindre ger mig känslan av att det samhälle vi levt i fram till nu (om jag ser till min egen livstid) står med en halv tå till godo och balanserar utför ett stup, och andelen sätt det kan gå åt helvete på är många (och kan säkert kombineras i oändliga nya varianter).
Och så träffar jag folk med vanliga jobb och ”vanliga” problem, eller så går man bara genom stan på vägen till bilen och allt ser ut och känns som vanligt och jag håller på att bli galen av den här splittrade känslan av olika ben i tidens långkalsonger* (*seriöst – världens bonuspoäng till den som förstod den referensen!) Såklart kan man inte gå runt och tänka att samhället kollapsar i morgon hela tiden, men de splittrade tankarna tar också en del energi.
Jag har skrivit om det här innan, jag vet det, och som vanligt är det svårt. Svårt att ha en mental och fysisk förberedelse på att det snabbt kan gå väldigt fel samtidigt som man ska upprätthålla ett ”vanligt” liv där kanske min största fundering en dag kan vara hur jag ska klippa mig. JA, vi kan ha två saker i huvudet samtidigt, men när det blir så här stort gap mellan de ”alternativa världarna” så känner åtminstone jag att det skaver en hel del. Jag skulle så gärna vilja veta hur ni som läser känner? Om ni kanske ratar alla katastrofindikationer pga orkar inte ta in (vilket jag HELT ärligt kan säga att jag respekterar fullt ut, för är man själv helt slut så får man rädda sitt eget psyke i första hand) eller har ni världens preppingförråd i källaren?
En bild från när vi byggde vårt skafferi, ett av de bästa små rummen på gården, speciellt om man ska ha plats med extra mat!
Själv landar jag oftast i att vi är ”normalt” förberedda, dvs just nu skulle vi nog klara ungefär 2 veckor på den mat vi har hemma gissar jag. Men i vissa diskussioner jag hör viskas i korridorerna är det långt ifrån tillräckligt med… Jag lever mitt liv som vanligt, fast lite mer sparsamt, och kan absolut fundera på småskit som att jag vill ha en ny jacka eller måla om hemma, skillnaden är en molande oroskänsla i kroppen som jag inte helt kan bli av med. Jag är orolig för vilken värld mina barn kommer leva upp i, vilka val vi kan tvingas göra och hur trygg deras framtid blir. Om de kommer få oroa sig för triviala men akut viktiga tonårssaker som de SKA göra eller om de behöver anpassa sig till en helt annan verklighet.
Det blev visst en väldigt svart ton i det här inlägget, det var inte helt planerat men som vanligt så skriver fingrarna ut det som hjärnan sorterar fram. Kram på er, oavsett var på skalan ni befinner er!
Ligger på tvären i soffan bredvid L som kollar TV och Filip som kollar iPad (nackdelen med barn långt isär är att de inte tittar på samma saker). Har gjort veckans matplanering och om en stund ska vi köra maken till träning, släppa av L hos mormor och sen handla veckans mat. Det är nog den största skillnaden rent praktiskt med att bo här, det tar ju 25 minuter till stan men faktiskt är det inte den största anledningen till att vi veckohandlar, utan det är faktiskt för att vi helst inte vill åka härifrån om vi inte måste! Också skönt att inte behöva tänka ut mat när man kommer hem från jobbet ska tilläggas.
Den här veckan har det varit klimatvecka och vi har varit iväg på fyra event/seminarium/workshops jag och min kollega. Har varit HELT tom i bollen efter varje grej, det är mycket info att ta in och många ansikten som är nya. Den här helgen ska därför enbart ägnas åt vila (ja förutom att handla mat då 😅), vilket även det passande ut med tanke på vädret.
Regn, regn och åter regn
Har absolut fått höstens behov av att boa in mig nu, motvilligt accepterar jag mörkret och försöker bädda in det och mig med allt mysigt jag kommer över. Det blir som någon slags självmedicinering att koka te, tända ljus och brasa och läsa en läskig bok under en tjock filt. Jag kan inte göra något åt mörkret men jag kan åtminstone vara snäll mot mig själv, stoppa om mig och prata med snäll röst till mig själv. ”Det är som det är nu, det är dags att vila och gå in i höstens och vinterns lunk och lugn, tillåt dig att gå i ide lite efter sommarens arbete”
Vi är ju inga bönder längre i det här landet (generellt alltså, det finns ju riktiga bönder såklart), men behovet finns ändå i kroppen och huvudet av en lugnare period så här års känner jag. Mörkret tvingar en till att gå ner i varv, har märkt det på hela familjen som varit så trötta, så trötta den här veckan.
Fick förresten ett första litet pirr häromdagen när jag såg lite ”vinterpynt”, tror aldrig att jag ska vilja julpynta men sen så kommer det ändå alltid när det närmar sig (nej alltså inte än, men ett pirr är ändå alltid trevligt). Har rätt lite jul- och vinterpynt och skulle vilja fylla på lite i kategorin vinterpynt, men köper bara när jag hittar sånt jag verkligen blir kär i. Som u veckan förresten, när jag hittade den här underbara nere i Bredaryd!
Kunde inte låta bli, tyckte den var perfekt hem hit!
Nu har jag jobbat 100% i två veckor. Eller ja, det har ju varit lite VAB och så så det är nog ändå inte mer än 80% på jobbet, men jag är absolut tröttare nu – även om jag tror att det kommer ge med sig. Värst är sena eftermiddagen när hjärnan känns som gröt, fast det kunde den ju i ärlighetens namn även göra innan utmattningen, hahaha!
Den ökade tröttheten skapar en liten konflikt i mig känner jag. Jag skrev förra veckan om att jag ÄNTLIGEN känner mig så pass återställd att jag för första gången på säkert 10 år har börjat få ett sug efter att göra något kreativt – bara för den kreativa känslan i sig själv och inte nödvändigtvis för att något kreativt ”ska göras”. Men där blir det ju lite dumt då, när jag samtidigt dels är för trött efter jobbet för att orka starta något och dels så finns det så lite ”dag” kvar när man kommer hem runt halv fem. En halvlösning har varit att sätta mig och läsa i en bok i stället för att skrolla på mobilen, och det är banne mig lite av en övningssak för om jag förr kunde läsa och vara helt omedveten om min omgivning vad som än hände så är jag nu väldigt mycket mer lättdistraherad, vilket gör att läsningen blir mer upphackad såklart.
Att fixa med växter och att fota är ju oxå kreativt, men blir ju liksom bäst med dagsljus och helst höstsol…
Kanske är det även så att projekten på gården tillfälligt nu är ganska få – höstens intågande har inledningsvis inneburit en hel del förberedelser för vintern, men när det mest akuta är gjort så finns det inte SÅ mycket mer att göra ute förrän till våren. Eller ja, det finns en del lite större projekt som ska göras i vinter någon gång, men de kräver ett par heldagar gissar jag så det måste bli när vi har en hel helg ledig och lite vettigt väder. (Det största projektet som ska göras i höst/vinter är att stängsla in den lilla kullen bakom huset som ska bli fårbetesmark, behöver ju inte vara klart förrän i vår men vore skönt och roligt att jobba med även under hösten)
Vet inte vad dessa söta blommor heter men de har precis nu börjat blomma?! (fotobomb av… spindel? Flygfä?)
Kanske blir detta förresten julen då det känns lite roligt med jul igen, efter många jular utan nån vidare glädje över julen? Jag kanske får ta ut min kreativitet på att göra julpyssel och julbaka?!? Fast det är ju det där med att det inte är så kul om ingen annan uppskattar det heller, faktiskt. Nåja, vi får väl se, det är ju en lång höst och en lång vinter som kommer…. (*suck*)
Svårt att inte älska höstfärgerna i all sin prakt ändå!
Det här likt den sylt jag gör på hallon och liknande är ju knappt ett recept, eftersom det är så enkelt, men samtidigt tycker jag själv att det är ganska skönt att få en påminnelse om hur jag gjorde så jag tänkte ändå skriva ner det.
Havtorn är ju pest att skörda, den här gången testade jag att helt enkelt knipsa av grenarna med bär och frysa in dem hela, för att sedan skaka/pilla av dem i fryst tillstånd. Jag vet inte riktigt hur väl det funkar till nästa år så jag ville inte ta alla grenar med bär utan tog ungefär hälften (resten visade det sig att fåglarna åt upp bara några dagar senare). Det var också praktiskt att frysa in grenarna med bär av den anledningen att då behövde jag inte göra marmelad samma dag utan kunde ta när det passade som bäst. Sen lade jag till en liten skvätt konjak när jag kokade min sylt, det är ju högst valfritt men jag tycker det ger en lite god ton åt marmeladen.
Havtornsmarmelad eller havtornssylt (med konjak)
Havtornsbär, rensade och sköljda Syltsocker ”en skvätt” konjak (ca 0,5 dl till 2-3 liter bär ungefär), valfritt såklart!
Som vanligt när det gäller bär och sylt så vill jag inte riktigt ange någon mängd, det beror ju helt på hur söt du vill ha din sylt! Men jag gjorde så här:
Koka bären med ev. Konjak (eller en liten skvätt vatten för de inte ska bränna fast) i ungefär en kvart, tills de blivit mjuka och lite mosiga. Tillsätt syltsocker efter egen smak, koka upp och låt koka en sisådär 5 minuter. Mosa under tiden bären mot kanten av kastrullen med baksidan av skeden (eller vispa med en elvisp tror jag kan funka). Smaka av så det är lagom enligt dig! Vill du nu ha bort skal och kärnor så får du sila av dem, jag behåller dem gärna. Häll på burkar som fått stå i ugnen på 100 grader i minst 10 minuter. När sylten börjat tjockna i burkarna är det bra att skaka runt den lite, så inte sylten ”skiktar sig”.
Kände för att hitta på något nytt att baka (har MYCKET äpplen) och jag tycker att sockerkakor med potatismjöl är väldigt goda, även om jag inte direkt är ute efter att göra något glutenfritt som så. Sen är ju brynt smör gott med, så jag tänkte att jag testar att kombinera? Det här blev en luftig och god äppelkaka tycker jag, och lite annorlunda dessutom!
Äppelkaka med brynt smör, glutenfri
3 äpplen i skivor 3 ägg 2 dl socker 2 dl potatismjöl 2 tsk bakpulver 150 g smör socker och kanel
Sätt ugnen på 175 grader, smörj en form och ”bröa” den med tex mjöl, kokos eller ströbröd. Bryn smöret i en kastrull under omrörning och låt det svalna lite.
Vispa ägg och socker poröst, sikta ner potatismjöl och bakpulver och rör om. Blanda väl och häll i formen. Stick ner äpplen i den form du känner för och pudra över kanel och lite socker. Sist av allt häller du det brynta smöret försiktigt rakt över hela kakan, och sätter in den i nedre delen i ugnen i ca 30-40 minuter (tills den inte är kladdig i mitten längre).
När jag kom hem från jobb och träning i går så visade det sig att maken fått hämta hem Filip från dagis, med feber och ont i hals och huvud. Det blev ganska snabbt värre och det blev en rätt skruttig natt för oss – lite kruppvarning men det släppte som tur var. Alltså det är ingen fara med honom, men han har en hel del feber så det är (förståeligt) tämligen gnälligt.
Det behövdes lite middagsvila för oss alla, men främst för den här lille som sover än.
Lite synd att det kom just nu med, för en gångs skull så skulle vi vuxna ut och äta och hade beställt höstmiddag på Smålandsgården, det var tänkt att tonåringen skulle passa Filip. Det kommer ju inte funka nu såklart, så det får väl bli en annan gång. Hoppas att helgens övriga planer inte blir påverkade men de involverar bara en av oss vuxna i taget så det funkar nog. Han blir ganska lätt sjuk den här lille, oftast bara förkylning men det ska ju vabbas då med såklart.
Har lite småsaker som skulle behöva göras ute med, sätta vitlök och lite annat, men det kommer nog bli lite styrt av ork och humör på Filip – inte så att han behöver vara med och göra saker ju, men är han riktigt dassig så blir ju en av oss låst vid honom med. Jaja, inget som inte går att skjuta på om det är så. Nu börjar det gnällas lite här, och jag får nog överge det här tämligen meningslösa inlägget. Ha en bra helg!
Denna årstid som kommer med ett sånt motstånd men som sedan liksom exploderar av alla vackra färger och blir helt oemotståndlig! För någon vecka sedan var det en sån där fantastisk morgon med soluppgång och dimslöjor över markerna, och jag smög ut med kameran för lite färgprakt.
Börjar man med detaljerna så måste vi pausa vid bladverken på blåbärsbuskarna jag planterade i våras. Nästan så det gör ont i ögonen!
Aroniabuskarna är inte långt efter, det finns metervis med dem här sedan innan!
Som en låååång, vacker och färgglad ram till gården!
Uppe på kullen har vi nu gjort i ordning grillplatsen. Det ser nästan ut som det brinner i lönnar och björkar när solen letar sig upp.
Vid stallet så mallar sig humlen och försöker göra sig märkvärdig.
Tomaterna har vissnat ner och behöver rensas bort. Snart ska jag ta tag i det. Snart. Nästan allt i trädgården är skördat och avslutat för säsongen, men höst hallonen är galet stora (tjockare än min tumme) och kommer först nu egentligen. Inte lika smakrika som sommarhallon, men oj så vackra. Vi har dessutom ett par buskar med gula hösthallon, smakar som röda men med en helt annat utseende!Hönsen är lite missnöjda över att mestadels få hålla sig i hönsgården, men eftersom två blivit offer för duvhöken (iofs INNE i hönsgården pga tidigare glipor i taket) så vill vi gärna ha dem trygga – om vi inte själva är ute, då får de gå ut och frossa i grönt! Tuppen Ture i bakgrunden sköter sig så fint med hönorna. Det är så kluvna känslor inför hösten, färgsprakande, krispigt men samtidigt lite vemodigt och vilsamt.
Just nu ändrar sig gården från dag till dag, så de här bilderna är redan ”inaktuella” på bara ett par dagar – löven har gulnat ytterligare och mer grönska har vissnat ner. Men oavsett så är det här min allra bästa plats på jorden ❤
I dag är jag riktigt mör i huvudet efter två ganska intensiva möten som tagit upp större delen av dagen, där man verkligen vill känna att man är 100% med och delaktig, speciellt i det ena där jag höll i själva mötet. Och det märks, efter dessa så var det ekande tomt i skallen och det enda som funkar är att göra rutinuppgifter. Ibland kan jag tycka lite synd om min nya arbetsgivare som fick den här varianten av mig, utan korttidsminne och som blir så mentalt trött av krävande dagar, men förhoppningsvis blir det bättre med tiden (och jag tror inte det upplevs som att jag sköter mitt jobb illa på något sätt heller), men vad ska man göra?
Det var i vilket fall fruktansvärt skönt att ägna kvällen åt något som inte alls hade med ansvar och komplicerade tankegångar att göra utan istället använde i princip bara den kreativa delen av hjärnan. En del som jag för övrigt inte har märkt någon skillnad på alls efter utmattningen, nu när jag tänker på det? Ja såvida jag inte är väldigt trött då, då blir man ju inte så kreativ, men det gällde ju innan med. Det var nämligen så att jag och en kollega anmält oss till att testa på att dreja på Annas krukmakeri i Smedbyn, via personalklubben på jobbet. Har drejat någon gång under skoltiden (för 100 år sedan) men inget sedan dess, minns däremot att jag verkligen tyckte det var galet roligt. Och vet ni, det var det nu med!
Vi fick två ”lerklumpar” på sammanlagt ett kilo att jobba med, och en av sakerna vi gjorde kommer bli bränd och glaserad och klar ”på riktigt”, den andra fick vi ta hem och lufttorka om vi ville. Däremot fick vi ju göra om klumparna så många gånger vi ville, och det var ju som sagt hur kul som helst att dreja så jag tror jag hann göra 5-6 varianter på skålar under tiden vi var där. SÅ skönt att sitta och bara meditativt göra något med händerna, låta dem göra hela jobbet och bara vila den tänkande delen av hjärnan. Hade det inte varit typ svindyrt så hade jag gärna haft grejor hemma för att dreja lite, men ärligt talat är det liksom inte motiverat att skaffa alla prylar och så som behövs för att det ska bli nåt. Nåväl, kul att prova på i alla fall, jag blev dessutom nöjd över mitt resultat och har likt ett stolt barn visat upp det för alla som vill (och inte vill) se!
Om det är något jag kan känna att jag saknar i mitt liv lite så är det någon form av kreativt skapande. Det blir ju lite när man fixar och donar här hemma och så skriver jag ju på bloggen, men jag hade väldigt gärna haft mer kreativ tid i mitt liv. Att skriva på en bok, måla eller rita, dreja eller forma med lera, det är ju sånt som är så himla tillfredsställande att göra – OM man har förutsättningar för det. Och med förutsättningar menar jag inte de fysiska prylarna utan att man är i ett tillräckligt lugnt och avslappnat tillstånd för att kunna komma åt kreativiteten som annars gömmer sig långt inne i hjärnan någonstans. Faktiskt är det ju en väldigt konkret mätare på hur jag mår, när jag tänker efter, hur kreativ jag har lust och orkar att vara! Så att jag har längtat efter att fixa på Filips rum är ju tex en kanonbra indikation på att jag mår bra och har tid att fundera på såna ”oväsentliga” saker.
I vilket fall, nu är det ändå dags att sova för klockan är mer än halv tio och jag är TRÖTT men GLAD. Önskar att ni var och en hittar era saker ni ”unnar er” att göra när ni mår bra och att ni får möjlighet att utöva dem!
Jag har ett tag velat göra om lite i Filips rum, dels för att han inte ”ville ha de rosa husen” som var sedan inflytten men framförallt för jag kände att jag ville ha lite bättre möbler till förvaring. Snällt nog så har vi fått en sängram med lådor donerat av en kollega, och en hylla som vi hämtade i Gränna under ”skänkes”, så möblerna har vi samlat på oss en liten stund. Men nu så, nu fick Filip följa med och välja en egen tapet (lade in ett veto på en gräslig, guldig tapet han väldigt gärna ville ha, men hans andraval var en kanonfin tapet från Midbec (närbild på den finns längre ner).
Så, vi är ju sällan långsamma när vi vill göra något, nu har vi gjort om hela hans rum förutom golvet. Det blev väggfasta hyllor – det enda som saknas där är lite bra trälådor att ha leksaker i – en egen bokhylla och så sängen med lådor. Han och jag är SÅ himla nöjda! Maken är lite tveksam till tapeten, hahaha… Nu känns rummet mer funktionellt – och när han tröttnar på sitt lilla kök kan man ställa dit ett skrivbord i stället. Bra med egen bokhylla med för han ÄLSKAR verkligen böcker!
Så här ser rummet ut nu efter en makeover. Och så här såg det ut innan – nu finns det bättre lekyta och bättre förvaring! (Och så den fantastiska tapeten då)Kolla bara så fin!Det syns inte så väl på bilderna över hela rummet hur fin den faktiskt är, men i verkligheten blev den kanon!Väggfasta hyllor för att nyttja hela höjden i rummet (och kunna lägga undan leksakslådor så inte ALLT är framme samtidigt). Målade den lilla bokhyllan i samma beige som väggen. Kanon med lådor under sängen!Ett litet ”nät” med krokar och klämmor på är uppsatt på väggen för att han ska kunna sätta upp sina senaste teckningar där utan att behöva tejpa eller så.
Supernöjd med hur det blev, särskilt som det är detta rum som syns mest från köket så är det trevligt med något som passar in och som gör mig glad!
godatankar.com 