Höstlistan

19 september, 2018 / LindaG / Lämna en kommentar

Läste senast häromdagen en höstlista, den här gången hos Emmas Vintage, och eftersom jag inte kan hålla mig ifrån listor kommer här min variant!

Hur känner du inför hösten 2018?

Tja, jag känner att jag är himla redo för en nystart känner jag. Hösten är ju en favorittid att strukturera upp allt från inredning (barnens rum) till träning och jobb.

Vad är dina planer?

Jag planerar att ta reda på varför jag fortfarande tappar mängder med hår, har hur länge som helst varit inne på att min sköldkörtel strular pga jag har ALLA symptom som existerar på hypotereos, men när jag testade för ett par år sedan visade det inget. Nu känner jag återigen att det börjar bli akut att reda i vad som är fel innan jag tappar ALLT hår – mitt hår är den ytliga del av min personlighet som betyder allra mest för mig så det är en stor (och väldigt ledsam) grej. Jag planerar också att driva frågan om att få gå en utbildning i projektledning så hårt jag bara kan på jobbet, även om det kanske får bli efter november när arbetsbelastningen minskar något.

Vad är ditt favoritkaffe?

MYCKET kaffe är mitt favoritkaffe. Jag gillar brygg eller kokkaffe bäst och vill gärna ha en balja i taget, mycket hellre än en liten cappuccino eller espresso.

Lite hemgjord Apfelstrudel till kaffet med, tack.

Din höstuniform?

Åh, av alla årstider så är ju kläderna på hösten allra bäst! Jag vill ha boots, jeans och en fin top/stickad tröja (fryser ju jämt så det går fort över på stickade tröjor). Drömmer våta drömmar om att någon ska säga att jag vunnit en helt ny garderob…. Hemma vill jag byta till vandringsbrallor, kängor och en fleece!

Snyggaste höstaccessoaren?

Åh, accessoarer är min svaga punkt som jag försöker bli bättre på, men en snygg väska, fina boots (ej spons) eller en snygg (varm) scarf? Fast fortsätter jag tappa mer hår får jag väl snarare börja bära mössa… 😦

ÄLSKAR mina boots!

Vad är värst – kylan eller mörkret?

Trots att jag är så frusen så måste jag svara mörkret här, för det blir så sjukt jobbigt. Man blir så trött och orkar ingenting efter jobbet, vilket bara gör att det känns som man inte gör något annat än jobbar och sover.

Top 3 godast höstmat?

Efter sommarens grillning så ÄR det verkligen en klassiker att gå på de efterlängtade mustiga grytorna igen, de man är så trött på efter vintern sedan. Tätt följt blir det av en kantarellmacka som mest existerar i fantasin pga min oförmåga att hitta kantareller. Därefter kommer en riktig klassiker, Dillkött!

En utflykt du vill göra i höst?

Massor med utflykter till skogen med familjen! Även om inte alla blir lika perfekta som den i lördags så är det så mysigt. Dessutom nästan gratis (bra när man är föräldraledig).

En film jag vill se på bio i höst?

Eh, har typ noll koll på vad som kommer i höst? Ska jag gå på bio så vill jag ha en riktig storfilm med massa effekter som inte kommer fram så bra hemma, så något underhållande med en massa action och spänning tack!

Spel jag vill spela i höst?

Nya Tomb Raider har ju precis släppts och ska inhandlas vid löning, det ser jag fram emot massor. Sedan kommer ju även Fallout 76 om någon månad eller två, det längtar jag massor till.

Alltså, på det stora hela har jag försiktiga förhoppningar om den här hösten, även om en hel del grejor är bortom min förmåga att påverka.

Det där med att cykla till jobbet…

4 september, 2018 / LindaG / Lämna en kommentar

Jag försökte redan igår cykla till jobbet, men eftersom jag kanske inne cyklar så ofta så har jag heller inte sett över cykeln på länge. Det resulterade i att mitt bakdäck exploderade mitt i Dunkehallabacken och jag fick ringa maken för att få skjuts hem och sen ta bilen till jobbet. Men i går eftermiddag var maken snäll och köpte nya däck och slangar till mig som han monterade på cykeln, så i morse cyklade jag – igen.

Visst, den här gången exploderade inget, men ungefär så här är min upplevelse:

0-5 minuter, nedför Dunkehalla. Alltså rätt läskigt, bilar svänger in utan koll på att det kommer cyklar och cykeln känns vinglig och som den ska falla sönder under mig.

5-10 minuter, kommer ner och kör utmed Vätterstranden. Skönt, jag överlevde backen. Himla vackert det är här ändå! Väldigt skönt väder med, det här känns ju rätt ok!

10-20 minuter, cyklar utmed Vätterstranden. Ok, vad långt det är här utmed, det här är ju rätt tråkigt. Börjar göra ont i axlar, handleder (den var ny?) och i rumpan. Börjar bli svettig.

20-30 minuter, backarna upp vid Rosenlund. Svettigt nu, får mjölksyra i benen i backen, det går jättelångsamt och jag börjar bli rätt sur.

30 minuter, framme. Svettig och sur, går ner och duschar och byter om, det är trångt, bökigt och tar tid. Helt klart inte på bättre humör än om jag tagit bilen.

Slutsats, nä det är för jävla surt det här, det funkar inte ens när förutsättningar i form av väder mm är optimalt. Hade jag jobbat inne i stan hade det nog funkat för då hade det varit så mycket kortare tid det handlat om, men den sista kvarten gjorde mig bara mer och mer sur… Hur gärna jag än vill ha mer vardagsmotion så är inte detta rätt, just nu i alla fall. Gör om gör rätt!

Höstskor

27 augusti, 201827 augusti, 2018 / LindaG / Lämna en kommentar

Banne mig, men i helgen drabbades jag av någon form av lönehybris (hahaha, 50% föräldraledig var det jag…) men i vilket fall fick jag för mig att det kanske skulle kunna finnas lite utrymme för mig att köpa skor den här månaden. Jag har gympadojjor/sneakers och jag har vinterfodrade skor/stövlar, men däremellan… där är ett glapp.

Eller det VAR ett glapp, för efter en sjukt snabb runda till Sjöqvist skor så kom jag faktiskt hem med ett par boots av märket Rosa Negra! Chelsea boots heter det visst – har aldrig riktigt fattat exakt definitionen här, eller ev. kallades de här för Jodhpurs? Vad är skillnaden? Nåväl, jag föll pladask för skinnet som var lika mjukt som på en riktigt mjuk skinnjacka – alltså inte alls som i det hårdare skinnet som brukar vara på skor. Sen var de himla stora med, så nu köpta jag en storlek mindre än jag brukar men tänker att de tack vare det mjuka skinnet ska forma sig lite – det är ingen panik som de är men då blir de HELT perfekta. Är himla kinkig med skor, de MÅSTE vara sköna och jag måste älska utseendet för att lägga en peng på dem, köper faktiskt i princip aldrig ”billiga skitskor” även om de är fina för de är ju aldrig riktigt sköna?!

Ja ni ser, det blev ett helt inlägg om ett skoköp – förstå att det är en stor grej i mitt liv att köpa en så dyr grej till mig själv bara sådär!

Nu ser visst jeansen lite konstiga ut till när man bara fick med nederkanten… Jaja.

Deppig av yoga

13 augusti, 201813 augusti, 2018 / LindaG / Lämna en kommentar

Idag var första gången jag yogade på nästan två månader. Semester, inställda lektioner och sjuk instruktör kom emellan. Kanske just det att det var ett tag sedan gjorde det extra tydligt, men jag kände ikväll när jag satte mig i bilen efter passet att jag nästan ofelbart blir deppig efter ett pass yoga. Jag tror kanske inte att det är egentligen just yogans fel lika mycket som att man får en stund att bara vara för sig själv och känna efter, för när jag går ut därifrån så är jag alltid ledsen och känner mig otroligt otillräcklig.

Jag saknar mina vänner, både gamla och nya som man träffar alltför sällan och det gör mig jätteledsen.

Jag får en enorm känsla av tyngd över axlarna över allt ansvar som vilar på mig hela tiden, för barn, jobb, hem, träning, karriär, socialt liv och egen utveckling och slås långt ner i skorna av min egen otillräcklighet*. Yogan borde ju lätta på spänningar och gör det väl rent fysiskt men vad gör det när man har en imaginär vikt av hela jorden på axlarna?

Kanske vore det bara lättast att sluta yoga, för den deprimerande ansvarskänslan kanske inte kommer fram utan den här fysiska damnluckan, eller så kommer det bara göra att det rätt som det är svämmar över. Kroppen behöver ju ändå yogan, så kanske måste jag bara hitta nåt sätt att inte låta min hjärna gå bananas. Jag vet inte.

Helt seriöst, det finns miljontals fantastiska bilder på folk som utöver yoga, men jag känner mig inte som NÅGON av dem och ser framförallt inte ut som det. Var är alla ”jag är lite stel i höften men försöker ändå” -yogabilder?

I vilket fall, nu tänker jag ta ett glas vin och sätta mig och deppa i ett hörn av soffan. Ha en skön kväll!

*och då ska vi ändå inte nämna det dåliga samvetet för att folk har det onämnbart mycket sämre än jag har det vilket får mig att känna mig dålig för att jag ens känner mig dålig. Hipp hurra.

Saker jag vill och hur.

6 augusti, 2018 / LindaG / Lämna en kommentar

Tänkte jag skulle jobba vidare med min ”önskelista” från igår, fast lite mer strukturerat.

Saker jag vill, men som jag inte har någon egen kontroll över:

Vinna pengar så man kan göra precis vad man vill
Gå på bröllop

Saker jag vill, men som inte är möjliga/praktiska att göra i nuläget pga barn, ekonomi mm:

Åka på en vandringsresa
- Inte praktiskt eller ekonomiskt möjligt just nu, kanske när Filip är lite större om vi kan få honom och pojkarna att gilla vandring i större utsträckning
Prova att ha en liten gård
- Det här är en sån svår punkt! Jag vet ju inte till 100% att det är det här jag vill, men det återkommer ändå när vi pratar om framtiden. Dock är det ju näst intill omöjligt att kombinera med resor mm, så på något sätt måste man väl välja en väg att rikta in sig på.
Lära mig fota på riktigt
- Finns bara inte möjlighet att lägga tid och pengar på detta just nu, det är inte tillräckligt prioriterat
Bli bloggare på heltid
- Öh, vet inte ens hur det skulle gå till och ser inte att jag kan hitta vägen dit just nu heller. En självklar väg skulle vara att ta kontakt med de större bloggportalerna, men då blir innehåll och antal inlägg styrda och det vill jag inte just nu.
Åka på all inclusive och inte lyfta ett finger på minst en vecka
- Ekonomiiiiii….
Bli självhushållande
- Har inte plats (gård?), tid eller resurser att lägga på detta just nu.

Och till sist, saker jag vill som jag kan göra eller börja påverka själv redan nu:

Ha/gå på kräftskiva
- Ok, det här är ju nåt man bara kan planera in helt enkelt!
Skriva en bok
- Jag KAN inte släppa det här, men just nu står jag och stampar med händelseförloppet i den jag börjat på och även om jag inte stått still där är tiden (där man ändå orkar) väldigt knapp. Men jag maler på i huvudet så länge, och tänker att det kanske blir lättare någon gång framöver.
Gå ut med tjejkompisar och dricka bubbel
- Låter ju enkelt men att få till ett tillfälle kan vara svårare än man tror, med alla aktiviteter och annat som ska planeras och pareras.
Magiskt tappa mina sista mamma-kilon så jag kan gå och shoppa loss på kläder i min vanliga storlek och kombinera med min vanliga garderob utan att det sitter åt oskönt
- Riktigt sur jävla punkt som bara är att bita ihop och ta tag i, för magiskt lär det ju inte ske…
Hälsa på kommande bebisar
- Kan jag ju egentligen inte påverka själv på det sättet att jag inte vet när bebisarna kommer, men när de väl kommer och mammorna känner sig redo så står det här högt på listan!
Åka ut i skogen och vandra med alla pojkarna
- Det här ska planeras in så fort det blivit något svalare ute!
Fira att jag och maken varit ihop helt galet länge, 19 år nu i höst
- Måste först och främst fundera ut vad vi ska göra – någon ensamtid är svår att få till så det måste bli något vi kan göra hela familjen och få ut något av. Sen ska det bara planeras in NÄR.
Träna så jag återigen känner mig pigg, frisk och stark
- Ok, delvis check på den, för jag är åtminstone på G, så länge det finns tid och möjlighet försöker jag trycka in de tillfällen jag kan.
Se nya mission impossible på bio
- Väntar på att kompis ska bestämma datum så jag slipper gå själv.
Prata mer med maken
- Såååå enkelt… eller inte. Speciellt när man är totalt slut efter barnen lagt sig på kvällen och de flesta samtalen rör planering av vardagsbestyr.

Så, det finns ändå gott om punkter jag kan ta tag i själv, när man väl börjar bena ut det!

Saker jag vill:

5 augusti, 2018 / LindaG / 1 kommentar

Åka på en vandringsresa

Ha/gå på kräftskiva
Skriva en bok
Prova att ha en liten gård
Bli bloggare på heltid
Gå ut med tjejkompisar och dricka bubbel
Lära mig fota på riktigt
Magiskt tappa mina sista mamma-kilon så jag kan gå och shoppa loss på kläder i min vanliga storlek och kombinera med min vanliga garderob utan att det sitter åt oskönt
Vinna pengar så man kan göra precis vad man vill eller åtminstone till att shoppa ovanstående garderob
Gå på bröllop
Hälsa på kommande bebisar
Åka på all inclusive och inte lyfta ett finger på minst en vecka
Åka ut i skogen och vandra med alla pojkarna
Fira att jag och maken varit ihop helt galet länge, 19 år nu i höst
Bli självhushållande
Träna så jag återigen känner mig pigg, frisk och stark
Se nya mission impossible på bio
Prata mer med maken

Allt rakt upp och ner från en söndagstrött hjärna, liggandes i sängen medan jag väntar på att Filip ska somna bredvid mig. Stort som smått, när man väl kommer på saker man VILL gäller det att skriva ner det. Ska försöka utveckla alla punkterna ovan för att se vad jag kan göra för att det kanske någon gång ska gå att uppfylla dem.

Några orelaterade bilder från dagens höjdpunkt, picknick i stadsparken. Typ det enda sättet för att hinna sitta och äta båda två samtidigt en kort stund och prata.

Framtidsdystopi

31 juli, 2018 / LindaG / 14 kommentarer

Vi har börjat kolla på The Handmaid’s Tale. Jag hade bara sett nån reklam och avfärdat den som ett historiskt kostymdrama eller nåt, men det var ju helt fel! Det är ju en framtidsdystopi som utspelar sig i princip i nutid och jag har aldrig sett en serie som, samtidigt som den är asbra och spännande, får mig att känna mig så illa till mods? Det känns som den snuddar vid hur lätt det kan gå fel i samhället och hur nära det är att allt vi tar för givet nu bara rycks bort.

Kanske reagerar jag mer nu när man ändå redan är konfunderad över vad som ska hända med världen rent klimatmässigt, jag har hört reportage där man pratar om ändringarna som kommer – inte som spekulationer längre utan som ren fakta, bara med en något oklar tidslinje, och det är banne mig läskigt.

Måhända har jag bara mycket fantasi, men allt som händer får mig ännu mer att känna att jag vill ha en gård – med eget vatten och egen elproduktion. Där man har möjlighet att odla (herregud vad jag skulle behöva lära mig mycket) så man kanske klarar åtminstone en liten del av det man behöver. Är det bara jag som får den känslan? Och kommer jag se tillbaka på det här om 40 år och skratta åt att jag trodde att det behövdes – eller kommer jag vara enormt tacksam för att vi tänkte så? Är det kanske bara naivt att tro att det ens skulle hjälpa? Det är ju lite läskigt att ens skriva om det, för på ett sätt låter det så himla fånigt, men jag tar väl klivet ändå, för nog måste väl NÅN mer fundera på det?

Nu spelar det ju inte så stor roll så länge vi inte hittar det vi vill – helst bara mark (5-6 hektar) med VA-anslutningar (för säkerhets och enkelhets skull), inte för långt från där vi bor nu, där vi kan bygga ett eget hus… Haha, typ omöjligt att hitta….

Insikter

27 juli, 201827 juli, 2018 / LindaG / Lämna en kommentar

Sommaren är ju en sån där klassisk tid för att värdera, omvärdera och fundera över sin tillvaro. Jag tror mig minnas att skilsmässor är mer vanligt på hösten efter semestern till exempel, troligen för att man dels kanske umgåtts lite ”väl” mycket men även för att det kanske blir mer tydligt att den bild man kanske trodde var gemensam inte var det. Insåg just att det lät som vi ska skilja oss, men det menade jag inte alls, haha… Det är väl dessutom efter semestern många söker sig till nya jobb med.

Det jag var ute efter är ändå lite det här att till slut när inte vardagen springer på i riktigt samma tempo så kan man ändå utkristallisera lite vad man vill och inte vill, det trots att det inte finns många sekunder att tänka på med 3 barn. Har de senaste dagarna nästan lite förbluffat slagits av en stark vilja att dels fixa till trädgården lite mer (äntligen kom lite inspiration) och dels av en känsla att jag vill vara i naturen lite mer.

Även om typ allt är torrt och bränt i trädgården nu så ser det ut att bli en makalös äppelskörd, vilket gör mig orimligt glad!

Det sistnämnda är däremot inte heeelt okomplicerat, dels känner jag att det precis som med vissa andra saker byggs upp ett motstånd när man inte gjort det på länge (det känns krångligt och ”jobbigt”) dels så är det ju i alla fall just NU för varmt helt enkelt.

Eftersom jag ändå kände att jag blev lite sporrad av de här två tankarna så gjorde jag två snabba och just nu görbara åtgärder – jag började planera i trädgården och gjorde en intresseanmälan till scouterna för barnen (haha, hej projicering!). Såklart efter att ha pratat med dem…

Annars tycker jag ofta det är lättare att fundera ut hur man INTE vill ha det snarare än hur man VILL ha det, så jag suger glatt åt mig de tankar jag nu får!

Har du kommit till någon slags insikt under sommaren?

Din inre kritiker och vän

22 juli, 201822 juli, 2018 / LindaG / Lämna en kommentar

Jag är en av mängder med folk som följer yogagirl (Rachel Brathen). Jag började nog mest för att hon var gravid ungefär samtidigt som mig och då var det lite extra kul att följa henne, men sedan dess har jag stannar kvar. Min upplevelse av henne är att hon känns lite som en lillasyster, hon är typ 9 år yngre än mig och mycket av det hon skriver är kanske lite naivt, men på ett väldigt skönt sätt. Hon delar med sig massor av sig själv, sina känslor, sina problem och sina humörsvängningar och det känns lite som en nära vän eller syster som man pratar med (även om nu kommunikationen är från enbart hennes sida).

I vilket fall, hon har även en podd (tror hennes Instagram är störst annars), som jag visserligen ytterst sällan har tid att lyssna på men jag brukar skumma igenom dem skrivna versionen på hennes blogg när den kommer.*

I veckan här handlade det i alla fall om de två olika röster man har inom sig – sin inre kritiker och sin inre bästa vän. Kritiken är den som talar om för dig att du inte duger, att du inte kan, att du inte är värd och att du borde vara bättre, medan vännen är just den röst som säger det en vän hade sagt om kritikern fått prata högt – att du VISST kan, att du gör ditt bästa och att du duger. Inga nyheter direkt men oftast kanske inget jag reflekterar aktivt över. Naturligtvis går det där lite i perioder, ibland får kritikern mycket utrymme och ibland nästan inget, beroende på humör, stress, trötthet och yttre kritik.

Inte lika dramatiska fighter mellan de två just nu kanske…

Min kritiker har numer lagt ner sitt snack om hur jag borde se ut (hurra, 39 år senare) och förekommer nu ganska sällan, men när hon dyker upp så är det för att sätta ett vasst finger på mitt föräldraskap oftast, även om andra områden oxå kan få sig en känga.

Min inre vän har en tjurigt envis röst vid de tillfällena, när hon lite trumpet muttrar att jag visst är en bra förälder, eller i alla fall gör så gott jag kan, annars är hon nog inte lika tydlig i sin röst.

Jag tänker lite att det här ändras med åren, att man liksom rensar bort lite av sin kritiker på samma sätt som man till slut bryter med en kompis som bara tar energi? Har inte riktigt någon tanke gällande sin inre vän här, behövs hon bara inte mer eller kommer hon fram mer med åren?

Lite svammel från mig så här en söndagsmorgon bara, men vad säger din inte kritiker/vän till dig, och har det ändrats med åren?

* Om du ska lyssna på ETT avsnitt så lyssna på det när de ska flyga med dottern och allt blir katastrof. Har aldrig skrattat så mycket åt en podd!

Tjurskalle

20 juli, 201820 juli, 2018 / LindaG / Lämna en kommentar

Grinig är nog det ord som beskriver mig bäst just i dag. Lite för att jag är trött, men även för att det är varmt och klibbigt, ungarna vill inte ens åka och bada, ingen orkar ta tag i nåt, inte ens jag själv och då är det ändå jag som är uttråkad. Dessutom är vår semester snart slut och jag känner hur den liksom glider iväg mellan fingrarna.

Det känns så meckigt med Filip just nu, han ska hela tiden vallas runt eftersom han vägrar släppa handen eller så sitter han nånstans och stoppar ALLT i munnen. Eftersom jag är grinig p.g.a. ovanstående anledningar så har jag ingen lust att roa honom hur länge som helst heller.

De stora ungarna leker sporadiskt med kompisar, men jag har en känsla av att vi ändå vill/borde göra NÅT mer av den sista veckan, samtidigt som jag inte orkar/förmår komma på nåt riktigt bra som ändå funkar med Filip. Skulle även kunna tänka mig att greja lite i trädgården men dels är det ju så himla torrt och dels är det för varmt för att sitta och rensa i gassande sol.

Till råga på allt är det fan flugor och getingar överallt som liksom bara stör en. Ja ni hör ju, jag är nog en underbar person att umgås med just idag…

Försökte få lite sol på mig för att inte den sista solbrännan skulle försvinna helt, men det GÅR inte vara i solen om man inte har ett bad bredvid sig.

Har också ett kluvet samvete för egentligen älskar jag att det är en sån varm och skön sommar, så jag känner att jag inte ”får” gnälla på värmen och samtidigt är det ju rent ut sagt läskigt hur vädret håller på att slå ut böndernas skördar och djur. Vad sägs om att det kan regna rikligt på nätterna och vara varmt och soligt på dagarna?