Har aldrig mått så här dåligt i mitt vuxna liv och har för första gången åtminstone sen jag fick barn spenderat hela dagen i sängen.
Så nu vet ni det.
Vardag
Men va fan…
Men seriöst, jag kände mig ju nästan frisk, men i går kväll kom nån andra våg, för jag fick så ont i kroppen och huvudet och världens hackhosta. Känner mig helt utslagen i dag med… 😭
Övriga familjen är dock på bättringsvägen, Filips ögoninflammation är nästan borta och han verkar bara ha lite ont i halsen, oliver och Lukas är bara lite efter-snuviga och maken verkar piggare med. Så ok, jag tycker det känns lite orättvist att jag skulle få en andra omgång (eller nåt nytt, för samma virus borde ju inte kunna blomma ut två gånger??).
Mvh hon som är en aning bitter
Dela detta:
Slutet på en era
Först och främst så hoppas jag att ni känner mig tillräckligt väl för att jag inte ska behöva kommentera mitt inlägg i går med att jag älskar mina barn över allt annat, det är ju självklart.
Tänkte ändå kanske fördjupa mig i året med barnen lite – eftersom Filip är vårt sista barn (och ja, det är säkert, min kropp skulle aldrig klara av en graviditet och än mindre en förlossning till) så har vi ju valt att dra ut på föräldraledigheten lite extra länge. Vi har ju precis som med de andra två barnen delat på veckorna från det att barnen varit ca 6 månader, vilket är HELT suveränt.
Filip kommer ju vara nästan 22 månader när han börjar på dagis, vilket verkligen känns jättebra. Vi har ju gått på öppna förskolan hela hösten och det har han gillat, han är ju på det stora hela väldigt självständig så jag är i princip inte orolig alls för förskolestarten, han känns redo för lite mer utmaningar än vad vi erbjuder här hemma och för att ha egna relationer till små dagiskompisar.
Det har varit otroligt lyxigt att få vara hemma så mycket med alla barnen, den enda som lidit av det är Lukas som inte har fått gå på sitt älskade fritids där hans kompisar gått – han fullkomligt JUBLAR nu när han ska få börja igen!
Det känns verkligen som vi går in i en ny fas av våra liv nu, dels ska både jag och maken börja jobba heltid (eftersom jag jobbar 7-16 och maken 8-17 så blir det inte superlånga dagar för Filip som ändå sover 2 h mitt på dagen, han kommer ju gå ungefär 8-16), dels byter jag jobb och dels så skolar vi in vårt sista barn i förskolan.
Det har stundtals varit jobbigt att ”gå tillbaka” till småbarnsåren, samtidigt har vi båda verkligen förundrats över att bara iaktta den här lilla människan som växer så fort. Det har varit jobbigt att inte kunna ge de stora grabbarna all den tid de förtjänar – samtidigt som jag ser att även de har älskat att ha Filip och vuxit med det. Det har varit jobbigt att känna sig så låst som man blir med tre barn där den minsta är så liten, men samtidigt så glömmer man det i samma sekund som han kryper upp i ens knä. Som med allt så är det både för- och nackdelar, men jag får väl avsluta med det självklaraste av allt – det har varit fantastiskt förmånligt, härligt och privilegierat att få bli föräldrar en tredje gång!
Nu ser vi fram emot att hitta rätt i vardagskaoset som det kommer innebära när vi ska jobba heltid, alla ska gå på sina aktiviteter, VAB-dagar och föräldramöten. Vi måste hitta en lösning på att se till att vi har mat klart till barnen de dagar de har aktiviteter, vi behöver lägga upp ett körschema för alla hämtningar och lämningar och alla andra tusen saker som ska fungera, men vi är så redo som vi kan bli tror jag. Dessutom går tiden fort, Oliver är redan 12 och kommer till hösten börja högstadiet (hur sjukt?!), Lukas börjar bli mer självständig med och innan vi vet ordet av börjar väl Filip skolan med. Nu kommer den tiden då vi verkligen får öva på att ta tillvara på varje dag så gott det går!
Dela detta:
Gaaaaaahhh
Jag är sjukt trött på min familj just nu. Ett helt jullov har vi inte kunnat göra nåt alls, minst en i taget har varit sjuk och det enda de stora grabbarna gör är att gå runt som vålnader i väntan på att få spela en stund (det blir inte bättre om de får spela direkt på morgonen). Bristen på engagemang och vilja att själv se till att GÖRA nåt driver mig till vansinne, det triggar precis allt i mig som gör mig sjukt irriterad.
Själv har jag ont i hela kroppen, både av influensa men även av att ha sovit illa med sjuk ettåring på mig, alltför mycket tid i soffan för att fördriva tid när man inte kan komma iväg och framförallt av bristen på träning.
Sen har jag jag en av de värsta svängar av lappsjuka jag varit med om, det kryper i hela kroppen på mig av att bara gå hemma så här, det hade nog inte varit så farligt om det inte var för att vi har varit föräldralediga i nästan två år och numer nästan fått en överdos av familjeliv.
Mvh, hon som har en riktigt dålig vecka.
Dela detta:
The bigger they are…
…the greater the fall.
Filip är fortfarande sjuk och Lukas har ännu inte hämtat sig ordentligt, men självklart har vi stora däckat nu med. Maken verkar lite mindre påverkad, jag har typ bara legat i soffan hela dagen med ont i kroppen, huvudet och halsen. Det smög sig på redan i går, så efter vi gjort varmrätten fick jag kasta in handduken, det blev ingen dessert heller för det orkade jag inte göra.. Tror det blev nån slags rekord i att lägga sig tidigt en nyårsafton med, för jag lade mig 20:30, bara Filip lade sig före mig.
Så surt det är att vara sjuk som förälder med, speciellt med små barn, när det enda man vill och orkar göra är att bara ligga i soffan, men det skiter ju ungarna i.
Dagens utsikt. Sjukt kul.
Vill nån ta hand om tre barn i ett par dagar så säg till 🙄
Dela detta:
Dan före dan…
Sitter just nu i ett hörn av gymmet, lutad mot ett element för lite värme, och väntar på att mitt pass ska börja.
I morgon jobbar jag min sista dag på Elmia, nästan 10 år efter jag klev in där för första gången, så som konsult i egen firma. Det har hänt mycket roligt de där 10 åren, en dels tråkigt och en del jobbigt, men det jag tar med mig är allt det positiva! All uppfinningsrikedom, kreativitet och humor, alla konstiga och roliga kollegor och arbetsuppgifter som gett många skratt.
Jag känner mig färdig med den här arbetsplatsen, och SÅ redo för min nya! Samtidigt känns det såklart pirrigt och lite nervöst, men jag känner mig även trygg i att jag får hjälp med det jag behöver från min nya arbetsplats. Obs förresten, på tal om mitt nya jobb, jag kommer få ett nytt telefonnummer fr.o.m januari så skicka mig ett meddelande om du vill få mitt nya nummer!
Det var ett snabbt inlägg, nu är det dags för träning!
Dela detta:
Dessa helger i december…
Gäsp, nu har jag landat i soffan efter en lång dag, och en lång landning blir det inte heller för så fort äldsta sonen kan få tummen ur och komma i säng ska jag säga god natt till honom och sen lägga mig själv med.
Förmiddagen började med en efterlängtad träning eftersom jag missade det i onsdags när jag kände mig alltför hängig – går och dras med nått som inte riktigt vill bryta ut men som ibland ändå gör att jag känner mig för hängig för att träna. Vet inte om jag är glad för att jag inte blir mer sjuk eller känner mig frustrerad för att jag inte blir av med det… Resultatet blev i alla fall att dagens träning blev så där kräk-jobbig, men det är ju alltid skönt när man är klar ändå.
Ps, i går var vi på mortal engines jag och Oliver, lite läskig tyckte herrn, men en absolut sevärd film för en familj med barn från 12 år!
Efter lite go-fika med familjen på hemmaplan åkte jag till Intersport för att köpa längdskidor – det blev Fischer, skidor, bindningar och pjäxor, så nu är jag redo för en vinter med mycket snö! Var ju inte ensam på a6 direkt, herregud vilken tid det tog med allt folk, glad att jag inte hade med familjen!
Hem och laga mat för att sen klä granne som maken inhandlade häromdagen – måste ge kred för en kanonfin sådan! Men nu är jag aptrött, om än väldigt nöjd…
I morgon ska vi upp till Rosenlundsbadet en sväng, Filip behöver öva på vattenvana och de stora älskar alltid att bada, så jag får stå ut. Därpå bär det av hem till en barndomsvän, ska bli kul!
Hur ser din helg ut så här en vecka innan jul??
Dela detta:
Dagens fråga…
… Alltså HUR får man barnen att bete sig bra mot varandra?? De KAN inte prata med varandra utan att retas, tjafsa eller bråka?? Vi pratar ALDRIG så med varandra eller med nåt av barnen och de beter sig heller aldrig så illa med kompisar. Vi pratar alltid med dem båda två när de bråkar och försöker att inte på något sätt vara partiska, men det är ju pest och pina att det varje dag utbryter ett världskrig mellan de två stora barnen…
Helt seriöst, jag vet att syskon bråkar, men vad fan inte i VARJE jävla mening eller!?!
Helt seriöst, HUR ska man få dem att fatta att det kunde vara jätteroligt att ha ett syskon, om man inte betedde sig som ett as hela tiden?
Dela detta:
Som det ska smaka
Jaha ja, här hade jag tänkt sätta mig i lugn och ro och ta en kaffe när Filip skulle sova sina vanliga två timmar – och så har han mage att vakna efter 20 minuter?!? Nu ligger han kvar i vår säng och pratar för sig själv och jag sitter här med min kaffe och hast-bloggar…
Vi har lyckats avstyra fler ”krupp-attacker”, men bara tack vare att han och jag sover halvsittande och med fönstret öppet, testade utan i går men då blir han rosslig direkt. Sömnen blir väl inte direkt kanon, hade varit gott att slumra i soffan en stund nu, men men. Vad många ni var som hade erfarenhet av krupp ändå, tack för alla bra tips! Det känns ju oxå bra att det verkar växa bort med tiden.
I dag är Filip annars rätt pigg, så vi har varit ute i den fantastiska vintersolen en stund. Vackert men kallt!
Är så fascinerad över att min eukalyptus i kruka klarar kylan väldigt bra? Trodde den skulle dö direkt, men icke.
Har även satt årets pepparkaksdeg nu, så det blir perfekt att baka ut till helgen (om jag inte äter upp den innan dess, för herregud vad god den är). Blir som alltid så fascinerad av hur mycket det skiljer på kryddningen i ”nya” pepparkakor och gamla, i nya är det ofta både kanel och kardemumma, men i mormors är det bara ingefära och kryddnejlika, men de smakar ju som riktiga pepparkakor. Testade förresten att bryna smöret med, det ger ju en extra dimension till det hela!
Nu ska jag försöka underhålla oss med minsta möjliga energiåtgång en stund…
Dela detta:
Låååångsamt
Jag tror jag har åkt på världens långsammaste förkylning… I en vecka kände jag att jag var på väg att bli sjuk, och nu har jag varit lite sjuk sen förra helgen, men jag har aldrig varit med om maken till långsamt förlopp? Är inte jättesjuk på något sätt, men lite hängig och har sedan i morse utvecklat en jobbig, ”hård” hosta. Ni vet en sån där som gör att man tar i med hela kroppen och det gör ont i hela luftstrupen och ändå känns det inte som man kan hosta bort det rossliga.
Nåväl, mest surt är det att all träning får vänta, dels får en ju ont i axlar och rygg (herregud, hur gammal är jag) och dels kände jag just att jag kommit in i ett sån flyt till slut! Förra veckan var första gången jag kände att kroppen faktiskt svarat på träningen och jag kunde jämföra vad jag orkar i lite olika övningar – och det hade förbättrats! Har inte upplevt det sen Filip föddes så det kändes jätteroligt, därav är jag lite putt över mitt påtvingade uppehåll.
I vilket fall, idag har vi haft en sån där ”måste ta tag i huset”-dag och städat och bakat lite. Nu är jag helt slut och softar i soffan med ett glas vin framför babblarna… 🙄 Ja det är ju Filip som kollar det då, inte jag. Själv hoppas jag orka se sista delen av Castle Rock innan jag somnar i kväll, den är väldigt spännande nu!
I morgon förmiddag ska vi ut o skogen en liten sväng, men det får jag återkomma om! Hoppas ni alla får den sortens lördagskväll ni önskar er ❤
godatankar.com 