I resten av mitt liv

8 september, 2017 / LindaG / Lämna en kommentar

En av de bästa bieffekterna när man är gravid är enligt mig att man blir varm. Nu vet jag att många inte alls håller med mig, men när man alltid annars fryser så är det helt ljuvligt. Likadant var det ju såklart nu när jag var gravid med Filip och det har också hållit i sig fram till ungefär för någon vecka sedan, och som jag har njutit! Att kunna ha en normal mängd kläder på sig, kunna vara ute en stund utan att bli stelfrusen (ja alltså, är det under 25 grader ute så blir jag kall och det har ju knappt varit 25 grader den här sommaren), det har känts som en stor frihet. Jag hade till och med börjat hoppas att ”nämen jag kanske inte behöver frysa mer”. Men nope…

Det handlar ju inte om jag är inaktiv direkt, igår hamnade jag på strax under 17000 steg, det blir väldigt många promenader här hemma med Filip nu, och annars tränar jag ju normalt sett en hel del med. Visst, går jag en snabb promenad blir jag både varm och svettig, men fem minuter efter jag är hemma igen så fryser jag ju. Det handlar inte heller om underhudsfett eller nåt sånt, oavsett om jag varit smal, lite mulligt eller alldeles normaltjock så fryser jag lika mycket.

Vintertid? Linne, tröja, stickad tröja och vinterjacka, långkallingar och skidbrallor, yllestrumpor och vinterkängor. Och en eld. Joråsåatte.

Det hela kan tyckas ganska trivialt, men det är rätt jobbigt när man hela tiden fryser och blir spänd. I min säng har jag nu sytt ihop TVÅ duntäcken. Det räcker inte, märker jag, jag fryser ändå. Att få upp värmen för egen maskin klarar inte riktigt kroppen av, så min vetevärmare går bokstavligt talat varm på kvällarna.

Hade väl inte tänkt skriva ett helt gnäll-inlägg om det här egentligen, inte förrän jag i morse insåg att nu har jag inte tänkt vara gravid någon mer gång, vilket i så fall innebär att jag kommer fortsätta frysa i resten av mitt liv….

Suck.

Bara en enda tröja på mig, så smidigt och mycket snyggare…

Dreggel

4 september, 2017 / LindaG / Lämna en kommentar

Haha, vi har fått en liten blodhund här hemma… Det började för typ två veckor sedan, vet inte om Filip håller på att få tänder eller om det bara kom ändå, men nu dregglas det friskt ska jag säga! Händer och allt som man kan hålla i trycks aggressivt in i munnen och gnuggas runt, så nåt är det väl som kliar. Behöver jag säga att man dessutom inte direkt dregglar mindre när man är genomförkyld?!?

Han är i alla fall glad, den lilla skiten! ❤ Äntligen känns faktiskt hans ögon bra igen med, konstigt nog nu när han är förkyld.

Kusinhäng

27 augusti, 2017 / LindaG / Lämna en kommentar

*Ta i trä*, men hela familjen har faktiskt varit friska den här helgen! Därmed har vi även kunnat träffa kusinerna från Skåne – W som är 6 år och A som är ca 7 månader. Väldigt kul att se dem ihop, A och Filip, när de nu är så pass jämngamla! Hon kan sitta själv, vilket såklart inte Filip kan än, men jag längtar lite för det blir lite enklare när man måste ”ställa ifrån sig” honom då. Samtidigt är det grymt smidigt så länge han är nöjd med att ligga ner (en stund åtminstone….).

Annars har vi hälsat på goa kompisar idag en sväng, bara med Filip för de stora pojkarna har varit hos mormor, och inhandlat typ en fleeceoverall på HM som mamma fick en sötchock över… Alltså hur gulligt?

Förberett för skolstart

19 augusti, 201719 augusti, 2017 / LindaG / Lämna en kommentar

Så, lördag kväll, vad har hänt sedan sist nu då?

Jo, jag känner mig till slut frisk efter senaste ”flunsan” eller vad det nu är som kommer och går, Filip har fått sitt 5-månaders vaccin med efterföljande feber och var även hos ögonläkaren. Men självklart såg ögonen bättre ut då, så nu avvaktar vi och fortsätter med egenvård en vecka till för att se om det fortsätter förbättras.

Tack vare att jag kände mig lite piggare så orkade jag med en storstädning av huset i fredags, det är så himla skönt att slippa spendera helgen med såna tråkigheter och det känns också bra att inleda skoltiden med ett nystädat hus. Idag körde vi ett race i trädgården som varit rätt eftersatt det senaste, jag plockade upp vitlök, rensade och maken klippte häcken, så nu ser det väldigt mycket finare ut igen!

Till nästa vecka har jag bokat in mig på yoga, jag hoppas verkligen att jag får hålla mig lite frisk nu. Känner mig lite deppig över att allt jag kämpade så för att behålla i muskelväg, genom graviditeten och precis efter, nu har försvunnit helt för att jag varit så mycket sjuk. Jag vet att det är bara så det är, men känner mig ändå lite ledsen över det. Nåt annat som också blivit lidande är amningen, speciellt i samband med min allergichock kändes det som kroppen bara inte orkade med att producera mjölk mer. Nu har jag ju ändå inte ammat så mycket sista tiden, men just att inte själv få välja när man ska sluta känns lite tungt. Häromdagen, på Filips 5-månaders dag satt jag och tänkte att det här blev kanske sista gången i mitt liv jag ammade… =/

Så, nu ska vi ta en liten promenad med lillfisen som behöver vila lite. Vad gör ni andra? Har ni börjat jobba än? Planer för hösten som kommer? Ge mig lite kontakt med omvärlden….

Flättinge gårdscafé

15 augusti, 201714 augusti, 2017 / LindaG / 2 kommentarer

Sist på bollen av alla, tror jag, men förra veckan kom jag och pojkarna iväg till Flättinge för att testa det hypade gårdscaféet där. Vi har ju testat till exempel Ejfarm och Ravelsmarks gård, men det här var klart större och mer ”organiserat”. Grymt gott bröd, goda mackor och väldigt gott fika – jag åt tex en macka med räkröra och sen en citroncheesecake som var helt perfekt, tycker annars ofta att de blir för sötsliskiga.

Tyvärr var det bara 18 grader och duggregn, så vi satt inne och fikade, men där var det väldigt fint och mysigt. Nu har de ju stängt för säsongen, men vi ska absolut återvända nästa sommar! Det enda jag kunnat önska mig vore lite mer djur (höns? får?) som barnen kunde fått titta på.

Hade ju varit jättevackert att sitta ute…

Filip gillade räkröran 🙂

Besviken*

10 augusti, 2017 / LindaG / Lämna en kommentar

Jaha hörrni. Vilken sommar det här blev då… Det här var ju sommaren jag skulle njuta av att vara föräldraledig, men där jag ändå inte hade större planer/förhoppningar än om att vi skulle kunna spendera åtminstone ett gäng dagar på stranden vid Axamo eller Västersjön. Jag hade väl inte räknat med två influensor, en matförgiftning, halsfluss och allergichock på det, liksom.

Känner mig rätt deppig över att jag varit så halvdan stora delar att jag inte riktigt orkat med, dagarna har bara försvunnit och flutit ihop, de dagarna jag ville ta till vara på till 100%.

Den här allergin har inte riktigt lagt sig än, de blossar upp små utslag här och var och det kliar i handflatorna så fort jag gör något, jobbigast är dock att vara så fruktansvärt allergi-trött. Stackars Lukas fortsätter med både feber och ögoninflammation, antibiotikan för ögonen hjälpte inte och det som orsakar febern verkar vara en virusinfektion, så där finns inget att göra heller trots att vi är inne på dag 10 med låg feber nu. Han är ändå vid hyfsat gott mod måste jag säga, det är jag så himla glad för!

Han är så himla glad i mat, den här lilla ongen! Han smakar glatt på allt han får, skrattar och vill ha mer (och blir arg när han inte får). Det enda som ger magknip är gröt dessvärre, vi testar ett par olika märken men det verkar ge samma effekt. Vi får kanske bara vänta lite med det? Nu är det ju bara smakportioner än, dvs typ nån matsked eller så som mest.

De stora pojkarna, stackarna, har haft en ganska tråkig mamma på sistone. Dessutom är det ju fortfarande glest mellan kompisarna som är hemma, så det blir en hel del bråk. De är dock himla duktiga på att ta hand om sin lillebror ❤

Bråk blir det också mellan våra ”gamla” hönor och de nya, så nu så bor den halvstora hönan Flora ihop med kycklingarna istället. Kycklingarna i sin tur ser ganska roliga ut nu, när de börjar få fjädrar men bara har lite av dem än så länge.

Nu ska jag försöka hitta på något slags utflyktsmål för dagen ändå, måste liksom göra nåt känner jag. Ska bara vänta till pojkarna lugnar ner sig på varsitt rum först efter morgonens slagsmål….

*har såklart också dåligt samvete för att jag är besviken över sommaren, är det bara jag som är gnällig och inte tagit tillvara på den??? Borde jag vara nöjd ändå? Suck…

Uppdatering

6 augusti, 20176 augusti, 2017 / LindaG / Lämna en kommentar

Så, jag lever.

I morse kändes det rätt ok, sen blossade några utslag upp igen, men nu har de lagt sig igen… Var inne på jouren på vårdcentralen och vände eftersom det oxå satte sig på stämbanden eller i halsen, men ingen vet vad det är och ingen kan göra nåt typ, bara att vänta på att det går över. Är så sinnessjukt trött idag, både av allergi, sömnlös natt på akuten och nån tablett jag fick. Den fick man inte amma på heller, först gången blir i natt igen och det börjar bli rätt efterlängtat kan vi väl säga, även om jag inte ammar så mycket nu längre (som tur var, som det blev nu).

Min egen teori är att jag kanske fick ett gäng bett av tex knott och att det utlöste en reaktion, som sedan blossat upp igen av en massa saker jag i normala fall inte reagerat mot.

Filip har nu haft låg feber en hel vecka, mellan 37,5-38,2 grader, tur vi har tid för återbesök för honom på tisdag åtminstone. Hans trånga tårkanaler i kombination med att bakterien i hans ögoninflammation var resistent gör det hela rätt envist, och så här länge med feber känns inte bra. Samtidigt har jag ju ingen direkt lust att gå igenom en penicillin-kur med honom, hua…

Vi roade oss lite med kameran idag, han är ändå väldigt go och glad trots allt.

Det blir liksom ingen ordning med nåt här hemma, och inte med hälsan och träningen heller, jag hinner göra ett pass sen har jag antingen blivit sjuk eller så har nåt annat hänt så det inte har funkat.

Nu ska jag sätta mig i soffan och äta glass tills jag somnar tror jag. Får glädja mig över att det åtminstone är väldigt välstädat här hemma nu, i och med att vi trodde att det var ohyra först.

Inte loppor åtminstone

5 augusti, 20176 augusti, 2017 / LindaG / Lämna en kommentar

Det var inga loppor ändå.. Ett par dagar senare så kommer och går vad som måste vara nässelutslag om vartannat. Efter att jag fått tryck över bröstet och svårt att svälja nu ikväll så ringde jag 1177, hade väl ingen tanke om att det skulle hjälpa direkt men bara klådan är nog för att man ska försöka allt. Hon jag pratade med beordrade mig att åka in omedelbart till akuten, helst att nån skulle köra mig, men inte sjutton drar jag upp tre barn ur sängen en lördagkväll…

Åkte i alla fall in, tämligen motvilligt för det finns ju helt klart sexigare sätten att befinna sig på. Att sitta på akuten hela natten lockar inte direkt… Dock fick jag faktiskt komma in direkt, fick nål i armen utifall att och övervakas med blodtryck och syresättning i väntan på läkare, vi får väl se hur länge det dröjer. Har verkligen ingen aning om vad jag reagerat på, inte ätit nåt konstigt eller bytt tvål, schampo eller tvättmedel… Det stör mig mest, efter klådan, att inte veta vad det är!

Men suck, blev just förflyttad till en liten skrubb, fortfarande ingen läkare inom synhåll. Tur man är lite rutinerad och har med både mobilladdare och läsplatta…

Bläh vad segt, visste väl att jag borde struntat i att ringa in, lär inte bli nåt friskare av det här direkt.

01:00, nu åker jag snart hem oavsett, har inga sömnreserver att ta av direkt, och jag blir ju inte sämre i alla fall.

01:40, besök av perplex läkare. Varken han eller jag vet vad det är, han ska konsulta nån men jag vet inte vad det ska ge. Trycket över bröstet kommer och går, just nu är den mest akuta klådan lite lugnare dock.

02:10, nehe, ingen hemgång. Ett gäng blodprover istället, några tabletter och x antal timmar till… Får väl försöka sova lite.

04:00, väcks av en sköterska som undrar hur det känns. Känner mig lagom desorienterad men tycker nog det känns ungefär som innan? Tur det är jag som är här och inte maken, i och med att jag tack och lov oftast kan sova även i såna här miljöer, åtminstone hjälpligt.

04:40, tabletterna har inte direkt hjälpt, men det känns inte värre heller. Små tecken på nån infektion i kroppen, men inte mycket, så vi bestämmer att jag äntligen kan åka hem i alla fall. Får ta det vidare med vårdcentralen om det inte ger sig, eller komma tillbaka om det blir värre.

Nu ska jag hem och sova, ska bara bli av med den här nålen först…

Bara skjut mig!!!

3 augusti, 2017 / LindaG / Lämna en kommentar

Helvetes skit, det visade sig att jag skulle få anledning att klaga idag med, på riktigt den här gången.

I går eftermiddag rensade jag i vår häck, och enligt lagen om alltings jävlighet så drog jag på mig någon slags insektsbett, möjligen fågelloppor. I natt vaknade jag med infernalisk klåda i nacke, på och i öronen och i ljumskarna. Vi snackar hysterisk klåda… Till slut somnade jag till och ifrån, men under dagen i dag har det ploppat upp bett på hela kroppen, på armar, ben och i händerna till och med. Klådan kommer lite i vågor, men när det kliar som mest så känns det som jag ska bli galen…

Av rädsla för att det ska vara nån ohyra så har vi totalt sanerat hela huset idag, även om det nu bara är jag som har blivit biten – inte ens Filip som ligger i min säng har haft några bett. Inte så smidigt och enkelt att göra när man är själv hemma med tre barn.

Fan vet vad det är egentligen, men eventuellt har jag fått nån allergisk reaktion på betten och det är därför det kliar satan.

Är nu riktigt jävla less på den här sommaren!!! Som grädde på moset så tycker jag dessutom att Filips egna öga ser sämre ut igen – jag orkar inte mer!!!!

Tyst med mig!

2 augusti, 2017 / LindaG / Lämna en kommentar

Känner lite att jag är gnällig, för tillfället. Sömnen har varit lite sådär iofs, men ändå, jag känner mig gnällig och känner samtidigt att jag inte har nåt att gnälla för – egentligen. Visst, det är HELA tiden nåt som händer, nån är hungrig, några bråkar, nån har slagit sig o.s.v, men det är ju egentligen bara småsaker. Barnen har ofta kompost här med, det är ju jättekul att de vill vara här och det uppmuntrar vi, men det blir kanske inte lugnare med fem pojkar i huset istället för tre…

Men nu ikväll kom jag i alla fall på vad det är som stör mig mest, jag är så galet låst. Oliver kan ju vara hemma själv och så utan problem, men jag kan inte lämna Lukas själv mer än nån kvart eller så. Dels är risken för bråk med Oliver alldeles för stor men dels så får han får sig så himla mycket konstiga saker, ungen pillar på precis ALLT. Alltså det är saker jag inte ens drömt om att man ska komma på att pilla isär… Alltså blir jag låst till väldigt korta promenader, även om jag kan övertala Lukas att följa med ibland. Jag längtar efter att kunna få gå ut och gå med Filip i vagnen en åtminstone lite längre runda, nu när han faktiskt till slut tycker att det är åtminstone rätt ok, och faktiskt till och med somnar ibland.