Wow, två kvällar i rad nu har jag fått till ett sånt himla gott flyt i mitt skrivande, inte för att det varit några långa stunder men ändå ungefär en timme effektiv skrivtid vardera kvällen. Det blir på kvällen, efter alla barnen lagt sig, så det är lite av en tävling mot klockan att hinna/orka skriva något innan jag blir alltför trött.

Upplevde för första gången idag att det blev sådär himla spännande att jag själv nästan har suttit och hållit andan medans jag skrivit. Jag har inte egentligen riktigt haft en jätteklar tanke i förväg på hur just den här händelsen skulle te sig och nu när jag skrev så var det som om historien liksom berättade sig själv. Det var spännande att se vad som hände och varje mening som växte fram var lite av en överraskning, jag vet inte hur jag ska kunna förklara det riktigt men det var otroligt roligt att skriva i alla fall!

I texten jag skrivit nu är det mycket som kommer behöva fyllas ut och förklaras, men jag har faktiskt redan lyckats få ihop 9% av målet jag har satt upp på 80 000 ord – inte taget HELT ur luften för det verkar vara ett ganska vanligt mål, men samtidigt inget som jag känner att jag behöver förhålla mig strikt till. En riktlinje helt enkelt, för att få en uppfattning om hur mycket man behöver skriva för att få ihop en bok.

Liten hint om vad som händer 😉 Bild lånad från expressen. 

Nu känner jag mig däremot för trött för att fortsätta, trots att det är så spännande, så nu får min karaktär försöka hålla sig vid liv tills nästa gång jag hinner skriva. Jag har ju jobbat den tid jag ska den här veckan så resten är jag föräldraledig, vi får väl se om jag kan få en stund till att skriva när Filip sover, men Oliver är ju fortfarande hemma sjuk med så det är nog inte så troligt… God natt på er!

Vad sjukt vädret blev, strax efter jag skrev förra inlägget så drog ju världens dimma in, så från en klarblå himmel med strålande sol blev det helt grått på ungefär tre minuter. Sen blev det strålande sol och blå himmel igen efter trekvart?!?

Samma vy med ca två veckors tidsskillnad. 

MEN, det var inte det jag tänkte skriva om, utan jag tänkte skriva om att skriva 🙂 Som den totala novis jag är i den här idén om att skriva en bok så slås jag hela tiden av insikter som troligtvis beror på att jag helt naivt bara gav mig in i projektet, hals över huvud så att säga. Jag har ju inte gått några kurser eller på något sätt förberett mig på nåt sätt förutom att jag läst mååååååånga böcker genom åren, så mina insikter ter sig förmodligen som extremt självklara för de som skrivit innan. Men här är dagens reflektioner i alla fall:

• Jag pendlar mellan att känna att jag inte kommer få in allt jag vill skriva i en enda bok och att känna att jag inte har material alls nog för mer än en kort novell.
• Det svåraste är lite överraskande att brodera ut all text och beskriva allt så mycket, jag är van både sedan skola och jobb att hålla texter korta och koncisa, utan ”ordbajs”, och nu när jag i princip ska fylla en bok med beskrivningar känns det oerhört ovant.
• Det är absolut ingen idé att sätta sig och skriva om inte barnen sover/är i skolan/är hos kompisar. Med (vakna) barn i närheten blir skrivandet helt upphackat och osammanhängande. Bloggen funkar ju oftast ändå, men där är det så korta texter jag skriver åt gången.
• Att skriva som jag först tänkte mig, dvs att man liksom skriver texten i ”färdigt format” går typ inte. Det jag skriver först blir alltför kompakt och ”ryckigt”, men nu när jag ändå insett det så känns det samtidigt enklare – jag skriver helt enkelt precis det jag känner ska hända och så får jag gå tillbaka senare och fylla ut, fylla i och brodera ut för att det ska kännas som en bra text. Skulle jag skriva min handling rakt upp och  ner skulle boken bli alldeles ”stressig” att läsa har jag märkt.
• Fan vad svårt det är att komma på namn till karaktärer?
• Jag vet inte hur andra gör, men jag ser liksom boken som en film i mitt huvud. Det svåra är helt klart att förmedla hela bilden jag har i huvudet så att även den som läser ser (ungefär) samma saker som mig. Det är himla lätt att anta att saker är självklara, för att de är det för mig.

Hmm, jag har förstått att jag måste motstå impulsen att ”bara börja skriva” (haha, jag har hela första kapitlet i huvudet tror jag) och istället se till att jag sätter ihop min story först. Början, mitten och slut måste alla vara hyfsat utstakade för att jag dels inte ska behöva skriva om allt flera gånger och dels vill jag ju att boken ska kännas sammanhängande. Vissa bitar var lätta att komma på (första delen i boken) men jag vill ju ha en intressant utveckling, nån tvist och ett oväntat och bra slut – det var lite lurigare.

Jag har börjat med en MindMap där jag satt upp de delar jag hittills ”vet” att jag vill skriva om, där har jag redan ganska mycket info om miljöer, karaktärer och vissa delar i storyn, men nu behöver jag liksom nog mest fundera mer på huvuddragen. Det är i alla fall väldigt kul att fundera på, lite som när man var liten och satte ihop sin egen fantasivärld 🙂 Just nu använder jag appen Mindly i mobilen, men jag skulle helst vilja ha en app där man även kan synka mot datorn, om någon vet om det finns en bra app för det.

De val jag gjort hittills angående innehållet i boken har jag gjort dels baserat på böcker jag själv gillat, några filmer och faktiskt en hel del från spel – Tombraider, Fallout, Borderlands och Horizon Zero Dawn. Inte så att jag tar något rakt av såklart, men vissa idéer, sidouppdrag, karaktärer och miljöer har inspirerat.

Sen är det jättesvårt att veta hur mycket jag vill skriva här i bloggen om vad jag ska skriva om, det är som om jag blir generad och vill ”haspla ur mig” något kortfattat bara, men då låter min idé tämligen cheesy fast den egentligen är ganska bra tror jag. Så jag fortsätter prata i lite allmänna ordalag ett litet tag, till jag har känt in lite mer.

Har för övrigt hittat lite verktyg jag är nyfiken på, WriteItNow och Dramatica, där man verkar få lite hjälp med att sätta ihop sin plot på ett bra sätt, är det någon som testat något av programmen?

Sen kommer ju de praktiska bitarna med, när sjutton ska man hinna med det här när man har jobb och familj? På ett sätt är det kanske just nu jag har en extra bra möjlighet, nu när jag är föräldraledig alltså, för har jag tur (som nu) så hinner jag sitta en stund när Filip sover och jag hunnit göra klart lite annat man måste hinna med här hemma. Kanske det var menat att jag skulle börja göra detta just nu 🙂

Den här lilla sötrumpan (som igår var helt oimponerad av världen) sover ju ofta ganska bra, och ger mig därmed en chans att jobba lite med boken. Sen är ju tiden lik förbaskat knapp, jag måste hämta Lukas som slutar 13:30 och efter det har jag ingen tid över förrän alla barnen lagt sig på kvällen, och då vet ni ju hur inspirerad och pigg man känner sig 😉