Början på något nytt?

11 oktober, 2017 / LindaG / 4 kommentarer

Jag har naturligtvis inte kunnat släppa tanken på att det vore riktigt roligt att få skriva en egen bok. Faktum är att ju mer jag tänker på det desto mer kan jag känna att jag riktigt längtar efter att få göra just något sånt. Att skriva här i bloggen tycker jag är så himla kul, ofta hjälper det mig att få ordning på mina egna tankar och sedan är det något befriande, eller vad man ska säga, att få skriva ur sig det. Jag kan inte riktigt själv förklara varför det är så mycket mer tillfredsställande att skriva om mitt liv ”öppet” på en blogg än i tex en dagbok, men trots att jag får sålla vad jag skriver om så ger det ändå mer att ha möjlighet att få kommentarer och feedback på det jag får ner på bloggen.

Självklart har jag börjat göra det man gör först när man ska ge sig i kast med något helt nytt – jag har googlat 🙂 Mina nyvunna insikter har sagt mig att dels författare ofta verkar vara tämligen otekniska (baserat på den info om hjälpmedel och skrivprogram jag hittat), att ungefär alla nybörjartips säger samma sak, och till slut att det faktiskt inte verkar vara ”så himla svårt”.

Det sista skriver jag INTE för att förringa någon form av författarinsats, jag fattar självklart att det är apsvårt att få ihop storyn, att komma på saker att skriva, att komma över skrivkramp med mera, men det jag menar är snarare att jag inte hittar något som vare sig avskräcker mig eller som hindrar mig från att börja själv. Faktum är att när jag nu funderat lite på det här så är det inte brist på uppslag som hindrar mig, utan snarare att det finns så sjukt mycket jag skulle vilja skriva om. Med det sagt så har jag faktiskt redan kommit på en genre, en huvudstory, en huvudkaraktär och lite annat som jag kände låg mig lite extra varmt om hjärtat. Efter alla tusentals böcker jag läst så vet jag ju själv vad JAG vill läsa för slags bok och det måste ju ändå vara det jag får utgå ifrån.

Efter det här inlägget förstår ni säkert att det kommer bli en MASSA boksnack här i bloggen framöver, men jag har ju liksom betat mig igenom både träning, recept och barn så nu får jag väl snöa in på något annat, hahaha…. Men skämt åsido så kommer såklart allt det andra också finnas med, men som vanligt är det det som ligger on top of my mind som kommer synas mycket här. Vore kul om ni ville hänga med även på det här?

Avslutningsvis – jag tar GÄRNA emot alla tips, idéer och tankar ni kan tänkas ha, för här är jag verkligen nybörjare!

Att skriva eller inte skriva

10 oktober, 2017 / LindaG / 7 kommentarer

Igår hade jag väl en dag av lite svajig karaktär, men den slutade bra – maken och jag delade en flaska vin över lite goda ostar och kallskuret och pratade en lång stund, precis det som behövdes kände jag!

En av de sakerna vi pratade om lite kort var att jag skulle tycka att det vore vansinnigt roligt att skriva en bok. Ja, ingen biografi (hahaha) eller så utan en skönlitterär bok av något slag. Jag har sedan jag var lite slukat böcker i parti och minut och har åtminstone en känsla av vilken typ av böcker jag själv gillar, dessutom tror jag faktiskt att jag skulle kunna skriva den ganska bra – rent språkmässigt. Däremot finns det ju en massa saker jag inte kan när det kommer till att skriva en bok, hur lägger man bäst upp strukturen, hur håller man ihop storyn, HUR ska man kunna bestämma sig för en och samma story och en massa andra frågor.

Shit, tänk vilken känsla OM man skulle få publicera en bok på riktigt.

Men vad tror ni, ni läser ju ändå det jag skriver här – även om språket i min blogg såklart blir mer av ett talspråk (och ibland ganska splittrat när barn och verklighet kommer mellan), tror ni att det skulle kunna bli nåt vettigt? Förstår ju att det är stor skillnad mot en blogg såklart, det beror ju på hur boken BLIR, men är jag helt ute och cyklar eller skulle jag faktiskt kunna i små ministeg börja fundera lite närmare på det här?

På något sätt känns det lite… jag vet inte, pinsamt? Att någon skulle läsa saker jag har hittat på liksom, på något sätt känns det mer utlämnande än att skriva om personliga saker på bloggen, jättekonstigt. Nåväl, vore kul att höra vad ni tänker, jag vet i alla fall att jag kommer fundera vidare på det här ett tag framöver.

Framtidsplaner

8 oktober, 20178 oktober, 2017 / LindaG / Lämna en kommentar

Igår var det kusinträff (barnens kusiner på makens sida alltså) i Vimmerby, trevligt trots ett riktigt skitväder just när vi skulle vara ute och grilla korv i skogen.

Dessvärre utvecklades Filips förkylning sakta under dagen för att i natt blomma ut till en fullskalig förkylning (samma som Lukas haft i veckan) så natten blev upphackad i mikroskopiska bitar – tror jag sov ungefär 15-20 minuter i stöten. Gäsp… Det är ju liksom ingen fara med honom, snorig och dan mest, men det är ju inte så lätt att vara det när man är en liten skit.

Ögoninflammation har han ju fått med såklart… 😦

Idag var jag på A6 en kort sväng och inhandlade ett par varmare mössor till honom, känner att det kommer gå åt om det ska bli kallare nu. Bara idag var det ju snorkallt tex, fy sjutton! Det var riktigt kul att handla lite, vi har fått så mycket kläder och haft en hel del sparat så jag har nästan inte behövt/fått köpa något till honom, och det är ju sååå kul att köpa kläder i ministorlekar ändå!

En helt annan sak vi pratade om igår var ju huruvida det är ”nåt kul som är på gång framåt”, vilket vi tyvärr fick svara nej på. Dilemmat kvarstår, jag vill boka in nåt roligt att se fram emot men VAD?!? Förresten, nu i skrivande stund funderar jag lite på antingen badlandet nånstans åt Örebro till eller det där man tar färjan till via Göteborg (the Reef)? Undrar förresten om vi inte ska boka det senare, en julklapp till barnen liksom, så åker man dit i mellandagarna…

Hemma igen

6 oktober, 2017 / LindaG / Lämna en kommentar

Efter att ha jobbat mina första tre dagar sen Filip föddes så må ni tro att det kändes gott att vara hemma med honom igår (och idag med såklart)! Helt perfekt, man hann få tanka energi (hahaha, det trodde jag aldrig jag skulle säga om jobbet, men det är ju helt olika typer av energi som går åt där och hemma) och samtidigt längta lite efter barnen – alla barnen såklart. Sen är jag inte ledsen för att det har varit strålande höstsol från en klarblå himmel heller, mycket trevligare att gå promenader i sånt väder än i ösregn!

I går var vi bara hemma och myste och jag lagade kålpudding för första gången på evigheter. Fan vad gott det är.. Vill ni ha receptet eller känns det tråkigt?

Idag ska vi åka och hälsa på en bebiskompis, så nu ska jag sätta lite fart. Kram i höstsolen från mig och den här sötnosen!

Back to work

2 oktober, 2017 / LindaG / Lämna en kommentar

Idag har jag alltså jobbat min första dag sedan Filip föddes. Det var en start i 180, så att säga, för det är en av våra större mässor (när det gäller innehåll som rör min tjänst) som börjar på onsdag så det var rätt in i hetluften. Inte helt fel iofs, de här dagarna precis innan en mässa börjar är alltid väldigt roliga, speciellt inför Elmia Garden.

Jag kunde i alla fall snabbt konstatera att jag (eller åtminstone min arbetsinsats 😉 ) var grymt efterlängtad, så det kändes ju absolut bra 🙂

Efter att ha svarat på frågan ”hur känns det att vara tillbaka på jobbet” ungefär 83 gånger så kom jag nog faktiskt på vad det är som gör att det känns lite som ”semester” att jobba, även när det är så hektiskt som det är nu. Med barnen så ger jag ALLT av mig själv, det finns knappt nåt kvar till vare sig mig eller maken när kvällen kommer, vilket gör att man är typ utmattad, även fast inte barnen är vare sig särskilt besvärliga eller krävande. Men ändå, med Filip blir det ju allt jobb som kommer runt en bebis, med de stora ska man lyssna, prata, göra läxor, planera, förmana och tjata. Det ska lagas mat, serveras mellis, man ska kontakta deras kompisar, planera och fixa runt deras sporter och aktiviteter och allt annat, förutom att hushållsarbetet liksom självklart faller tyngre på den som är hemma hela dagarna.

Missförstå mig rätt, jag klagar inte – eller i alla fall är det inget jag skulle vilja ändra på direkt, men det ÄR jobbigt. Däremot har man ju igen det,, att vara hemma med barnen känns ju mer grundläggande meningsfullt än att jobba, om ni förstår hur jag menar? Man ger allt, men får oxå allt som är viktigt tillbaka… Ett jobb är ändå bara ett jobb och även om man gör sitt bästa och är engagerad på jobbet med så blir det ändå bara ett jobb. Så får man nog inte säga i dagens samhälle förresten, det är lite fult att inte ge hela sin själ i sitt jobb, som om man gjorde jobbet sämre då (vilket inte är fallet).

När man jobbar 2-3 dagar i veckan får man en paus från hemmalivet – och en låååång weekend från jobbet, vilket på många sätt ger det bästa av två världar! På jobbet får jag äta, kissa och prata i fred, bara en sån sak 😉

Så, det var mina tankar om hur det känns att börja jobba igen 🙂

Vardagsbabbel

28 september, 2017 / LindaG / 1 kommentar

Ok, jag erkänner. Jag satte mig här och började blogga för att jag försöker skjuta lite på det faktum att jag verkligen MÅSTE köra lite styrketräning här hemma. Vikterna ligger och tittar anklagande på mig, och ryggen gnäller om det med…

MEN, inte riktigt än, först ska jag dricka upp min kaffe och kanske till och med hinna skriva ett par rader här (Filip somnade för en kvart sen i vagnen, kan antingen bli fem minuter till eller två timmar till, vem vet).

Så, dagarna i plural rusar på i en jäkla takt tycker jag, en dag i singular känns däremot himla lång ibland. Förmiddagarna går åt till att ta hand om Filip och det som behövs göras här hemma, eftermiddagar och kvällar går till de stora pojkarna. Det finns typ NOLL tid till mig själv, funderade lite på hur sjutton det egentligen kommer sig, men kom fram till att jag nog dels försöker ge de stora pojkarna mer tid och uppmärksamhet i något försök att balansera ut all uppmärksamhet Filip får och dels att pga diverse förkylningar mm så har de inte lekt så mycket hos kompisar i höst. Ja för vi har farit ett himlans massa varv till hälsan, senaste med Oliver som inte mått bra på flera veckor, men han är så stor så han ska få behålla sitt privatliv tänker jag.

Annars då? Jo, på måndag börjar jag jobba?!?! Ja alltså, halvtid då, måndagar, tisdagar och varannan onsdag, men ändå, det känns… jättekonstigt. Fast lite skönt med, det är onekligen grymt mycket enklare att jobba än att vara hemma, om man har lite ambitioner att vara en närvarande förälder i alla fall. Ska bli skönt att få äta i lugn och ro, känner jag mest just nu.

Jag har inte haft en droppe ork till att göra mer än det absolut mest nödvändiga när det kommer till träning eller kost, och har därmed fortsatt en himla begränsad garderob nu när jag ska tillbaka och jobba. Skit oxå. Men, en lite skymt av hopp är att jag åtminstone ska få klippa mig idag, fick tag i en avbokad tid hos Freja & Frasse, vilket innebär att jag visserligen måste ha med mig Filip på nåt sätt men även att jag ääääntligen får klippa mig. Behöver få känna mig lite fin nånstans känner jag. Nu när det varit så mycket med alla andra som ska tas om hand så har jag annars totalt avprioriterat mig själv, så just nu känner jag mig mest sunkig, gammal (en tredje graviditet gör INTE att man känner sig yngre) och liksom grå och menlös. Kan vara skönt att få komma ut lite ändå.

Mer då, nu när jag ändå prokrastinerar 😉 Jo, Filips första två tänder har spruckit igenom, nere i munnen. Sylvassa små, små mannagryn än så länge, men snart blir det nog söta små risgryn! Han verkar ha kommit ur sitt senaste utvecklingssprång med, för de senaste dagarna har han varit helt fantastiskt trevlig att ha att göra med. Vi övar för fullt på att sitta, men det tar nog ett tag till innan han kommer få kläm på det helt tror jag.

Så, det var lite splittrade tankar från en trött trebarnsmamma, nu måste jag nog ta och lyfta det där viktplattorna ett par gånger ändå…. *stön*

Kolbulle över öppen eld

26 september, 2017 / LindaG / 6 kommentarer

När vi var ute och vandrade häromdagen så testade vi att grilla något nytt, nämligen ”kolbulle”. Jag blev först nyfiken på namnet – tydligen kommer det sig av att kolarbetarna förr åt just den här mättande men billiga maten ofta – och sedan lite skeptisk men ändå nyfiken på ingredienserna… Jag menar, hur gott kan det bli när ingredienserna bara är vatten, mjöl och fläsk? Låter ju inte som nån kulinarisk höjdare, men många hävdade ju motsatsen, så vi testade.

Det är ju kanske inte direkt någon foto-vänlig mat, men det gör ju inget när det är gott!

Gissa vad? Det var jättegott! Tänk dig att det blir som en fläskpannkaka ungefär, fast lite mer kompakt och med mycket mer fläsk. Äter man det då ute vid en öppen eld så blev det ju klockren mat, varmt, mättande, gott och tillfredställande, så ihop med det faktum att det var grymt enkelt att göra så förstår jag verkligen att det är populärt! Det finns lite olika varianter på receptet, jag försökte hitta det som jag tyckte kändes bäst och det jag blev nöjd med. Här kommer det!

Kolbulle, 4 personer

400 g rimmat fläsk i tärningar
4 dl mjöl (gärna dinkel)
2 dl fullkornsmjöl (återigen gärna dinkel)
6 dl vatten
1 tsk salt
1-2 ägg (valfritt dock, det här var inte med i så många recept men vi hade mycket ägg hemma så jag valde att ha det i med)

Förbered hemma: Tärna fläsket. Blanda ”pannkakssmeten” och häll upp den i tex en PET-flaska eller en ren, tom mjölkkartong. Ta med stekpanna som funkar över eld, grytlapp och stekspade.

Stek fläsket i stekpannan över elden tills det får fin färg. Häll på ungefär 2 cm tjockt lager smet och stek tills det stannat, vänd sedan på det hela (så gott det nu går i en utestekpanna) och stek några minuter till. Servera med lingonsylt eller rårörda lingon!

I folieknytena bredvid elden ligger det banan med choklad och marschmallows…

Kan tänka mig att det är såååå fantastiskt bra mat när det blir lite kyligt ute med, för den både värmde och mättade. Lycka till, och meddela gärna hur det går med DINA kolbullar!

Ryforsleden, Mullsjö – 6,5 km

24 september, 2017 / LindaG / 2 kommentarer

Efter många om och men (ja ni tror väl inte att jag INTE varit hemma med sjuka barn sedan jag skrev det senaste inlägget?!?! Men det är en annan historia…) så blev det så att jag, maken och Lukas vandrade Ryforsleden idag, Oliver och Filip var med mormor och morfar.

Inte sådär toppenväder, det var ganska dimmigt och grått, men det var hyfsat varmt och framåt eftermiddagen fick vi till och med korta solglimtar mellan träden, helt ok ändå!

Det var en ganska lagom led med en familj, Lukas sprang ju fram och tillbaka hela tiden (och lekte datten, kollade löv, insekter, svampar och petade på kottar, grenar och annat jox) så han gick nog säkert minst 9 km, men det var inga problem alls, trots att han bara är 7 år. Hela hemligheten är ju att de inte ska tänka så mycket på att vi just går, man delar in det i lite kortare bitar och gör tex som vi gjorde idag – stannar och grillar på halva vägen.

Man kan ju alltid leka datten för att få det att gå lite fortare annars 😉

Någonstans läste jag att leden skulle vara handikappanpassad, men det skulle jag absolut inte vilja säga, det var rätt små stigar, trappor och broar på sina ställen.

Vi stannade och grillade på utkiksplatsen på halva vägen, dock fanns ingen förberedd grillplats där så vi fick improvisera lite, det blev kolbullar (recept kommer inom kort) och grillad banan med choklad och marschmallows, mums!

Det var jätteskönt att äntligen få komma ut på en liten runda med vandring, jag tänker att vi ska testa med Filip i sele inom kort, men då får vi nog ta en ännu kortare runda till att börja med. Tar gärna emot tips på det, gärna med en bra grillplats i anslutning!

Fotograf: Lukas. Får nog låta honom låna kameran mer 🙂

Här med 🙂

Hoppas ni haft en skön helg!

Hoppas det håller i sig!

21 september, 2017 / LindaG / Lämna en kommentar

Det är knappt jag vågar skriva det, men det här veckan har faktiskt alla i familjen varit friska (tja, lite förkylningsrester bara, men det räknas inte). Och vilken grym skillnad det är ändå, trots ett par jobbiga nätter med Filip så känner jag mig ändå mycket gladare och ”piggare” i brist på bättre beskrivning. Man återfår ju liksom lite hopp om saker och ting 🙂

Så, just nu har Filip somnat i vagnen, jag hoppas på nån timme minst så att jag både hinner städa av lite akut inför helgen och dessutom göra nåt trevligt – som att blogga, även om jag nu fuskar lite och började med det istället. Fick till och med energi nog för att försöka planera in lite vandring till helgen, om mormor kan ha Filip så går vi kanske en liiiite längre runda med de stora pojkarna (7 km) annars blir det en kortare tur. Självklart blir det med grillning, tänker att jag nog får muta lite med att vi grillar banan med choklad också för att de stora ska vara med på noterna. Frågan är vad vi mer ska grilla, är lite trött på korv känner jag. (Ni ser, jag orkar till och med engagera mig nog för att vara sugen på nån annan mat). Sen är jag ändå beredd på att det inte blir nåt alls ifall nån blir sjuk igen, men hoppas kan man ju åtminstone.

Har faktiskt beställt ett par nya vandringsbrallor med, de här, de hinner nog inte komma till helgen dock. Har liksom insett att mina gamla kommer ta minst ett år till att komma i, om jag nånsin gör det, och då är det ju bara deprimerande att tänka på det varje gång man ska ge sig ut. Iofs behöver man ju inte vandringsbrallor för att gå ut och grilla, men det är rätt skönt att ha lite oömma kläder som inte gör nåt om de luktar lägereld, det blir lite roligare då.

Gud vad jag längtar efter att komma ut lite mer känner jag, det är ju så himla skönt!

Otillräcklig

18 september, 2017 / LindaG / Lämna en kommentar

Det har varit lite tyst här ett tag, och likadant har det varit i verkligheten. Jag har inte haft en droppe energi till att träffa folk, den sista gnuttan ork försvann när vi kom på att Lukas hade feber igen (för jag sa att han hade öroninflammation med va?). Det känns som det bara går runt, runt, runt hela tiden, i går var första dagen han var feberfri igen men han är trött och hålögd. Finns ju inte en gnutta fett att ta av på pojken heller så han har ju svårt att komma igen dessutom. Olivers förkylning verkar i alla fall mestadels gett med sig, och kanske konstigast av allt så verkar inte Filip fått nån ny omgång med förkylning (TA I TRÄ!!!).

Vet inte riktigt varför det tär sådant på mig när barnen egentligen ”bara är förkylda”, men jag oroar mig väl lite ändå och dessutom blir det lite mer att ta hand om liksom. Jag är sjukt trött nu, rent psykiskt liksom, så jag hoppas kunna få ladda på mig lite energi den här veckan. Med alla som varit sjuka den här sommaren känner jag så himla mycket av att jag inte räcker till någonstans liksom… Jag känner mig trött, sur och ledsen vilket såklart går ut över barnen – varpå man får jättedåligt samvete eftersom det absolut inte är deras fel, de är ju sjukt snälla barn som inte riktigt förtjänar en mamma med kort stubin och alltför lite tid.

Det är ju dessutom bara två veckor till jag börjar jobba halvtid?! Vet inte riktigt hur man ska dela upp sig på ännu fler, eller om det kanske blir bättre när man får en stund på jobbet att fokusera klart på en uppgift?

Det låter väl konstigt för många, men jag har försökt lagra lite energi i helgen med, genom att göra lite sånt som jag har svårt att hinna med på vardagarna, som att koka sylt på fina plommon jag fick av matmorsan, frysa in dill från landet och laga lite mat. För mig är det liksom avslappnande, ja alltså, om maken finns tillgänglig för barnen under tiden, annars blir det ju mest en stressfaktor såklart.

Måste bara visa vilken färgskillnad det blev, den röda marmeladen är gjord på sviskon (katrinplommon) och den aprikosa på ”vanliga” plommon. Goda är de båda två dock!

Hoppas, hoppas att alla får vara friska lite nu!!!! Och så önskar jag er alla en skön vecka.