Presenttips till en 1-åring

12 mars, 201812 mars, 2018 / LindaG / 2 kommentarer

Inlägget innehåller adlinks*

Jag måste säga att jag rent generellt kan titta tillbaka på presenter mina barn fått genom alla år och konstatera att de nästan ALLTID fått leksakerna ”för tidigt”, dvs innan de egentligen varit så gamla att de faktiskt tyckt att de var riktigt roliga att leka med. Resultatet då blir ju lätt att det dels blir en ond cirkel (för vad ska du då ge nästa år) och dels att när de väl är gamla nog att använda leksaken som det var tänkt så är den sönder/isärplockad/delvis borttappad.

Till Filip nu så kan jag bara konstatera att med två äldre bröder i huset och en mamma som sparat alla fina bebisleksaker så finns det inte så där väldigt mycket mer att köpa, men några pärlor har jag allt hittat:

Bilbana // Lära-gå-vagn // Klosslåda // Bultbräda (adlinks)

Lära-gå-vagnen är ju rolig långt efter man lärt sig gå, här ska alla leksaker läggas i och köras runt på. Bultbrädan är en klassiker, älskar färgerna på den här, likväl klosslådan. Bilbanan minns jag var Olivers STORA favorit när han började på dagis och de hade en sådan där, han stod helt fascinerad!

Sopbil // Tygbok // Bitring // Babblarna kulbana (adlinks)

Det är ju tydligen något som fascinerar små barn, det här med fordon. Vet inte om det är just det där att man ser hjulen rulla eller vad det är, men nu har det börjat köras lite med bilar hemma. Blir extra glad när leksaker, som den här bilen, är gjord av återvunnet material! Tygböcker är en klassiker och bra att ha i bilen och pilla med. Bitringar kanske låter som det är för mindre barn, men än så är det många tänder kvar och den lilla munnen kliar mycket! Kulbanan med babblarna är kul för pillriga små fingrar, utan att man får smådelar överallt. Perfekt!

*Mina trogna läsare ser kanske att det har dykt upp adlinks här, jag kände att jag gärna ville testa det. Det innebär att OM någon gör ett KÖP på något jag länkar så får jag en liten payback, men jag kommer aldrig ge länktips om sådant jag inte hade länkat om annars! Det är heller inte själva klicket som ger en peng, utan bara om någon köper som sagt. Kom gärna med synpunkter eller tankar om det här, ifall det dyker upp några och säg gärna till om något strular!

Blåtiran

8 mars, 2018 / LindaG / 2 kommentarer

I går kväll satt jag inne vid Filips säng och höll på att natta honom. Det innebär just nu att man lägger honom ner upprepade gånger eftersom han ställer sig upp stup i kvarten och sen klappar man honom på ryggen och rumpan till han somnar, vilket brukar ta 15-20 minuter ungefär. För att man inte själv ska sitta där och somna så brukar vi ha med mobilen in och slösurfa på under tiden, eller för att kommunicera med varandra på utan att störa insomningsprocessen.

I går när jag satt där messade Tobbe :
T: Har du sett att Lukas har två blåtiror runt ögonen?
L: Va? Nej? Hur har han fått dem?
T: Han hade tydligen fått en boll i huvudet på gympan.
L: Men herregud, det har jag inte ens sett?!?
T: Inte jag heller tidigare

Sen somnar Filip och jag kommer ut, Lukas ligger redan i sin säng och ska bara få en godnattkram, men på vägen hinner jag och maken förfasa oss över blåtirorna – fast det var eventuellt bara en fick jag höra nu. Helt galet, vad kastar de för hårda bollar i skolan???

Jag går in till Filip och sätter mig på sängen för att kolla in blåtirorna.

De glittrar.

Jag skrattar mycket gott och högt en stund, för jag ser att det är ju min ögonskugga som jag lagt ifrån mig i deras badrum som är runt ögat.

Det hade varit fruktansvärt kul om maken hade ringt och skällt på dem i skolan för att de använder så hårda bollar….

Onsdagssvammel

7 mars, 20187 mars, 2018 / LindaG / Lämna en kommentar

Så skönt, äntligen är alla övernattningar inbokade till ner- och hemväg för sommarens semester. Det visade sig vara stört omöjligt att få tag i familerum just runt Heide-Park där vi vill stanna två nätter, men nu har vi fått boka två dubbelrum istället till någorlunda vettigt pris. Lite nervös för att det ska visa sig vara smockfullt inne på nöjesparken bara, vi har nästan alltid haft tur där annars och det har varit väldigt lite köer, men vi får väl se.

Det finns en hel del attraktioner i den här parken som inte jag åker (nu längre, eftersom jag blivit feg med åldern). Men det är även gott om barnvänliga alternativ!

Helt på ett annat tema så tänkte jag i går, när jag började skriva det här inlägget, skriva om vilken himla tur vi har haft som varit så väldigt lite sjuka den här vintern, men ironiskt nog så känner jag mig lite förkyld och har totalt lock för ena örat idag, haha… Fast en förkylning är ju inget, nästan alla jag känner har haft antingen/både maginfluensa och den vanliga (extremt jobbiga i år?) influensan, vi har haft nån enstaka dag med feber men antalet dagar pojkarna varit hemma på i vinter går ändå att räkna på en hand. Jag TROR att det beror på två saker (förutom kanske ren tur med då), dels att vi alla äter D-vitamin, jag märker jättestor skillnad på hur lite vi och barnen är sjuka sen vi började med det för ett par år sedan, och dels så är jag nog lite extra noga med att de ska tvätta sig direkt efter skola mm för att inte smitta Filip med något. D-vitaminet gör att man (jag) inte känner mig sådär gräsligt vintertrött med, ni vet när det känns som man bara vill deppa ihop, lägga sig i sängen, dra över ett täcke och sova vintern igenom… Nu är jag bara ”normaltrött”.

Barnen får varsin sådan här tuggtablett varje morgon och vi vuxna tar varsin sådan här D-vitamin, ifall någon undrar. (inget spons, bara mitt tips)

I går kväll blev jag lite glad kände jag, jag satt med barnen och tittade igenom fotoböcker från när Lukas var ungefär i Filips ålder (på vissa bilder är de identiska, på vissa är de väldigt olika). Vi hade så himla roligt, vi tittade på semestrar vi gjort och saker som hänt, barnen skrattade gott åt tokigheter de gjorde när de var små och jag kände att, ”fasen, vi har ändå upplevt en himla massa fantastiska saker tillsammans”! Ibland känns det ju som vardagen bara rullar på och att man inte tar tillvara på den, då är det väldigt skönt att kolla både fotoböcker och blogg och se att vi ändå gör vårt bästa utifrån förutsättningarna.

Det var dagens, och gårdagens, svammel, ha en bra onsdag!

Fössta Tossdan i Mass*

1 mars, 2018 / LindaG / Lämna en kommentar

Det har varit lite tyst här i några dagar, vilket beror på att vi just nu är inne i den perioden då man inte kan lämna Filip en sekund. Inte för att han blir ledsen, tvärtom, men för att han nu tvångsmässigt ställer sig upp PRECIS överallt och mot allt, oavsett om det är nåt som välter, skjuts iväg eller ramlar över honom. Självinsikten är ju heller inte den bästa, så lockar något en bit bort kan han gärna släppa både en och två händer och det kan han liksom inte riktigt än… Inte heller kan han sätta sig ner på ett bra sätt än, så därmed blir det lite så att man är väldigt nära honom hela tiden.

En lätt spegel som gärna välter ska man tex ställa sig mot. Mycket mallig kan man i alla fall vara när man kan själv!

Annars händer inte så mycket heller för den delen, kylan gör ju att man helst håller sig inne med den här lille fisen, det är lite väl bitigt för att det ska bli njutbart med längre promenader – och kom inte och säg ”dåliga kläder” för det är ju i ansiktet det blir kallast.

Men visst ja, ikväll händer det ju faktiskt något, jag ska med några kompisar på el Duderino på restaurangveckan, måste säga att jag inte alls har koll på vad det är för nåt egentligen, men tror tanken är att man enkelt/billigare ska kunna testa flera olika restauranger? Ska bli jättekul att komma ut lite!

I helgen hoppas jag på att jag ska komma iväg på en runda på längdskidor igen, får se om jag orkar Dumme Mosse igen (med lite att dricka och nån bar med mig den här gången) eller om det ”bara” blir de vanliga spåren.

För övrigt är väl planerna i mars mest att… jag vet inte, uthärda, överleva, genomleva en tämligen fattig månad. Ja och så fira Filip med då, som ju kommer fylla 1 år 🙂

Vad gör du i mars?

*Kanske man borde fira förresten, fast nån massipantåta blir det nog inte idag.

Roligt besked!

19 februari, 2018 / LindaG / Lämna en kommentar

I helgen gick jag och maken förbi en gammal kompis på en promenad med Filip, de har precis som vi tre barn och då kom vi in på det här med att det är synd att inte de mindre skolbarnen får gå något på fritids. Det visade sig att de hade fått dispens för sin 6-åring att hen skulle få gå på fritids ett par timmar i veckan, just för att man annars hamnar lite utanför kompisgängen. Lukas har ju varit ledsen för att inte han får stanna kvar och leka med de andra i klassen eftersom i princip alla går på fritids, men han har ju varit tvungen att gå hem direkt när skolan slutar och hemma finns det ju inga andra barn att leka med den tiden, eftersom alla är på fritids… Ja ni fattar. Vi gjorde i alla fall en chansning och mailade rektorn på skolan och nu har han fått dispens för att få gå på fritids ett par timmar två gånger i veckan! Han blev så glad, nu får han ju vara med på åtminstone lite aktiviteter! Det blir ändå inga långa dagar men det kommer göra så stor skillnad för honom eftersom kompisar betyder allt i den åldern. Hurra!

Inte lätt när man är 7 år och missar allt roligt kompisarna gör på fritids.

Filip 11 månader

17 februari, 2018 / LindaG / Lämna en kommentar

Just idag håller vi andan inför huruvida han kommer vara feberfri idag eller inte, på morgonen nu hade han inte en gnutta feber så vi avvaktar väl lite innan vi vet hur vi ska göra ikväll.

Men, vad händer med den lilla krabaten annars då? Jo, nu har han äntligen börjat ställa sig upp mot saker. Eller ja, äntligen och äntligen, men det är ju en sak han måste lära sig. Nu är han ju lite ”feg” så det händer inte så ofta än, däremot verkar han tro att om han nu lyckats ställa sig upp själv då måste han ju kunna gå helt själv med? Alltså släpper han gärna helt och försöker knata iväg – vilket inte går alls… Min knäppa lilla unge ❤

Fortsättningsvis ska ALLT ätas på och det gäller även sådan som faktiskt ÄR ätbart, vilket är roligt. Häromdagen fick han tag i en färsk ingefära i kundvagnen när vi var och handlade och den skulle han såklart tugga på. Är ju apstarkt om man äter det färskt, men han blev SÅ arg när jag tog den ifrån honom efter en liten stund…

Något av det bästa han vet är att klättra/krypa över våra ben när vi sitter på golvet och allt annat i lämplig, låg höjd. Vi har ett litet rullbord som han kryper upp under och sen sparkar sig fram på, superkul tydligen.

Alltså, om bara en månad är han ett år? ❤

Underbara, goa, söta, charmiga, älskade lilla barn!

När sportlovet blir ensamt

12 februari, 2018 / LindaG / 2 kommentarer

Jäkla dåliga föräldra-samvete.

Nu på lovet har jag frågat min äldsta om han inte kan träffa lite kompisar och leka med i veckan, men av de barn han umgås med mest så är alla iväg på skidresor, Thailand eller Kanarieöarna. Kvar är vi, där dessutom en av oss jobbar varje dag vilket gör att den som är hemma även måste ta hand om Filip och alltså blir även dagsutflykter svåra. Fritids får de ju inte gå på heller, eftersom vi är föräldralediga, så därav blir även mellanpojken kvar med en gravt decimerad skara lekkompisar.

Vi försöker med det vi kan, i helgen blev det bio och en grilltur i skogen och förhoppningsvis kan jag komma hem tidigare i morgon så maken kan ta de stora pojkarna och åka skridskor en sväng. Kanske, kanske åker jag till Mullsjö med dem på onsdagkväll, de har halva priset på både skidor och liftkort då och det kan behövas under den här föräldralediga perioden, men dels blir det rätt sent (18-21.30 har de öppet) och dels var det inte säkert att det fanns utrustning i deras storlek då. Dessutom blir det ändå typ 800 kr för några timmar en vardagskväll, egentligen skulle jag hellre ta typ Isaberg eller Hestra någon dag i mars, men finns det snö då och är barnen lediga någon dag???

Jag vill inte skriva ”stackars barn” för det är inte SYND om dem, men jag förstår att det är tråkigt att vara hemma en hel vecka utan kompisar.

Och aldrig, aldrig räcker man till som förälder till alla tre samtidigt.

Suck.

Grillning/vandring vid Taberg

11 februari, 2018 / LindaG / Lämna en kommentar

Hurra, i dag kom vi faktiskt ut på en tur i skogen hela familjen! Med tanke på omständigheterna (Filip) så blev väl själva vandringen och skogsdelen ganska kort, men ändå, vi var ute i två timmar och det funkade helt ok! Han blev mest frustrerad för att han inte fick/kunde pilla på saker eftersom han var tvungen att ha vantar, ändå blev hans stackars små händer himla kalla… Slutsats på det är att det gärna får bli några plusgrader när man är ute med honom nästa gång!

Vi testade Taberg idag, nu kommer jag inte ihåg vem det var, tipsade om att det fanns en bra grillplats precis vid gruvan (där jag för övrigt aldrig varit, jag har bara varit på Tabergs topp), så den tog vi sikte på i dag. Vi ställde oss ungefär vid Hotell Taberg, som på bilden nedan, och gick till grillplatsen precis vid gruvan. Det hade absolut funkat att ta vagnen den biten med om man hade velat. Grillplatsen var under tak och det fanns (sur) ved, men det blev liksom ett litet blåshål med så det blev snålkallt efter ett tag.

Det bästa med att vara ute är att pojkarna alltid hittar på nån rolig lek ute i skogen och klättrar och klänger för fulla muggar!

Mumsar väldigt nöjt på en bit korv!

Svårt att gå i stor overall och med skor!

Efter korv- och marschmallowgrillning så gick vi andra vägen runt, tillbaka mot bilen. Vi ville nämligen kolla läget på grillplats nr 2 – måste nog erkänna att den låg absolut mysigare och mer för sig själv i skogen, men dit gick det ABSOLUT inte att ta barnvagn så det var tur vi hade vandringsryggsäcken med oss. Brant uppåt på stigar och sedan nedåt i en brant stentrappa, inga problem för de stora barnen men med en liten får man nog bara vara beredd på det.

Haha, han ser alltid så blasé ut i selen, men han trivs verkligen jättebra i den.

Det var BRANT uppåt! Fullt påpälsade var vi allihop, men det gick åt när man är still och grillar en stund.

Vi kommer återvända till grillplatsen vi inte använde oss av idag någon gång i framtiden, när det blir lite varmare så lilla herrn kan tänka sig att underhålla sig med att undersöka sånt som finns i naturen (och äta det antar jag, med tanke på hans enorma lust att tugga på ALLT).

50% + 50% = 120%

6 februari, 2018 / LindaG / 2 kommentarer

Nu har jag jobbat i två dagar (för den som missat det så kommer jag och maken jobba 50% vardera resten av året innan Filip ska börja dagis 2019). Det alla såklart fråga på jobbet är ”hur känns det”, och jag tycker det känns väldigt bra! Men eftersom det är livsfarligt att säga att det känns bra att vara på jobbet när barnen är hemma pga att man gärna vill misstolka det som att man inte VILL vara med barnen då, så tänkte jag utveckla det hela lite.

Det är skönt att få äta i fred, att få kissa utan att nån står utanför (om man har tur) och frågar 1000 saker. Att vara på jobbet är att få låta hjärnan defragmentera sig, här hinner jag i en helt annan utsträckning tänka klart och göra klart det jag håller på med – även fast man har femtielva bollar i luften samtidigt. Här hinner jag samla energi, kraft och lust till att vara en väldigt mycket bättre förälder hemma! Jag behöver inte ha ensamt ansvar för det dagliga hushållsarbetet och jag behöver heller inte missa långa bitar av Filips utveckling, som ju går så fort nu! 2-3 dagar i veckan klarar jag att vara borta från honom (och de stora barnen, men det är ju på ett annat sätt). När jag kommer hem efter jobbet längtar jag efter barnen och orkar på ett helt annat sätt ge dem mer uppmärksamhet. I love it! I en perfekt värld hade vi haft det så här till barnen blev stora, men jag är så himla glad över att vi åtminstone kommer kunna göra så här nu när Filip är liten – vi har ju gjort likadant med de andra barnen. Sen är ju det här vår sista föräldraledighet med, så vi har ju ansträngt oss för att dra ut på den så mycket vi bara kan, och verkligen njuta! Faktum är ju att på jobbet blir man mer fokuserad eftersom man har mindre tid här, och hemma blir man mer närvarande av precis samma anledning.

Suddig mobilbild, men den här lilla killen har till slut fattat mod till sig och börjat ställa sig mot saker själv, innan har han bara stått om vi ställt honom någonstans. Men han är vääääldigt försiktig av sig, lite läskigt är det minsann 😉 Skönt det, tycker vi föräldrar!

Som bonus är det härligt att få lite bilder och rapporter hemifrån på det som händer med, då känns inte familjen så långt bort – vilken lyx det är ändå för dagens föräldrar. Bara att fota och skicka med mobil, så självklart och enkelt, och det gör att man får den där bra längtan (inte stress och dåligt samvete/ångest) efter att komma hem!

Dagens mobilbild från maken, hur nöjd får man vara när man får rota i min baklåda va?

Nu har Lukas fått vara hemma måndag – tisdag den här veckan med, för han har haft feber, men i morgon räknar vi med att han kan gå till skolan igen (efter en feberfri dag) så då blir det lite lugnare förmiddagar hemma igen.

Ok, som ni förstår så gillar jag vår lösning och är väldigt entusiastisk över den. Har du/ni MÖJLIGHET att lägga upp föräldraledigheten så här så ger jag mina varma rekommendationer, även om det såklart passar med olika lösningar för olika personer. Vad är ditt bästa tips för att få en riktigt bra föräldraledighet?

Sova sked

25 januari, 2018 / LindaG / Lämna en kommentar

Nu har den där härliga grejen börjat som nästan var hela anledningen till att vi skaffade ett barn till*, nämligen att jag fått en liten sov-kamrat. Det låter kanske lite mysko, men låt mig förklara:

Vid ungefär 05:30 vaknar den lilla mannen till. Han är inte ledsen och gör inte så mycket väsen av sig, men man hör ändå att han är vaken (spjälsängen står i fotändan av vår säng). Då får man pallra sig upp och göra en flaska ersättning (<– inte anledningen till att man skaffar barn) och sen lyfter man över honom så han ligger precis bredvid mig i sängen och äter. Men nu, nu kommer det mysigaste, det som gör att det ändå känns ok att kliva upp vid den tiden, nu lägger han sig på min arm, med huvudet tätt mot min hals. Det är så mysigt så jag bara blir tokig! Sen kan det ju ta mellan 5 och 55 minuter av vridande, babblande och allmänt ”knö” innan han somnar, och då vågar man ju inte somna själv (så han kryper iväg och ramlar ner ur sängen, hua), men den känslan när han ändå gör det, precis tätt intill… Sen sover vi oftast vidare till ungefär 7:30 ** vilket ju är jättebra!

Annars är han ju inte riktigt i den fasen att man bara kan sitta och gosa med honom oftast än, han är vill ju så mycket hela tiden så det är väldigt korta stunder han sitter still i mitt knä, men jag hoppas det kommer!

*Ja, lite ironi här, men inte bara.
**Nej inte idag, såklart, då knödde han runt en timme och sov sen i hela FEM minuter innan han var redo att kliva upp… GÄSP!!!!