Vi behöver väl inte nämna några siffror..

…men idag fyllde jag ju då år igen, konstigt att det alltid händer den här tiden på året!

Måste säga att jag haft en riktigt, riktigt bra födelsedag, Filip åt bara en gång i natt så jag var rätt pigg när övriga familjen kom in och uppvaktade mig. Av Oliver fick jag fina rosor, av Lukas choklad och av maken fick jag en jättefin blombukett och ett jättefint armband!

IMG_3765
IMG_3768
IMG_3769
Sen fortsatte dagen jättebra i det kanonfina vädret, de stora barnen var hos mormor och roade sig så jag, maken och Filip tog en födelsedagsfika nere på Bryggans uteservering – jättetrevligt!

Väl hemma sov Filip en stund till så jag fick sitta ute och sola lite (typ enda gången jag verkligen älskar att bara sitta still) och sen lagade vi mat som maken planerat och köpt hem – helt perfekt! På kvällen kom mormor, morfar och barnen och så åt vi ihop – och Filip skötte sig jättebra så vi fick äta i hyfsad lugn och ro! Han har annars haft några riktigt jobbiga kvällar här nu med mycket skrik och magknip den lilla stackaren 😦 Men som sagt, i kväll var det helt ok och bara korta stunder med knip, skönt för oss alla!

IMG_3777

Grillad torskrygg, tryfferad palsternackspuré och så mango/melonsalsa. Sjukt gott!

IMG_3792

Det blev min favorit till efterrätt – vit chokladmousse! Här i lite halvkombo med savoirdkex och rårörda jordgubbar så det påminde om en Tiramisu. 

Filip var så go och låg och jollrade (och gäspade) i sitt babygym under tiden vi åt.

IMG_3778

IMG_3796

Skönt att vila hos mormor!

IMG_3789

Jag måste ge Lukas kredit för fotot ovan dessutom!

Hoppas att ni alla haft en lika bra dag som vi haft, och tusen tack för alla grattishälsningar!

Längtan

Igår när maken kom hem från jobbet så ammade jag Filip och sen tog jag mig en snabb tripp ner till stan! Egentligen var det mest för att komma ut en sväng alldeles själv, men när jag nu ändå var där passade jag på att köpa en amnings-bh på Lindex, haha, där har det hänt lite sen sist jag var gravid kändes det som! Hittade en som var jättesnygg faktiskt, känns ju alltid lite roligare ändå.

När jag nu gick runt där nere så knatade jag även förbi ”mitt” gym och jag fick ett sånt JÄTTE-längt efter att få träna! Det nästan sög till i hela kroppen av en känsla att jag ville svettas, flåsa, ta i, lyfta tungt och t.o.m. springa(???). Den känslan satt i hela kvällen, och faktiskt även nu när jag tänker på det, och det gjorde mig så glad på något sätt! Jag har varit lite rädd att jag skulle tappa de bra vanor och rutiner jag har lyckats jobba mig fram till, men nu är jag inte det längre. Min kropp minns ju precis hur skönt det är (åtminstone efteråt) att träna och röra sig, så nu bara längtar jag till det finns möjligheter och förutsättningar för att sätta igång på riktigt – än så länge får jag nöja mig med lite sporadisk och splittrad ”rehab”-träning för att få kroppen på banan igen. Men, jag tror faktiskt inte det kommer dröja så länge ändå, för jag känner mig hyfsat stabil i bålen redan, även om jag såklart inte kommer kunna använda några vikter att tala om på ett tag.


Idag har Filip tex skött sig exemplariskt så jag har hunnit storstäda här hemma, gosa med honom och spela spel med de stora barnen. Känns oerhört gött och än så länge får man ju bara ta de tillfällen som uppenbarar sig, vissa dagar får man inget alls gjort, men det är helt ok det med.


Så himlens gosig man kan vara när man lägger den sidan till!

Limbo

Jag befinner mig i någon form av limbo just nu, när det kommer till kläder. Bebismagen är nästan helt borta, men ett mjukt lager av ”fluff” ligger över hela kroppen och verkar (som vanligt) inte vilja ge med sig utan lite ansträngning. För första gången i mitt liv har jag egentligen inte emot fluffet, min rundade och mjuka kropp är faktiskt vacker – men jag ska återkomma till den här häpnadsväckande upptäckten i ett senare inlägg.

Så, mitt enda problem rent utseendemässigt just nu är att jag liksom inte har så mycket kläder som funkar… Mammakläderna är undanlagda efter att jag bott i dem de senaste månaderna, men jag är en bra bit från mina vanliga jeans tex. Jag har ett par slappare jeans jag kan ha – MEN – då kommer ju linningen precis över snitt-ärret eftersom de liksom är gjorda för att kasa ner lite… Det är INTE skönt!

En bild från när jag testade mina baggyjeans och var jätteglad över att jag kunde ha dem, tills jag kom på att de satte sig rakt över snittet…

Tröjor funkar väl typ, men det är få som sitter bra och som dessutom samtidigt är amningsvänliga! Har dessutom kommit in i den där fasen när man jäkligt lätt får mjölkfläckar för man inte märkt om amningsinläggen halkat lite snett… =/ Alltså går jag runt i mysbrallor och lite halvdantsittande, ofta fläckiga, tröjor och känner mig rätt… sunkig. Det är absolut skönt med myskläder, men när man ska ut på promenad och så så känns det ju rätt skönt att ha ”riktiga” byxor på sig, men allt är för smått eller skaver.

Dessutom ställer ju brösten till det lite, de brukar ju aldrig vara nåt som jag behöver tänka på när jag köper kläder, men nu får jag nästan inte på mig en enda jacka tex, pga mjölkstinna boobisar gör att inget går att knäppa – och jag vill INTE riskera att de blir kalla och drabbas av mjölkstockning!

Min enda accessoar just nu, en bärsele 😉

Det går ju liksom inte köpa kläder nu heller direkt, eftersom jag ändå måste jobba mig in i min gamla garderob sen.

Nåväl, dagens i-landsproblem antar jag, men man mår ju liksom alltid lite bättre när man trivs i sina kläder tycker jag!

Magen då?

Tänkte jag skulle berätta lite hur jag mår nu, 11 dagar efter snittet, eftersom jag vet att det är några läsare som ska genomgå snitt ganska snart. Och jag måste säga att jag mår himla bra! Jag känner i princip inte av såret alls om jag inte stöter emot det – då är det fortfarande väldigt ömt. Det är också svullet, vilket inte direkt synts eller märkts när magen har varit stor, men nu när den sakta men säkert krymper blir det mer tydligt. Det lär väl däremot ge sig allt eftersom! Själva snittet ser jag inte eftersom det sitter steristrips över, som ska få ramla bort av sig själva, men det blir säkert jättebra.

IMG_3489

Hade aldrig vågat hoppas på att magen skulle dra ihop sig så fort ändå. Sen framöver när livet stabiliserar sig lite så får jag sakta börja träna lite, men som det är nu är jag jätteglad över att det gått så fort hit!

Det enda verkliga problemet jag har är att min ena arm är överansträngd och eventuellt inflammerad, det känns ungefär som när jag har riktigt mycket musarm och molar/strålar/svider från skuldra ner till underarmen på ett väldigt jobbigt sätt. Har tagit ett par ipren för att bli av med det värsta och försöker göra lite övningar hemma med gummiband, men det sitter rätt envist där och jag ska ju helst inte äta så mycket ipren när jag ammar… Lite dumt där, men vad ska man göra?

Amningen börjar funka rätt ok, det gör nu bara ont de första sekunderna och jag TROR att han får i sig det han behöver – däremot blir det en hel del täta måltider ibland, som i morse, när han haft låååånga sovstunder på 4 timmar hela natten (hurra!) men behöver äta ifatt sig när han väl vaknar för dagen. Tror inte jag kom ur soffan förrän runt 12 idag, men så får det väl vara då!

IMG_3474

Jag sover jättebra på min lilla fårfäll – och mina vakenstunder håller nu i sig i ungefär en timma, en på förmiddagen och en framåt kvällen. #överlyckligmamma

Annars har vi en väldigt hostig Lukas hemma från skolan idag, han fick bada en stund för att försöka bli av med lite baciller, nu håller jag bara tummarna för att INTE har just RS-viruset utan att det bara är nån ”vanlig” hosta…

IMG_3483

Magbilder

Jag är liksom inte den som är bekväm framför en kamera, tycker bättre om att kunna fota själv, men samtidigt kände jag att det här är min sista gravidmage och jag kommer tycka att det är väldigt kul att kunna se tillbaka på den lite längre fram. Så, i helgen bad jag maken ställa upp som fotograf och så dokumenterade vi mage 🙂 Voila – här har ni mig och min mage, mitt i vecka 38 🙂

img_3134img_3138img_3143img_3144img_3145img_3153

img_3159

Härmed inleds även den allra sista jobbveckan på dryga 6 månader, hurra!

En favoritdag

För nåt år sedan eller så så var vi på ett inspirations-föredrag med Olof Röhlander med jobbet och sedan dess prenumererar jag på hans nyhetsbrev. Nu är det rätt ofta jag mest snabbt scrollar igenom det, men den här gången ställde han en fråga som jag tyckte var rätt intressant – eller egentligen flera frågor, utifrån ”Hur ser din favoritdag ut?”. Det är ändå en ganska intressant och både lätt och svår fråga, så jag var tvungen att klura på det lite…

Var du ensam eller var du bland andra människor? I så fall: med vilka?
Jag är med familjen. Det är lätt att identifiera faktiskt, och det finns inga andra svar som konkurrerar med detta.

8dccf-img_9612

Var du mestadels inomhus eller utomhus den här dagen?
Vi är nästan bara utomhus – självklart föreställer jag mig bra väder den här dagen, men den kan vara en vacker vårdag, en varm sommardag eller en gnistrande höstdag – det är inte så viktigt.

3ffc5-97

Var det en dag fylld av aktiviter, eller var det stilla vatten?
Åh, det här är lite olika beroende på hur man definierar aktiviteter med. Jag skulle nog allra helst vilja se en lite äventyrlig dag, där vi i familjen tex paddlar kanot, vandrar, fiskar eller gör något annat lite ”äventyrligt” i grunden, men även där det finns tid för att grilla tillsammans, kanske bada lite i en sjö (sommartid då) och sitta och prata. Helst vill jag kombinera med tex lite trädgårdsarbete eller så med, så man känner att man ”gör nån nytta”.

417eb-39

132e2-img_4652

fd2d6-img_5563

Vad fanns det för övriga omständigheter som gjorde den här dagen så bra?
Som så mycket annat så hänger det mycket på att alla är ”på humör”, vilket framförallt innebär att jag vill att barnen har roligt ute i naturen. Nu brukar de vara duktiga (ibland till min stora förvåning) på att underhålla sig när vi är just ute, det är lite värre på vintern när kylan frestar på tålamodet en del däremot. Man känner sig aktiv och gör saker ihop.

f4613-img_4592
8aa32-img_0854

Vika tankar och känslor cirkulerade i ditt inre system?
Jag är lugn, men känner ändå att vi ”åstadkommer” något tillsammans. Vi upplever saker ihop, och det gör oss tajtare som familj. I slutet på dagen vill jag vara genomtrött i kroppen, men lugn i huvudet, sådär som man bara blir när man varit ute en hel dag.

c8082-img_1363
5f199-img_2010

När jag skulle leta upp foton till det här inlägget så blev jag ändå glad över att vi faktiskt jobbar ”i rätt riktning” genom att försöka ta oss ut en sväng så fort vädret och övriga omständigheter tillåter. Nu är frågan då hur man skulle kunna få mycket mer av det här i vardagen (ja, vinna på lotto hade ju varit najs, men det lär väl inte inträffa)? En gård känns ju som en slags dröm, helst i närheten av nån sjö så pojkarna kan fiska och bada… Sen älskar jag ju våra semestrar med, när vi bilar och hyr hus någonstans, men det räknar jag inte som en ”vardag”. 

Hur skulle din bästa dag se ut?

b2df0-img_4766

Fem dagar i Februari

Det är fantastiskt kul att kunna kolla tillbaka själv i bloggen, och se vad man tänkte och gjorde för upp till 6 år sedan! Jag kikade på ett litet axplock av vad jag gjort i februari, och här är vad jag hittade:

2011

d4307-dsc04915

Sömnbrist verkar stå högst på listan här, med Lukas på ca 7-8 månaders ålder. Hmmm, hoppas den kommande bebisen sover bättre?!?! Annars verkar det mesta cirkulera runt familjeliv och framförallt barnen, såklart.

2012

Lukas hade lunginflammation och var inne ett par vändor på akuten, och jag och Oliver var på Universeum (verkar vara dit man ska åka i februari 😉 )

2013

Aha, nu har jag börjat träna, både styrketräning, kickboxing och så åker jag längdskidor. Det sistnämnda saknar jag massor, hade hoppats kunna åka lite innan jag blir alltför stor och tung, men nu verkar det lite kört, vet inte om jag vågar ställa mig på ett par skidor nu (och framförallt tror jag inte jag kan andas tillräckligt för att få upp ens styrfart….).

2014

Oj oj, 2014 är det året jag ”toppar min form” och jag har aldrig i hela mitt liv varit så vältränad och fit. Det är ett tämligen egocentrerat år, men samtidigt nog välbehövligt efter att allt fokus legat på två barn i många år. Maten har jag stenkoll på och det är kesobröd, GI-mat och LCHF-pajer, allt maxat med protein såklart.

2015

På det personliga planet kämpar jag som fan här, mitt hårda kost- och träningsschema från året innan håller helt enkelt inte när man har familj, barn och jobb, men jag vill inte släppa. Något jag är på väg att släppa taget om är däremot kickboxingen, för en dröm och planer om en sladdis börjar växa fram allt mer… Men än kämpar jag på, allt mer desperat, med proteinfluff och kvarg. Men det blir också mer recept i bloggen nu framöver!

2016

Oliver tävlar i friidrott, och vi i familjen försöker ta oss ut allt oftare. Vädret verkar ha varit lite mer vårlikt vid det här tiden, och vi grillar på hemmaplan med. Bloggen får allt fler recept och ligger nu med på MyTaste där den går riktigt bra.

Sedär, en liten tillbakablick. Kan varmt rekommendera att blogga eller på något annat sätt skriva upp lite vad som händer i ditt liv, för jäklans vad fort man glömmer och det är fantastiskt roligt att titta tillbaka!

Längtan efter något äkta

Idag hann jag jobba precis halva dagen innan O ringde från skolan och sa att han mådde dåligt, så nu blir det VAB för honom istället för L… Hoppas att det inte blir alltför allvarligt bara. 

Nåväl, det var ju inte det jag skulle skriva om, utan det var något helt annat. I går kväll satt jag och maken och kollade på Mandelmanns och pratade lite om våra egna drömmar om att *någon* gång kunna vara åtminstone lite självhushållande. Det är ju något vi inte är ensamma om, trenden i dagsläget är ju att fler och fler väljer ett enklare liv med mer eller mindre grad av självhushåll, även om det inte är supermånga ändå.

Jag funderade lite på hur det kommer sig den här känslan av att vilja göra något ”äkta”, något fysiskt som ju skiljer sig så mycket från vår och många andras vardag. Dels tror jag att man pga okunskap säkert romantiserar bilden, även om man tycker att man förstår hur mycket jobb det är med det så är det säkerligen lika mycket mer man missar, men dels tror jag även att vi kanske är trötta på det här ”ytliga” samhället, som dessutom känns mer och mer instabilt med allt som händer i världen. Både jag och maken har ju kontorsjobb där vi åstadkommer saker digitalt, och det känns på något sätt inte lika äkta som att tex bygga något rent fysiskt.

Det här med att samhället känns instabilt är ju ett helt kapitel för sig egentligen, med en galen maktmissbrukare på den troligtvis enskilt viktiga posten i världen. Kanske är det bara känslan av att det liv vi lever idag bara existerar i en skör glasbubbla, där det nu börjar uppstå sprickor, som gör att vi letar efter något rejälare och mer äkta?

För vår egen del tycker vi båda att det fortfarande är väldigt svårt att bestämma sig för vilken väg vi egentligen vill gå, dels är det ett bekvämt (men kanske lite innehållslöst) liv vi lever nu, dels vet vi ju inte vart (eller ens OM) världen är på väg. Det är svårt att se exakt vilket liv vi skulle vilja ha, eftersom man helt enkelt inte har koll på vilka val och möjligheter som finns.

Kanske är längtan efter något äkta också en liten del i att vi vi skaffar ett tredje barn, för på ett konkret sätt är ju barnen det bästa vi åstadkommit, det som är mest äkta och det som kräver mest närvaro. Det gäller ju bara att se till att det finns någon slags värld för våra barn att växa upp i och leva i med.

Hur resonerar du? Har du kanske redan gjort nån ändring, eller skulle du vilja? Eller är du supernöjd med din åtta-till-fem tillvaro? Det vore så kul att få veta…. (kommentera genom att klicka på kommentera överst i inlägget)

img_2436

Avslutar med bilder på de två små sätt vi försöker närma oss en annan framtid, dels våra egna höns…

img_2743

…och dels att vi så ofta vi kan försöker ta oss ut i naturen. Det är inte mycket, men det är mer än inget!

Tankar inför 2017

Jag ser i diverse sociala medier att det är en del prat om nyårslöften, fast det ser inte ut som så många i min närmaste omgivning direkt avgett några. Kanske är det för att vi börjar bli … ehum, äldre, och därmed vet av erfarenhet att det där med nyårslöften liksom sällan blir något av. Lite synd är det, på ett sätt, för själv gillar jag lite att åtminstone ta julen och ledigheten till att planera vad man skulle vilja ha ut av nästa år – även om man inte direkt avger några nyårslöften för det.

Själv har jag inte, och tänker inte, avge några nyårslöften heller, men visst har jag lite tankar om året. Att det i stort sett blir omöjligt att planera mycket pga kommande bebis vet jag ju om, men jag har två utgångspunkter.

  1. Äta mer vegetariskt. Eftersom jag nu inte alls varit särskilt sugen på kött så tänker jag att det är en bra start för att äta mer vegetariskt. Och jag kanske borde förtydliga – för mig räknas det i princip som vegetariskt även om det ingår ägg eller fisk (och skaldjur), det jag vill dra ner på är alltså rent köttätande. Borde inte vara svårt att öka på det här eftersom vi ätit väldigt mycket kött de senaste åren, men jag känner att jag har lite dåligt med vegetariska vardags-recept, speciellt såna med fisk där min repertoar är himlans liten. Visst, köper man en fin torskrygg är det ju superenkelt att göra världens godaste middag av det, men då ska man ju också ta sig förbi och handla färsk fisk någonstans lite smidigt i vardagsstressen.
  2. Att innan året är slut ha fått tillbaka någon slags rutin på att träna igen. Jag tränade ju inte en minut vare sig före, under eller efter de andra graviditeterna, så jag vet inte riktigt hur jag kommer känna den här gången när jag faktiskt är van att träna, men min förhoppning är att jag inte ska tappa rutinerna helt. Hälso- och humörseffekterna är så stora att jag inte vill vara utan, däremot har jag extremt låga krav på mig själv när jag ska komma igång igen efter förlossningen och vad/hur jag ska träna.

Har ni några tankar om det kommande året? Eller kanske rent av nyårslöften? Vore väldigt kul att höra hur ni tänker.

img_2782

Ser ju fram emot att de här två ska få sitt syskon med, naturligtvis!

Gräsänka

Sitter just nu och tittar med ett halvt öga på ”På Spåret”, i ett totalt tyst och stilla hus. Så har det varit sedan vid lunch, eftersom maken och pojkarna åkte för att hälsa på sina kusiner i Vimmerby över dagen, men jag stannade hemma för att det vore så himla skönt med en egen stund helt enkelt.

Det har varit väldigt lugnt ändå, efter nästan två veckors jullov är ju faktiskt ”allt” gjort här hemma som behöver göras. Vi har hunnit städa, fixa, organisera och greja i lugn och ro, så nu var det mest bara att liksom vara. 

Jag är lite dålig på att bara vara…

MEN, jag passade på att göra lite sånt som annars kan skrämma livet ur den som ser mig, dvs färga håret och dessutom passade jag på att lägga en av ansiktsmaskerna jag fått tidigare i en glossybox (när ska man hinna med sånt till vardags??), måla naglarna och kolla frisyridéer på Pinterest. Ja det sistnämnda kanske inte direkt skrämmer någon i och för sig, men med färg i håret och en ansiktsmask på så är man ju inte sådär supervacker direkt…

På tal om frisyrer så måste jag bara visa en bild, tyckte den här tjejen var jättelik mig (minus en femton år eller så), eller så är det bara så att jag VILL se ut som henne?

IMG_5852.jpg

Nu ska jag gå och förbereda barnens sängar så det bara är till att stoppa ner dem när de är hemma. Puss på er!