Höstskor

Banne mig, men i helgen drabbades jag av någon form av lönehybris (hahaha, 50% föräldraledig var det jag…) men i vilket fall fick jag för mig att det kanske skulle kunna finnas lite utrymme för mig att köpa skor den här månaden. Jag har gympadojjor/sneakers och jag har vinterfodrade skor/stövlar, men däremellan… där är ett glapp.

Eller det VAR ett glapp, för efter en sjukt snabb runda till Sjöqvist skor så kom jag faktiskt hem med ett par boots av märket Rosa Negra! Chelsea boots heter det visst – har aldrig riktigt fattat exakt definitionen här, eller ev. kallades de här för Jodhpurs? Vad är skillnaden? Nåväl, jag föll pladask för skinnet som var lika mjukt som på en riktigt mjuk skinnjacka – alltså inte alls som i det hårdare skinnet som brukar vara på skor. Sen var de himla stora med, så nu köpta jag en storlek mindre än jag brukar men tänker att de tack vare det mjuka skinnet ska forma sig lite – det är ingen panik som de är men då blir de HELT perfekta. Är himla kinkig med skor, de MÅSTE vara sköna och jag måste älska utseendet för att lägga en peng på dem, köper faktiskt i princip aldrig ”billiga skitskor” även om de är fina för de är ju aldrig riktigt sköna?!

Ja ni ser, det blev ett helt inlägg om ett skoköp – förstå att det är en stor grej i mitt liv att köpa en så dyr grej till mig själv bara sådär!

Nu ser visst jeansen lite konstiga ut till när man bara fick med nederkanten… Jaja. 

Dilemma

Allteftersom man kommer igång med lite normala rutiner kring att se till att man bokar in tid för träning (som jag sa häromdagen så är ju schemat tämligen tajt nu med allas aktiviteter) och kommer igång med det, så får man ju ändå en liten försmak av hur gott man mår av att röra sig. Det största problemet i MIN vardag är vardagsmotion, på jobbet står jag ju typ still och jobbar vid ett skrivbord eller sitter i möte och hemma blir det som mest kortare promenader – även om man typ aldrig sitter helt still.

Det finns ju en lösning på det här problemet, och det är ju att man cyklar till och från jobbet. Men, det finns även ett stort problem med den lösningen och det är att jag HATAR att cykla?!? Skitsurt, får ont i axlarna och låren krampar, man kommer fram svettig och ofräsch, för att inte tala om när man ska ta sig upp för hela Dunkehallabacken på vägen hem.

Min man tycker jag borde ha en elcykel och visst, det kan väl hjälpa till med backen på hemvägen men det avhjälper ju inte det största hindret – att jag inte vill cykla. Hade det inte varit så otroligt tidsineffektivt så hade jag hellre gått, men det funkar ju liksom inte.

Men, nu ska jag försöka – på de dagar där det inte regnar ska tilläggas, nån måtta får det vara. Jag ska banne mig cykla i träningskläder istället och ta en snabbdusch på jobbet, istället för att försöka cykla så lugnt att man inte blir svettig, så får vi se om det gör att det känns mer ok.

Vi får väl se lite hur det blir med det här – det är ju hur som helst bara en möjlig lösning så länge det inte är halt, för då VÄGRAR jag cykla… Ok, håll tummarna nu och släng gärna hit lite pepp och tips!

art-asphalt-bike-248762.jpg

Höstrusch

Tjoff så rullade vardagen till fullo igång med nästan full kraft – nästa vecka blir det helt på riktigt för då har alla barnens aktiviteter satt igång med. Pojkarna fortsätter med friidrott och Lukas får simskola som tillägg, han är säker i vatten och ”simmar” men inte med helt rätt teknik så det är dags att ta tag i nu. Vi har försökt i sommar, men han har inte alls nån lust att lyssna på någon av oss i det sammanhanget.

Filip har vi börjat gå med till öppna förskolan, som lite förberedelse inför förskola och bara för att han tycker det är himla kul. Lagom projekt med honom på en dag!

Maken och jag har våra träningsscheman liggande omlott med pojkarnas träning, vilket i praktiken innebär att vi endast kommer ha fredagskvällarna tillsammans, eller ja på helgerna tränar vi oftast förmiddag så då har vi också kvällarna för all del. Det är ett galet pusslande det där, men det är ju bara att gilla läget. Det underlättar ju ändå nu när vi behöll även den gamla bilen, hade vi bara haft en fortfarande så hade vi nog inte fått ihop det.

Måste ta och planera in något roligt i höst med, så den inte bara försvinner i vardags-orkanen som drar fram över jobb och hem på hösten. Eller en rolig grej har vi ju inplanerad, vi ska äta på Blackstone i september när de har öppnat, sen blir det ju kanske inte direkt sådär jätteavslappnat när man har en aktiv 1½-åring…

bebisäta.jpeg

Lånad bild från underbara Hej Hej Vardag. Nu är ju inte Filip bebis längre, men på en restaurang där han inte kan springa fritt blir resultatet ungefär detsamma…

Slut på sommarlovet

Ja vi vuxna har ju jobbat sedan i början av augusti, men på tisdag, då är det dags för barnen att (äntligen) börja skolan igen! Jag säger äntligen, för de sista veckorna på semestern kan vi väl säga att vi gemensamt varit ense om att vi är rätt trötta på varandra allihop… Men visst, det finns ändå små fantastiska ögonblick, som häromdagen när de lekte med såpbubblor alla tre pojkarna!

IMG_8436

Filip får ju fortsätta vara hemma ända fram till inskolning i januari (om vi bara får plats på dagis, har inte fått något besked än?), så vi fortsätter ju vår delade föräldraledighet hela hösten. Men ändå, de stora pojkarna får komma iväg en sväng och umgås med SINA vänner (och vara ifrån varandra lite, mycket välbehövligt) och vi får en stund med bara Filip på förmiddagen.

Jag har ju under alla år pojkarna gått i skolan sett fram mer mot själva skolstarten än dem, just för att det är en sån häftig känsla av förväntningar och nystart. Hade väl tänkt mig att jag och pojkarna skulle åka och köpa fina skolstartskläder och skolprylar, men eftersom de har NOLL intresse av att handla något överhuvudtaget så har liksom den lusten försvunnit, så de får gå i sina vanliga kläder och ta med lite gamla pennor. Ja, jag är lite bitter över det… 😛

I vilket fall, vi avslutar sommaren med de sista sommarbilderna:

IMG_8445IMG_8495IMG_8492IMG_8488

IMG_8467

Får Filip välja så skulle han nog helst vara inne hos hönorna i hönsgården hela tiden!

IMG_8464

Till vänster här ser ni päronträdet som jag slet med i typ 10 timmar innan det var helt färdigställt. Måtte det växa bra där!

Hemgjord Äppelsaft

Det har ju varit ett galet bra äppelår i år! Vi har haft väldigt dåligt med äpplen tidigare år så därför är vi extra glada, men kanske också extra måna om att ta tillvara på så mycket äpplen som möjligt. Det finns ju ändå en gräns för hur många apfelstrudels och äppelpajer man kan äta… Då är äppelsaft perfekt! Dessutom kan du ta tillvara på fallfrukten, för det gör inget om det inte är några ”snyggäpplen”. Det enda du behöver är en saft-sil och en stor kastrull, och helst några glasflaskor (2-3 st stora) att tappa upp saften på – men kniper det går det ju använda en glasburk eller så med.

IMG_8570

Äppelsaft, ca 2 liter

ca 4 kg äpplen (motsvara två 5-liters hinkar fulla ungefär)
1,5-2 l vatten
4-8 dl socker
saft av en citron, eller ca 3 msk citronjuice
0,5-2 tsk citronsyra (finns där kryddor finns)

valfritt: kanelstång

Här har du två val, antingen gör du det extremt enkelt för dig och delar äpplena i fyra, med kärnhus, kvist och skal (ta bort maskätna delar såklart). Vill du däremot kunna göra äppelmos på resterna så ta bort kärnhus och pinne, men lämna på skalet. Jag körde på första varianten idag pga brist på ork.

IMG_8563

Lägg äpplena i en stor kastrull och häll på knappt 2 liter kallt vatten. På med ett lock och koka upp, sedan får det koka till äpplena är helt mosiga, för mig tog det ca 30 minuter men det beror på äppelsort. När allt är mos kan man plocka upp de stora skalbitarna som flyter löst med en grilltång, så täpper de inte till i silen sen. Häll över allt (eller i omgångar beroende på hur stor din saftsil är) i saftsilen och låt det rinna av i ca 1 timme, rör gärna om någon gång så rinner det bättre. Det moset som är kvar kan du nu göra just äppelmos av om du vill, saften häller du i en kastrull och låter koka upp – passa så det inte bränns!

Tillsätt nu citronsaft, sedan citronsyra och socker lite i omgångar – smaka av! Här beror ju mängderna dels på vad du har för äpplen men även på din smak, jag vill ha min saft lite sötsyrlig och har gärna mycket citronsyra i men inte alltför mycket socker, hade nog i ca 6 dl den här gången. När du är nöjd med smaken ger du saften ett snabbt uppkok igen och skummar av, sedan häller du över på varma och rena glasflaskor. Förvara i kylen, eller frys in om du vill spara länge (tänk på att inte fylla glasflaskan ända upp i så fall).

Jag tycker det är godast att blanda ca 1+4 med bubbelvatten, men tänk vilka drinkar man kan göra! Äppelsaft+Prosecco eller varför inte en Äppelgin och tonic?!? Gah!

IMG_8572IMG_8573IMG_8575IMG_8576

Konfirmation

I helgen var vi i Vimmerby på pojkarnas äldsta kusins konfirmation. Jag har inte varit på en konfirmation sedan jag själv (ja jag vet, är ju inte ens med i svenska kyrkan längre) konfirmerades, så jag hade nog förträngt hur lång den ceremonin är? Det var ungefär 1h 20 min som vi, och ett gäng andra föräldrar, skulle underhålla sina minsta barn utan alltför mycket störande ljud… Puh, lite svettigt.

Pojkarna var finklädda dagen till ära, så himla fina de är!

IMG_8502IMG_8500IMG_8524

IMG_8523

Oliver ville ha kavaj, han ser så stor ut i den…

IMG_8547

Efter åkte vi hem till kusinerna och åt mat och en jättefin tårta önskad av konfirmanden.

IMG_8538

Den här lilla snyggingen knatade runt i sina hängslebrallor och var bara hur söt som helst. Han matchades nog bara av minsta lilla kusinen Alicia!

IMG_8535IMG_8545

Sensommar

Jag tänker inte kalla det höst, men visst blev det ett markant och lite abrupt avslut på den fantastiska (och läskiga och torra) sommarvärmen! Här på jobbet är hösten den absolut mest hektiska perioden vilket brukar innebära att man börjar jobba i augusti och sedan är det bara ett enda suddigt virrvarr innan man kommer ut på andra sidan, sent i november. Det här året blir det ju inte riktigt så eftersom vi inte jobbar heltid än, dagarna hemma gör ju att man kanske kommer hinna lägga märke till hösten lite mer.

IMG_8321

En bra sak med att det blivit lite svalare är att man blir så himla sugen på att ta sig ut i skogen igen med familjen, men just nu är det ju fortfarande eldningsförbud och hur man än vänder sig så är ju just elden en stor del av upplevelsen när man är ute med barnen. Det ska petas i, eldas pinnar och kottar och allt annat kul man själv ville göra när man var liten (och för den delen fortfarande kan få lust med), för det är något väldigt magiskt och lockande med en öppen eld ändå.

IMG_7231

En annan bra sak med att det blir lite svalare är att det blir SÅ roligt att titta på nya kläder – av alla årstider så är ju sensommar/tidig höst den absolut roligaste tiden att köpa kläder! Sen kanske varken figur eller plånbok har riktigt den form man vill den här hösten, men det är ändå kul att titta. Det är ju en kort period där man kan ha jeans utan att svettas och lite tunnare toppar utan att frysa och det gäller att utnyttja den 😉 Måste återkomma med en önskelista inför hösten känner jag….

Deppig av yoga

Idag var första gången jag yogade på nästan två månader. Semester, inställda lektioner och sjuk instruktör kom emellan. Kanske just det att det var ett tag sedan gjorde det extra tydligt, men jag kände ikväll när jag satte mig i bilen efter passet att jag nästan ofelbart blir deppig efter ett pass yoga. Jag tror kanske inte att det är egentligen just yogans fel lika mycket som att man får en stund att bara vara för sig själv och känna efter, för när jag går ut därifrån så är jag alltid ledsen och känner mig otroligt otillräcklig.

Jag saknar mina vänner, både gamla och nya som man träffar alltför sällan och det gör mig jätteledsen.

Jag får en enorm känsla av tyngd över axlarna över allt ansvar som vilar på mig hela tiden, för barn, jobb, hem, träning, karriär, socialt liv och egen utveckling och slås långt ner i skorna av min egen otillräcklighet*. Yogan borde ju lätta på spänningar och gör det väl rent fysiskt men vad gör det när man har en imaginär vikt av hela jorden på axlarna?

Kanske vore det bara lättast att sluta yoga, för den deprimerande ansvarskänslan kanske inte kommer fram utan den här fysiska damnluckan, eller så kommer det bara göra att det rätt som det är svämmar över. Kroppen behöver ju ändå yogan, så kanske måste jag bara hitta nåt sätt att inte låta min hjärna gå bananas. Jag vet inte.

exercise-feet-fitness-892682.jpg

Helt seriöst, det finns miljontals fantastiska bilder på folk som utöver yoga, men jag känner mig inte som NÅGON av dem och ser framförallt inte ut som det. Var är alla ”jag är lite stel i höften men försöker ändå” -yogabilder?

I vilket fall, nu tänker jag ta ett glas vin och sätta mig och deppa i ett hörn av soffan. Ha en skön kväll!

*och då ska vi ändå inte nämna det dåliga samvetet för att folk har det onämnbart mycket sämre än jag har det vilket får mig att känna mig dålig för att jag ens känner mig dålig. Hipp hurra. 

Ondska eller miljö?

Urk, känner mig riktigt hängig sedan nån gång i går, så där så man har ont i huvudet och kroppen och känner sig allmänt matt. Känns precis som om jag håller på att få typ influensa, men det bryter liksom inte ut utan ligger bara där och gör att man mår dåligt, men inte så dåligt att man är sjuk ”på riktigt” och därmed kan vara hemma och sova. Det KAN vara så att det bara är trötthet med eftersom Filip dragit till med ett gäng helt hopplösa nätter pga okänd anledning, jag vet inte riktigt.

I vilket fall, det jag egentligen funderat på de senaste dagarna har varit min bok. Jag VILL verkligen fortsätta skriva så jag måste:

  1. Hitta lite tid till detta när jag har ork samtidigt (HA. HA. HA. )
  2. Komma vidare med min huvudstory – ELLER?!?!

Angående punkt två så vet jag inte riktigt hur jag ska göra här, för jag har inte en klassisk ”antagonist” eller motståndare/skurk här. Egentligen känner jag att bara miljön och dess utmaningar bör vara nog, men då är det å andra sidan svårt att hitta en story som inte känns platt och långtråkigt. Hittar man på en ”ondskefull organisation” som ska ligga bakom så känns det bara extremt löjligt och barnsligt å andra sidan. Min hjärna jobbar rätt hårt med det här just nu känner jag och jag vill verkligen komma framåt! Försöker jag då hitta lite hjälp i allmänna skrivtips mm så går det inte riktigt applicera på den här typen av story tycker jag, men jag har kanske fel? Hjälp?

abandoned-grass-light-571249.jpg

Tänker ju mig att en hård miljö i sig är ett hinder stort nog och skulle själv vilja läsa om hur någon hanterar det, men det känns ändå som det blir platt om boken BARA handlar om det ju. 

Full fart!

Vi har ju väntat SÅ på att Filip skulle våga släppa taget och gå nån gång, brorsorna gick ju nästan på pricken när de var 1 år och Filip har ju KUNNAT i ett par månader men inte vågat. MEN! I fredags kväll, 1 år och 4½ månad, bara släppte han och knatade iväg? Sen dess har han liksom inte slutat gå i princip och går nu runt som han aldrig gjort annat, stadigt och snabbt!

Har inte vant mig alls än, så varje gång det kommer ett litet blont huvud och knatar förbi i knähöjd liksom hajar man till – what?!? Han går?!?! Så söt!

Önskar att jag kunde säga ”så nöjd” med, eller ja han är nöjd med att kunna gå – och extremt stolt över sig själv – men det är nåt annat som är väldigt gnälligt och frustrerande tydligen. Många utbrott blir det när saker inte går som han vill eller när han inte får göra det han vill.. puh.

Men, här kommer en kort video från i morse:

Fel
Detta videoklipp finns inte