Semesterplanering

Så håller den på att ta slut till sist, den här sista veckan som heltidsföräldraledig. Från och med på måndag börjar jag jobba 50% igen och kommer fortsätta så hela året. Det ska bli himla skönt att inte ha hela ansvaret för vardagsruljansen, men jag kommer sakna den här fantastiska lilla bebisen! Herregud, så go’ och okomplicerad han är, en sån fantastisk liten personlighet som växer fram!

Till helgen blir det till att sätta sig ner och börja boka in boende till hem- och nedvägen till Kroatien i sommar (rekommenderar Links und Rechts här!). Gasthausen har oftast bara ett familjerum så man får vara ute i vettig tid, även om vi inte alls åker när det är högsäsong – vi brukar vara ganska ensamma faktiskt. Det största orosmolnet är ju såklart hur det kommer gå att bila med Filip – ja, det kommer ju att GÅ för vi har inget val, men det kan ju gå mer eller mindre bra. I och för sig är han ändå rätt ok med att åka bil så länge det är ljust och  han ser saker ute, det är värre när det är mörkt. Jag längtar så vansinnigt, dels för det har varit så grymt tråkigt väder nu i januari och dels för att jag liksom ser för mig själv hur barnen leker i polen ihop där nere, hur vi äter lunch på stranden och hur vi bara kan göra roliga saker tillsammans allihop. Sen inser jag ju att Filip som kommer vara 1 år och 3 månader ungefär kommer se till att det inte blir en minuts vila, han lär väl kunna gå gissar jag, men det blir ju 110% passande för trappor, ojämna stenar, POOLEN (ångest) och allt annat som är svårt när man just lärt sig knata runt. Men läääääääängt ändå!

IMG_8539

Det är första gången vi återkommer till ett och samma semesterboende, men vi hade det himla bra här sist (2015)!

IMG_8457

Vackra Rijeka.

IMG_8345

Sist hade vi bara övervåningen och nedre plan var förråd, men nu ska hela huset vara omgjort till semesterboende. Perfekt!

IMG_8308

Barnen längtar också! Även om Oliver inte älskar bilresan ner, så brukar det ändå funka bra. 

På hemvägen räknar vi med att stanna på HeidePark det här året, man MÅSTE ju ta en tysk nöjespark på hemvägen och näst efter EuropaPark (som liksom ligger lite åt fel håll) så är det den bästa!

 

Projekt tvättstuga är klart!

Eller nåväl, så långt vi kan komma just nu i alla fall – för jag antar att ni bara DÖR av nyfikenhet på hur det blev? Gissar att ni räknat ner dagarna tills det skulle komma en uppdatering på hur det har gått med vår tvättstuga….

Nu har vi ju då monterat dit ett Elfa-system istället för de gamla överblivna hyllorna, så det är klart mer luftigt och ordnat – även om jag helst skulle vilja ha en drös fina förvaringslådor, men det får det bli allt eftersom. Det blir ju lite lättare att göra anpassningar efter just det behovet man har för stunden med ett sånt system, vilket kan behövas när familjen och dess medlemmar växer och får olika behov. Just nu behövde vi kunna förvara träningskläder och skor på ett smidigt sätt, utan att blockera tvättlinorna där vi hänger vår tvätt. Det måste ju vara tillräckligt lättillgängligt för att barnen faktiskt ska ANVÄNDA sina lådor, men jag tror det kan funka. Här kommer några före- och efterbilder från mobilen (det är dock extremt svårt att fota tvättstugan utan någon slags fisheye-lins eftersom den är så långsmal…).

Före – trångt att komma fram och en massa överblivna hyllor från andra delar av huset. 

Efter – lite grundare hyllor (30 cm) gör det luftigare, plus lite smarta krokar för dammsugarslang, jobbarkläder och strykbräda. 

Nåväl, här är ”före” mest en ”före städning”, men ändå. 

Wow, kolla, det fanns ju en arbetsbänk där under!

Hemmafällan

Ute vräker det ner snö och jag har noll och intet lust att lyfta ett finger idag – förutom det Filip behöver såklart. Just nu sitter jag och äter upp de sista pepparkakorna framför ett avsnitt av Younger, och försöker samtidigt fundera lite över en ny handling till boken, fast det är svårt.

Men, apropå att inte lyfta ett finger (ironi), vilken jäkla fälla det är att vara hemma hela tiden så här. Eftersom jag är hemma så blir det såklart jag som sköter markservicen, mat till barnen, städning, disk och tvätt, ni vet. Alternativet är att maken tar det när han kommer hem, men då vill han ju vara med barnen (och då vill jag INTE ha det ansvaret på en stund och vill dessutom att vi inte ska behöva lägga vår gemensamma tid på nåt så tråkigt), så därmed är det liksom inget val. Det handlar inte om att maken förväntar sig något av ovanstående, men det måste ju bli gjort och det är ju den som är hemma som har tid. Men man blir ju lite galen när man städar och plockar ut diskmaskinen för sjuttielfte gången samma vecka… Det ska bli sååå skönt när vi är hemma 50% vardera!!!

För de som inte har lyxen att kunna välja hur och vem som är hemma – jag beklagar! För de som väljer det själva, hjälp, förstår inte hur ni står ut nån längre stund.

Citron- och mangofromage

Glöm nu alla pulvervarianter ni ätit, det här är äkta vara och blir en lätt, fräsch och fluffig dessert! Nu när det känns som det är lite säsong för mango så kan man ta två färska, som jag gjorde i dag, annars går det bra med frysta med.

IMG_6435

Fluffig, lätt Citron- och mangofromage, 8 portioner
4 gelatinblad
1 ekologisk citron
2 färska mangos (mindre storlek) eller 1 pkt frysta (men tinade)
1 pkt vaniljvisp
0,5-0,75 dl socker, beroende på hur söt mangon är
2 stora ekologiska ägg

Lägg gelatinbladen i kallt vatten. Tvätta under tiden citronen, riv citronskalet (utan att det vita kommer med) och pressa ur saften i en liten skål. Mixa mangon slät i en skål. Krama ur gelatinbladen och lägg dem i citronjuicen, värm försiktigt i vattenbad tills gelatinet löst upp sig helt.

Dela på äggen, och börja med att vispa de två vitorna till ett hårt skum i en helt ren skål. Vispa sedan vaniljvispen RIKTIGT fast i en hög skål eller kanna, innan du vispar äggulor och socker i en större skål (här blandar du ner allt sen, så se till att skålen räcker till). Rör ner det smälta gelatinet och citronsaft med skal i äggulorna, tillsätt mangopurén, vänd ner vaniljvispet och sist vänder du försiktigt ner äggvitorna. Antingen kan du hälla upp det i en schysst serveringsskål, eller direkt i portionsformar, sedan behöver fromagen stå kallt i kylen i ca 2 timmar (eller längre, bra dessert att förbereda!).

Servera med lätt vispad grädde smaksatt med lite vaniljsocker, samt lite färsk frukt om du har tillgång till det!

IMG_6438IMG_6437IMG_6432

Sur söndag

Planen för idag var att vi skulle åkt ut nu på förmiddagen, när det var lovar sol sist jag kollade vädret, och grillat i skogen vid Stråkenleden. Men när vi klev upp i morse regnade det ju i sidled så lusten att åka ut i skogen försvann, minst sagt… Kombinerat med en usel natt pga mardrömmar så är istället situationen sån att jag sitter på gymmet och känner mig på riktigt uselt humör. Det är svårt att komma på riktigt bra saker att göra med hela familjen annars, speciellt den här tiden på året – både p.g.a. väder och skruttig ekonomi just nu.

Jag vill ju inte spendera en hel helgdag på att vara sur heller, så nu måste jag snabbt komma på nåt som kan få upp humöret en bra bit. Man kunde ju tro att det skulle hjälpa att gymma men det gör det inte alls nu för tiden, det är bara ett nödvändigt ont. Att blogga hjälper lite, att få ur sig saker och få perspektiv, men jag behöver nåt roligt med. Frågan är vad. Baka nåt och fika med familjen? Japp, det är najs men jag är också lite sur på mig själv för att jag aldrig blir av med det där sista som gör att kläderna sitter som de ska. Laga mat ska jag ju göra, det är ju lite terapi så länge som jag inte behöver ha koll på barnen samtidigt. Vi får väl se, hoppas det räcker. Ska försöka skärpa mig nu och gymma klart, kanske känns allt bättre efter en lång dusch…

En ny riktning

Nu på morgonen kom helt plötsligt min skrivlust tillbaka igen. Den har legat på is i en månad nu, jag har inte kommit framåt i hur handlingen skulle fortsätta. Nu tror jag att jag har bearbetat klart det och insett att jag måste ändra på handlingen. Min framtidsdystopi-värld (om det nu är ett ord) och mina huvudkaraktärer tror jag fortfarande på och även en liten del av den handling som redan finns, men själva huvudploten måste jag ändra.

Med det sagt så kan jag ju också säga att jag inte har något att ersätta den med? Hm… Men kan känner i alla fall att jag måste släppa den gamla, vilket i sig öppnar upp för nya möjligheter. Fasen vad jag skulle vilja bolla mer med er och skriva mer här, men kollar jag på skrivbloggar så verkar folk vara EXTREMT hemlighetsfulla med vad de skriver, det finns kanske en anledning till det? Eller ska jag köra på min magkänsla och delge er lite grova drag för att kunna få lite feedback?

pexels-photo-66100

Ja, det får bli en ny riktning och det känns bra! Men vart ska vi….

Sova sked

Nu har den där härliga grejen börjat som nästan var hela anledningen till att vi skaffade ett barn till*, nämligen att jag fått en liten sov-kamrat. Det låter kanske lite mysko, men låt mig förklara:

Vid ungefär 05:30 vaknar den lilla mannen till. Han är inte ledsen och gör inte så mycket väsen av sig, men man hör ändå att han är vaken (spjälsängen står i fotändan av vår säng). Då får man pallra sig upp och göra en flaska ersättning (<– inte anledningen till att man skaffar barn) och sen lyfter man över honom så han ligger precis bredvid mig i sängen och äter. Men nu, nu kommer det mysigaste, det som gör att det ändå känns ok att kliva upp vid den tiden, nu lägger han sig på min arm, med huvudet tätt mot min hals. Det är så mysigt så jag bara blir tokig! Sen kan det ju ta mellan 5 och 55 minuter av vridande, babblande och allmänt ”knö” innan han somnar, och då vågar man ju inte somna själv (så han kryper iväg och ramlar ner ur sängen, hua), men den känslan när han ändå gör det, precis tätt intill… Sen sover vi oftast vidare till ungefär 7:30 ** vilket ju är jättebra!

Annars är han ju inte riktigt i den fasen att man bara kan sitta och gosa med honom oftast än, han är vill ju så mycket hela tiden så det är väldigt korta stunder han sitter still i mitt knä, men jag hoppas det kommer!

IMG_6328.jpg

*Ja, lite ironi här, men inte bara.
**Nej inte idag, såklart, då knödde han runt en timme och sov sen i hela FEM minuter innan han var redo att kliva upp… GÄSP!!!!

Ingen rök utan eld

I dag när det var dags att hämta Lukas i skolan så var det riktigt skitväder, så jag och Filip tog bilen bort. Det tar ca fem minuter till skolan, sen väntade vi på honom där i tio minuter till innan vi åkte hem igen – och möttes av det här!?

Jag fick sån panik, det rök överallt och en ambulans samt fyra stora brandbilar stod på gatan, grannarnas uppfart och vår uppfart. Sa till Lukas att sitta kvar i bilen med Filip och sprang ut bilen för att se vart det brann, var helt säker på att det var hos oss för all rök var typ där och jag funderade halvt hysteriskt på vad det var som börjat brinna? Kom lite närmare och insåg att det var hos närmsta grannen, precis mot vår tomt det brann…

Blev först sjukt lättad men sen blev man ju jätteorolig för dem, de har två barn och allt! Vi körde runt kvarteret så jag kunde ställa bilen utmed vår gata och så tog jag Filip och Lukas och gick mot vårt hus. Så såg jag grannen och en av hennes döttrar så vi gick fram och undrade hur det gick och om vi kunde göra något. Tydligen skulle de elda i sin kamin för att kunna täta några sprickor i murbruket och när han har varit ute för att blanda murbruk såg han att det vällde rök ur nederkanten på taket så han ringde brandkåren direkt. Det var ingen soteld och alla gällande regler var uppfyllda så exakt varför det började brinna i taket visste ingen. Nu är i alla fall allt släckt och som tur är verkar det vara bara taket som är skadat, och bara lite brandrök inomhus. Men så sjukt läskigt! Oliver såg ju brandbilarna när han kom hem från skolan, så vi har varit lite smått chockade allihop nu på eftermiddagen.

Har nån sett min man?*

I 18 ½ år har vi varit ihop, jag och den här fantastiska karln. Vi är väldigt lika varandra på många sätt och det händer väldigt ofta att vi skrattar gott åt att vi tänkt/gjort/planerat exakt samma saker, oberoende av varandra. Han är dock världens svåraste person att köpa födelsedagspresenter till, men idag har jag nog åtminstone lyckats hyfsat ok – men det får jag berätta om senare. Han är mycket mer privat än mig, så jag ska inte skriva så mycket, men lite måste han ju få gästspela här ändå. Dessutom försöker han varje år komma undan alla gratulationer, så jag ser det som min plikt som hans fru att påminna folk, lite diskret sådär 😉

IMG_6279

Min bästa vän.

IMG_5226

Mitt favoritsällskap. 

IMG_4842

Bästa pappan som aldrig skulle förutsätta något annat än att vi delar på föräldraledigheten. 

IMG_4608

Han som får mig att skratta mest. 

IMG_6417

Stort grattis till världens bästa man, min bästa kompis och den snyggaste karln jag känner!

*Ja ni vet, från Macken, hon som letar efter sin beigea man 😉

Som en äggsjuk höna

Ibland blir vissa begrepp så väldigt tydliga. Som uttrycket ”går runt som en äggsjuk höna” – i helgen när solen tittade fram så vågade sig hönorna ut i snön för en gångs skull. Eller ja, anledningen verkade vara att Agda inte ville lägga sig och ruva i hönshuset helt plötsligt utan skulle till sin vanliga plats (min blomlåda på altanen, där jag INTE vill ha henne). Men där var det snö, så väl där ville hon inte alls ruva där, så jag fick lyfta ut henne från altanen ett gäng gånger (de är inte jättesmarta). Tänkte att om jag gör ett värprede i det soligaste och varmaste läge jag kunde hitta så vill hon kanske ligga där istället, så det fick bli en stor blomkruka med lite halm i sig – och där passade det visst den lilla damen att ruva!

De är himla speciella, men det är också det som gör det mysigt, även om man inte ALLTID har tid att springa runt med förvirrade hönor… 🙂