På söndag är det första advent, och därmed är det officiellt tillåtet att börja frossa i saker som glögg, pepparkakor och lussekatter! Men julen är ju så mycket mer, alltså, den är så mycket mer MAT! Man kan ju inte nöja sig där liksom… Här har ni lite fredagskärlek från mig!
Jag är en ihjärdig älskare av Glühwein framför köpta, mer söta glöggsorter. Men jag tänker att man kan göra en jäkligt god glögg själv annars, som är mer lagom söt, och då tycker jag att en kryddig konjaksglögg låter som en perfekt kroppsvärmare en kylig decemberdag!
På tal om kyla så behöver man ju verkligen värma sig så här års, speciellt när det man ska stå på en timmes långt adventsfirande på en kall skolgård på måndag morgon (men jag är inte bitter… jag kommer ju för fasen inte i något vettigt vinterställ nu ju – jag kommer frya ihjäl!) Nåt som alltid är extra gott vintertid är ju soppa, och då tänkte jag specifikt på den här: svampsoppa med tryffelskum. Jag menar, både lyx och vardagsvärme!

Ostar hör ju julen till (och alla andra kvällar med om
ni frågar mig), och man kan ju göra mer än bara servera en ostbricka! Testa ett cranberry brie pull apart bread eller kanske helt enkelt en bakad brie som omväxling.
Kanske är det dags att göra lite julgodis till helgen? Både brända mandlar och jordnöts- och kokosknappar låter perfekta i mina öron – lite salta, men framförallt lagom söta. MUMS!
Nu har jag hittat ett sånt där recept som bara liksom låter helt ljuvligt. Kolla själva: salted honey pie liksom. Man blir ju så himla nyfiken…
Vi avslutar med nåt för de värsta gottegrisarna – hot fudge chocolate pudding cake . En liten varning kanske är på sin plats här dock, klicka inte in på länken om du känner att karaktären är svag för ögonblicket!


långt. Huden, som tidigare har varit helt genomskinlig, börjar bli tjockare och täcks av fosterfett. Nu kan fostret suga på tummen, det är en träning av sugreflexen. De små blodkärlen i lungorna, kapillärerna, växer som mest mellan vecka 16 och 24. Först nu kan fostret börja andas luft, om det skulle födas så tidigt. Hörseln är väl utvecklad. Fostret känner igen röster och kan höra hjärtslag. Det börjar bli lite trångt där inne i livmodern. (källa 1177.se)














inte så himla sugen på det just nu, men ett undantag är en stark, buljongbaserad soppa (utan citrongräs!). Det här receptet på 
gram och är 28 centimeter långt. Fostret rör sig mycket, speciellt på kvällarna kan det vara mycket gymnastik i magen. Redan nu har bebisen en chans att överleva om den skulle födas för tidigt. (källa 1177.se)
Att jag är tacksam för att det är såna små problem och att överhuvudtaget vara gravid hoppas jag att ni förstår. Det känns väldigt skönt att magen nu är sådär fin och ”lagom stor” så det är tydligt att man är gravid men den är än så länge inte så mycket i vägen. Jag vet dessutom flera, både gravida och ogravida, som lider av riktiga problem, och på ett sätt känns det ju fånigt att skriva om mina småsaker, samtidigt som jag vill få med även de här små problemen för att det inte ska bli en jätteskev bild av att man svävar runt på små rosa moln liksom. Så – rätt eller fel – vad tycker ni? Ska man inte ”gnälla” över småproblem eller ger de en mer nyanserad bild?










