Jag tror det finns något talesätt eller citat som går ut på att misstag bara är misstag om man inte lär sig från dem, annars är de bara ett steg i utvecklingen. Det låter som ett bra sätt att förhålla sig till sina misstag och jag tror att jag kanske har ungefär den inställningen från grunden fast jag inte tänkt på det.
På ett sätt har jag gjort tusentals misstag, det blir ju fel en massa gånger i både jobb, relationer, privat och i alla andra situationer man kan tänka sig. Jag har verkligen inga problem att erkänna ett misstag och gör det ofta – men självklart försöker jag lära mig av det så jag helst inte gör samma sak igen.
Vad i hela friden har en snigel med detta att göra undrar du nu? Ingenting, absolut ingenting, men det blir ju för tråkigt med ett inlägg utan bilder och uppenbarligen tänker jag inte spontant att jag ska fota resultatet av mina misstag.
På ett annat sätt har jag gjort få misstag, om man ser till lite större grejor. De misstag jag i så fall gjort har nog alla varit i sammanhanget ”relationer”, antingen med vänner, kärlek eller med barnen. Med barnen är det så svårt att veta vad som blir stora misstag, det som kanske råkas sägas ogenomtänkt en vanlig tisdag kan fastna hos ett barn på ett helt annat sätt en det där stora bråket man hade om något. Jag hoppas och tror (oftast) att mina misstag med dem inte är irreparabla eller att de gjort stor skada på dem, men säker är jag ju inte förrän de blir vuxna själva. Med vänner är mitt största misstag nog att jag inte prioriterat de relationerna nog när jag var yngre, jag önskar att jag lagt mer tid och engagemang i speciellt vissa vänner när jag hade ”all tid i världen”, dvs innan barnen.
Jag kommer garanterat göra misstag framöver med, i alla sammanhang, men om jag slutar lära mig av dem – då säger ni till va???
Det har liksom varit ganska fullt upp i all enkelhet denna helgen, fix med hönshus, städa, handla, laga mat och fika med kompis, så det har inte blivit nåt bloggeri. Gårdagens ”melodifest” är oxå helt ointressant att skriva om när man är just det -ointresserad- av sånt. Funderade lite över dagens ” man saknar inte kon förrän båset är tomt”, har jag något i mitt liv jag känner att jag saknar just nu? Det skulle vara träningen då, men en månads uppehåll med styrketräning pga läkning känns ju inte som ” båset är tomt”…
För övrigt kommer jag inte direkt på något jag saknar, vilket ju är helt fantastiskt! Klart jag har lite materiella saker jag skulle vilja ha, men på ett djupare plan saknar jag inget stort. Inte än i alla fall, men snart för jag nog det förresten, jag har liiite ångest för att Filip snart fyller sex år och ska börja förskoleklass till hösten. Sedan han fyllde fyra och framåt så har han varit så otroligt rolig, och jag känner redan nu ett visst vemod över att han snart är stor nog att gå i skolan. Jag vet ju att det blir lite annat då, och jag kommer sakna att ha en liten plutt med mig här hemma…
Alltid med, alltid full fart. ♥️
Men nu måste jag sova, i morgon är det ju jobb och hela veckan är rätt uppbokad, två dagars konferens utanför Stockholm tisdag-onsdag med. God natt på er!
Åh herregud, vilken natt… Filip har varit hemma i två dagar och bara varit snuvig, så vi hade planerat att han skulle gå till dagis i dag. Men runt midnatt kom han över till makens halva och tog över, för han hade så ont i magen. I typ två timmar låg han och gnällde och jag låg och kliade på magen och klappade sådär som man gör, halvt i sömnen. Sen vaknade jag VÄLDIGT mycket av ljudet av nån som kräks… Efter byte av sängkläder och sanering av barn så blev det ytterligare ett par ”händelser”, och däremellan låg jag som mest och småslumrade med öronen på spänn. Ni vet hur det är, man ligger och lyssnar efter minsta lilla pip för att snabbt hinna sätta sig upp och dra fram en hink…
I dag har han fortfarande ont i magen och vi är båda sjukt trötta – men fick också assistera i natt såklart, men han sov i Filips rum sen så han fick lite sömn åtminstone. Alltså blir det till att hålla oss hemma nu, den av oss som jobbar gör det hemifrån – ingen vill ju ha någon på jobbet som har ett barn hemma som kräks naturligtvis. Vet inte om jag dessutom håller på att få hans förkylning eller om jag bara är så trött att jag känner mig hängig och snorig, vi får väl se. Just nu sitter vi i soffan och tittar på filmen om Nalle Puh i alla fall, efter ytterligare ”mys” i köket som resulterade i totalsanering.
Hoppas framförallt att ingen annan blir sjuk – och är lite förbryllad över vad han fått det från eftersom han inte varit på dagis sedan i måndags? Huvudsaken är att ingen annan får det med.
Så, det var blev då absolut inget upplyftande inlägg och jag är så trött så jag NOLL inspiration heller. Hoppas lite att Underbara Clara ska köra sitt ”fånga februari”-tema i år igen, det är alltid kul med lite idéer, utmaning och inspiration.
Nä det blev för deppiga bilder när jag försökte ta några idag, ni får lite våglängt i form av snödroppar av mig istället.
Min inställning till jullov är komplicerad. Till stor del är det så otroligt tydligt på både mig och barnen att det verkligen behövs vila nu när vintern klivit in med full kraft – och jullovet är den enda ledigheten man har som erbjuder just precis det. Samtidigt känns det så onödigt att ta ut en massa ledighet nu när jag egentligen bara till stor del går runt och har det tråkigt (som jag ju vet är ett gott tecken på att man vilat mycket) när jag vet att jag till sommaren och våren kan använda de dagarna för att göra saker här hemma på gården. Men nu har ju barnen också ledigt, och behöver få vara lediga, så det ska också lösas.
Det juligaste pyntet är borta och kvar är det jag klassar som vinterpynt. En trött vintersol har vid något enstaka tillfälle krupit in i huset och kastat långa skuggor. Det har varit snö, barmark, snöstorm…
De sista dagarna på lovet nu blev ganska sega, mest pga vädret. Först snöoväder vilket är kul för det blir fint och man kan skotta vilket alltid känns bra på något sätt, men så direkt efter så kom det ju plusgrader och regnblask och ute är allt bara en enda sörja av snöblask och lera – alltså vidrigt att vara ute i. Så vi har gått inne, retat oss på varandra och på vädret och bara haft det tråkigt. Åh jag borde göra något meningsfullt med barnen har jag tänkt varje kväll när jag gått och lagt mig, men sen blir dagen ändå bara en hemma dag och vi hänger och pysslar väl lite men till stor del leker de själva (de som leker än).
…och sen snö- och lervälling
Så det är liksom välbehövligt med vilan, fast den samtidigt känns onödig, den är tillåtande när det gäller att göra inget men lämnar samtidigt ett behov av att göra något. Ni ser, komplicerat.
I dag har varit sista lovdagen för de två yngsta då skola och dagis har stängt idag. Jag har jobbat litegrann (pga finns ju ingen som har alla de där lediga dagarna som behövts detta lov), och sen bara liksom skött markservice med mat och lite fika. I morgon är det dags att börja jobba igen på riktigt, det ska bli kul att träffa jobbarkompisar ändå. Ska januari vara så här blöt och blaskig kan jag lika gärna jobba, för då är det ju så himla trist att vara ute… Hur har ditt lov varit?
Jag kom nyss in efter fjärde omgången med snöskottning de senaste två dagarna. Idag har det ju kommit mest pudersnö tack och lov, men det har ju blåst så det har vallat upp sig så det är tre-fyra decimeter här och var och blandat med gårdagens blötsnö är det inte helt enkelt att skotta. Jag gillar och skotta, så det gör inget så, men det är klart att det hade känts mer meningsfullt om inte väderprognosen skvallrar om att det kommer smälta bort om bara ett par dagar, så jäkla onödigt. Med oss ute hade vi såklart lilla bonnapojken, han har *grit* så det smäller om det. Han kämpar med skottningen (såklart frivilligt) med oss och nu skulle han åka längdskidor (för typ andra gången i sitt liv, första var förra vintern). Upp och ner för backarna, trillade hela tiden men kämpar sig liksom upp varje gång och är på’t igen – det är ju en fröjd att se! Hans två brorsor har absolut gett upp långt tidigare än han, vid samma ålder – om de ens vågat testa. (Ja alla är olika, men det är ändå så coolt att se honom liksom jobba sig framåt hela tiden)
Att vi bor här ändå ♥️Egna lyktstolpar gör att det inte blir så mörktLite belysning på till ankorna med en stund på kvällen
Eftersom vi börjar bli rätt uttråkade ändå nu så tog vi ett röj nere i vårt ”allrum” idag. Det är vad vi kallar det extra lilla rummet på kanske 25 kvadrat plus sovloft som hänger ihop med garaget. Här har vi inrett så att framförallt barnen kan hänga här och spela, leka med lego, kolla tv eller hänga med kompisar. Kruxet i år är bara att det är inte så isolerat och vi har ett el-element där nere som drar massor, så nu har vi stängt av värmen helt där eftersom elen kostar som den gör. Alltså går det inte riktigt nyttja rummet nu, när vi var där och städade i ordning var det ca 2 grader.
Bild i vidvinkel, så ser större ut än det är. Utmed fönstren ska det bli en lång hylla med belysning överBra extrarum ändå!
Att vi städade i ordning här är främst för att jag ska kunna ha mina förodlingar här sen. Det ska upp en hylla till framför fönstret och så växtbelysning till det för att ge belysning, men sen är ju frågan när man ska känna att man vill börja förodla i år. Det behöver ju inte vara supervarmt för det, men kanske mellan 10-15 grader i alla fall plus belysning. Vi kan ju sätta styrning så både element och belysning kör nattetid istället när elen är billig, men det får nog kanske ändå bli lite senare än vanligt i år – beroende på hur kallt det blir i vinter och vad elen nu då kommer kosta.
Ser mysigt ut utifrån med
Nu ska jag åka och hämta det ena barnet vid bussen som varit i stan med kompisar, och hoppas det andra kommer hem snart med (som också varit hos kompisar men som tenderar att glömma att man behöver åka hem med… ). Kram på er!
…men bra ändå – så kan man nog sammanfatta årets jul. Tanken var att vi skulle firat med min bror och hans familj, men tyvärr blev inte deras lilla tös frisk och vi får skjuta på det gemensamma firandet lite. Inte så mycket att göra åt i just det läget, men så klart lite trist. Trist tyckte inte barnen det var när de fick julstrumpor med godis i, och lite leksaker på morgonen såklart.
Det är typ enda gången på dygnet han är tyst, när han äter något han tycker om. Han blir liksom helt salig och väldigt koncentrerad, så gulligt!
Efter julfrukost på tomtegröt och julskinka så gick vi en promenad i det fantastiska vädret. Plockade med kameran såklart, för när det ligger ett lager frost överallt så blir det så otroligt vackert.
Finns så mycket fina detaljer överallt omkring med, gamla bodar, fina grindar och en massa annat.
Naturen är inte så pjåkig den heller!
Bad ett av barnen agera fotograf i kylan.
Det var visst motstånd på promenaden emellanåt…
Men lyckan att hitta is alltså?!?
Jag klagade inte heller på isen.
Vi klappade lite på våra fina grannar ❤
Vi gick ju mitt på dagen, men det är ändå nätt och jämt att solen orkar sig upp. Så fint ljus ute dock!
Och fantastiska färger på himlen…
Efter fika och Kalle Anka så dök sen äntligen tomten upp. Han lät misstänkt lik pappa tyckte Filip, men var ändå väldigt pirrig och nöjd över att den riktiga tomten kom. Lite gott mat på det med, så var det mesta som det skulle trots lite inställda planer.
Idag åker barnen till mormor och morfar och firar jul, och jag och maken får en lugn skön dag bara för oss själva, det är ju en present bara det!
Nej, det blev inte riktigt som vi tänkte, lilla kusinen Elsa var sjuk och så fick vi fira jul själva i år igen, men det är ju sånt man inte kan styra över. Det blev bra ändå, jag skriver mer om det i morgon – men just nu vill jag bara önska er en riktigt God Jul och att ingen brände ut sig på kuppen!
Fast ni vet ju att det alltid finns en annan sida av oss med….
Första delen i återblicken för 2022 hittar du här.
Juli 2022 och det är fullt med aktivitet på gården. Precis det här var det ju vi drömde om, att alltid ha en anledning att vara ute och greja och ändå inte bli stressad! Hela gården blommar känns det som, och jag skänker mången tacksam tanke till den som planterat allt före oss! (och vissa mindre vackra tankar om de som inte skött om det på senare år, men men).
binary commentJuli började med en överraskningstrip till Kolmården där vi firade Lukas födelsedag.
Tillbaka på gården pågår projekt måla om två fasader på huset, vilket ger mycket tid att tänka. Jag funderar lite över min utmattning och att jag faktiskt var värd den, men något knepigt skaver också lite. Det är som att något ligger kvar och skvalpar efter ett par somrar hemma pga pandemi…
Det här skavet resulterar i att vi helt sonika tar en oplanerad semestertripp till Tyskland. Där spenderar vi nog årets varmaste dag på HeidePark, badar i havet och tar en kallare dag på HansaPark. Trots att det är jätteroliga aktiviteter känner åtminstone vi vuxna att vi nog inte kommer vilja åka iväg så här mitt i sommaren igen, inte nu när vi har gården att vara på.
Varma och svettiga men alla älskar ju att gå i nöjespark!
Det är ju liksom här vi vill vara nu! Jag funderar över vad för lärdomar jag tar med mig från utmattningen och konstaterar att de kvarstående effekterna verkar bli långvariga om inte permanenta. Helst vill jag vara här på gården i mycket större utsträckning, för här trivs jag allra bäst.
Hönorna lägger ägg för fulla muggar och jag kan till och med ta med lite till jobbet och sälja. Inte går man plus på att ha lite djur dock, ifall någon trodde det… Men det är ju värt det i alla fall!
Efter långa sköna dagar med massor av kroppsarbete är det så skönt att lägga sig på altanen en stund och bara njuta av omgivningarna. Vi tyckte det var konstigt med bara en altan i kvällsol när vi flyttade hit, men nu förstår jag att man har ingen lust att bara sitta still i solen när man kan gå runt och fixa och dona istället!
I augusti tar vi lite hastigt beslut att faktiskt köpa tunnelväxthuset jag drömt om redan i år. Materialpriserna håller på att stiga och vi vill även kunna nyttja det till hönshus över vintern. Det är typ en miljard skruvar och muttrar, men till sist är stommen klar. Augusti blir ändå mysig med lite bad i sjöarna i trakten också.
September kommer och ute i trädgården skördas det för fullt. Under sommar, sensommar och höst så tar vi reda på tomater, jordgubbar, äpplen, vindruvor, zucchini, chili, krusbär, svarta och röda vinbär, vita och röda hallon, havtorn och säkert något mer jag glömt nu. Äppelträden som vi inte trodde gav frukt (pga vi såg aldrig någon året innan) dignar bokstavligen och vi lämnar in massor för mustning.
Tomater och zucchini växer bäst, men vi lär oss lite mer om köksträdgården inför nästa års sådder.
I september får vi också ett erbjudande vi inte KAN tacka nej till, och blir plötsligt ägare till 4 minigrisar! Det gör en enorm skillnad för gårdskänslan ändå, mycket mer än jag kunnat tro.
Oktober kommer, och sommarhallonen ersätts av hösthallon i gigantisk storlek. Jag fattar beslut om att inte redigera bort mina tankar i mina funderingar, bara för att det alltid finns någon som har det värre.
Efter jag vet inte hur många år med fullt schema så tycker jag ändå att livet har lugnat ner sig såpass att jag får lite små, små känningar att jag vill få vara kreativ igen – ett tecken på att jag är på rätt väg om något. På gården blir det höst och naturen bjuder på en färgsprakande prakt. Jag har höstångest och vinterångest och vill inte alls att sommaren ska ta slut, men till sist får även jag ge upp inför tanken att det är dags att gå i ide och ladda om inför nästa år. Jag c-vitaminboostar med havtorn och vi gör höst i trädgården.
Ute på gården finner sig både höns och grisar sig tillrätta, och någon form av lugn infaller ändå framåt november. Jag beslutar mig aktivt för att vara riktigt, riktigt snäll mot mig själv denna vinter, och än så länge kan jag känna att det lyckas riktigt bra!
November kommer och vi fortsätter vad som måste vara det VAB-tätaste året någonsin – jag har visserligen inte nämnt det tidigare i resumén men HERREGUD vad vi har vabbat detta år… Inte en enda månad har gått utan! Men även vid VAB är det så skönt att vara hemma på gården, är man pigg nog att ändå komma ut lite så finns det alltid något att gå runt och skrota med, för liten och för stor.
I slutet av november täcks hela gården i ett mjukt snötäcke och allt blir så vackert. Vi får lite nya saker att jobba med när både hönsens och grisarnas vatten fryser i hagarna, och får anpassa oss när det inte finns barmark att picka på eller att böka i. En lagom utmaning ändå, för nybörjare, med grisar och höns!
Efter en mild höst så blir plötsligt elkrisen högaktuell i december, när priserna sticker uppemot 8-9 kronor /kWH i december. Med höjda räntor och lågkonjunktur är vi ändå så glada att vi har lite alternativ hemma, med kaminer, solpaneler och annat.
December försvinner mestadels i VAB och sjukdom (troligen Covid) för drygt halva familjen, men stundtals är den så vacker att man nästan inte kan tro det! Nu går vi in i slutspurten och får förhoppningsvis en bättre jul i år än de varit de senaste åren, och jag vill verkligen passa på att önska er den jul ni helst vill ha.
Även om inte december är till ända än så får detta avrunda årssammanfattningen för 2022. Faktiskt så skiljer sig tydligen inläggen och inriktningen här i bloggen ganska markant från det år jag känner spontant att jag upplevt, men låt mig få återkomma till det. Hoppas ni haft ett riktigt bra år!
Jag hade några ambitioner för det här året ser jag, när jag kollar tillbaka i januari. Faktiskt har jag uppnått de flesta i ganska god utsträckning, förutom den där att träffa kompisar mer. När jag sammanfattade 2021 så skrev jag så här:
När jag sammanfattar året (2021) så här så har nog det har varit ett av de mest händelserika åren i hela mitt liv. Vi har skaffat hund, vi har köpt och sålt hus, jag har blivit utmattad och jag har tagit examen. Vilket sjukt år?!
Får jag önska något inför vintern så är det att få åka längdskidor i snötunga landskap…
Det här året har också varit händelserikt, fast lite mer dämpat och samlat. Jag inledde ju året med 50% sjukskrivning från min utmattning. Vinterhalvåret handlade mycket om att få klart huset invändigt, vi byggde skafferi, tapetserade vardagsrum och kontor och allt annat småfix som ska till för att ett hem ska kännas färdigt. På gården flyttade våra första ”gårdsdjur” in, inte mindre än 21 duniga, fjuniga kycklingar!
Vi gjorde en enkel liten grillplats på Kullen, sån lyx att ha så nära till naturen.
Mitt i VAB och utmattning så skrev jag ett inlägg som jag kanske inte trodde skulle få sånt genomslag som det fick, men flickan som fanns där från början fick lite oväntat enormt mycket feedback. För mig var det ovant, det är ju den jag är vilket inte borde komma som en överraskning för någon, men kanske att extra många kunde relatera. Tack igen för era tankar här!
Mars verkar mest ha kantats av VAB och magsjuka och april fortsatte med diverse konflikter i familjen. Men det var inte bara skruttigt, jag hann göra en hel del självreflektioner i det som återstod av min sjukskrivning (självutveckling och värde utan prestation) och som en del av de insikter jag fått under utmattning så hade jag sökt nytt jobb, och i april hade jag lyxen att välja mellan två där jag hamnade här, på Energikontoret.
Vi konstaterar att Filip nog varit en bondpojk sedan han föddes och att han nu äntligen hittat hem!Mycket handlade om att bara ta in gården och se vad som behövde göras. Vi påbörjade arbetet med att röja i kökslandet.
I maj kunde vi för första gången börja se allt vårgrönt som är planterat sedan tidigare på gården, och till min stora glädje fanns där både en massa lökar och annat vackert som tittade fram. Lite som att få en present varje dag, när man inte vet vad som finns och det hela tiden tittar fram nya blommor! Vi började ta oss runt lite mer på gården med och fixa, det röjdes och sågades ner gammalt och dött, äntligen kunde man vara ute lite mer!
I maj var vi ju även på årets största enskilda händelse, min kompis bröllop! Så fantastiskt var det!
I juni fick vi liksom hela gårdslivet som i ett litet paket, vi firade en riktigt klassisk midsommar och det var mycket fix ute på gården i och med att mycket skulle sås och planteras. Jag byggde tex tomatlådor och konstaterade att nästan inget av det jag frösått hade tagit sig, men det var inte brist på växtlighet för det.
Går nästan inte förstå att det här är samma trädgårdsland som det som var på bild här ovan?!?
En fin midsommar blev det verkligen!
Tror jag får dela på året lite, annars blir det väl långt!
I 14 år har vi stått ute vid den här tiden och tittat på Luciafiranden på dagis, men nu blir det inga fler innan vi ev. har fått barnbarn. Eller ja, det måste ju ha varit några år där när Lukas hade börjat skolan men innan Filip började dagis som vi inte var på firanden, men ändå. Det är så makalöst gulligt att se alla stoppade små korvar av Lucia-linnen och tomtekläder med overall under. Några barn gråter garanterat och vill inte vara med (been there, done that), några sjunger MYCKET engagerat och så några som står och leker med nåt annat mitt i lussetåget. Som det ska vara, liksom. Även om det var hela -9 grader nu så tar jag hellre det än de otaliga gånger jag stått i nån enstaka plusgrad och med snöblandat regn, det är mycket värre kyla…
Med detta lilla vill jag egentligen bara önska er en jättefin Lucia, själv ska jag sätta mig några timmar till med projektansökan omgång 2 – jag ligger efter sedan jag var sjuk och nu är det jättemycket som ska in på väldigt kort tid. Stressigt just nu, men det är tillfälligt och kortvarigt så det är lugnt.
godatankar.com 