Vår gård

Jag är ju inte riktigt frisk

/ LindaG / 2 kommentarer

Som jag skrev tidigare idag så landade något i mitt huvud när jag vaknade i morse. För övrigt väldigt häftigt när man ”sovit på saken” och kommer fram till något efter att hjärnan i lugn och ro fått sortera ens tankar, även om det nu inte handlade om att det skett över en enda natt utan egentligen massor. I alla fall, det som helt plötsligt tedde sig helt glasklart var ju att jag ÄR ju inte riktigt frisk – från min utmattning alltså. Det är ju DÄRFÖR jag blivit så himla trött efter sociala kontakter och behöver planera in vila efter ett pulspass, jag ÄR ju inte frisk än? På nåt sätt har jag antagit att jag varit det, eftersom åtminstone försäkringskassan bedömer mig frisk nog för att jobba och det funkar typ ok, och vardagen funkar ju också ok. Men om jag istället går in med inställningen att jag fortfarande är sjuk, om än på bättringsvägen, så förstår jag mig själv bättre. Då är det inte konstigt att jag blir socialt bakis och behöver vara väldigt noga att lyssna på min egen kropp och knopp!

Jag vill fortsätta fota med, det är SÅ kul!

Nu har jag ju inte som målsättning att ”bli som förut” eftersom det gjorde mig sjuk, men jag tänker ju ändå att jag både ska kunna träna och träffa hur mycket kompisar jag vill utan att bli helt färdig efter, och där är jag ju uppenbarligen inte än. Tänk vad svårt det kan vara ibland att se sig själv klart?

Det här hänger lite ihop med vad jag tänker om året som ska komma. Jag har inga mål och planer som så, men såklart ändå en riktning för mig själv. Många saker har jag övat på hur mycket som helst i år, och det tänker jag egentligen mest bara fortsätta med. Som att vara snäll mot mig själv även inuti huvudet, att lyssna på mig själv när jag behöver vila, att låta allt bara få vara typ ok utan att tänka att något alls behöver vara perfekt. Jag vill ju mest av allt jobba så mycket som möjligt här hemma på gården, att vara ute mycket och låta kroppen göra det den mår bäst av, och för att orka med det rent fysiskt så vill jag fortsätta prioritera träning (som även ger ett skydd mot stress rent psykiskt som bonus). Jag vill jobba med mina relationer, jag vill göra roliga projekt som ger utlopp för min kreativitet och jag vill bli ännu bättre på att leva här och nu och glädjas åt det. Rent generellt är jag på rätt spår när det gäller mig själv känner jag, och det kommer jag fortsätta jobba med.

Rent fysiskt så skulle jag ju vilja gå ner till mina planerade max 80% under de 6 sommarmånaderna då det finns mest att göra på gården, men mellan elpriser, lågkonjunktur, bensinpriser och höjd ränta så får vi väl se om det är möjligt ens i år. Just nu ser det tämligen mörkt ut på den fronten, och då har vi inga extravaganta utgifter, dyra vanor eller dåliga löner.

Jag hoppas på lite ungar till våren och sommaren med, i form av kycklingar, ankungar och kanske griskultingar? Förhoppningsvis funkar det också bra att låna sommarfår med, det hade varit så roligt att få testa. Jag hoppas på en bra odlingssäsong och att jag hittar ett bra sätt att odla i växthuset, att vi får en skön och varm sommar och att barnen trivs i skola och dagis. Jag önskar det blir lugnt i omvärlden, att kriget får ett slut och att det lägger sig ett välbehövligt lugn, men jag tror kanske inte riktigt på det. Vi får väl se.

Jag önskar er alla ett fantastiskt år!

Nyårsdagsprojektet*

/ LindaG / Lämna en kommentar

God morgon och god fortsättning, hörni! Är ni pigga och glada? Hoppas ert nyår blev precis som ni ville ha det! Vårt blev lugnt här hemma med lite god mat, myskläder för hela slanten, vi lade Filip i vanlig tid pga ingen orkade hypa nyårsafton och hålla oss vakna till 12 och de stora barnen hade spelkväll respektive natt med sina kompisar. Typ som en vanlig fredagkväll alltså, förutom att de inte brukar få spela så mycket – vi kollade till och med på På Spåret jag och maken, så det kändes lugnt och skönt.

Är på gott humör idag känner jag, eller jag är nästan alltid det när jag vaknar. Det är när allt kommer mellan som jag tappar det (dvs typ varje dag) men min grundsyn är absolut positiv och det är jag väldigt glad över. Jag har en insikt jag tänker skriva om lite senare idag, som jag helt plötsligt vaknade med i morse, men just nu tänkte jag skriva om nåt helt annat.

Nu när vi köpt ankorna så är det dags att börja åtgärda hönshuset. Det är säkert typ 100 år gammalt och tillbyggt någon gång längs vägen. Inuti är det en riktig kvalstermagnet med sönderpickade stockar och det är hål rakt igenom fasaden på ett gäng ställen. Hönor klarar kyla men inte drag, vilket är en av anledningarna till att vi har dem i växthuset nu i vinter. Jag vill inte riva och bygga nytt, skalet får ändå stå i säkert 10-20 år till minst, men vi behöver bygga en tät insida. Planen är att vi ska bygga med utegips för att det ska klara ett viss mått fukt, och precis runt där ankorna ska ha mat och vatten klär vi nedre delen med plast för att inte det ska bli blött på gipsen. Skarvar kommer fogas för att inte kvalster ska trivas där och i och med att vi sätter skivor på hela insidan kommer det heller inte dra in överallt. Har debatterat fram och tillbaka för mig själv huruvida vi ska lägga nån isolering mellan skiva och yttervägg, men har nog landat i att vi bara tätar de hål som är rakt igenom fasaden lite, då kommer fortfarande luft kunna cirkulera bakom och vi får *förhoppningsvis* inte mögel däremellan. Det är lite lurigt det där, att täta nåt som stått i evigheter och som luftar sig själv, speciellt när det är ouppvärmt, men jag TROR att denna lösningen kan bli rimlig. Det kommer ju ändå komma in gott om luft genom dörr och hönslucka, så helt tätt blir det absolut inte ändå.

ÄLSKAR att ha såna här projekt. Det är ingen brådska utan vi tar det när vi hinner, men samtidigt bra att göra nu när det inte går att göra direkt nåt alls ute. Älskar att fundera kring lösningar, planera och påbörja – och har tack och lov en make som håller i när min inledande arbetsmoral tryter…. Ja ja, man kan inte vara bra på allt! Det här är ju ett sätt för mig att få utlopp för lite kreativitet, att få klura lite, hitta lösningar av sånt som finns och så – det allra bästa med att bo här på gården!

Så vad har du för planer denna nyårsdag???

*Ja alltså, det här är då inget som kommer bli klart idag, vi börjar bara lite smått. Ingen tidsram, ingen stress, bara när andan faller på!

Tillökning på gården

/ LindaG / Lämna en kommentar

Det är lite oklart om min extrema trötthet efter sociala kontakter har ökat jättemycket på sistone, om jag bara inte träffat så mycket folk på länge eller om jag bara blivit bättre på att identifiera att jag är trött – men HERREGUD så trött jag är nu. Vi har varit hos svägerskan med familj i deras stuga i skogarna utanför västervik och sovit en natt där, men min ork tog nog slut ungefär vid 17-snåret dag 1 – jag tror inte jag var så mycket tillskott efter den punkten och inte dagen efter heller. Men det var väldigt trevligt att vara iväg också, det är liksom inte jobbigt för att det är tråkigt eller känns ansträngt, det är liksom jobbigt även med folk som är trevligt att träffa.

Dagen efter svängde vi förbi Tobbes sommarfamilj från när han var liten och köpte med oss fyra otroligt söta mignon-ankor. Dessvärre var jag fortfarande aptrött i huvudet, så jag kände mig rent otrevlig nästan när vi åkte därifrån för att jag inte orkade prata mer. En kontakt i veckan verkar vara typ max… Men i alla fall, kolla här vilka söta små ankor!

Tanken är att de till sommaren kommer få gå ihop med hönorna, men just nu får de bo själva i hönshuset.

I dag hade jag tänkt att jag skulle åkt och tränat, det var ett specialpass nu på morgonen som var både styrka och flås (crossfit), men jag kände på morgonen att jag absolut inte orkade det idag. Även om vi ska fira nyår helt själva så ska det ju ändå fixas lite mat och hela familjen är ju också hemma och är bra om man orkar med åtminstone litegrann, så jag fick tänka om. En bra sak är annars att jag HAR kört ett par riktigt flåsiga pass den senaste tiden, det är typ första gången sedan jag blev sjukskriven förra året som jag känner att jag klarar det – utan att få känslan att jag får en stressatack typ. Däremot tar det ganska hårt på mig än och jag behöver typ lägga mig och vila en bra stund efter – så det är inte något jag kan göra utan att planera in vila också än så länge.

Det här blev ett lite hoppigt och icke-nyårsaktigt inlägg visst, men som sagt är jag rätt trött. Vi har i alla fall lite planer på mat, det blir rösti med vispad färskost, rödlök och rom till förrätt, entrecote med hasselbakspotatis och rödvinssås till varmrätt och chokladfondant till efterrätt. Jag får nog återkomma igen, antingen senare eller i morgon, med lite tankar om det gångna året och det som kommer. Tills dess önskar jag er ett gott nytt år!

Ett ljus i mörkret

/ LindaG / Lämna en kommentar

När jag satte mig och skulle skriva de två årssammanfattningarna för i år så hade jag en klar bild i mitt huvud över hur jag känner att året varit. Men, när jag började skumma igenom mina inlägg så insåg jag att det skiljer väldigt mycket från vad jag skrivit om. Dels har jag skrivit mindre i år, det har nästan inte blivit några ”vardagsinlägg” utan något mer i botten – det ger visserligen kanske lite mer ”djup” åt bloggen men samtidigt så ger den ju heller inte en riktigt bra bild av mitt år. Sen är det frågan om hur jag själv vill ha bloggen, vill jag få med en bild av hela mig eller vill jag bara visa valda delar (jag har ju ALDRIG skrivit om ALLT, självklart sållar man tusen saker, men den har nog varit mer vardaglig innan)? Jag vet inte riktigt… Blogg som medium passar ju mig perfekt, samtidigt ÄR det ju roligast när man får lite reaktioner och kommentarer – och de kommer i bästa fall på de djupare inläggen. Jag gillar själv att få en bredd på inlägg i de bloggar jag läser, samtidigt vet jag med mig att jag inte läser ”en vanlig tisdag” lika noga som ett djuplodande inlägg om ett ämne med djup. Vad tycker ni egentligen?

Bilderna i inlägget är från den morgonen då frosten kröp in över gården, i minus tio grader, och solen nätt och jämnt orkade dra sig upp över horisonten.

I alla fall, det var inte det jag tänkt skriva om egentligen, utan jag tänkte egentligen reflektera över året som jag minns det. Faktum är att jag rent spontant skulle vilja uttrycka det som att det gångna året varit ett av de bästa i mitt vuxna liv – trots enorma mängder VAB, gott om konflikter i familjen och en utmattning med mängder av kvarvarande symptom. Till det får man lägga alla externa händelser som krig, lågkonjunktur och elkris – alla är ju saker som gör omvärlden osäker och mörk och även om vi sitter löjligt bra till här uppe i Sverige än så länge så har oron ändå numer en permanent plats i min mage verkar det som.

Varenda spindelnät hade en hinna av frost, det såg ut som någon spritsat tunt, tunt över hela gården…

Att jag känner att det ändå varit ett fantastiskt år beror främst på två saker – den första är vår gård. Det gör mig så VANSINNIGT lycklig att bo här? Jag får sån ro i själen så fort jag ser vårt hus på vägen hem från jobb eller vad som helst, jag känner mig så oerhört priviligierad att få bo så här vackert och i det här lugnet. Jag älskar huset, men ännu mer älskar jag markerna och alla möjligheter som finns häromkring. Alla projekt jag kan göra om lusten faller på, känslan när gården kommer till liv med höns och grisar, lyckan att se Filip knata omkring och leva livet – jag kan inte riktigt förklara HUR lycklig det gör mig?! Jag märker också att jag ändå inte skriver så mycket om gården som jag kanske tänker att jag gör (en del går till instagram), kanske är det för att jag är lite rädd att det ska låta drygt och att någon läsare ska bli ledsen för de inte har det som vi har det (rent faktabaserat fattar jag ju att inte alla vill ha exakt det VI har, men ni förstår kanske känslan). Jag tror att jag ska skriva mer om vardagen här faktiskt, för det är ju det i alla fall JAG vill minnas ❤

Den andra saker som ändå gör att jag känner att det här varit ett så bra år är, vilket kanske låter lite konstigt, min utmattning. Jag har fått en möjlighet och blivit tvungen att ändra så många saker ner i grunden av mig själv, och det har varit en så otroligt givande resa. Ja det är en massa negativa saker som resultat av den med, jag har NOLL namnminne, mitt närminne är makalöst kort och dåligt, jag blir SÅ hjärntrött av att koncentrera mig en stund och ganska många gånger blir jag irriterad på mig själv när jag svamlar runt för att jag har svårt att samla hjärnan och orden som jag vill och är van vid. Jag glömmer saker på spisen, jag glömde att jag hade Filip i bilen en dag (bara en kort stund när jag skulle hämta läxböcker till L, han var glad och nöjd och satt och läste men jag hade ändå glömt att han var där?!?), jag glömmer det mesta faktiskt om jag inte har det uppskrivet. Jag framstår nog som rätt vimsig när jag pratar vilket är himla frustrerande. MEN ÄNDÅ. Jag är numer (nästan alltid) SNÄLL mot mig själv, jag lyssnar efter mina egna behov, jag är 100% mer närvarande och en fördel med att inte minnas saker ALLS är att jag heller inte går och ältar sånt som ska/kan hända. Faktum är att min livskvalitet blivit så mycket bättre även med alla negativa saker inräknade att jag ändå tycker att jag gått ur det hela som en vinnare i mitt eget race.

Förresten, det känns lite extra passande att göra den här reflektionen idag när det är den mörkaste dagen på året, för härifrån kan det bara bli ÄNNU bättre?! Nu kommer ljuset tillbaka, och även om det inte märks på länge än så är det mentalt en befrielse att VETA att det blir ljusare varje dag.

Garaget och allrummet där i är nu ouppvärmda pga svindyr el (förutom ett litet rum där vi förvarar sånt som inte får frysa) och fasad och fönster fick en hinna frost i kylan.

Så hörrni, vi hörs framöver, jag hinner önska er god jul lite närmre ändå 😉

…hur det slutade!

/ LindaG / Lämna en kommentar

Första delen i återblicken för 2022 hittar du här.

Juli 2022 och det är fullt med aktivitet på gården. Precis det här var det ju vi drömde om, att alltid ha en anledning att vara ute och greja och ändå inte bli stressad! Hela gården blommar känns det som, och jag skänker mången tacksam tanke till den som planterat allt före oss! (och vissa mindre vackra tankar om de som inte skött om det på senare år, men men).

binary comment
Juli började med en överraskningstrip till Kolmården där vi firade Lukas födelsedag.

Tillbaka på gården pågår projekt måla om två fasader på huset, vilket ger mycket tid att tänka. Jag funderar lite över min utmattning och att jag faktiskt var värd den, men något knepigt skaver också lite. Det är som att något ligger kvar och skvalpar efter ett par somrar hemma pga pandemi…

Det här skavet resulterar i att vi helt sonika tar en oplanerad semestertripp till Tyskland. Där spenderar vi nog årets varmaste dag på HeidePark, badar i havet och tar en kallare dag på HansaPark. Trots att det är jätteroliga aktiviteter känner åtminstone vi vuxna att vi nog inte kommer vilja åka iväg så här mitt i sommaren igen, inte nu när vi har gården att vara på.

Varma och svettiga men alla älskar ju att gå i nöjespark!

Det är ju liksom här vi vill vara nu! Jag funderar över vad för lärdomar jag tar med mig från utmattningen och konstaterar att de kvarstående effekterna verkar bli långvariga om inte permanenta. Helst vill jag vara här på gården i mycket större utsträckning, för här trivs jag allra bäst.

Hönorna lägger ägg för fulla muggar och jag kan till och med ta med lite till jobbet och sälja. Inte går man plus på att ha lite djur dock, ifall någon trodde det… Men det är ju värt det i alla fall!

Efter långa sköna dagar med massor av kroppsarbete är det så skönt att lägga sig på altanen en stund och bara njuta av omgivningarna. Vi tyckte det var konstigt med bara en altan i kvällsol när vi flyttade hit, men nu förstår jag att man har ingen lust att bara sitta still i solen när man kan gå runt och fixa och dona istället!

I augusti tar vi lite hastigt beslut att faktiskt köpa tunnelväxthuset jag drömt om redan i år. Materialpriserna håller på att stiga och vi vill även kunna nyttja det till hönshus över vintern. Det är typ en miljard skruvar och muttrar, men till sist är stommen klar. Augusti blir ändå mysig med lite bad i sjöarna i trakten också.

September kommer och ute i trädgården skördas det för fullt. Under sommar, sensommar och höst så tar vi reda på tomater, jordgubbar, äpplen, vindruvor, zucchini, chili, krusbär, svarta och röda vinbär, vita och röda hallon, havtorn och säkert något mer jag glömt nu. Äppelträden som vi inte trodde gav frukt (pga vi såg aldrig någon året innan) dignar bokstavligen och vi lämnar in massor för mustning.

Tomater och zucchini växer bäst, men vi lär oss lite mer om köksträdgården inför nästa års sådder.

I september får vi också ett erbjudande vi inte KAN tacka nej till, och blir plötsligt ägare till 4 minigrisar! Det gör en enorm skillnad för gårdskänslan ändå, mycket mer än jag kunnat tro.

Oktober kommer, och sommarhallonen ersätts av hösthallon i gigantisk storlek. Jag fattar beslut om att inte redigera bort mina tankar i mina funderingar, bara för att det alltid finns någon som har det värre.

Efter jag vet inte hur många år med fullt schema så tycker jag ändå att livet har lugnat ner sig såpass att jag får lite små, små känningar att jag vill få vara kreativ igen – ett tecken på att jag är på rätt väg om något. På gården blir det höst och naturen bjuder på en färgsprakande prakt. Jag har höstångest och vinterångest och vill inte alls att sommaren ska ta slut, men till sist får även jag ge upp inför tanken att det är dags att gå i ide och ladda om inför nästa år. Jag c-vitaminboostar med havtorn och vi gör höst i trädgården.

Ute på gården finner sig både höns och grisar sig tillrätta, och någon form av lugn infaller ändå framåt november. Jag beslutar mig aktivt för att vara riktigt, riktigt snäll mot mig själv denna vinter, och än så länge kan jag känna att det lyckas riktigt bra!

November kommer och vi fortsätter vad som måste vara det VAB-tätaste året någonsin – jag har visserligen inte nämnt det tidigare i resumén men HERREGUD vad vi har vabbat detta år… Inte en enda månad har gått utan! Men även vid VAB är det så skönt att vara hemma på gården, är man pigg nog att ändå komma ut lite så finns det alltid något att gå runt och skrota med, för liten och för stor.

I slutet av november täcks hela gården i ett mjukt snötäcke och allt blir så vackert. Vi får lite nya saker att jobba med när både hönsens och grisarnas vatten fryser i hagarna, och får anpassa oss när det inte finns barmark att picka på eller att böka i. En lagom utmaning ändå, för nybörjare, med grisar och höns!

Efter en mild höst så blir plötsligt elkrisen högaktuell i december, när priserna sticker uppemot 8-9 kronor /kWH i december. Med höjda räntor och lågkonjunktur är vi ändå så glada att vi har lite alternativ hemma, med kaminer, solpaneler och annat.

December försvinner mestadels i VAB och sjukdom (troligen Covid) för drygt halva familjen, men stundtals är den så vacker att man nästan inte kan tro det! Nu går vi in i slutspurten och får förhoppningsvis en bättre jul i år än de varit de senaste åren, och jag vill verkligen passa på att önska er den jul ni helst vill ha.

Även om inte december är till ända än så får detta avrunda årssammanfattningen för 2022. Faktiskt så skiljer sig tydligen inläggen och inriktningen här i bloggen ganska markant från det år jag känner spontant att jag upplevt, men låt mig få återkomma till det. Hoppas ni haft ett riktigt bra år!

Hur det började…

/ LindaG / Lämna en kommentar

Jag hade några ambitioner för det här året ser jag, när jag kollar tillbaka i januari. Faktiskt har jag uppnått de flesta i ganska god utsträckning, förutom den där att träffa kompisar mer. När jag sammanfattade 2021 så skrev jag så här:

När jag sammanfattar året (2021) så här så har nog det har varit ett av de mest händelserika åren i hela mitt liv. Vi har skaffat hund, vi har köpt och sålt hus, jag har blivit utmattad och jag har tagit examen. Vilket sjukt år?!

Ur Ett år olikt alla andra
Får jag önska något inför vintern så är det att få åka längdskidor i snötunga landskap…

Det här året har också varit händelserikt, fast lite mer dämpat och samlat. Jag inledde ju året med 50% sjukskrivning från min utmattning. Vinterhalvåret handlade mycket om att få klart huset invändigt, vi byggde skafferi, tapetserade vardagsrum och kontor och allt annat småfix som ska till för att ett hem ska kännas färdigt. På gården flyttade våra första ”gårdsdjur” in, inte mindre än 21 duniga, fjuniga kycklingar!

Vi gjorde en enkel liten grillplats på Kullen, sån lyx att ha så nära till naturen.

Mitt i VAB och utmattning så skrev jag ett inlägg som jag kanske inte trodde skulle få sånt genomslag som det fick, men flickan som fanns där från början fick lite oväntat enormt mycket feedback. För mig var det ovant, det är ju den jag är vilket inte borde komma som en överraskning för någon, men kanske att extra många kunde relatera. Tack igen för era tankar här!

Mars verkar mest ha kantats av VAB och magsjuka och april fortsatte med diverse konflikter i familjen. Men det var inte bara skruttigt, jag hann göra en hel del självreflektioner i det som återstod av min sjukskrivning (självutveckling och värde utan prestation) och som en del av de insikter jag fått under utmattning så hade jag sökt nytt jobb, och i april hade jag lyxen att välja mellan två där jag hamnade här, på Energikontoret.

Vi konstaterar att Filip nog varit en bondpojk sedan han föddes och att han nu äntligen hittat hem!
Mycket handlade om att bara ta in gården och se vad som behövde göras.
Vi påbörjade arbetet med att röja i kökslandet.

I maj kunde vi för första gången börja se allt vårgrönt som är planterat sedan tidigare på gården, och till min stora glädje fanns där både en massa lökar och annat vackert som tittade fram. Lite som att få en present varje dag, när man inte vet vad som finns och det hela tiden tittar fram nya blommor! Vi började ta oss runt lite mer på gården med och fixa, det röjdes och sågades ner gammalt och dött, äntligen kunde man vara ute lite mer!

I maj var vi ju även på årets största enskilda händelse, min kompis bröllop! Så fantastiskt var det!

I juni fick vi liksom hela gårdslivet som i ett litet paket, vi firade en riktigt klassisk midsommar och det var mycket fix ute på gården i och med att mycket skulle sås och planteras. Jag byggde tex tomatlådor och konstaterade att nästan inget av det jag frösått hade tagit sig, men det var inte brist på växtlighet för det.

Går nästan inte förstå att det här är samma trädgårdsland som det som var på bild här ovan?!?
En fin midsommar blev det verkligen!

Tror jag får dela på året lite, annars blir det väl långt!

Kan vi prata lite om det där med kris?

/ LindaG / 5 kommentarer

Jag är ju hemma sjuk (vilken dröm på ett sätt förresten, i går var jag ju hemma bara jag mitt på dagen och kunde bädda ner mig i soffan och kolla film och läsa, och bara ta hand om mig själv! När hände det senast?!?) I vilket fall, det var inte det jag skulle säga, men det gjorde ju också att jag låg och kollade på nyhetsmorgon i går. I första rapporteringen sades det att en villa med genomsnittsförbrukning på 20 000 kWh/år i januari skulle få en elräkning på 35 000 kr i zon 3 – alltså ett genomsnittspris på 21 kr/kWh. Till nästa nyheter så pratade man istället om genomsnittspriset för samma typ av villa under året (eller ev. Under vintern, minns inte exakt) som då landade på typ 13 000 kr. Vet inte om folk fick panik eller om de sa fel, men att elpriset kommer bli SJUKT högt i januari är ett faktum och beror på en rad olika saker, som jag inte tänker gå in på här (googla energianvändning tex, och läs från betrodda källor).

Ok, vi sitter inte lika mycket i skiten som många andra, vår förbrukning ligger nu på ungefär hälften av nyhetsmorgons exempel, men om januari blir SÅ extrem så måste vi ändå justera vår vardag. Vi kan ju gå över och elda i våra kaminer (även om vi inte kan göra det enbart, vi måste ändå ha igång värmen lite så inga vattenledningar mm fryser) och vi kan ta bort väldigt många saker som drar el här hemma – även om vi redan effektiviserat i princip allt.

Den öppna eldstaden är ju en mysfaktor, men två kaminer kan fixa värmen i huset.

Men nu är då min fråga – en fråga jag insett att jag kanske skulle ställt först i inlägget för tycker du att ordet ”elkris” är tråkigt eller jobbigt har du kanske inte ens läst ner hit – är du förberedd på en sån vinter som det verkar bli? Har ni så mycket pengar att du inte behöver bry dig, sitter du i en hyreslägenhet och tänker att det inte gäller dig, orkar du bara inte ta till dig det hela eller tänker du att det bara är överdrivet skitsnack?

Eftersom jag sitter lite ”mitt i” bevakning av elkrisen på jobbet så känns det naturligtvis väldigt stort och högaktuellt, men jag upplever lite att ”folk i allmänhet” inte bryr sig så mycket, tror på det eller tänker att det löser sig ändå, därför är jag nyfiken på hur DU resonerar. (Jag är INTE ute efter ge pekpinnar eller något sånt här, jag är verkligen bara genuint intresserad av hur ni tänker).

Det finns ju ett gäng saker man kan göra för att minska sin energianvändning förresten, gå in på tex husguiden för många konkreta tips. Sen blir det ju en del saker som är svårt att komma ifrån – en dusch är bland det mest energikrävande (förutom uppvärmning i sig) som man kan ta sig för, men även att anpassa tex matlagning och sånt, men det känns som jag kommer tappa varenda följare om jag börjar dra det här, hahaha! (Bara en enda sak – belysning i LED och ljusslingor i LED är en sån otroligt liten kostnad så DET är inte hela världen att ha igång om diskussionen kommer upp)

Båda kaminerna har kokplattor och en har även ugn – enormt bra om det verkligen blir så dyrt eller om elen kapas.
I den riktiga världen är ju en vanlig kastrull bättre att sätta här, men inte lika snygg att fota, hahaha!

Jordkällarprojektet

/ LindaG / 2 kommentarer

Idag känner jag mig riktigt skruttig, fryser fast jag har orimligt mycket kläder på mig och är nedbäddad under två filtar, har ont i varenda mm av hud, muskler och typ i skelettet samt en hals som är helt igensvullen. Ingen feber däremot, så huvudet är typ ok – ni hör ju, jag tycker helt enkelt lite synd om mig själv och har inte för avsikt att direkt röra ett finger idag. Just nu är jag själv hemma med Filip, maken hämtar scouter, men det är så skönt att han (Filip, inte maken) är stor nog att åtminstone till en viss del förstå att jag är sjuk och att han får roa sig själv. Nu är han ute och leker (vilket kan innebära ganska många olika aktiviteter här, alla är inte barnvänliga eller sånt jag direkt önskar, men jag är glad för pausen ändå.

I alla fall, nu har jag fått tala om hur synd det är om mig, så nu tänkte jag bara för skojs skull prata om nåt HELT annat. När man går här på helgerna och skrotar så finns det ju såklart en hel del på ”att göra-listan”. Men, nästan inget är akut, så känner man inte för att göra just DE sakerna så kan man alltid hitta på något helt annat! Förra helgen var just en sån dag, vi ville vara ute efter vår advents-grillning men kände inte för ”måste-projekten”, så vi hittade på ett helt nytt (det här fattar jag kan låta gräsligt för vissa människor eller som att jag är ironisk, men det ÄR jag inte – vi älskar att ha det så här!). Jag hade egentligen tänkt vänta med till projektets första etapp var klar innan jag skrev om det, men nu har jag ju inget roligare att skriva om…

Här är en ”förebild”, inte så lätt att se så låt mig förtydliga nedan.

Så, vi tänkte att vi skulle rycka bort stolpar och stängsel till det vi gissar varit kaninhagar, som kantar vägen upp till ”jordkällaren” (mer om det senare). Stängslet hade gått av lite här och var nertill, så vi hade inte kunnat använda det som det var ens om vi planerat att skaffa kaniner, vilket vi inte gör. Vi ryckte upp stolparna, men nätet var otroligt ordentligt förankrat med mängder av sten runtomkring, inte helt lätt att dra upp och vi blev också stående med en massa sten vi inte vill ha (det är GOTT om sten i markerna här).

Den orangea pilen visar ingången till ”jordkällaren” och de gröna slingorna visar på ytterkanten av kaninhagarna.

Jag kom på att vi skulle kunna göra fina stenslänter i kanterna av ytan, så att vi *nån* gång kan plantera vackra blommor i överkant som sedan kan hänga ner över stenpartierna. Vi orkade och hann med halva ytan, alltså ena hagen, förra helgen och då såg det ut så här:

Där jag har markerat med blått kommer det nu då bli stenslänter runtom, vi lägger en markduk under för att ha ihjäl åtminstone det värsta ogräset (körde röjsågen och slog ner det värsta innan). Tror det kan bli riktigt fint! I mitten ovan ser ni även pallen som står för att hindra att barn går in i jordkällaren.

Det har bara varit en himla massa nässlor här sedan vi flyttade in, så det blir skönt att komma åt att röja. Nu går det även flytta upp grisarna här till våren (vi har ju ett mobilt staket till dem som går att flytta runt) om vi vill. Det ser rätt skruttigt ut så här års, men jag ser en tydlig bild framför mig hur det blir när det är lite mer ordning på ytan!

Så, ”jordkällaren” då. Jo men det är en gammal jordkällare, fast helt utan tak. Jag skulle tippa på att den inte använts på MINST 30 år eller så. I somras tog jag lite bilder in i den, men det växer en hel del där så det är lite svårt att se:

Att anlägga en ny jordkällare blir orimligt dyrt, jag tror att denna nog faktiskt skulle gå att göra i ordning tro det eller ej (inte heller gratis direkt, men kanske något mer acceptabelt) . Däremot ligger den ända borta vid stallet, lite för långt från huset för att vara helt smidig. Den går ju även använda som tex ett litet grishus om man får bara delvis i ordning på den, men en start är ju att bara göra det möjligt att ta sig fram till den. Jordkällaren i sig är ett alldeles för stort projekt för att starta upp på ett bra tag, men som sagt kan ju ytan framför få bli lite finare åtminstone. Tänk, här kanske man kunde ha mer potatisodling, eller kanske foderbetor? Jaja, vi får väl se….

Djuren på vintern

/ LindaG / 1 kommentar

Vi har mängder med småfåglar hos oss, vilket jag är himla glad för. Jag har till och med lyckats se en domherre en morgon vilket jag blev kanske orimligt glad över – övriga familjen förstod inte alls varför jag var så exalterad, hahaha! Tyvärr verkar våra stora köksfönster så här års ibland vara väldigt svåra för fåglarna att se, så det händer nästan en gång om dagen att nån flyger in i dem. Det här har ju såklart uppmärksammats av traktens katter som gärna sitter och väntar på att gratismat ska ramla ner från himlen, vilket inte är kanon. Är vi hemma rusar vi oftast ut omedelbart när man hör en liten duns, och ibland hinner vi plocka upp fågeln (om den inte dött omedelbart) och rädda den, såsom vi gjorde med den lilla blåmesen här nedan. Den satt snällt still en stund i makens hand och återhämtade sig, innan den flög iväg igen…

Tittut!

I hållaren för vår flaggstång har vi ett hjärta som vi fyller med talgbollar (vilket jag nu lärt mig tydligen inte alls är så bra, men det är ju smidigt), och nu har jag även satt upp ett litet fågelbord (som jag snickrat ihop) där vi ska fylla på med solrosfrön. Det kan tydligen locka till sig domherrar med, vilket är åtminstone en del av mitt mål!

I övrigt så har ju djuren det här bra även vintertid, hönorna har ju en stor ”inomhusyta” på 24 kvm att gå på i tunnelväxthuset och är det minusgrader stöttar vi upp med värmelampa. Snö är de inte vidare sugna att gå ut i…. Och det är faktiskt inte grisarna heller, när det kom snö så höll de sig inne i sitt lilla hus mest hela tiden. Inte lätt att böka i fryst jord heller, så är det snö eller lite tjäle så får vi stötta med mat 2 ggr om dagen istället för 1 som vi gett medan det finns gott om annat att äta.

Jag brukar hälla på hett vatten på spannmålen de får och så får det stå och svälla en stund, tills de dragit åt sig vatten och blivit mer ljumna. Väldigt uppskattat av de små trynena! Likaså blir de ju väldigt lyckliga av lite äpplen.

Inte ens en mörk morgon innan jobbet är det inte särskilt betungande att gå med lite mat till grisarna, även om det är ännu mysigare när man jobbar hemma och kan gå ut när det börjar bli lite ljusare. Sån tillfredställande känsla att se till att de har det bra, och man lägger gärna lite extra energi där. Men med det sagt är det också skönt att de inte KRÄVER så mycket eller måste ha fasta tider för ”aktiviteter”, som det är nu blir det enkelt att få in det i vardagen.

Stina går ju alltid runt i våra fotspår, snö eller ej!

Det är ju bara våra små fjällnära kor som saknas på gården – alltså de två som jag drömmer om, när vi inte jobbar heltid utan har tid att ha kor… Nåväl, kanske någon gång.

Decemberplanering

/ LindaG / 2 kommentarer

I och med att snön kom fick jag ju världens lust att börja med allt vad julen heter. Jag önskar SÅ att den här snön hade kunnat ligga kvar, för det är som ett vykort här på gården…♥️ Men, det jag INTE vill med december är att den ska kännas stressig eller hektisk, så därför tänkte jag helt enkelt gå igenom nu vad jag faktiskt inte kan vara utan och vad som blir ”efter lust” och vad jag helt plockar bort. Här är planen för hela december!

Nej men hörrni, vi strösslar detta inlägget med bilder från häromdagen, för det gav ju världens julkänsla!

Bakverk:
Jag har insett att jag kan leva utan lussekatter, de blir ofta kvar i frysen och känns mest torra efter ett tag. Däremot vill jag ha gott adventsfika, några klassiker såsom Dubbla mandelkakor eller Punschpaj / Arrakskakor såklart, men kanske en god saffranskaka med? Om jag orkar så finns ju inget godare än Mormors gammaldags pepparkakor men om man vill ta en genväg så är mina Pepparkaksbollar ett bra alternativ.

Röda stugor i vit snö… Ni kan inte fatta lyckan över att bo här!

Julgodis:
Alltså, ÄR inte så himla förtjust i julgodis? Eller, litegrann sådär, men mycket är så förbaskat sött. Kanske mormors chokladfudge, och övriga familjen är ju galna i det mesta som är sött… Själv vill jag ju helst ha körsbär i likör!

Pynt:
Som vanligt alldeles lagom mycket – vilket nog är ganska lite – men hellre hela december och sedan snabbt plocka bort än att pynta precis inpå jul. Såklart blir fokus på allt som tillför mys och stämning, vilket då blir adventsstjärnor, vinterdekorationer, ljus och gran-/tallris. Vi satte upp utebelysningen redan förra helgen men har inte tänt den än, men nu är det absolut dags! Julgran med, såklart, troligen lagom till omkring Lucia?

Så söta små nypon med sina snöhattar!

Julmat:
Här måste jag ha ett helt eget inlägg framöver, och vet ni vad?! Det verkar som om vi får sällskap av min bror med familj på julafton, vilket då skulle innebära första julen med sällskap på typ 5 år, jag blev så himla glad! Men som sagt, får återkomma om det!

Julpyssel:
Nej men det är ju bara Filip som tycker om att pyssla, och så jag, så han får väl köra sitt race och jag gör kanske lite mer kransar eller liknande, vad jag nu känner för i stunden.

Så ok, min planering landade visst mestadels i vad vi ska äta i december, hahaha! Men ja, det kan vara bra att ha en plan för det med. Viktigast av allt är dock adventseldningen ute (nu på vår egen kulle) med kokkaffe, glögg och adventsfika. Egentligen är den det enda som liksom MÅSTE bli av (inte nödvändigtvis just första advent om det nu skulle vara skitväder).

Vad kan inte du vara utan i december?